Storleken!

Ett kompakt och portabelt litet paket..  

I förra veckan så fick jag en fråga om vad mitt 1701-projekt egentligen väger. Poängen med att lägga extra pengar och försaka en viss nivå av skjutbarhet på detta koncept är ju att man i gengäld ska vinna ett så litet och lätt format som möjligt, liksom bästa tänkbara portabilitet. Frågan var då just hur det blev med de detaljerna?

Om vi börjar med vikten så väger hela paketet (väska, vapen, optik, buddybottle, tavelhållare, avståndsmätare etc) in på totalt 5900 gram. Rent subjektivt så känns väskan tyngre eftersom den har ett så litet format och därför upplevs som väldigt kompakt. Väskan tom håller vikten 2.200 gram och håller måttet 44 x 31 x 13 cm.

Går man sedan vidare med huvudingrediensen så väger det skjutklara och fyllda vapnet in på 1824 gram, ink optik.

  Redo att skjutas eller bäras runt på under timtal i skog och mark..

Här finns naturligtvis en hel del av den förlorade skjutbarheten. Extremt lätta vapen blir lätt vingliga och betydligt mer krävande för skytten att skjuta med om denne vill prestera optimalt. På korta avstånd, ut till ca 25 meter, så är skillnaden försumbar men på extremt långa avstånd för 10J så blir skillnaden högst påtaglig. Som referensvapen i detta hänseende så har jag jämfört 1701 mot Challengern.

Går vi nu över till längden så är totallängden på vapnet variabelt på grund av teleskopkolven. I sitt mest inskjutna läge så blir totallängden ifrån bakkappan till början av pipviktens gänga blott 62 cm. Den här positionen får dock närmast betraktas som ett rent transportläge, inte ens min 10-årige son tycker att ergonomin blir fungerande här. 

Om man istället skjuter ut kolven maximalt så rakar vapnet iväg till 70 cm enär skjutmånen alltså blir 8 cm. Personligen så har jag kolven ställd mot en totallängd på 67 cm. I detta läge så är den helt perfekt för någon som håller mitt format, alltså 178 cm lång och en 70 kg lätt spenslig kroppsbyggnad. 

  Med en totalvikt av blott 5900 gram - allt på bilden..

Ett annat mått som ofta är intressant är LOP (Length Of Pull), alltså avståndet mellan avtryckarbladet och bakkappan. Här kan man ofta se skillnaden mellan sk "juniorvapen" och vanliga vapen, där den förstnämnda gruppen kännetecknas av extremt korta LOP. Många gevär kommer ifrån fabriken med 34 - 35 cm, vilket jag personligen tycker är lite kort. Ett vanligt standardmått för hagelgevär (i USA) var tidigare 14" (35.50cm) men idag har många vapen ställbara LOP. På min 1701 så kan jag ställa in mellan 34.50 till 42.50 cm LOP, men får 39 cm i mitt idealläge.

Vill man sedan utnyttja gängan framtill för någon form av pipvikt så blir totallängden med en 18 cm lång sådan in alles 85 cm för mina egena preferenser. För de som inte har prövat så är 1900 gram och 85 cm ett mycket smidigt vapen. Jämför exempelvis med en Webley & Scott Tracker på 3300 gram (utan optik) och 93 cm längd.

Under den gångna veckan så har jag varit i Stockholm och upplevt en riktigt storstad på nära håll. Kontrasten mot mer hemtama Göteborg är avsevärd, allting är betydligt trängre i huvudstaden men samtidigt så är också kollektivtrafiken väldigt välfungerande och intrimmad, inte minst tack vare T-banan. Under mina resor kors och tvärs igenom staden på jakt efter familjens olika semesterupplevelser så funderade jag flera gånger över hur det är att bo i en sådan stad och samtidigt vara luftvapenentusiast. I det läget så är förmodligen någon typ av vapen snarlikt mitt helt optimalt om man vill färdas lite diskret med T-bana, spårvagn, buss eller tåg i situationer då ett vanligt gevärsfodral skulle vara i ögonfallande eller kanske rent av anstötligt.

Rankinglistan som facit...

Idag tog jag ett kik på den nya justerade rankinglistan och jag kunde då räkna igenom antalet deltagare. De jag har räknat är individer med IID-nummer för 2015, enbart seniorer.

Internationell klass 16J PCP

18 st

Full effekt både PCP och F45J

9 st (borträknade namn som också förekommer i andra klasser)

Internationell klass F16J

2 st (borträknat namn som också förekommer i annan klass)

Nationell klass PCP 10J

2 st (borträknade namn som också förekommer i andra klasser)

Nationell klass F10J

7 st (borträknat namn som också förekommer i en annan klass)

På hela Field Target scenen så har vi alltså haft 38 st licensierade individer som har tävlat i minst en tävling. Jag kan räkna in 6 st som har deltagit på samtliga fyra rankinggrundande tävlingar hittills. Jag noterar ytterligare 13 stycken som har varit med på minst 3 rankinggrundade tävlingar under säsongen.

Vill man räkna generöst och även inkludera juniorer så har Field Target idag 40-45 st deltagare varav ungefär 50% är regelbundna deltagare, något som de genomförda tävlingarna också tydligt visar då man i de flesta fall har kunnat räkna in 15-25 deltagare totalt i varje tävling.

