Whats in it for me?

  The Hummingbird

Vi har under det gångna året sett mängder med bullpups översvämma marknaden. Den senaste i raden av modeller från Daystate, Kalibr, FX mfl är turiska Hatsan som också vill vara med på ett hörn. En stilla undran kan naturligtvis vara – varför denna hysteri av nya bullpups? Varför är just den här trenden så stark just nu?

Vi har tidigare titta lite på för- och nackdelarna med bullpups, som vapen räknat, utifrån köparen/användarens perspektiv – men vad driver handlarna att saluföra och tillverkarna att skapa just den här typen av konfiguration?

Jag kan se två konkreta skäl som väcker tillverkarnas intresse, bortsett ifrån det allmänt hållna – ”marknaden efterfrågar dem”

1.    De är nya. Att sälja ett konventionellt vapen typ FX Airguns Cyclone år efter år är inte alltid så enkelt och desto dyrare vapen ju svårare är det. Visst, det finns alltid en marknad för bra och vettigt prissatta modeller så länge man har ett inflöde av nya entusiaster som kommer in utifrån för att dela vår underbara värld men att försöka sälja en gammal konventionell modell till en erfaren entusiast som redan är inne i hobbyn är tämligen svårt. Ska man motivera en entusiast att byta vapen så måste man ha något spännande att locka med och då måste det handla om en relativ nyhet.

2.    De är lönsamma. En ny typ av vapen kan man ta bra betalt för utan att behöva förklara varför. Modeller med ha-begär är lättsålda. En extra praktisk egenhet för just bullpups är att de fungerar med syntetiska stockar. Många entusiaster som aldrig skulle kunna tänka sig att köpa ett konventionellt gevär med plaststock gör utan tvekan detta när det handlar om en bullpup.

En trästock står nämligen för en stor del av ett modernt PCPs tillverkningskostnad och till råga på allt elände så måste man ofta köpa in stockarna färdiga ifrån en underleverantör. Denne underleverantör har då kontrollen över tillgängliga mängder samt en bra förhandlingsposition över prisnivån och inte minst om denne är ensam eller nästan ensam om sin nisch. Trästockar är ömtåliga (finishkänsliga) och måste hanteras/transporteras korrekt med hänsyn till temperatur, fukt och liknande variabler.  

En plaststock är jämförelsevis rena drömmen. I med plastkulor i en press och tryck på knappen så vips – kommer det ut en nästan färdig stock med minimala krav (relativt sett) på efterbearbetning. Vill man ha lite mera klass så doppar man den dessutom i en gummifinish ”färg”. Samma princip gäller även för metallbearbetningen, de underbara djupa och krämiga blåneringarna är idag dyra och svåra att framställa rationellt i en modern produktion, en bullpup däremot kräver inte dessa för att komma till sin rätt utan en enkel och billig matt målad eller eloxerad yta accepteras av kunden då den smälter väl in i det taktiska konceptet.

Det finns med andra ord en hel del goda skäl för hobbyns ekonomiska intressenter att hålla liv i den här nya trenden så länge som möjligt och inte minst på våra effektbegränsade marknader. Här är det svårare att sälja en bättre prestanda när vi ändå har tak på en given maxeffekt men en helt ny form av gevär, som dessutom är billigare att tillverka och som man kan begära ett högre pris för utåt är ett riktigt lyckokast för hela vår hobby.

Tillverkarna tjänar pengar, handlarna tjänar pengar och vi entusiaster får allt större och allt roligare utbud att välja mellan…

Dags för kronograftest!

Allt kul i en och samma lilla väska.. 

Efter ett antal tusen skjutna skott så var det åter igen dags för en kronograftest och minsann - utgångshastigheten hade minskat lite samtidigt som detta också var fallet med spridningen. Som vanligt så sköt jag JSB RS, vilka är lätt (7.33 gn) och därmed ogynnsamma för ett PCP när det gäller att få upp anslagsenergin. Däremot så har de en hög utgångshastighet och - desto viktigare - en utmärkt praktisk precision, det viktigaste av allt.

