Direktlänk till inlägg 31 oktober 2015
Hösttävling hos Örgryte SK
Två skyttar som använde vapen ifrån FX Airguns
Så, då blev det äntligen dags för årets första (för min del) och även sista (för säsongen) tävling. Denna gång så stod Örgryte SK som värdar och det med den äran. Förutom lite strul med att överhuvudtaget hitta dit, jag kunde inte i min vildaste fantasi föreställa mig att det fanns fler skytteklubbar på en och samma gata, så avlöpte tävlingen riktigt smidigt till glädje och gagn för alla inblandade.
När målen hamnar ute på öppna vidder så känns det att 7.50 joule inte är så mycket..
Tävlingen var till stor del back to basic. Som ni säkert har läst av inbjudan så hade man skippat all byråkratisk formalia och det var därför bara att åka dit och tävla på. Uppslutningen blev därför god, ca 20 personer uppenbarade sig och 14 personer tävlade aktivt. Riktigt bra med tanke på hur många som brukar komma på vanliga tävlingar och med tanke på att den här tävlingen kom fram med kort varsel och väldigt, väldigt sent på säsongen.
Jag sköt med min Crosman 1701 - kanske inte det bästa vapnet för ändamålet men kul var det ändå..
Vädret var dessutom osedvanligt bra för årstiden. Vi hade nästan vindstilla och +12 grader samt en sol som tittade fram mellan molnen titt som tätt. Med tanke på hur vädret KAN vara såhär års (tänk regn, blåst och +1 grad) så var förutsättningarna alltså nästan så optimala som de överhuvudtaget hade kunnat vara med tanke på att vi faktiskt tävlade den sista oktober!
Det hela var alltså en fallmålstävling som när det fungerar som bäst. Bra väder, god uppslutning (givet förutsättningarna), trevliga människor, en hög nyfikna nybörjare samt en trevlig och överraskande bana - vad mera kan man önska?
Min favoritstation, en udda miljö på traditionella tävlingar..
Atmosfären av klubbtävling låg tung över evenemanget i dess bästa mening, här låg fokus på att ha kul och en trevlig stund med goda vänner och även missionera lite för sporten till de nyfikna besökarna som också beskådade och därtill prövade på spektaklet.
Min medtävlare visade med god marginal hur dessa udda placerade mål skulle fällas..
Liksom nybörjarna så hoppas jag verkligen att arrangörerna tar konceptet till sig och låter det bli en vana även för framtiden. Kan man dra dit 20 besökare den sista oktober med någon veckas varsel - vad klarar då inte konceptet av på våren med härligt svenskt försommarväder?
En liten pistolkarbin är verkligen liten på de lite drygare avstånden - här 40+ meter..
Efter skyttet så vankades det även grillad korv för den facila summan av 5 kr styck, samt dricka. Resultetet missade jag dock eftersom jag blev tvungen att hasta iväg. Döm då om min förvåning när jag kom hem och resultatlistan redan låg online! Sådant händer i praktiken aldrig!
Vanligtvis så måste man gnälla och tjata för att arrangören ska hosta fram listan - i bästa fall redan någon dag efteråt. Här kom listan samma dag och bara några timmar efter avslutad tävling. Så ska det se ut!
Exklusiva vapen lyste med sin frånvaro men här fanns en Wildcat
I gammal god anda så fanns det en hel del fjädervapen representerade. Den skytt som gjorde störst intryck var en kille med en Weihrauch HW30S som fällde mål på löpande band enbart med hjälp av öppna riktmedel. Han klarade sjundeplats, alltså mitt i startfältet och i konkurrens med PCP på såväl 16 som 45 joule! En riktig prestation!
Visst fanns det skyttejackor också men inga Steyrs - detta var inte proffsens tävling..
Själv fick jag en betydligt blygsammare placering, plats 10 av 14, men detta spelar naturligvis ingen roll - en tävling av det här slaget besöker man för att ha trevligt, inte jaga poäng. Här låg tonvikten på umgänge och möjligheten att presentera en trevlig hobby för omvärlden.
Avslutningsvis så vill jag därför tacka Martin, Daniel och alla andra inblandade för en riktigt trevlig dag och en nostalgisk tillbakablick på hur fallmålshobbyn en gång var innan fokus hamnade på resultatligor och internationella kvalificeringar för diverse stortävlingar.