Airpang

Direktlänk till inlägg 17 januari 2016

Små vapen för stora mål..

Av Johnny Ottosson - 17 januari 2016 19:00


 

Ovanliga men viktiga!


  Crosman 179B


En udda men viktig applikation av luft och/eller Co2-vapen är icke-dödlig djurkontroll, det som vi i vardagslag brukar kalla för "bedövningsvapen". Det handlar alltså om vapen med grov kaliber som skjuter en form av pilar som är avsedda för att söva det påskjutna, levande, målet på ett säkert och humant sätt med syfte att målet efter en tid ska kunna återuppväckas i oskadat och levande skick.


Principen att fälla mål med hjälp av drogbärande projektiler är tusentals år gammal, då i form av blåsrör eller pilbågar som avlossar dessa pilar där spetsarna är försedda med någon form av gift. 


En av pionjärerna för att tillämpa den här tekniken då det gäller att söva djur för att sedan kunna återuppväcka dem, alltså inte för att döda dem som villebråd, var en kille från Nya Zeeland vid namn Colin Murdoch. Han var egentligen veterinär till professionen men även en duktig uppfinnare med inte mindre än 46 patent registrerad i sitt eget namn, där den mest kända kanske var engångsversionen i plast av den tidigare dominerande injektionssprutan av glas.


Ett av de första problemen att lösa för att kunna söva djur på distans var själva projektilen och dess utformning.


Att bara stryka på ett preparat, som urinvånare gör när de förgiftar sina pilar på traditionellt sätt, fungerar inget vidare om man vill administrera en kontrollerad mängd substans till målet, risken att över- och underdosera blir betydande. Med sitt patent för den vanliga injektionssprutan som bas så utvecklade han istället världens första mekaniska projektilautoinjektor.


  Dagens projektilautoinjektorer är betydligt smidigare och tåligare än sina föregångare.   


Grundprincipen var en vanlig injektionsspruta men bakom dess pistong så placerades en enkel fjädermekanism med avtryckaren riktad bakåt i röret. Längst baktill i röret fanns sedan en tyngd, som satt förankrad mot botten av projektilen med hjälp av en slags dubbelhäftande tejp.


När projektilen träffade målet och nålen stack in i detsamma så bromsades projektilen upp varvid kulan längst bak släppte ifrån sin tejp och fortsatte framåt i sprutan av sin levande kraft. Den träffade då den i röret inbyggda avtryckarplattan som frigjorde en fjäder som sköt pistongen framåt varpå vätskan i ampullen pressades rakt igenom nålen och in i målet.


När hårdvaran nu var ordnad så återstod den kanske svåraste delen - att hitta ett lämpligt kemiskt preparat som kunde söva effektivt men som ändå tillät en säker och alltid fungerande återupplivning efter en förutbestämd tid. Detta var något som inte skulle bli lika enkelt att lösa.


  Etorfin var det första riktigt effektiva sövningsmedlet för storvilt.


Till att börja med så använde man rena gifter som curare och nikotin. Dessa preparat fungerade väldigt bra i sådan mening att målen föll effektivt men återupplivningsgraden var inte direkt imponerande, många av målen gick helt enkelt inte att väcka upp utan hade dött. Problematiken komplicerades ytterligare av det faktum att djur med ungefär samma storlek ändå hade vitt skilda toleranser mot olika preparat. Man fick alltså använda mycket måttliga mängder för att målen inte skulle avlida men detta hade också en del problem, fast åt andra hållet.


En noshörning och en afrikansk buffel hade med andra ord dessutom helt vitt skilda möjligheter att motstå en given mängd sövningsmedel, något som definitivt inte var självklar kunskap och som innebar att de första köparna av systemet kom tillbaka med grava klagomål. Som Murdoch själv formulerade saken: -"Den som har smugit sig nära inpå en jättelik noshörningtjur och skjutit den i baken med en svidande pil varvid ingenting händer kan lätt hålla sig för skratt."


Ett flertal missnöjda kunder rapporterade att oförväntade språngmarscher med frustande afrikanskt storvilt efter sig inte direkt lockade till upprepning och man krävde därför en betydligt bättre funktionssäkerhet.


Efter en intensiv forskning så hade man 1962 lyckats patentera Etorfin, vilket var ett enormt kemiskt genombrott. Detta dirivat från opiander blev en gamechanger och innebar att avståndssövning av vilt nu kunde ske på ett säkert och pålitligt sätt. Då Etorfin är ca 1000-3000 gånger mer potent än vanligt opium så lät inte effekten vänta på sig. Även mycket måttliga doser kunde omedelbart fälla storvilt som elefanter på 4-5 ton direkt i steget och samtidigt nästan lika snabbt väcka upp dem igen med hjälp av det likaledes nya och effektiva motmedlet Revivon.


Den enda tekniska nackdelen med just Etorfin var att det, på grund av sin enorma potens, också var direkt livsfarligt för mindre mål och så även människor. Under decennierna som passerade så kom man sedermera att utveckla ett stort antal familjer av diverse preparat som idag gör samma arbete ännu bättre och med mindre risker.


  Moderna vapen med PCP som drivkälla kan få effektiva räckvidder på ut till 75 yards!


