Pistolkarbiner Galore !

TalonP är en av marknadens mest kraftfulla pistolkarbiner!

Som många säkert vet så är jag svag för pistolkarbiner och det finns naturligtvis flera anledningar till detta. Den här typen av luftvapen kan förvärvas billigt, de är lätta och roliga att skjuta med samtidigt som de inte kräver långa skottavstånd för att utmana sin skytt. Dess främsta fördelar är dock att de är enkla att transportera på ett diskret sätt och lätta att bära runt på, de är helt enkelt oslagbart smidiga. Självfallet så finns det också nackdelar och de påtagligaste av dessa är bristen på hög effekt liksom risken för höga skottljud om man trots allt får ut hög effekt, liksom vanligtvis ett ringa antal skott på en fyllning av drivmedel.

Konceptet med pistolkarbiner innebär vanligtvis att dessa vapen är endera PCP, MSP, HPA eller Co2 men visst - det finns även modeller med fjädermekanism men dessa har i regel begränsat med kraft, uttalad rekylproblematik och blir ofrånkomligen tunga och/eller otympliga.

En av de största aktörerna på pistolkarbiner är för närvarande amerikanska Crosman och därför så kommer tonvikten av de modeller som presenteras i dagens inlägg ifrån den här tillverkaren. 

  Multi Stroke Pneumatics - MSP

Pumpvapen, kallar vi dem. Arbetsprincipen är till stora delar självförklarande, man för en spännarm in och ut mot vapenkroppen upprepade gånger tills önskat tryck är uppnått varvid vapnet kan avfyras. Dessa vapen är självförsörjande och därmed synnerligen billiga att använda men i gengäld arbetskrävande för varje avfyrning eftersom de ständigt måste pumpas. Drivsystemet är emellertid kompakt och lätt samt kan förmås ge hög effekt vilket passar pistolkarbiner utmärkt. Igenom att man kan variera antalet pumptag så kan man också justera utgångshastigheten och därmed också effekten. MItt val i den här kategorin är Crosmans 1377 eller 1322, beroende på kaliber, som betingar 1095 kr i skrivande stund - mycket skjutglädje för små pengar. 

  Kolsyra - Co2

Kolsyrevapen är betydligt bekvämare men också avsevärt dyrare att använda. De laddas med engångs Co2-patroner för runt tio kronor styck vilka räcker till ungefär 30 skott. Det absolut vanligaste vapnet i den här kategorin är Crosmans 2240 som till vilken det finns en otrolig djungel av tillbehör för den som vill bygga ut och utveckla sitt vapen ytterligare. Dagspriset för en ny 2240 är 995 kr men de kan ofta hittas begagnade och då har jag sett priser på allt mellan 200-750 kr, ibland ännu dyrare när det medföljer påkostade tillbehör. Vill man skjuta kaliber 177 så finns modellen 2300T som dessutom har bättre avtryck och metallbreech men drygt dubbla priset på 2195 kr. Ytterligare ett steg upp så finns Crosmans rena Silhouettpistol för kolsyra som benämns 2300S och den säljs inte regelbundet i Sverige såvitt jag vet, sannolikt på grund av prisbilden då den i USA är klart dyrare än 2300T.

Pre Charged Pneumatcs - PCP

Även här har Crosman ett bra sortiment med lilla 1701P samt den större 1720 och slutligen Marauderpistolen med kaliber 22 och magasin. Små men ändå kraftfulla så fångar de essensen av pistolkarbinskonceptet men de kostar också klart mest, både i inköp och i drift eftersom initialkostnaden för driften bir hög tack vare behovet av en extern fyllkälla för tryckluft, endera en handpump eller en dykarflaska. Här får vi räkna med ifrån 5000 kr och uppåt bara för själva vapnet. En stor del av kostnaden kan dock förklaras med att man också får bättre pipor än Crosmans original samt mer påkostade avtryckarsystem än för de billigare vapnen i tusenkronorsklassen.

