En ovanlig storsäljare!

  Milbro Cougar som 100% oanvänt originalskick, komplett med alla tillbehör!

Ända sedan 1973 så hade BSA med framgång tillverkat och salufört sin megapistol Scorpion med god framgång. Inför 1977 så började det dessutom ryktas i branschen att BSA skulle ta ett steg ännu längre och börja tillverka en karbinvariant av densamma, ett vapen som sedermera skulle bli känt som Buccaneer.

Detta noterades av Millard Brothers i Motherwell, Lanarkshire, mer kända som Milbro, som naturligtvis ansåg att det vore synd om BSA helt ensamma skulle få bearbeta en såpass stor tänkbar marknad.

När man började arbeta med diverse prototyper så insåg man också att fjäderdrivna luftpistoler som tangerade den legala effektgränsen i England, alltså 6 fpe, blir till sin natur tämligen svårskjutna skapelser. Det var därför än mer logiskt att försöka dubblera sin skapelse som just ett karbingevär. Om man gjorde detta så hade man inte bara de kunder som önskade en maximalt kraftfull luftpistol säkrade utan även de kunder som ville ha ett litet smidigt luftgevär med måttlig effekt, typ yngre skyttar och liknande. Den nya skapelsen skulle alltså vara en pistolkarbin.

Den slutgiltiga skapelsen blev en relativt kraftfull (ca 5 fpe) pistol med förbluffande bra teknisk egenprecision vilken dock solkades något på grund av ett trögt och diffust avtryckarsystem. Som tiden förespråkade så valde man liksom BSA med Buccaneer att satsa på pistolgrepp och förstock av plast. 

Precis som hos många andra kraftfulla fjäderdrivna luftpistoler så hade man även här en förlängning av pipan som underlättade anspänningen. Som regel så såldes pistolen i ett kit, komplett med en axelkolv av grov ståltråd, ett Milbro-märkt lågpriskikarsikte med 3 gångers förstoring samt lite annat smått och gott. Då produkten hade vunnit direktionens gillande visade det sig att priset kunde sättas attraktivt och konkurrenskraftigt varpå det enda som återstod var en bra reklamkampanj och att ge skapelsen ett coolt namn - som blev Milbro Cougar!

  Den här affischen blev lite för mycket och redigerades sedermera..

En reklambyrå lejdes in för uppgiften att skapa en bra poster som skulle ansätta tonen i marknadsföringen och positionera den nya pistolen i entusiasternas medvetande. Medarbetarna på reklambyrån hade ingen direkt koll på varken luftpistoler eller skytte i allmänhet men såpass mycket förstod de att den tänkta kundgruppen rimligtvis borde till stor del bestå av unga killar och vad gillar då dessa förutom vapen - jo brudar...

Snabbt och lätt så började man med en affisch där en ung kvinna, en flickvän till en av de anställda på reklambyrån,  poserade med brett leende och med den nya pistolen i handen. Förutom jeans så hade hon också en tight topp där man till och med ganska tydligt kunde skönja hennes styva bröstvårtor. Det hela kryddades med uppfordrande floskler; -"If looks could kill, you woulden't need to load up!" respektive -"If you wanna join the cool cats you better get your claws on the new Cougar!" samt -"If you're going to be a marksman you got to have gear you trust".

Det här med reklam kan vara ganska svårt. Under 1970-talet så var reklamen på många sätt liberalare än idag och sexism betraktades sällan som något större problem ur marknadsföringsynpunkt men detta gällde framförallt i länder på kontinenten och i Skandinavien.

Så var inte fallet i samtida England...

Nu föll det sig emellertid så illa att av någon outgrundlig och oklar anledning så kom aldrig korrekturet själva direktionen till handa utan någon yngre kille på kontoret gjorde hastigt tummen upp istället (o bad om en egen kopia på bilden) varvid annonsen gick i tryck.

När ledningsgruppen några dagar senare såg annonsen för första gången så....ja, nöjda blev de INTE.

Det visade sig att flera av herrarna här var engagerade med olika enklare förtroendeuppdrag inom den Angelikanska kyrkan och de ansåg att skyttet - som ju var navet i deras affärsverksamhet - är något som de betraktade som karaktärsdanande och moraliskt fostrande samt rötterna till ett gräsrotsförsvar om forsterlandet åter igen skulle komma att hotas i framtiden.

Att skyttet skulle förknippas med lust och lättja samt porträtteras med något som man närmast betraktade som en glädjeflicka fick dem att nästan bokstavligen gå i taket.

Snabbt så fick man retuschera alla annonser och affischer (för hand) varpå den andra utgåvan av annonsen (på bilden ovan) har vita fläckar på de två ställen som var mest iögonfallande hos den unga kvinnan. Snopna blev säkert många av de unga grabbar som beställde en storformatsaffisch på annonsen ("Free Poster") bara för att få den retuscherade varianten i verkligheten..

  Kompakt och slagkraftig men plastdetaljerna hade en förmåga att spricka med tiden

När allt hade lugnat sig och Cougar hade kommit ut på marknaden våren 1978 så steg humöret hos Milbro eftersom den nya skapelsen visade sig vara en riktig dundersuccé och man fick på kort tid iväg 20.000 exemplar! Det handlade ju om en ganska vettig konstruktion till bra pris och den var dessutom för sin tid modern med lite paramilitärt stuk i framtidsmaterialet plast. Gamo hade en fin försäljning på sin modell 68, Norica sålde en motsvarande modell som man kallade "Commando" sedan 1973 och även om dessa egentligen var korta gevär med pistolgrepp och/eller vajerstock så tilltalade de ungefär samma kategorier köpare som Milbro Cougar, liksom då även BSA med sin Buccaneer.

