Airpang

Alla inlägg under juli 2015

Av Johnny Ottosson - 14 juli 2015 10:00



 

Gröngölingens Guide !!



Så, helt ny till hobbyn. Sugen på att pröva lite informellt luftvapenskytte? Vill du ha bra saker utan att spendera stora pengar? Idag kommer en steg-för-steg guide till de bästa valen man kan göra när man kommer tomhänt in i vår underbara hobby. Detta är både mina egna preferenser och förvärvade erfarenheter likväl som råd och rekommendationer som läsare kommer att möta var som helst i världen där vår typ av luftvapen diskuteras.


Vapen


Weihrauch HW30S är marknadens mest prisvärda vapen


Weihrauch HW30S är det vapen som du ska välja! Detta är min mest solida rekommendation när alla variabler är sammavägda. Som allroundvapen och som mest-vapen-för-pengarna så finns det INGET annat vapen som ens kommer i närheten av HW30S - detta vapen har en unik särställning i vår hobby. Ett köp av HW30S blir aldrig någonsin fel. I USA, där man för övrigt fäster stort avseende på hög effekt, så är den måttligt effektstarka HW30S - ofta under namnet Beeman R7 - solitt respekterad och även i England är modeller (numera) enormt populär. 


Här kan man läsa lite mera:  http://airpang.bloggplatsen.se/2011/04/16/5125521-en-tidlos-evergreen/


I skrivande stund (150713) så kostar vapnet 2195 kr rakt över disk hos Hurricane (www.luftvapen.se). Vill man importera själv så kostar den €170 (ca 2000 kr ink frakt) från Sportwaffen-Schneider men då får man den som 7.50 joule istället för 10.00 joule som de svensksålda vapnen har. Vanligtvis är jag en vän av privatimport men inte i detta fallet. Köp den på svensk mark, det skiljer för lite pengar och här hamnar den på rätt effekt ifrån början.


Personilgen så hade jag valt kaliber 177 i första hand men modellen förbluffande kompetent i alla kalibrarna (.177/.20/.22). Räkna med en effektiv räckvidd på 30 meter för 177, ungefär 25 meter för 20 och blott 20 meter för kaliber 22 innan kulbanan blir alltför fallande. Notera att ammunitionen till kaliber 20 ofta är både svårare och dyrare att hitta än till de övriga kalibrarna. 


Nu vet jag att en del tycker att HW30S är klen, att den är fysiskt liten och att den ser gammaldags ut när den är tillverkad helt av trä och metall. Glöm allt detta! En HW30S skjuter bättre än något annat fabriksnytt vapen som kan köpas för samma pengar eller mindre. Håller man sig inom räckvidderna ovan så måste man vara en mycket driven skytt för att känna att den tekniska egenprecisionen är begränsande. Det finns många duktiga entusiaster som har häpnat över HW30S vid deras första bekantskap med modellen - den är lätt att skjuta med, den skjuter bra och dess avtryckarsystem är second to none i klassen under 2500 kr.


Tack vare modellens popularitet så finns det mängder med underversioner av detta formidabla vapen. Till att börja med så ska man välja bort alla versioner som inte har avtryckarsystemet "Rekord", som man lätt känner igen tack vare sin justerskruv precis bakom avtryckarbladet. Vidare så finns det underversioner med TruGlo-riktmedel (fiberoptiska sikten), liksom min egen favoritmodell med kort pipa och gängor i ändan - perfekt för den som inte vill skjuta med öppna riktmedel överhuvudtaget utan som bara avser att använda kikarsikte. Tänk alltså till innan köpet och se till att du väljer precis den modell som du önskar. Fel riktmedel eller en modell med riktmedel som man önskar byta till inga riktmedel och pipvikt skapar automatiskt merkostnader som man kan undvika igenom att göra rätt val direkt ifrån början.


Ammunition


JSBs testburk - välj "Field Target"-vesionen och pröva noga under vindstilla förhållanden.     


Ammunitionen som du ska använda till din HW30S heter JSB. Visst, jag har själv ägt HW30S som har skjutit bra med såväl HNs ammunition som oddballen Crosman Premiers men det finns inget skäl att chansa. Köp en testburk ammuntion och pröva fram vilken substorlek och typ som just ditt vapen gillar. En testburk kostar nu 145 kr hos Hurricane (www.luftvapen.se) och är den billigast och bästa startpunkten för att lära känna det enskilda vapnet. Sannolikheten är stor att du här hittar i alla fall en sort som kommer att vara 3-i-topp av alla de sorter som ditt vapen presterar bra med. Notera också att JSBs ammunition ibland saluförs under andra varumärken (FX Airguns, Air Arms Field, Falcon etc). Weihrauch HW30S skjuter ofta bra eller acceptabelt bra med en lång rad sorters ammunition, det är en mycket "förlåtande" modell på detta sätt. Var inte rädd att pröva dig fram till vad som går absolut bäst.


Kulfång



Den är typen av kulfång är ofta rätt dyr men välter inte så lätt och rymmer massor av Unigum


Någonstans måste den förbrukade ammunitionen hamna och till detta krävs ett kulfång. Ett kulfång har två viktiga uppgifter att fylla, dels skyddar det omgivningen ifrån effekten av träffarna när diabolerna går rakt igenom måltavlan och dels så fångar den upp diabolerna efteråt så att de kan lämnas till återvinning. För att inte störa sin omgivning så fyller man kulfånget med Unigum som gör träffarna i praktiken helt ljudlösa och förlänger kulfångets livslängd.


