Airpang

Direktlänk till inlägg 9 december 2015

Making a point...

Av Johnny Ottosson - 9 december 2015 10:00


 

Spetsnosdiaboler!


  Legendariska Silver Jets, en spetnosdiabol som verkligen hade gott rykte för bra precision


Idag ska vi avhandla den kanske mest udda och ovanliga formen av diaboler, spetsnosdiabolen. Som de flesta säkert vet så används och omtalas dessa diaboler sällan i praktiken men ändå finns det ett antal olika varianter på marknaden varvid man helt enkelt måste fråga sig - varför?


Den bistra sanningen är tyvärr att spetsiga diaboler, sitt udda utseende till trots, egentligen inte erbjuder några konkreta fördelar överhuvudtaget.


I en del kretsar, företrädelsevis i USA, så finns det emellertid fortfarande en och annan ofta äldre entusiast som nämner spetsnosdiaboler i samma mening som bra precision utan att blanda in en negation i detta påstående men det blir allt ovanligare i takt med att tiden går.


Att det överhuvudtaget förekommer beror på en diabol vid namn Silver Jet och som ibland tillskrivs nästan mytiska egenskaper. I början av 1970-talet så var diaboler inget anmärkningsvärt utanför den smala kretsen av tavelskyttar på elitnivå. Den vanlige luftskytten sköt som regel med de diaboler som den lokala järn- eller jaktaffären hade på hyllan eller kunde uppbringa. Att vissa diaboler gick bättre eller sämre än andra var det långt ifrån alla skyttar som överhuvudtaget uppmärksammade.


På den tiden så fanns det en mängd faktorer som var mer begränsande för skyttens möjlighet att få ut bra praktisk precision ur sitt vapen än bara diabolerna. Vapnen rekylerade hårdare, de hade tyngre och primitivare avtryckarsystem och som regel bara öppna riktmedel. På samma sätt så var de outtalade kraven också mycket lägre, kunde man träffa ett hönsägg på 25 meter så var detta helt okej och vapnet ansågs ha bra precision, vanligtvis klart bättre än medel. 


Under 1970-talet så kom emellertid ett antal anmärkningsbara förändringar, varav den viktigaste var att man började använda optiska riktmedel, alltså kikarsikten, i större omfattning. Detta i kombination med en större spridning, inte minst i USA, av vapen med riktigt hög teknisk egenprecision (HW35/55, FWB300/Sport etc) hos "vanliga" entusiaster gjorde det uppenbart att diabolerna var något som släpade efter och begränsade vapnens praktiska precision på ett närmast plågsamt sätt.


   Klassiska diaboler ifrån 1970-talet, sin tids JSB


En som hade funderat lite runt detta var Robert Law som drev Airgun Headquarters i Virginia, USA. Han scannade av marknaden efter bra diaboler och hade redan i slutet av 1960-talet kommit i kontakt med ett japanskt företag som sålde diaboler under varumärket "Lion". De hade en diabolmodell som hette Jet och som säkerligen var sin tids absolut bästa rundnosdiabol. Robert köpte ansenliga mängder av dessa men plötsligt en dag så fick han en helt annan diabol ifrån Lion, en spetsnosdiabol som Lion själva menade kunde vara intressant för USA-marknaden eftersom man där jagade en hel del och då borde ju en spetsig diabol med "farligt" utseende vara attraktivt?


Robert sköt och gillade, han gillade den skarpt! 


Inte för att den var spetsig, det brydde han sig inte om i sak, men den sköt bra, fruktansvärt bra för sin tid - till och med bättre än vanliga Lion Jet. Anledningen var således inte formgivningen utan det faktum att dessa diaboler tillverkades på ett mer påkostat sätt i en helt ny maskin. Det var alltså precisionen vid tillverkningen snarare än formen som gav den en formidabel precisionspotential för epoken. 


Den nya diabolen fick namnet Silver Jet och ryktet som dess förträfflighet spreds som en löpeld, inte minst igenom Roberts egna reklamkataloger/luftvapentidsskrifter, "The Air Rifle Monthly". En av katalogernas läsare var den inte helt obekante Robert Beeman som naturligtvis också testade Silver Jet och som direkt förstod dess möjligheter.


Beeman kontaktade tillverkaren direkt i Japan och lovade att han kunde sälja avsevärt mycket större volymer, om han fick exklusiv rätt till varumärket på sin inhemska marknad. Efter att ha säkrat en jätteorder så började han effektivt trycka ut stora mängder under dess nya namn "Beeman Silver Jet" på marknaden.


Givetvis så stod inte konkurrenterna stilla utan mängder med spetsnosdiaboler med mer eller mindre fantasifulla namn prånglades ut på marknaden, den ena tyvärr uslare än den andra. Alla tillverkare var helt enkelt bara tvungna att ha en spetsnosdiabol i sortimentet av den enkla anledningen att kunderna köpte dem. Detta då trots att de ironiskt nog sällan sköt speciellt bra jämfört med den aktuella tillverkarens övriga sortiment. 