  High Pressure Air - HPA

Eftersom kostnaden för ett PCP-vapen ligger på runt 5000 kr så finns det naturligtvis också en marknad för vapen som kostar mindre men som erbjuder samma fördelar. Vanligtvis så handlar det då om Co2-vapen som konverteras till tryckluftsbruk igenom en tillsatsenhet med eget tryckkärl. En sådan av typen HiPac kostar för 2240 ca 795 kr vilket ger ett totalpris på 1790 kr för ett "PCP-vapen" utan att man behöver använda de dyra Co2-patronerna. Tyvärr så måste man fortfarande ha en extern fyllkälla, pump eller dykarflaska men totalpriset blir ändå billigare än för "riktiga" PCP-vapen. Det man går miste om är dock de bättre pipor och avtryckarsystem som ofta följer med PCP-vapnen.

Nytt från FX Airguns !

  Äntligen en Picatinnyskena ifrån FX Airguns !  (foto: Hurricane www.luftvapen.se)

Till sist så kommer det äntligen en Picatinnyskena som tillval ifrån FX Airguns. Priset är i skrivande stund okänt, liksom specifikationer. Hurricane kommer att saluföra den med leverans "om några veckor".

Två koncept

      FX Airguns Royale 400 (foto: FX Airguns)

Med tanke på gårdagens inlägg om Cylcone jämfört med Royale 300 så fick jag ganska omgående den naturliga frågan om varför Royale 400 inte fanns med i jämförelsen. Skälet till detta var att den fanns inte med i frågeställarens omedelbara fundering men givetvis så borde 400 egentligen vara med och när man ser prisbilden så förstår man snabbt skälet till detta - en 300 kostar 7750 kr där en 400 betingar 7995 kr - en skillnad på blott 245 kr, kaffepengar i sammanhanget.

Så, bör man då välja en 400 framför en 300?

Ja, det tycker jag personligen. Åter igen så har jag aldrig mött någon som har önskat luft för färre antal skott i sitt vapen utan snarare regelbundet tvärtom. Här får man 25% större kapacitet för bara drygt 200 kr. Förutom den större volymen så har flasktubsvapen traditionellt också haft mindre risk för tubping. Nu har jag personligen aldrig skjutit 300 men då tuben är grövre än traditionella smaltubsvapen så torde risken för ping vara närmast obefintlig. 

En annan sak som ofta förbises är ju större volym en tub har, desto jämnare skottkruvor brukar den ge på självregulerande vapen och detta är naturligtvis också en fördel. Ser vi sedan på de rent exteriört sett fysiska förutsättningarna så ligger vikten för de båda vapnen på ungefär samma nivå, även om 400 är angiven som marginellt lättare (2900 gram vs 3000 gram), men något som är än viktigare än vikten är vapnets balans. Många vapen med långa tuber tenderar till att bli framtunga. Åter igen så har jag aldrig skjutit med 300 men jag kan intyga att 400 är synnerligen välbalanserad så någon risk för en befarad baktunghet (typ som Verminator Mk I) har jag aldrig upplevt.

En annan detalj som talar till 400s fördel är att man använder en universal Luxfertub, dessa är gemensamma med en rad olika tillverkare på marknaden och därför enkla hitta såväl nya som begagnade. Detta kan vara värt att beakta också om man önskar byta sin 400 till en 500 med tiden. Visserligen så kan man också byta sin 300 mot en 400 (ny smaltub som är standard på kaliber 25) men denna är, mig veterligen, unik just för FX Airguns. 

FX Airguns Royale 400 (foto: AoA)     

Slutligen några ord om stockmaterialet. Att välja till valnöt istället för plast på 400 kostar blott 1000 kr vid köp av ett nytt vapen. Skulle man i framtiden ångra sitt val av plastkolv så kan man förvisso köpa en lös valnötstock men den blir då sannerligen inte billig, den senste prisuppgiften jag såg var 3995 kr (!). Det gäller alltså att veta vad man gör innan man köper 400 i sin syntetstocksvariant. Som jag ser saken så är den tusenlappen i merkostnad på nytt vapen en bra investering, vapnet får ett bättre andrahandsvärde men det blir också betydligt enklare att sälja i andra hand.

Nu har vi vandrat en ganska lång väg, ifrån 6895 kr för Cyclone till 8995 kr för 400 valnöt och visst är nära 9000 kr en hel del pengar. Men vad är alternativen ifrån andra aktörer? En Air Arms S510 Long med valnötstock kostar 8595 kr och det är inte speciellt mycket billigare för ett tekniskt sett enklare vapen. Vill man ha motsvarande BSA så ligger en R10 Mk II på 9395 kr men det är en modell som har lidit en hel del av trassel med magasinsystemen och tveksam precision hos kaliber 177. 