Unigum: http://airpang.bloggplatsen.se/2015/07/01/11130063-a-match-made-in-heaven/


Kulfång kostar vanligtvis mellan 50-250 kr, beroende på vilken typ och var man köper dem. En av mina favoriter är den dyrare och mer kubiskt formade varianten med snedställda anslagsplåtar. Förr i tiden så hade dessa kulfång ibland dåligt rykte eftersom man befarande rikoschetter ifrån dem men detta är inget problem när man använder Unigum som effektivt suger bort rörelseenergin ur diabolerna efter träffen.


Kikarsikte




Clearidge Optics RM 3-9/32 Ao


Förr eller senare så kommer man att vilja ha kikarsikte på sin HW30S. Detta krävs i de flesta fall för att man som skytt ska kunna pressa ur vapnet dess maximala precisionspotential. Kikarsikten är dyra och kan dessutom kännas komplicerade att köpa då det finns en veritabel djungel av olika modeller som alla utlovas vara suveränt bäst. Jag har testat mängder med kikarsikten under flera decennier och min absoluta favorit är Clearidge Optics RM. Det enda skälet till att jag inte äger ett nu är att jag har råd med ett Leupold EFR men hade jag inte haft det så hade mitt glasklara val varit Clearidge RM. Jag har själv ägt ett och jag skulle utan tvekan gradera det på tredje plats efter Lightstream och Leupold EFR ibland alla de kikarsikten som jag har varit ägare till igenom åren.


Precis som HW30S så är RM-serien otroligt prisvärda - rent av riktigt billiga - i relation till vad man får för pengarna och precis som när det gäller HW30S så kan ett köp aldrig bli fel. Idag får man betala $229 för ett ex och det är riktigt billigt även om det kostar både frakt, tull och moms innan siktet landar här i Sverige. Räkna med ca 3000 kr och man beställer direkt på Clearidges hemsida med 5-6 veckors leveranstid. Skulle man sedan sälja bössan så behåller man siktet till nästa vapen, det duger precis lika bra på ett highend PCP. Köparen kan välja mellan MilDot eller mer konventionella riktmedel liksom mellan matt eller blank finish.


Kikarsiktesfäste

  Sportsmatch är alltid rätt val!


Här ska man absolut inte snåla. Precis som när det gäller ammunitionen så kan fel val totalt spoliera upplevelsen av meningsfullt luftvapenskytte och bara skapa en helt tröstlös frustration. Mitt personliga val är Sportsmatch skenmontage, det kostar men man får sannerligen vad man betalar för - som i de flesta andra fall. Välj helst ett skenmontage om budgeten tillåter men notera att priserna skiljer sig ganska mycket mellan exempelvis England och Sverige så en privatimport är här ofta synnerligen lönsam. Modellen OP25c betingar exempelvis 599 kr hos Hurricane men kan köpas på BAR (www.airgunbuyer.com) för £29.95 (415 kr), frakt tillkommer i båda fallen. En tumregel är att desto dyrare fäste man köper, desto mer pengar finns som regel att spara på privatimporten. Det viktigaste är emellertid att man inte snålar på kvalitén - ingen kedja är starkare än sin svagaste länk!


Förvaring & ev transport

  Någon form av lås är en absolut nödvändighet! (foto: Hurricane)


Tillståndsfria vapen behöver inte förvaras i vapenskåp men lagen kräver att de förvaras låst. En bra lösning är ett låsbart väggfäste, med fördel placerat så att vapnet hamnar utom synhåll för någon som rör sig i rummet eller har insyn i det igenom ett fönster etc. Fördelarna är många, man skyddar vapnet ifrån stöld och får enklare att kassera in ersättning ifrån ett försäkringsbolag om oturen ändå skulle vara framme (glöm inte att fotodokumentera innan) liksom man hindrar barn (o andra nyfikna) till att hantera vapnen bortom ägarens kontroll. Även här finns ett stort urval av produkter i varierande prisklasser, ifrån rena skämt för växelpengar till konstruktioner som är synnerligen tidskrävande och svårforcerande att tömma utan nyckel. Skulle man sedan skaffa licenspliktiga vapen så duger inte dessa fästen men de sparar ändå plats i skåpet eftersom det licensfria vapnet inte behöver förvaras där. 


Transport av vapen sker med en koffert (hård plastväska) eller i en vapenväska (mjuk av läder/tyg). Bortser man ifrån tyngd och pris så är den förstnämnda typen klart bäst eftersom den erbjuder innehållet mest skydd. Priserna är synnerligen varierande. Mjukväskor kan kosta mellan 99 kr till tusenlappen där en hård koffert sällan kan köpas för mindre än femhundra kronor men lätt kan kosta tio gånger så mycket om man verkligen jagar det bästa. Valet beror på behovet, ska man flyga internationellt till tävlingar i andra länder med en rigg på 30-40.000 kr så köper man inte något ifrån Jula, vilket emellertid kan vara ett bra val för den som kanske mest skjuter hemma och bara transporterar vapnet någon enstaka gång om året.


Med detta så är den mest grundläggande delen avslutad. Man kan naturligtvis fortsätta att lista mängder med mer eller mindre nödvändiga saker. Nära till hands ligger exempelvis ett tuningkit, en kronograf osv, osv...  Listan kan här göras nästan hur lång som helst. Detta var dock inte tanken här utan detta är bara en kort sammanfattning av det absolut nödvändigaste, mesta möjliga grundutrustning till minsta möjliga utlägg men ändå med bra saker som kommer att hålla länge och som har bra andrahandsvärde.