  Superpoint var RWS variant på temat spetsnosidaboler men då hade syskonet Superdome redan tagit tronen


När sedan Field Target kom på bred front i England så skiftade fokus mot traditionella rundnosdiaboler och en av de första diabolerna av den nya generationen var då RWS Superdomes i de orange plåtburkarna. Superdomes var egentligen helt konventionella diaboler, bara pressade med lite bättre toleranser och detta räckte helt utmärkt mot dåtidens konkurrens - främst då HN med sina Field Target & Trophy och den tunga Baracudan.


I USA så slipades däremot knivarna och ifrån Crosman kom nästa superdiabol, Premiers - eller Accupells som de mest blev kända för här i Europa. Nu hade man börjat lära sig läxan och under slutet av 1990-talet så fanns tekniken och kunnandet för att skapa seriöst bra diaboler för skytte på långa avstånd även med kraftfulla luftvapen. En annan blysammansättning, en annan tillverkningsprincip och en hög kvalité på råvarorna gjorde dessa diaboler till de hetaste på marknaden och den absoluta dominanten på dåtidens fallmålstävlingar.


Det roliga för våra amerikanska vänner varade fram till milleniumskiftet då hobbyns verkliga gamechanger gjorde entré och en då liten obskyr diaboltillverkare ifrån Tjeckien med eftertryck visade var skåpet skulle stå..


Efter detta så blev marknaden aldrig sig lik och vi kan lätt indela den moderna luftvapenhistorien i tiden före och efter JSB...


Med detta så kan man säga att cirkeln slöts. Lion skapade sitt namn igenom hög tillverkningsprecision, Superdomes och HN genomförde skiftet från spetsnos till rundnos, Crosman visade värdet av rätt materialsammansättning och JSB förvaltar detta arv men har lagt till en enormt tight tillverkningskontroll.


En lågprisdiabol ifrån öststaterna förvånade brutalt många av dåtidens entusiaster..     


Idag är därför spetsnosdiabolen närmast en kuriositet i de sammanhang när man talar om hög precision och skytte på långa avstånd. Inte ens de så totalt nyskapande och dominerande Silver Jets är med dagens referenser speciellt bra. Att ställa dessa mot exempelvis en JSB Exact är som att jämföra 1960-talets superbike Honda CB750 mot en modern arvtagare som dagens Fireblade - flera decenniers tekniska utvecklig sätter tydligt sina spår...


Idag är spetsnosdiabolen en typisk "hobbexdiabol", något som nybörjare tycker ser häftigt ut och som man bara måste pröva i brist på kunskap och erfarenhet ifrån hobbyn. Den bistra sanningen är att idag på 2010-talet så finns det ingen precision kvar att hämta hos den här typen av diaboler. Konventionella rundnosdiaboler är billigare att tillverka och levererar dessutom bättre praktisk precision för de allra flesta vapen.


Vad är då det tekniska problemet med spetsnosdiabolerna då?


Akilleshälen för spetsnosdiabolen är nämligen dess balans, eller oftast brist på densamma. En diabol måste gå stabilt igenom lufthavet och får absolut aldrig ha en asymmetriskt förskjuten tyngdpunkt i sin längdled. Om vi tänker oss en rak linje rakt igenom en diabol så måste spetsen på spetsnosdiabolen (som är mindre än spetsen på en rundnosdiabol) vara absolut rak till centrumpunkten på kjolen. Alternativt omvänt, ju smalare (mindre) spets längst fram desto mera noga är centreringen rakt bak, annars så blir tyngdpunkten på diabolen förskjuten asymmetriskt och då är risken överhängande att diabolen kommer att oscillera under färden - vilket naturligtvis är totalt förödande för träffbilden.


Gamla Silver Jet hade en massiv framtunghet i form av dubbla anläggningsytor och ett förhållandevis grovt huvud, detta motverkade lite av balansproblemen i kombination av dess höga tillverkningsprecision. Detta var sannolikt en ren slump men dessa omständigheter räckte ändå för att skåpa ut dåtidens konkurrenter. Att däremot försöka få en Superpoint att skjuta bra kräver närmast magi. 


Visst - det går att få även en spetsnosdiaboler att leverera bra precision, teoretiskt sett. Det förutsätter dock en mycket hög (=och dyr) tillverkningsprecision varpå resultatet ändå bara blir i nivå med en bra och billigare tillverkad rundnosdiabol i precisionshänseende. Detta känner tillverkarna till och väljer då den smartare vägen att lägga ner tillverkningsomsorgen på den formgivning som teknisk sett har bäst förutsättningar - rundnosdiabolen.


  Här ser vi de allra vanligaste grundformerna av olika diaboler.


Nästa problem med spetsnosdiabolen är aerodynamiken, en spetsnosdiabol får helt enkelt sällan lika bra BC som rundnosdiabolerna. Tvärtom vad många tror så fungerar inte en optimal strömlinjeform för diaboler på samma sätt som man lätt tror, alltså att ju spetsigare något är desto mindre luftmotstånd har det.