Service av FX Airguns Indy

Från AoA, tipstack till Hurricane!

Forum förändras..

Idag fick jag uppgifter om att det hade inträffat förändringar i driften på det gamla forumet Airgun och minsann... Det visade sig att man hade skiftat ifrån grön till blå layout och den gode Ogster har fått glädjen att bli Administratör där. Ägandeskapet är dock helt oförändrat, märk väl.

Ska sanningen fram så trodde jag att Airgun skulle gå sotdöden till mötes men det forumet verkar likt katten ha ett flertal liv att erbjuda. En gång i tiden den svenska luftvapenvärldens absoluta nav med hektiskt tempo och febril aktivitet men sedan de senaste åren mer en plats med en synnerligen tynade tillvaro. Kanske kan man nu uppleva en renässans när LuftvapenInfo allt mer har centrerats runt Field Target istället för mer allmänt rekreativt skojskytte? 

Vidare så har jag fällt in lite nya länkar här på Airgun och jag vill särskilt flagga för Daniels eminenta guide till Field Target - bra jobbat där! Länkarna finns som vanligt till vänster om själva bloggens inlägg.

Tekniska bekymmer..

Ett av nutidens mest tekniskt avancerade vapen med en hel del elektronik..

Som många kanske har noterat så har bloggen inte uppdaterats lika tätt de senaste dagarna. Anledningarna till detta är två, dels har jag varit på semester i Stockholm och dels så visade det sig att vår router hade gått åt skogen när vi kom hem. I morgon så ska jag köpa en ny router och sedan hoppas jag kunna komma online på riktigt igen och inte bra för ett kort inlägg via en publik hotspot.

Vad gäller Airwolf högst upp så har den nu presenterats i en ny version Air Wolf Extreme. Denna gång med kolfibertub och en pipa med ljuddämpare ifrån Huggett. Ett mycket vackert och klassiskt vapen.

Ett bra kulfång !

  Ett bra kulfång och Unigum - det bästa en suburban sniper kan begära...

Idag ska vi kolla närmare på kulfånget som jag köpte på Göksäter för några veckor sedan. Importör av detta eminenta kulfång är Briv, för de som inte själva kan åka till Göken och köpa det. Jag betalade 50 kr för mitt och inget kulfång på den svenska marknaden är billigare - detta är dessutom riktigt bra!

  Med kulfånget så kommer det lite tillbehör..

Förutom kulfånget så finns det även med ett markstöd, en skruv och ett metallbleck för upphängningen. Själva kulfånget är av typen 10/10, alltså max 10 joule på minst 10 meter för att det ska hålla i längden. Anslagsplåten är vinklad nedåt för att minska risken för rikoschetter. Hela konstruktionen är krymplackerad och känns helt solid.

  Med upphängningsblecket ditskruvat..

Precis som för alla andra tunnplåtskulfång på marknaden så är tyvärr också detta kulfång tämligen ljudligt. Varje träff hörs ordentligt och om man skjuter med ett dämpat vapen så är det anslagsljudet ifrån kulfånget som stör mer än ljudet ifrån avfyrningen. Lösningen på detta problem är naturligtvis - Unigum!

  Laddat med Unigum och klart för att användas - ett absolut tyst kulfång för måttliga pengar...

Unigum är ett avloppskitt motsvarande "Duct Seal" på USA-marknaden. Poängen med detta kitt är att det inte stelnar och att det har en synnerligen lång livslängd. Jag brukar köpa 500 gram i en stor rund burk för 89 kr. Man kan köpa Unigum i såväl varuhus (typ Jula, Harald-Nyborg, Bauhaus etc) likväl som hos den lokala VVS-affären. Vanligtvis så kan man köpa dem som 250 gram (kostar 69-79 kr hos VVS-handeln), som 500 gram (kostar 89-109 kr i varuhus) eller som 1500 gram på specialbeställning för installatörer. Ett vanligt 14 x 14 cm kulfång brukar kräva ca 300 gram. 

Köper man 500 gram så har man alltså en grundfyllning och sedan lite att späda på med successivt. Jag skjuter mycket här hemmavid, nästan dagligen, på min 14 meter hemmatomt och en sats Unigum räcker ca 2 år. Förutom att träffen blir ljudlös så skonar även Unigumet själva plåten i kulfånget, så att kulfånget håller längre. Vidare så stänker inte Unigum utan sitter där man har satt det, trots upprepade träffar och därtill så tål det vatten likväl som kyla.

Archer Airguns reklamfilm för sina egna Silent Pellet Traps, här kan man se mer hur Unigum/Duct Seal funkar..

När man har skjutit mycket och i synnerhet om man träffar på ungefär samma ställe hela tiden, så kommer det naturligtvis att uppstå en blyfylld krater i Unigumet. Då får man karva ur blyt (för återvinning) och fylla på med lite nytt Unigum. Man brukar höra på träffarna när det är dags att packa om, träffarna blir inte längre ljudlösa utan får ett läte någonstans mellan naken plåt och de tysta Unigumträffarna. 

Så, har ni aldrig prövat Unigum så är det hög tid nu, i alla fall om ni också bor i suburbia. På landet så spelar kanske inte anslagsljudet någon roll men inuti en lägenhet eller på en liten ljudkänslig villatomt så är Unigum en riktig välsignelse.