Av Johnny Ottosson - 13 juli 2015 19:30



Tillbaka till Framtiden!



Idag kunde jag med glädje kostatera att allt fler ögon öppnas för HFT och skytteaktiviteter bortom den renodlade Field Taget-grenen och utan att vara alltför raljant så kan jag konstatera att sent skola syndarna vakna..


Länk: http://www.luftvapen.info/viewtopic.php?f=87&t=14857


Här har inläggsförfattaren uppenbarligen gluttat lite på dörren till det förflutna och sett lite av den värld som vi alla upplevde pre-2006 när våra skytteträffar var träffar med skytte snarare än tävling i centrum. Tydligen så har detta möte skapat en mersmak och jag understryker här min fasta förvissning att detta är den enda vägen att gå om man vill öka numerären av entusiaster.


När vi sedan har en numerär - ja, då kan vi specialisera oss vidare på de grenar som vill tilltalas av och de må vara formell Field Target såväl som Hunter Field Target, Silhouette eller Benchrest. Vi måste alltså först samlas och enas runt det gemensamma intresset och bygga upp en samvaro/gemenskap innan vi kan börja finfördela.


Det centrala är att få en tillväxt, att få låga tröskar på 10 joule (inga krav på skyttekort, tävlingslicens, klubbmedlemskap samt lägre deltagaravgifter) och fler deltagare. Först därefter så kan man lägga de krav som en ökad specialisering kan kräva inom vissa mer formella och kostnadskrävande tävlingsformer.



Av Johnny Ottosson - 13 juli 2015 10:00



Dags att ta pulsen lite..

 

Alla kronografer är inte lämpliga för luftvapenbruk och kan möjigtvis bara ta pulsen på skytten...  

 

Nu var det ett tag sedan jag körde 1701 i kronografen, det var precis just efter att den var färdig så därför är det intressant att göra om proceduren nu när allt har satt sig. Som vanligt så körde jag med 8.44 gn JSB Exact och resultatet blev som följer, ifrån 190 Bar och nedåt:


561, 63, 64, 69, 62, 62, 61, 74, 70, 78 - genomsnitt:  566 fps


573, 70, 78, 76, 76, 72, 81, 73, 84, 74 - genomsnitt: 576 fps


581, 72, 76, 73, 73, 76, 67, 66, 68, 66 - genomsnitt: 572 fps


Högsta värde: 584 fps - 178 mps = 6.43 fpe / 8.70 joule

Lägsta värde: 561 fps - 171 mps = 5.93 fpe / 8.00 joule

Genomsnitt: 571 fps - 174 mps = 6.14 fpe / 8.30 joule

Max Spridning: 23 fps


Jämför vi med resultatet precis efter monteringen så har effekten rasat med i genomsnitt 0.40 joule, dagens toppvärde var lika med genomsnittsvärdet för ungefär tusentalet skott sedan när allt var nytt. Spridningen har dock också sjunkt lite, även detta marginellt - ifrån 25 fps till 23 fps.


Jag brukar regelbundet pröva alla PCP som jag använder för att helt enkelt se att allt är som det ska. Lilla 1701 är ju extra enkel att köra eftersom en mätning bara tar 30 skott och förbrukar minimalt med luft tack vare sin 45 cc lilla tub. Att köra min FX Elite med 75-100 skott (beroende på tub) i kaliber 25 är en helt annan sak..


Själva utfallet var inte mycket att orda om, de flesta PCP brukar tappa lite och de flesta fjädervapen brukar vinna lite när de har satt sig, även om det likaväl inte behöver vara någon förändring alls. De förändringar som dock kan ske ska i alla fall vara marginella, max 0.50 joule på ett vapen under 10 joule brukar vara rimligt. 


Effektmässigt sett så ligger jag ungefär som på en original .177 HW30S, men i ett mer kompakt och transportabelt paket med lägre vikt och kortare längd. Just när det gäller HW30S men kanske främst när den har kaliber 22 är just inskjutningeffekten viktig att betänka. Med ett Vortek-kit så kan en sådan HW30S hamna på 10.50 joule redan som original, ökar man då ytterligare 0.50 joule så kanar man enkelt över limiten både för lagstiftningen och kvalificeringen för vår licensfria tävlingsklass. Att då o då mäta med en kronograf är alltså mycket värdefullt av många skäl.


För att återgå till bilden på dagens inlägg. En nytillkommen entusiast hörde av sig och undrade hur man mätte ett luftgevär med kronograf. Funderingen var hur man helt enkelt skulle kunna starta och stoppa tidtagningen tillräckligt fort för att kunna tajma tidtagningen! Något förvånad (man tänker ju alltid bara i sina "egna" banor) så påpekade jag att man inte behöver starta och stoppa sin kronograf - den sköter mätningen helt automatiskt. En kort men ack så förvirrad diskussion tog sin början innan jag frågade honom om vilken kronograf han hade. 


Svaret blev - Tissot!