573, 78, 80, 87, 82, 84, 85, 89, 83, 88 - genomsnitt: 583 fps

587, 94, 92, 79, 97, 95, 94, 91, 86, 95 - genomsnitt: 591 fps

588, 94, 94, 86, 89, 90, 86, 83, 85, 79 - genomsnitt: 587 fps

Lägsta: 573 fps (175 mps) = 5.37 fpe (7.20 joule)

Högsta: 597 fps (182 mps = 5.83 fpe (7.90 joule)

Medel: 587 fps (179 mps) = 5.63 fpe (7.60 joule)

Spridning: 24 fps (7.32 mps) = 4.01%

Som synes så kom genomsnittet när 7.50 joule, den licensfria gränsen i vissa delar av Europa, och precis under den licensfria gränsen för luftpistoler i England (6.00 fpe). Bortom det redovisade resultet ovan så fanns det ytterligare 5-6 skott inom totalt 30 fps spridning utöver de 30 som jag minst vill ha på en fyllning, här mellan 190-100 Bar. Den aktuella tubens luftvolym är ju blott 45 cc.

Som trogna läsare av Airpang vet så brukar jag fylla min 1701 ifrån en 500 cc Luxfer buddybottle som laddas med 260 Bar. Den räcker då till 8 kompletta överfyllningar eller ca 250 skott. Därefter så kan man kräma ur ytterligare 50-100 skott om man vill göra partiella överfyllningar i ett nödläge. Det är här man ser perspektivet av hur liten en 45 cc tub är jämfört med vanliga PCP (ca 120-400 cc, de flesta mellan 180-220 cc).

Nu vet jag att många spontant tycker att 7.50 joule är en ynkligt låg effekt men den praktiska användbarheten av den här måttliga nivån ska inte underskattas. Räknar jag en POI inom 2 cm (!) så handlar det om en räckvidd mellan 9.00 till 23.00 meter där man hela tiden kan hålla rakt på och aldrig träffa mer än 10 mm fel i höjdled.

Räknar jag mellan 1 cm POI så är räckvidden 11.00 till 21.00 meter, där man kan hålla rakt och inte träffa mer fel än 5 mm! Så länge som man håller sig inom 25-30 meter så räcker dessa 7.50 joule helt utmärkt för all vanlig informell tavelskjutning. När det sedan kommer till kvarvarande anslagsenergi så ligger man över 5.00 joule hela vägen ut till 34 meters avstånd. Vid 25 meter så återstår 5.60 joule. 

Det är ytterst sällan som jag behöver eller på ett meningsfullt sätt kan utnyttja mer effekt än så..

Bullpuptemat fortsätter..

En reklamvideo från AoA

Ännu en video, denna gång Lloyd på BAR i England

Hur bra kommer nya Impact att hålla?

Fredrik Axelsson skjuter sin nya Impact på EBR i Arizona under den gånga helgen. 

Tja, vad svara man på det? Ingen aning är det mest ärliga svaret. Anledningen till att frågan ramlade ner i min mailbox beror förmodligen på att man har diskuterat ämnet på luftvapenforumet där man spekulerade i om de många finesserna på nya Impact och dess eventuellt fördröjda lansering också innebär att modellen är mer sannolik till att drabbas av driftstörningar.

Men låt oss istället titta lite på vad som är driftstörningar hos PCP i allmänhet.

Den absolut vanligaste driftstörningen är att vapnet läcker. Det vanligaste skälet till att vapnet läcker är i sin tur att ägaren har haft isär det och sedan inte har skruvat ihop det på rätt sätt med lämpliga motmedel mot läckage, exempelvis Loctite och/eller gängtejp.

Näst vanligast är att vapnet läcker eftersom ägaren inte har iaktagit sund renlighet vid fyllningen, man har exempelvis inget skydd på luftanslutningarna på endera eller såväl fyllkällan som vapnet. En lätt infettad fyllnippel som bara släpps rakt ner på golvet eller marken kommer ofelbart att dra till sig smuts som förs med luften in i vapnet varvid tätningar eller ventiler börjar läcka.