  Hos udda fabrikat så kan man hitta mycket värde för pengarna..

Nä, ska man vända på pengarna så får man satsa på en oddball, exempelvis Brocock Elite som betingar 6595 kr med valnötstock, där börjar det bli en märkbar prisskillnad. Samma sak gäller naturligtvis också med FXs enklare och billigare Typhoonserie där en T12 DL nu kostar 6095 kr. I dagsläget så får man alltså räkna med ett prisspann mellan 6-9000 kr för normala PCP. 

Är då detta dyrt rent objektivt sett?

Jag köpte mitt första PCP ifrån FX Airguns i april 2001 och då betalade jag 5995 kr för ett vapen med valnötsstock (bok var tillval för 5495 kr). I dagens prisvärde så motvarar detta 7033 kr. Jämför vi då min dåtida FX2000 med dess nuvarande efterträdare Royale 400 för 9000 kr så har vapnet blivit 2000 kr dyrare. 

För dessa pengar så har jag emellertid fått dubbelt så stor och löstagbar tub, repetetativ fartomställare med 3 lägen, smidig sidospännare, magasin med större kapacitet, singleskottsmöjlighet, en effektiv shroud och allt detta för bara 2000 kr.

Vapnet har alltså inte bara blivit dyrare men också avsevärt mycket bättre för en - i mina ögon - högst rimlig merkostnad.

Arvtagaren !

FX Airguns modernaste traditionella modell.  

Instegsklassen för highend PCP här i Sverige har sedan länge dominerats av FX Airguns olika modeller. Idag ska vi se lite närmare på en kär gammal klassiker och dess moderna andliga efterföljare. 

  Okänd, Fredrik & Undertecknad 020512 (foto: Kenth Friberg)

Redan 2003 så lanserade FX Airguns sin Cyclone-serie och jag var själv närvarande vid presentationen av dess prototyper den 11-12 maj 2002 i Fagerlids då helt nya fabrikslokaler, på den tiden under företagsnamnet PRE-Charge AB. Presentationen av modellen dokumenterades av Kenth Friberg och ett reportage om detta fanns i Juni månads exemplar av tidskriften Luftvapenbladet, ifrån vilken ovanstående foto är lånat.

Cyclone-serien kom ursprungligen som Ultimate (pistolgreppsomladdare), Gladiator (två tuber), Cyclone (tämligen konventionell) samt Cutlas (Cyclone med mer futuristisk stock). Alla dessa fyra modeller delade grundkonstruktion och utgjorde bara variationer på samma ursprungskoncept. Ultimate blev nedlagd efter några år, Gladiatorn försvann och ersattes av Gladiator Mk II så de enda två varianter som är kvar än idag av den ursprungliga Cyclone-serien är just Cyclone samt dess udda syskon Cutlas.

Anledningen till att Cyclone/Cutlas ännu är med oss är naturligtvis att de fortfarande säljer bra och skälet till detta är till stor del att de ursprungligen var oerhört mycket före sin tid när de lanserades. På den tiden så var marknaden smalare, det fanns betydligt färre antal modeller av PCP att välja mellan och de flesta var tämligen konventionella, antingen tubflaskvapen som Theoben Rapid och BSA SuperTen eller fasttubsvapen som Webley & Scott Axsor, Air Arms S400-serien mfl. Normen då var självindexerande magasinsystem och speciellt många andra finesser fanns inte.

När Cylcone kom så hade den en rad features vars likhet vi aldrig tidigare hade skådat. Här fanns en repetetativ fartomställare med tre lägen, en manometer, utbytbara lufttuber som kunde förändras i längd, sidospännarmekanism vars repeterhandtag var vändbart för höger- eller vänsterskyttar, ett magasinsystem där magasinet indexerades av vapnet och inte magasinet så magasinen blev mindre, enklare och billigare. Till detta så kom även en påkostad syntetstock (syntetstockar för PCP var i princip okända då) och en (måttligt) effektiv shroud.

Vi köpare, marknaden och dåtida facktidskrifter häpnade!

FX Airguns Cyclone - en modern klassiker!  