Till att börja med så ska diaboler ha "drag", alltså en form av kontrollerat luftmotstånd. Diabolen måste ha "sämre" luftmotstånd för att gå stabilt igenom luften. Skulle man alltså få "för" bra (lågt) luftmotstånd så blir diabolen automatiskt instabil, vilket självfallet inte alls är varken bra eller önskvärt. Det kvittar ju hur snabbt och rakt en diabol flyger om den ändå bara flyger åt skogen..


Den ballistiska koefficienten är alltså inte enbart en fråga om så lågt luftmotstånd utan snarare ett sätt att etikettera en diabols förmåga att på ett enkelt sätt passera igenom materia (luft) på ett så effektivt sätt som möjligt.


Det vi vill ha är alltså en form som är mjukt avrundad då kantiga "hörn" ger venturieffekter ("turbulensfenomen") som stör stabiliteten hos flykten men som samtidigt ger en kontrollerat (förutsägbart) luftmotstånd som är så lågt som möjligt men samtidigt högt nog för att stabilisera diabolen.


Det är alltså fullt möjligt att den subjektiva känslan av att spetsigare diaboler har lägre luftmotstånd i sak är korrekt men det spelar i praktiken ingen roll då vi vill ha ut mer av diabolen än bara detta och ett lågt luftmotstånd ger absolut inte automatiskt en hög BC.


Ett tanke som fortfarande lever kvar här och där är att spetsnosdiaboler skulle vara bra för jaktbruk, något som naturligtvis är rent nys. Visst får man bättre penetration men om penetrationen skulle vara värdefull så hade man enkelt kunna nå samma mål bara igenom att göra mer välflygande konventionella rundnosdiaboler hårdare i sitt material. Sanningen är att penetration sällan har ett positivt egenvärde vid jakt och att penetration vanligtvis finns så det räcker och blir över oavsett diabolens form, vid normal luftvapenjakt. Låt oss därför skrinlägga myten om spetsnosdiabolernas förträfflighet till jakt en gång för alla.

 
 
Ingen bild

Air

9 december 2015 19:29

Spetsdiaboler var mycket populära när man var yngre.
Nu vet man att det finns bättre diaboler.Men skjuter
dom forfarande av ren nostalgi emellanåt.Kallar dom
för 20m diaboler för att de fungerar dit ut.

 
Ingen bild

Big Bore

10 december 2015 17:16

Spetskulor fungerar alltid bäst i oräfflade pipor eller pipor med liten twist.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Johnny Ottosson - 20 juni 2023 21:00

  En ammunitionstest!   Klassiska Baracuda med tre olika vikter och betydligt bättre burk.     När jag köpte min gamla BSA Ultra på sommaren 2006 så betalade jag £249 vilket kompletterades med £89 för kikarsiktet och ytterligare 2 x £4...

Av Johnny Ottosson - 11 april 2023 19:00

  Brno nummer 5 Ett vackert vapen, bara stål och trä dessutom.   Även denna gång så kommer temat att vara rimfire/”salongsgevär”/småviltstudsare/kantantänt/22LR eller vad man nu egentligen vill kalla den här vapengruppen. Jag har...

Av Johnny Ottosson - 19 mars 2023 17:00

  På dryga distanser...   Att skjuta över 40 meter med 177/8J är en utmaning utomhus. Idag blev det en sväng till huset och eftersom det var någorlunda vindstilla så tog jag min lilla Crosman 1701 Bullpup - i allt väsentligt drivlinan av e...

Av Johnny Ottosson - 26 februari 2023 17:00

Skön söndag!   Idag blev det en sväng runt de nya domänerna. Även den här helgen så kunde jag inte motstå frestelsen att åter igen ta med min gamla BSA ut till huset för lite skytte över 40 meter. Man kan alltså säga att förra helgen g...

Av Johnny Ottosson - 25 februari 2023 21:30

    Plastic fantastic!     Syntetstockar har blivit allt mer populära! Syntetstockar är numera nästan mer talrika än stockar av trä eller laminat och i takt med behoven av bättre lönsamhet, liksom rådande designtrender för skjutvapen, ...

Presentation


Välkommen till bloggen om Luftgevär. Detta är portalen till luftvapenvärlden i Sverige. Här finns alla nyheter om luftvapen samt länkar så att man kan gå vidare till alla sidor i Sverige som intresserar luftvapenentusiaster.

Fråga mig

868 besvarade frågor

Omröstning

Är Airpang en meningsfull del av din luftvapenhobby som tillför dig nytta?
 Ja, oundgänglig
 Ja, bra och nyttig
 Tja, kul men inte mer
 Nej, slöläser bara ibland
 Nej, kommer aldrig mer att besöka

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

Besöksstatistik

AirPang Gästbok


Skapa flashcards