Anm. Det finns få ur som lockar mig mer än Grand Seiko och här visas dess magnifika Spring Drive, Yoshikazu Akahanes unika skapelse - calibre 9R65. I de flesta människors ögon så är Seiko något som luktar lågpris i relation till mer välkända varumärken som Rolex, Omega , Panerai mfl men här bedrar sannerligen skenet. Det är lite som Lexus, som ibland bara avfärdas likt en Toyota i frack - i regel av männskor som aldrig varken har sett eller än mindre kört en LFA. Det finns en stor elegans i diskretion...

Av Johnny Ottosson - 12 juli 2015 10:30


 

Mina egna val


  Walther LGV Master


Efter gårdagens inlägg om världens bästa luftgevär så kom snabbt följdfrågan om vad jag själv hade valt. När man rekommenderar ett vapen så är det ju ofta med köparens eget perspektiv framför ögonen, de högst privata preferenserna är däremot ibland något helt annat. Ett allmänt smart köp behöver ju inte per automatik vara detsamma som det val som hade tilltalat en själv personligen.


Hade jag kommit in helt "tom" till hobbyn och önskade ett fjädervapen så hade förmodligen Walther LGV Master varit mitt givna val. Köper jag bössan ifrån Sportwaffen-Schneider så får jag betala €360. Med frakt till Sverige så hade totalsumman blivit 3630 SEK.


Detta är ett mycket intressant pris för ett vapen på den här nivån. Jämför man med en HW30S så är skillnaden ca 1600 kr. Dock så vill många (jag också) montera ett tuningkit och ett sådant (Vortek) kostar ju 900 kr och då är skillnaden bara 700 kr. För detta så får jag aktivt piplås, inre glidlagringar i syntet osv.


Väljer man ändå ett tuningkit till LGV så kan ett med valfri effekt köpas för 400 kr (+frakt). Själv så hade jag nog valt full effekt med kaliber 22 om jag ändå hade lagt vapnet på licens. Det ger bra allroundkapacitet för såväl skyddsjakt som tävlingar i en klass som idag nästan fullständigt saknar konkurrans.


I övrigt så hade jag tagit bort de öppna riktmedlen och sedan monterat en airstripper ifrån FX Airguns, liksom ett shroudrör, ungefär halvvägs tillbaka längs pipan och några centimeter framåt.


The Airking!  


Ett annat alternativ om effekt vore mer intressant och budgeten generösare är Diana Airking. Själv hade jag valt laminatversionen som hade kostat mig 5800 kr inklusive frakt och sedan hade jag fått hosta upp ytterligare 800 kr för ett bra tuningkit. Mycket pengar men bättre än så blir inte ett fjädervapen 2015.


På sista raden så är dock prisskillnaden för stor - 3600 kr mot 5800 kr och detta hade talat för LGV, såvida jag inte har ett oundgängligt "behov" av ytterligare kraft samt rekylfriheten.


Betänk att om man köper en helt vanlig HW95, ett för övrigt helt utmärkt vapen, så får man ifrån Sportwaffen betala 3040 kr - en skillnad på 560 kr. I skenet av detta så är känns en femhundring högst rimligt för glidlagringarna och det aktiva piplåset. Tyvärr så kommer LGVs finesser till en annan nackdel - 700 gram extra vikt jämfört med 95. På full effekt så är dock inte vikten riktigt lika känslig, den hjälper ju dessutom till att hämma rekylen.


Walthers båda modeller LGV/LGU har tyvärr hamnat lite i skuggan av de mer etablerade modellerna ifrån främst Weihrauch och Air Arms. Detta är lite synd, får de flesta entusiaster bara möjlighet att pröva en LGV/LGU i praktiken så hade jag varit övertygad om att dessa modeller skulle hitta betydligt fler köpare än vad som är fallet nu.

Av Johnny Ottosson - 11 juli 2015 21:30




"Vilken fjäderbössa tycker du är bäst i världen?"



Tja, vilken fråga! Vad säger man på den? Till att börja med, ska det vara oavsett kostnader eller något serieproducerat av en vanlig tillverkare? Ska det vara något som man kan köpa över disk 2015 eller kan man även välja utgångna modeller och nedlagda tillverkare?


Där fick jag ingen möjlighet till följdfrågor så jag skapar därför förutsättningarna själv.


Jag räknar serieproducerade vapen av tillverkare i kommersiell skala, alltså inte tillverkare som bara har skapat något hundratal vapen totalt och vapen som förvisso kan vara utgångna men som ändå har bra prestanda relativt konkurrenterna år 2015 - med andra ord inte vapen som var "bra för sin tid" men som idag känns gammaldags.


  Av alla fjädervapen - .177 Air Arms TX200SR


Den är tung och kanske lite klunsig, sedan är frågan om semirekylfria vapen ska räknas med som "vanliga" fjäderluftgevär? Om så är fallet så faller nog min röst på legenden TX-SR. Nu då inte bara som ett optimalt fjädervapen för Field Target utan även som allroundvapen. De flesta känner till TX-serien och om man inte har skjutit med den själv och sett ljuset så finns det knappast brist på vittnesmål om modellens förträfflighet i media, inte minst online. Den vanliga TX-serien är unisont hyllad av entusiaster världen över som ett fantastiskt fjädervapen och självfallet så blir den inte sämre av att vara rekylfri - tvärtom!