Om vi då lämnar kemin och återgår till hårdvaran så använde man redan ifrån begynnelsen konverterade luftvapen, företrädesvis av typerna MSP eller Co2, fram till slutet av 1970-talet då aktörer som Daystate blev pionjärer på att använda PCP som drivkraftsprincip. 


De första vapnen för dessa ändamål hade förbluffande måttliga utgångshastigheter, med luftvapenmätt mätt, bara mellan 70-100 fps. Detta gav en effektiv räckvidd på maximalt 30 yards och man var därför tvungen att komma sitt mål ganska nära. När man då försökte söva större afrikanskt vilt som vanligtvis påträffades på stora öppna ytor så blev de måttliga räckvidderna ett påtagligt problem.


En vit noshörning exempelvis kan väga mer än 3 ton och är förbluffande smidig, fullt kapabel att rusa fram likt ett expresståg med över 40 km/h! Att springa ifrån dessa djur är med andra ord svårt även om de kan vara förbluffande enkla att smyga sig tätt inpå eftersom dessa giganter är relativt orädda - ett vuxet friskt exemplar har ju inga som helst naturliga fiender, inte ens en flock med lejon. Den läderliknande huden kan dessutom på vissa ställen vara upp till 5 cm tjock så förutom att kunna nå fram så måste projektilen också kunna penetrera målet för att kunna söva.


Som en konsekvens av detta så började man successivt utveckla PCP som drivkälla till den här vapentypen. Med hjälp av denna så kunde man slutligen nå längre (säkrare) räckvidder eftersom man ökade utgångshastigheten. En kraftfullare drivkälla tillät även användningen av tyngre projektiler som lättare kunde penetrera sega mål.


För oss skyttefantaster så är naturligtvis den här typen av vapen en smula off men visst är det spännande att vi med vår projektilteknologi kan bidra till den aktiva viltvården på ett sätt som inte krutvapen förmår lika bra?






 
 
Ingen bild

Heffa

18 januari 2016 20:51

Om etorfin är så effektivt att viltet faller på plats vid träff undrar man ju varför man använder krut o kula till jakt. Måste vara bättre att ge det man jagar en rejäl injektion med medlet så djuret sekundsnabbt somnar in för gott.

 
Ingen bild

Fonky

18 januari 2016 23:33

Man är kanske är lite rädd att bli sömnig när man ätit köttet, eller så gillar man helt enkelt inte smaken av etorfinmarinerat kött. Man kan bara gissa....

 
Ingen bild

Heffa

19 januari 2016 20:59

Gissa på du, själv oroar jag mig inte för bagateller. Kan folk röka och dricka litervis cola som är ett utmärkt rostborttagningsmedel och trycka i sig påsvis med kemikaliespäckat godis framför teven utan bekymmer är väl etorfiner inte nån match!

 
Ingen bild

Jimmy

10 januari 2018 10:22

Om nu medlet är mellan 1000-3000 ggr starkare än opium får du väl hoppas folk överlever etorfinmarinerat kött.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Johnny Ottosson - 20 juni 2023 21:00

  En ammunitionstest!   Klassiska Baracuda med tre olika vikter och betydligt bättre burk.     När jag köpte min gamla BSA Ultra på sommaren 2006 så betalade jag £249 vilket kompletterades med £89 för kikarsiktet och ytterligare 2 x £4...

Av Johnny Ottosson - 11 april 2023 19:00

  Brno nummer 5 Ett vackert vapen, bara stål och trä dessutom.   Även denna gång så kommer temat att vara rimfire/”salongsgevär”/småviltstudsare/kantantänt/22LR eller vad man nu egentligen vill kalla den här vapengruppen. Jag har...

Av Johnny Ottosson - 19 mars 2023 17:00

  På dryga distanser...   Att skjuta över 40 meter med 177/8J är en utmaning utomhus. Idag blev det en sväng till huset och eftersom det var någorlunda vindstilla så tog jag min lilla Crosman 1701 Bullpup - i allt väsentligt drivlinan av e...

Av Johnny Ottosson - 26 februari 2023 17:00

Skön söndag!   Idag blev det en sväng runt de nya domänerna. Även den här helgen så kunde jag inte motstå frestelsen att åter igen ta med min gamla BSA ut till huset för lite skytte över 40 meter. Man kan alltså säga att förra helgen g...

Av Johnny Ottosson - 25 februari 2023 21:30

    Plastic fantastic!     Syntetstockar har blivit allt mer populära! Syntetstockar är numera nästan mer talrika än stockar av trä eller laminat och i takt med behoven av bättre lönsamhet, liksom rådande designtrender för skjutvapen, ...

Presentation


Välkommen till bloggen om Luftgevär. Detta är portalen till luftvapenvärlden i Sverige. Här finns alla nyheter om luftvapen samt länkar så att man kan gå vidare till alla sidor i Sverige som intresserar luftvapenentusiaster.

Fråga mig

868 besvarade frågor

Omröstning

Är Airpang en meningsfull del av din luftvapenhobby som tillför dig nytta?
 Ja, oundgänglig
 Ja, bra och nyttig
 Tja, kul men inte mer
 Nej, slöläser bara ibland
 Nej, kommer aldrig mer att besöka

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

Besöksstatistik

AirPang Gästbok


Skapa flashcards