  Bra och storsäljande konstruktioner går ofta på export - så även Milbro Cougar - här som Barnett Hellfire!

Att Cougar sålde fint var en nyhet som uppmärksammades både här och där. Plötsligt så kom det en förfrågan ifrån Barnett (de med armborsten, ni vet) i USA som hade börjat pyssla lite med luftvapen. De åtog sig på stående fot att köpa en rejäl batch mot ensamrätten på sin inhemska marknad och Milbro kunde bara tacka och ta emot. Deras önskemål var emellertid att vapnet skulle vara svart istället för brunt och dessutom ha en lite annan vajerkolv eftersom de ansåg att originalets var lite väl klen och svajig. En korrekt analys eftersom det visade sig att de flesta kunder klagade på just detta och ytterst få sköt sin Cougar som bara pistol. Vidare så gjorde man om lite i den sats som vapnet levererades med - kikarsiktet utgick och istället så inkluderade man en vapenrem.

   Även på amerikansk mark så gick försäljningen riktigt bra..

Den nya skapelsen fick namnet Barnett Hellfire, som Barnett ansåg lät representativt. Då tog det åter igen hus i helsike (om uttycket tillåts), Milbros ledningsgrupp ville definitivt inte att någon av deras produkter skulle heta "helveteseld" varvid en glödande (!) diskussion om detta vidtog. Man ville absolut inte förnippas mera med helvetet än vad man ville förknippas med lättjefullt sex och därmed basta!

Kruxet var bara att Barnett hade inte insett att namnvalet kunde vara så känsligt så man hade redan tryckt upp olika publikationer och släppt namnet halvofficiellt så det var med andra ord inte hur enkelt som helst att bara byta namn, även om en del frontfigurer hos Milbro ångade av ilska.

Efter mycket tjafs och förmodligen en hel del vånda så fick Barnett till slut använda namnet när själva affären som sådan hängde på gärdsgården vid sista raden. Barnett fick en hyfsad försäljning av sitt nytillskott och Milbro behövde nu få in varje peng som gick till företaget, hela Milbro hade nämligen börjat knaka i fogarna.

Ekonomiska problem hopade sig - England var i lågkonjunktur; strejkerna stod som spön i backen och försäljningen gick allt sämre. Till slut så landade det hela överstyr och 1983 gick det ursprungliga Milbro i konkurs, bara några få år innan sitt hundraårsjubileum. Modellen Cougar fick vara med ända till slutet även om den verkliga produktionen avslutades 1982 på grund av att en del underleverantörer inte ville leverera komponenter när företaget svajade och framtiden såg osäker ut.

Med facit i hand så var Cougar en bra och modern produkt som såldes av ett konservativt företag som fick kämpa hårt i motvinden under slutet av sin existens. I Sverige så är Cougar/Hellfire ovanliga men i England så förekommer de ganska så talrikt i priser mellan £30-200, beroende på skick. Många entusiaster började sina dagar med en dylik tingest och modellen har därför ett visst nostalgiskt samlarvärde för de berörda. 

En intressant modell, inte minst på grund av en rad anekdoter runt sin tillkomst och paradoxen i att ett så pass anrikt och ålderdomligt företag lyckades få ut något så populärt och innovativt vapen med god förtjänst. Ett vapen som kanske inte räddade Milbro men som definitivt köpte tid åt verksamheten inför det ofrånkomliga slutet. En modell som egentligen förtjänar att vara mer en än bortglömd udda tingest i luftvapenhistoriens dunkel.

 

Patrik

4 januari 2016 14:37

Hehe, min första kontakt med luftvapen var just denna pistol som jag fick av min storebror när jag var ca 14 år.
Jo "plastkåporna" gick sönder väldigt lätt och pistolen misshandlades av mig ganska så rejält, kul med axelstödet som var lätt att ta av och på.
Skulle vara kul att få tag på en sådan idag med originalkartong :)

Mvh Patrik

 

mile

4 januari 2016 19:06

Åh! Min barndoms luftpistol!

Tack för inlägget, rolig läsning och igenkännandet är totalt!

 

Pistolero

5 januari 2016 17:57

Plastig tramsmodell som mest attraherade finniga fjortonåringar med basröst. Med mycket tur och vindstilla väder kunde dom i bästa fall träffa sin grannes soptunna två gånger av tio på tio meters håll. Därefter tröttnade de flesta och förpassade skräpet där det hörde hemma, i soptunnan. Därför är det så få kvar och ännu färre som sörjer dom!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  En ammunitionstest!   Klassiska Baracuda med tre olika vikter och betydligt bättre burk.     När jag köpte min gamla BSA Ultra på sommaren 2006 så betalade jag £249 vilket kompletterades med £89 för kikarsiktet och ytterligare 2 x £4...

  Brno nummer 5 Ett vackert vapen, bara stål och trä dessutom.   Även denna gång så kommer temat att vara rimfire/”salongsgevär”/småviltstudsare/kantantänt/22LR eller vad man nu egentligen vill kalla den här vapengruppen. Jag har...

  På dryga distanser...   Att skjuta över 40 meter med 177/8J är en utmaning utomhus. Idag blev det en sväng till huset och eftersom det var någorlunda vindstilla så tog jag min lilla Crosman 1701 Bullpup - i allt väsentligt drivlinan av e...

Skön söndag!   Idag blev det en sväng runt de nya domänerna. Även den här helgen så kunde jag inte motstå frestelsen att åter igen ta med min gamla BSA ut till huset för lite skytte över 40 meter. Man kan alltså säga att förra helgen g...

    Plastic fantastic!     Syntetstockar har blivit allt mer populära! Syntetstockar är numera nästan mer talrika än stockar av trä eller laminat och i takt med behoven av bättre lönsamhet, liksom rådande designtrender för skjutvapen, ...