Passning, finish och övergripande kvalité är högre än allt annat i fjädersvängen och man får gå bak till Webley & Scott Mk III för att hitta dess make om man bortser ifrån Theobens tidiga produktion. Vapnet är enkelt att meka med, har ett erkänt bra och fullt justerbart avtryckarsystem liksom en effekt som klarar 12 fpe (vilket alternativet FWB-300 normalt inte gör). Som grädde på moset så finns det syntetiska glidlagringar inuti för en suveränt skön skjutkänsla. Som sagt, massor med goda egenskaper och egentligen har den bara vikten emot sig.


De kandidater jag övervägde och som naturligtvis också är suveränt bra vapen var Feinwerkbau 300-serien, som föll på lite för lite effekt för allroundbruk, liksom Dianas 54/56 som saknar glidlagringar och har ett inte lika vasst avtryckarsystem.


  Av rekylerande fjädervapen - .22 Webley & Scott Tomahawk


I den här kategorin så låg naturligtvis TX-serien också bra till men då i stumt (vanligt) utförande. Av mina övriga favoriter kan nämnas Feinwerkbau Sport (originalet), som dock är svårmekat och med ett mer medikokert avtryckarsystem. Självfallet finns också Weihrauch HW30S med men liksom FWB-300 så har den lite för låg effekt för exempelvis tävlingsbruk, generell skyddsjakt och liknande. Ett mycket bra vapen vars enda egentliga nackdel KAN vara en låg/måttlig effekt. Skulle jag inte väga in effekten så hade nog banne mig HW30S tagit detta. Ett vapen med semirekylfri konstruktion kan naturligtvis få väga lite mera så på ett stumt vapen så värderar jag vikten lite mer och av den anledningen så sorterar jag bort TX och PS ifrån Air Arms här.


Mitt val hade varit Webley & Scott Tomahawk (originalet från England)


Tyvärr hann ganska få exemplar av detta spektakulära men ack så anonyma vapen säljas på svensk mark innan Webley & Scott gick i konkurs, vilken egentligen är en smula märkligt med tanke på att Tomahawk kom redan 2001 och konkursen inte kom förrens 2011, även om de ekonomiska problemen hade börjat gå ut över produktionen ända sedan 2008. Jag har haft förmånen att skjuta en Tomhawk en enda gång och redan då slog det mig att detta måste sannerligen vara ett av de bästa fjädervapen som har tillverkats!


För de som inte har mött en äkta Tomahawk så är det faktiskt frågan om ett ganska litet och smidigt vapen, vikten angavs till 7.30 lbs - alltså 3300 gram - och längden var 109 cm. Detta då relativt övriga vapen med samma kapacitet, en Tomahawk är nämligen ett synnerligen slagkraftigt vapen som lätt klarar 20 fpe (!) och då även med kaliber 177. Det exemplaret som jag sköt klockade jämna och fina 240 mps med .22 Crosman Premiers (som den av någon underlig anledning älskade!). Detta är gott och väl HW80-territorium när det gäller anslagsenergi men med ett 700 gram lättare vapen som dessutom är avsevärt enklare att spänna.


Nu är dock inte låg vikt av godo enbart och i synnerhet inte hos kraftfulla fjädervapen utan rekylhjälpmedel men här fanns den verkliga styrkan hos Tomahawken - den var underbart lättskjuten givet kraften och sin måttliga egenvikt. I praktiken så var den lika lättskjuten som en TX200 Mk III men med 4-5 fpe mera anslagsenergi. Förbluffande! Redan när man anspände den så märkte man att det handlade om något udda, den anspänner på bara 29 lbs trots över 20 fpe anslagsnergi! Själva anspänningsrörelsen var därtill mjuk, skön och nästan helt friktionslös.

I övrigt så finns det naturligtvis bara superlativ att säga. Finish, passning och allmän kvalité är på riktigt hög nivå dit få andra tillverkare når. Avtryckarsystemet kändes likvärdigt med såväl CD från Air Arms eller Rekord från Weihrauch. Utsökt valnötsstock, djuuup blånering, enkel att meka med osv, osv...


Många är de som menar på att Tomahawk är det bästa fjädervapen som Webley & Scott någonsin tillverkade och jag är sannerligen benägen att hålla med. Visst, Longbow var också fin men att få ut så mycket effekt på ett så fint sätt ur en helt konventionell serietillverkad konstruktion gör ändå att jag håller Tomahawk högre. Detta var helt enkelt en helt ny typ av Webley, fjärran ifrån de vackra men hopplösa äldre konstruktionerna med underbar karisma men ofta tveksam skjutbarhet (möjligtvis Omega undantagen). Här fanns helt enkelt allt som gjorde W&S stora men inget av det som gjorde ägarna frustrerade.


En värdig grand finale för ett anrikt brittiskt företag!

Av Johnny Ottosson - 10 juli 2015 12:30



Det svarta fåret...


 

If your size is full size..


Sedan februari 1990 så har Weihrauch tillverkat sitt gigantiska luftfjädergevär modell HW90. Unikt för modellen är just luftfjädern, skapad i samarbete med det nu avsomnade varumärket Theoben Ltd. I övrigt så är detta ett gevär snarlikt legenden HW80 - alltså ett otroligt stort och tungt fjädervapen avsedd främst till skadedjursjakt i händerna på hängivna och skickliga fjädervapenskyttar.