Bortsett ifrån läckage så är vanliga källor till problem att ägaren har smygtrimmat och lämnat borrester, fragment av O-ringar eller liknande efter sig inuti vapnet varvid det börjar läcka eller på annat sätt krångla. Hit hör också trasiga ventilsäten, brustna hammarfjädrar och rent felaktig montering av i övrigt korrekta komponenter.

Så långt ägarens orsak till problemen - men tillverkarens då?

En vanlig källa här är icke tillräckligt utprovade komponenter eller komponenter som används på ett annat sätt i en applikation än var de ursprungligen används eller är designade att användas till. Ibland så kan också tillverkaren få komponenter av underleverantörer som ska klara en viss belastning men som inte gör detta i verkligheten.

Generellt sett så är dock dagens PCP utomordentligt driftsäkra, det är numera en mogen teknologi som tillverkarna är bekväma med och som därför sällan överraskar varken tillverkaren eller köparen.

Skulle jag ändå drista mig att peka ut två riskområden där det symptomatiskt sett relativt ofta finns problem så är detta manometrar och magasinsystem. Manometrar läcker ibland, oftast för att man har haft isär dem men ibland kan de läcka när de är slitna eller bara rakt upp och ner utan någon speciell anledning alls. Sannolikheten att få problem minskar dock ju bättre manometer man använder. En varumärkesmanometer ifrån England för 300 kr ger en viss trygghet utöver en kinesisk dito för 30 kr etc.

Magasin kan ibland ställa till problem och låsa vapnet för repetering. Ofta så finns anledningen i en deformerad diabol men det kan också handla om att magasinets interna fjäder har tappat spänsten eller justerats in av en okunnig ägare. För de vapen som inte har automatindexerande magasin så kan problemet sitta hos den vippan som ifrån vapnets mekanik indexerar magasinet. Då finns skälet som regel hos en slarvig repetering eller ett bryskt insättande av magasinet i vapnet på ett inte helt korrekt sätt. Magasin slits dock och man måste alltid räkna med en viss försämring hos dem, en större sådan ju mer våld och smuts som de blir utsatta för.

Ytterligare ett annat problemområde har varit fartomställare som har läckt eller fastnat, av olika skäl.

En manometer, en fartomställare och ett magasinsystem kan man alltså leva utan på ett PCP men knappast de ventiler som slussar luften in och ur vapnet. Dessa är också en inte helt ovanlig felkälla och det är då, som tidigare nämns, som regel smuts och/eller oren luft som ställer til problem.

Åter nu till Impact - finns det risk för barnsjukdomar?

Knappast troligt, är min bedömning. Nästan alla kända finesser hos detta vapen har funnits i en eller annan form hos FXs tidigare produkter, exempelvis manometrar, fartomställare, magasinsystemen (låt vara att detta magasin verkar större), regulator, pipbytessystem, ST-teknologin osv. De delar som de facto är helt nya torde dessutom vara väl genomgångna eftersom Impact är en ren flaggskeppsmodell. En modell som är tillverkarens dyraste eller i alla fall bland de dyraste och som har en sådan medial uppmärksamhet tar en tillverkare inga chanser med, om de kan undvikas. 

Visst, FX har haft strul med lite olika saker tidigare, men i takt med att tiden går så har omvandlingen ifrån hobbyverksamhet/källarföretag till stortillverkare och en viktig spelare på den internationella marknaden rullat vidare. Många av de "enkla" problem som man brottades med för 10-15 år sedan skulle man aldrig springa på idag.

Det är jag helt övertygad om..

Ladda inför vintern!

  Nästan tre års användning sätter sina spår..

För nästan tre år sedan så köpte jag ett fågelbord för att maskera mitt kulfång. Detta fågelbord har stått ute i ur och skjur samtidigt som jag har använt det rätt så flitigt. Detta fågelbord kom jag över som transportskadat på mitt dåvarande arbete (Granngården) men liksom det mesta av de produkter som vi saluförde till trädgårdsbruk så var även detta av skräpkvalité.