Vi talar alltså om ett högst specialiserat vapen som kan vara synnerligen krävande att både hantera och skjuta med för att helt komma till sin rätt. Blotta dimensionerna är i sig själv imponerande - 117 cm långt och snudd på 5000 gram tungt (utan optik). En bjässe! Nu är ett jätteformat kanske inte så skrämmande i sig självt, även gamla vapen som HW35 och HW80 är jättelika till de yttre dimensionerna, utan på HW90 så är även den erforderliga anspänningskraften ansenlig - 46 lbs!  Detta kan då jämföras med HW80 som "bara" har 34 lbs. Märk väl ändå att HW80 har dubbelt upp mot HW30S med behagliga 18 lbs.


Det går att beställa HW90 med kort karbinpipa, vilket är lockande med tanke på dess otympliga originallängd men betänk då att kraften för anspänning ökar ytterligare!


Hur mycket är då dessa värden i verkligheten?


Det finns två sätt att räkna, teoretiska och upplevda. En spiralstålslagfjäder har en viss progressivitet, den är alltså mjukare i början av rörelsen och blir gradvis allt tyngre innan mekaniken låser. Det gör att man får en viss sving i rörelsen och med lite fart i rörelsen så blir det för de allra flesta enklare att övervinna den ökade tyngden i slutet av rörelsen innan låsningen. Så fungerar inte ett gasfjäder- eller luftfjädervapen - det är tungt eller stumt att spänna hela vägen och upplevs då som regel ÄNNU tyngre än vad som står på pappret!



Den kanske ser konventionell ut utanpå men inte inuti..  


Hur mycket man sedan orkar spänna beror lite på spännarmen/pipans geometri liksom naturligtvis även den individuella skyttens teknik och styrka. En HW30S upplever de flesta som lätt eller mycket lätt att spänna, den kan man spänna hela dagen lång utan att krokna. Det är bland annat detta som ger HW30S en hög skjutbarhetsfaktor. En del kraftfulla vapen har extremt långa och progressiva slagfjädrar och/eller mekaniker med "utväxling" exempelvis Diana 350 och Diana 48-serien vilka trots hög effekt bara kräver 33 respektive 39 lbs. Jag brukar säga att "alla" kan spänna 20-25 lbs (även juniorer/kvinnor etc), vapen mellan 30-35 lbs kan nästan alla vuxna män spänna, i alla fall för någon timmas skjutning. Men börjar man sedan gå över 40 lbs då tangerar man gränsen för vad som är bekvämt i längden. Att skjuta en hel dag med ett vapen på 40 lbs gör att de flesta förmodligen upplever en ordentlig träningsvärk och armar som spagetti efteråt och i synnerhet så om man använder fel teknik eller spänner vapnet i en icke optimal ergonomisk position (ex sittande).


Riktigt kraftfulla gas-/luftfjädervapen kan ligga mellan 45-60 lbs och då får man räkna med att om man överhuvudtaget kan spänna dem så blir det ett ringa antal skott innan man måste pusta ut. Dessa vapen är inte tillverkade för plinking eller långa sessioner av tavelskytte utan främst för stationärt jaktbruk och ett ringa antal skott vid varje tillfälle.


Paul Capello testar US-versionen av HW90 - Beeman RX-2

Den är vapentypen har också en del andra nackdelar som förvisso finns hos alla fjädervapen men som är än mer tydliga hos denna, den extremaste typen av fjädermekanik och förutom anspänningen så är detta då främst rekylen. En stor massa som rör sig mycket fort skapar ofelbart också stora rekylkrafter som måste ta vägen någonstans. För att bromsa rekylens inverkan på skyttens praktiska skjutförmåga så försöker många tillverkare att få upp vikten så mycket som möjligt på den här typen av vapen, därav totalvikter på närmare 5 kg. Detta hjälper naturligtvis till en viss del men missta er inte - vapen av den här sorten ÄR synnerligen svårskjutna och krävande att hantera för att ge bra praktisk precision i verkligheten. 


Bieffekter av den brutala rekylen är inte bara en notorisk svårskjutenhet utan också att mekaniken även ger stora prövningar åt monterad optik och själva mekanikens egen infästning i stocken. På den här typen av vapen så är det riktigt dumsnålt att slarva med valet av optik och satsa på kikarsikten med diskutabel rekyltålighet. Nu vet jag att kikarsikten idag är betydligt rekyltåligare än för bara något decennium sedan men de har också vuxit i linsstorlek och därmed också tyngd. Enligt fysiskens lagar så vet vi även att ju tyngre kropp som kommer i rörelse desto mera stress sätter den på sin egen infästning och sin egen konstruktion när den absorberar den fulla kraften av rekylen.


Här finns alltså inga genvägar - bra optik av måttligt format i riktigt bra kikarsiktesfästen är vad som gäller! Allt annat straffar sig tämligen omgående på den här typen av vapen. Rekylen är en oförsonlig herre under vilken fjädervapenskytten alltid är slav.


En ännu mindre rolig effekt av rekylen är att de skruvar som håller mekaniken i stocken ofta tenderar till att i bästa fall skaka loss hela tiden eller i värsta fall gå rakt av och då inte sällan jämns med mekanikens egen yta. Jag har upplevt det själv och kan intyga att det är så lagom kul. Receptet är att byta skruvarna direkt vid leverans mot motsvarande med 12.9-hårdhet och dra ordentligt med Loctite (glöm inte att avfetta innan). 


Avtryckarmekanismen hos HW90 är den minst vanliga av de tre versioner som återfinns på moderna HW, en variant som man kallar Elite (de två övriga är ju välkända Rekord samt den enklare Perfect). Elite är förvisso inget Rekord men de enheter som jag har prövat bröt ändå rent och distinkt men utan den suveräna taktila känsla som kännetecknar det legendariska Rekord-systemet. Man måste ju också betänka att det är avsevärda krafter som ett avtryckarsystem måste hålla tillbaka hos ett gas/luftfjädervapen på den här effektnivån. Anledningen till det här ovanliga valet av avtryckarsystem hänger naturligtvis ihop med drivkällan hos HW90. 


  Baksidan av HW90s luftfjäder med fyllventilen högst upp (under skruven)


Jag har personligen aldrig ägt en HW90 men jag har skjutit en hel del med två olika exemplar. Ett av dem lånade jag för att transportera ifrån en plats till en annan och den andra hade jag som långtidslån för en tidningstest som aldrig blev av. Den första kom utan pump och var ställd till de fulla 26 Bar som luftfjädern tål. Den andra kom med pump och där experimenterade jag mig fram till lite lägre tryck och vid 22 Bar så uppstod (relativ) harmoni. Trots detta måttliga tryck så gav den ändå 830 fps med 14.66 gn HN Field Target & Trophy och vinsterna i skjutbarhet enorma.

De angivna 26 Bar som fjädern ska fyllas med får inte överstigas - modellen är känslig på detta! 


Som de flesta läsare säkert inser så var inte HW90 min favoritbössa eftersom den är tung, lång och klumpig. Därtill så är den grymt tung att spänna och har ett förvånansvärt högt skottljud för att inte vara ett PCP. Mycket av detta hade naturligtvis varit förlåtet om vapnet hade haft bra praktisk precision - men inte det heller, i alla fall inte med mig som skytt. Den här typen av vapen ÄR krävande att skjuta och detta kommer alla att inse automatiskt så fort de prövar exempelvis en HW90 i praktiken.


Avslutningsvis så är HW90 ett högt specialiserat vapen och definitivt inte rätt val för alla skyttar. Precis som Beeman skrev om modellen redan vid introduktionen - "This rifle is not your daddys BB-gun from his youth" - så är HW90 definitivt ingen plinker utan riktad mot de vuxna entusiaster som söker en välbyggd magnumbössa med just gasfjäderns alla för- och nackdelar.


Användningsområdet är alltså smalt för den här typen av vapen men dessa gevär är vapen som man sällan köper med hjärnan utan snarare med hjärtat. Visst - den har inte legendstatusen och den potentiella prestandan hos en Theoben Eliminator men den är definitivt ett bättre val än alla andra moderna gas/luftfjädervapen ifrån Gamo och diverse amerikanska fabrikat. Weihrauch HW90 är ett ganska anonymt vapen av sin typ men förmodligen det trots allt smartaste valet i en mycket nischad kategori vapen av ett slag som bär rötterna i en tid långt innan PCP dominerade marknaden och då gas/luftfjädervapen betraktades som luftvapenvärldens framtid.


Så för rätt köpare, en fjäderluftvapenvan entusiast med stor fysisk styrka och ett ännu större tålamod, så kan HW90 mycket väl vara ett trevligt kompliment i samlingen om man har en licens ledig för något vapen som man ändå inte avser att använda varje dag. Som ett enda eller allroundvapen för en vanlig glad entusiast som vill skjuta några timmar var och varannan dag och som kanske vill hänga med på en tävling eller släpa runt bössan under miltals av vandringar i skog och mark så finns det definitivt bättre vapen - de absolut flesta andra om man ska helt ärlig...





Av Johnny Ottosson - 8 juli 2015 11:00



Spekulationer runt JSB

 

  

JSBs diaboler har alltid haft ett genuint gott rykte...



Under de senaste dagarna så har det florerat en flod av rykten runt JSB på främst FB men även på olika forum och bloggar. Källan till mycket av detta är en post på Airgun Gurus blogg som man kan läsa här: 


http://airgungurus.com/2015/07/04/jsb-in-trouble/


Vad man säger i korthet är att olika distributörer av JSBs diaboler har pressat priserna såpass hårt att JSB har hamnat i finansiella problem och därmed blivit tvungna att släppa lite på sin kvalitetskontroll. Med andra ord så vill olika distributörer bara köpa stora volymer diaboler och kräver då ett lägre pris - annars köper de inte alls och då står JSB stilla. JSB måste då öka tempot (produktionen), vilket i sig självt innebär att det blir svårare att hålla uppe kvalitén, samtidigt som man få mindre betalt för sin produktion.


Lösningen för JSBs del är att förbilliga tillverkningen igenom att köra formarna längre, när de egentligen borde ha kasserats, samt att rationalisera (bort?) efterhandskontrollen av produktionen. Då får man ut billigare diaboler och återförsäljarna blir nöjda som får billiga (=lönsamma) diaboler att sälja. Förlorare (i det korta perspektivet) blir bara ett av de tre leden, nämligen kunden - som får en sämre produkt.


JSB själva löser en del av problemet igenom att skapa en Premiumlinje med hög kvalité som man kan ta ordentligt betalt för och som kunderna är villiga att betala mera pengar för att köpa. När kontrasten nu dessutom ökar mellan vanlig och premium så ökar också incitamentet för kunden att köpa premium. Måste man ändå slänga hälften av diabolerna i en vanlig ask så blir ju de kvarvarande ändå lika dyra som premium och då kan man ju köpa premium direkt för att slippa sorteringsarbetet.