Här är ett inlägg ifrån när fågelbordet var nytt:

http://airpang.bloggplatsen.se/2013/01/01/9231088-tips/

Under de senaste veckorna så har det blivit allt mera klart att det här fågelbordet troligtvis inte kommer att överleva en västkustvinter till så ett byte av fågelbord har känts nära förestående. Golvet i det gamla fågelbordet verkar vara någon form av laminat, som nu har spritsat upp sig samtidigt som hela konstruktionen har antagit en grönaktig kulör av all mossa/alger. Likaså har färgen flagnat bort och taket har fått någon slags fuktbubblor underifrån. 

Eftersom jag har en rätt så tung betongsten som projektilfång bakom tavelhållaren så har hela fågelbordet börjat gunga i takt med träffarna trots att jag bara skjuter med 8 joule så förmodligen så var det bara en tidsfråga innan hela fågelbordet hade störtat bakåt och tumlat ner igenom häcken till grannens uteplats nedanför slänten bakom.

  Mitt nyförvärv!

Sagt och gjort så har jag haft ögonen öppna på fågelbord när jag har strosat med min hustru i diverse affärer. Tyvärr så har dock de som jag har sett varit endera svindyra eller av usel kvalité alternativt bådadelarna. Jag har ingen större lust att betala några hundra för ett fågelbord som kanske bara i bästa fall håller ytterligare några säsonger.

  Hantverk på en helt annan nivå..

Idag så blev det en tur ner till Pingstkyrkans Second Hand i Kungälv för att se om det fanns något intressant att köpa i allmänhet. Vi tar ganska ofta en tur dit ner för att shoppa saker som behövs men som det kanske inte är så akut att anskaffa. Som regel så är föremålen synnerligen billiga och det vi betalar går dessutom till välgörande ändamål, bortsett ifrån den "gröna" aspekten av att återbruka varor som ofta är ursprungligen skapade ifrån ändliga resurser. Nackdelen (och charmen) med detta är att man inte kan räkna med att köpa exakt det man behöver just nu men rätt som det är så dyker det man letar efter upp. Man får alltså spana runt lite förutsättningslöst.

  Fågelbordet, cementstenen och tavelhållaren..

Idag så hade vi emellertid turen med oss och gjorde några små fynd, varav mitt blev ett splitt nytt fågelbord. Det visade sig vara byggt av en äldre herre i församlingen som snickrade ihop fågelholkar och fågelbord av spillvirke ifrån de möbler som verksamheten har fått donerade men som har varit för dåliga för att sälja. Gediget ihopsnickrade för hand av solitt trä ställer dessa produkter på en helt annan nivå än de ihopstiftade skräpet från tredje världen. Rejält penselmålade i (en smula för) glada färger och med riktig odelad takpapp ovantill. Visserligen rätt så tung men den gav utan tvekan känslan av att kunna vara nästan hur länge som helst. Priset var inte så mycket att orda om - 90 kr, varav hela summan går till UNHCR denna helg.

Med fågelbordet på plats, dock inte invigt ännu, så känns den kommande vintersäsongen under kontroll. Till det lilla huset så har jag också en LED-belysning på batteri som jag klämmer fast i ett hörne av golvplattan á la skrivbordslampa för att få vettig belysning på kvällarna när mörkret sänker sig över nejden. Likaså de tidiga morgonarna när man vill stjäla en kvart för att skjuta lite innan det är dags att åka till arbetet.

En videopresentation av FX Airguns Wildcat

Alltid kul med nya videos..

Udda finess..

Nya Impact med teleskopisk shroud..

Vad är ett luftgevär?

Hög effekt är en helig graal för många nya luftfantaster

Kanske inte rent fysiskt utan snarare vad vill vi få ut av det, alltså vad är ett luftgevär för dig? Många gånger så brukar ett modernt PCP jämföras med någonting, inte sällan en 22LR. Som regel så hör man fraser som "bättre precision men inte lika kraftfullt" alternativt "lika god precision men billigare" i någon slags tafatta försök att förklara eller till och med rättfärdiga valet av just luftvapen framför andra vapentyper.

Tyvärr så är det lite så, luftvapen står i andra vapens skugga och jämförs alltid med dessa.