I det scenariot så blir förlorarna de som säljer icke premium JSB och i synnerhet sådana som säljer under sitt eget varumärke och inte JSBs eftersom köparna då sätter deras diaboler i samband med JSBs vanliga produktion och inte med premiumdiaboler överlag.


Slutligen och viktigast av allt - detta är ännu bara rykten!


Vad vi "vet" är bara en enda artikel ifrån en enskild blogg som dessutom "förankrar" ryktet i att undersöka innehållet i EN enda burk med diaboler. Nu kan man naturligtvis invända att X antal andra entuisaster också rapporterar stora mängder dåliga diaboler i sina egna burkar men jag vet av erfarenhet att om man påstår att något är på ett givet sätt så kommer ofelbart ett stort antal människor också att övertyga sig själva att det förhåller sig på just detta sätt igenom sina egna "upptäckter". Man ser helt enkelt det man vill se eller tror sig vilja se och dettat behöver självfallet inte stämma med sanningen i dess objektiva mening.


För min egen del så är det alltså business as usual - jag har gamla batcher med diaboler som jag skjuter ifrån och de enda nyköp jag har gjort på sistonde är endera Premium eller RS, där ingendera har uppvisat nämnvärda avvikelser.


Till detta råder jag även alla andra - sitt still i båten.


Ni ser ju själva med vilken hastighet detta rykte likt en löpeld har sprungit igenom alla de kanaler över hela Europa där entusiaster samlas och allt härstammar (mig veterligen) ifrån ett enda blogginlägg ifrån en enda blogg som dessutom förefaller vara helt utan historia. Vilka är "Airgun Gurus", vilken bakgrund har de och vems agenda för de?


Vill man spekulera elakt så kanske de till och med är ägda/sponsrade av HN eller någon annan aktör....?



Av Johnny Ottosson - 7 juli 2015 17:00



Kanonpriser!


  Vad sägs om 500 st JSB Target för under 30 kr?


Idag var jag iväg en sväng ner till Ullared för att handla lite. Vi brukar köra en sväng dit en eller två gånger om året för att shoppa lite eftersom priserna är så låga att man fort kan få resan betalad, mao en gratis utflykt. Denna gång så skulle vi exempelvis köpa torkarblad till hustruns bil. På Mekonomen kostade dessa 495 kr/par och nere i Ullared så köpte jag likadana blad (Bosch) för 94 kr/paret - varvid själva resan var betalad.


  Kulfång för under 40 kr - 10 kr billigare än på Gökens (jag ber om ursäkt för det dåliga fotot)


Hursomhelst. Intressant för bloggen är självfallet de luftvapenrelaterade prylarna och dessa är naturligtvis också otroligt billiga, till och med billigare än på Göksäter. Kolla bara på kulfånget som jag nyligen recenserade här på Airpang - en helt utmärkt produkt som här säljs för under 40 spänn!  Till och med Julas enklaste tunnplåtsversion från Kina brukar kosta minst 99 kr, sedan så har vi både Hatsan och Stigas varianter till avsevärt högre priser.


  Måltavlor, två olika motiv - älg eller traditionella ringar för 15 kr/50 st..


Förutom de kinaimporterade sakerna med kanonpriser så förvånade jag mig över att hitta JSB för blott 30 kr, även om detta var den lite mer udda Target-varianten. Kan det vara ett tillfälligt parti eller helt enkelt en felskyltning? En entusiast på FB hade nämligen köpt sådana några dagar tidigare och då fått betala 59.95 kr per burk. Tyvärr så fick jag inte fatt på någon expedit som kunde bekräfta eller dementera prislappen på hyllkanten.


  Ett litet snurrmål är alltid kul och 80 kr blir ju inget opris..


Vidare så hittade jag självmarkerande skjutmål av två olika typer. Dels snurrmål av traditionell typ och dels fallmål i plåthus av skidskyttetyp med djursilhuett. Båda två var minst sagt trevligt prissatta och det är naturligtvis extra glädjande på sådana produkter som ju slits hårt av vanlig användning.


  När ankorna skjuts ner så reser man upp dem igen med en träff på paddeln..


Ankmålet var jag själv sugen på men då det förmodligen klonkar en del vid varje träff så fick det anstå. Istället så köpte jag ytterligare ett kulfång samt ett gäng måltavlor. Detta är ju rena förbrukningsvaror som alltid åtgår i hobbyn, hur försiktig man än är med dem.


  Ett rosa vapenskåp?


Till sist så försökte man också kränga vapenskåp med udda färgsättning, en slags magenta-rosa nyans inte helt olik utgångna rödbetor. Detta är onekligen ett skåp som man med fördel placerar längst in i en mörk garderob av flera skäl än ett..  


Kanske något för den metrosexuelle moderne mannen eller bara någon som helt enkelt är färgblind...

Presentation


Välkommen till bloggen om Luftgevär. Detta är portalen till luftvapenvärlden i Sverige. Här finns alla nyheter om luftvapen samt länkar så att man kan gå vidare till alla sidor i Sverige som intresserar luftvapenentusiaster.

Fråga mig

868 besvarade frågor

Omröstning

Är Airpang en meningsfull del av din luftvapenhobby som tillför dig nytta?
 Ja, oundgänglig
 Ja, bra och nyttig
 Tja, kul men inte mer
 Nej, slöläser bara ibland
 Nej, kommer aldrig mer att besöka

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

Besöksstatistik

AirPang Gästbok


Skapa flashcards