Den tekniska utvecklingen av moderna PCP har också drivit tankebanorna åt detta håll. Idag så jämförs dessa vapen på avstånd som för bara några decennier sedan var helt exklusiva för krutvapen, distanser på 50, 75 och även 100 meter eller bortom detta. Vi har nu tillgång till anslagsenergier som gott och väl passerar hälften av vad även potenta patroner till 22LR genererar och den rena skotteffekten på levande mål som dagens luftvapen med kaliber 30-50 ger är ofta vida överstigande vad en 22LR överhuvudtaget kan prestera.

Vad vi (marknaden) gör är helt enkelt att omfamna vapen som blir allt mer krutvapenliknande och det på bekostnad av de traditionella luftvapenegenskaperna som vi kanske egentligen snarare skulle värna.

Om allt vore lika, kostnader, tillgänglighet och liknande - skulle du då med handen på hjärtat skjuta luftvapen?

Jag tror själv att väldigt många hade gått över till krutvapen, i ett samhälle där alla omständigheter runt krutvapen vore likvärdiga med luftvapnen. Ser vi på exempelvis USA, med dess internationellt sett liberala vapenlagstiftning, så är det bara en ytterst liten bråkdel av alla som gillar vapen och skytte som skjuter luftvapen. Den förkrossande majoriteten väljer och har alltid valt - krutvapen.

I de länder däremot där krutvapen är komplicerade att äga, svårtillgängliga att bruka och svindyra att använda så har alltid luftvapen varit en relativt sett starkare kraft, exempelvis i England mfl. Där har man inte sällan skjutit luftvapen eftersom alternativet har varit att skjuta - ingenting alls!

Hur man än värderar utvecklingens gång så är dock de flesta överrens om att det lär inte bli enklare - snarare svårare - att inneha och använda krutvapen i framtiden. Förutom detta så lär både vapen och ammunition bli svårare att hitta och inte minst dyrare att köpa/använda.

Trots denna dystra utveckling av krutvapenskyttet så strävar ändå luftvapenvärlden fortfarande efter att emulera krutvapnen?

Jag är inte helt säker på att detta är rätt väg att gå.

Min övertygelse är att man snarare borde satsa på luftvapnens starka sidor än att försöka imitera krutvapnens dåliga. Själv skjuter jag luftvapen för att det är roligt och jag njuter av det faktum att det är ett tyst, billigt och miljövänligt skytte. All erfarenhet visar att saker som är tysta (inte störande för omgivningen), billiga och dessutom miljövänliga alltid har framtiden och möjligheterna framför sig.

Vad vi bör skifta fokus mot är alltså enklare vapen med en lägre eller i alla fall måttligare effekt. En lägre effekt gör dem enklare att inneha och använda (licensfri status), liksom mindre störande för omgivningen, i de flesta fall. Ändå så lanseras nästan alla moderna vapen i allt fler grövre kalibrar och med allt högre angiven effekt och utgångshastighet. För inte så många år sedan så var kaliber 25 riktigt ovanlig hos PCP och kaliber 30 hade man knappt hört talas om. Idag är det ofta just kaliber 22 och 25 som efterfrågas av nya entusiaster. Hade kaliber 30 varit licensfri från FX Airguns så hade den säkert också varit en storsäljare. Det enda avbrottet man ser mot detta är att intresset för Field Target har slussat över en del erfarna tävlanden ifrån klasserna FP till 16J Int och därmed också från kaliber 22 till 177.

Själv så är jag ganska nervös för att det förr eller senare händer något med dessa svarta kraftfulla och grovkalibriga luftvapen som definitivt stänger dörren för dem lagstiftningsvägen. Som det ser ut nu, om vi har tur, så kanske vi också får 20 fria joule, precis som Frankrike tidigare i år. Om det däremot händer något som media drar tag i så kanske vi istället landar hos Tyskland och Italien med 7.50 joule och licens på allt som inte är 177.

Den övergripande vapenlagstiftningen inom EU ska bli gemensam och om allt får ske i lugn och ro utan spektakulära vansinnesdåd med "våra" vapen så kanske vi kommer att få se en ännu ljusare framtid framöver. Möjligheten för detta känns dock minskande ju fler svarta vapen med hög effekt och grov kaliber som ramlar ut på marknaden i takt med att dessa vapen blir billigare, mer "taktiska" och kommer i ett allt större utbud.