Cyclone-serien blev med all rätt en riktigt storsäljare och på många sätt själva fundamentet till vad FX Airguns är idag. Detta var de modeller som satte fabriken på kartan och som dessutom markerade skiftet ifrån hobbyverksamhet i mindre skala till en stor spelare i branschen. Tiden går emellertid och även om Cyclone-serien har uppdaterats igenom åren med exempelvis ST-teknologin, så har utvecklingen stadigt vandrat vidare. 

Frågan är då, kan en konstruktivt sett 12 år gammalt vapenkoncept fortfarande stå sig mot modernare efterföljare?

Redan 2008 så kom Royale-serien som på många sätt var en ordentlig utveckling av FX Airguns sortiment och dess strävan mot att göra allt bättre produkter. Den modell som vi ska titta på idag heter Royale 300 och utgör den senaste och billigaste inkarnationen av Royale-plattformen. 

Om vi börjar med prislappen så betingar en FX Airguns Cyclone 6895 kr där den modernare Royale 300 betingar 7750 kr. Skillnaden är alltså 855 kr. Är då en Royale 300 ett 900 kr bättre vapen, eller omvänt - vad får jag extra på en Royale 300 som jag missar hos en Cyclone?

Egentligen så handlar det om två väsentligheter, man får en riktigt effektiv shroud och man får en avsevärt större tub. Detta är de två största påtagliga skillnaderna. Visserligen så har även Cyclone en shroud men den har mindre diameter och är inte alls lika effektivt som jättepipan hos Royale 300. Skjuter man 10J så räcker förvisso Cyclones 185 cc långt men 300 cc är avsevärt mer och det är sannerligen sällan jag hör någon entusiast klaga över att denne har en för stor luftkapacitet hos sitt vapen, snarare tvärtom. Skjuter man full effekt så är skillnaderna påtagliga, räkna 30 skott hos Cyclone mot 50 skott på 300 vid kaliber 22 och 220 Bar starttryck.

Om man sedan går över till detaljerna så är mekanismen hos Royale betydligt solidare. Cyclone-serien har alltid plågats av en viss rapplighet i repeteringen. Anledningen till detta är att stommen, alltså själva blocket, består av två separata delar som fogas ihop över- och underdel med större delen av de rörliga komponenterna in emellan. Om de båda blockhalvorna sitter tight så trögar mekanismen och sitter de för löst så upplevs mekaniken som rent skramlig. Rätt spel mellan blockhalvorna är alltså viktigt. 

Royale 300 har däremot ett monoblock, en enda solid klump av hårdanodiserad aluminium som har frästs för att ge utrymme åt mekaniken inuti. Detta skapar en betydligt mer solid stomme att bygga vapnet runt. De öppningar som krävs för exempelvis repeterhandtaget är fixerade och detta gör att mekaniken kan löpa i mindre toleranser vilket ger ett mer gediget och sofistikerat intryck. Känslan i mekanikerna skiljer sig alltså åt en hel del, uteslutande till Royale 300s fördel.

  Automatindexerande magasin till Royale-serien - Royale finns även med kaliber 25!

En punkt som klart skiljer de båda syskonen åt är magasinsystemet. Cyclone ärvde revolvermagasinen ifrån Axsor-systemet och detta är ett magasinsystem som har många förtjänster; billiga och robusta magasin som tar lite plats. Royale använder däremot automatindexerande magasin där indexeringen sitter i magasinet, snarare än i vapnet. Det är dyrare, ömtåligare och klumpigare magasin men de har också en större kapacitet och de ger även fördelen av att man kan använda vapnet som singleskott utan att behöva köpa en separat adapter för ändamålet.

Så kan jag fortsätta rätt länge, över ett decennium är en lång tid för en vapentyp som har befunnit sig i en synnerligen expansiv fas. Det är lite som Volvo 850 - en formidabel bil och en av mina favoriter under tidigt 1990-tal. Visst är denna vagn precis lika bra nu som då, förutsatt att det handlar om ett fräsch exemplar, men ställer man denna bil i konkurrans med en senare konstruerad bil från samma företag så ÄR skillnaden stor. Utvecklingen står aldrig stilla.

Kollar man på Cyclone och Royale så handlar det kanske inte om praktiska jättekliv men nog har FX Airguns slipat sina produkter ordentligt under åren. I stort som smått så har man förändrat, förbättrat och utvecklat. Erfarenheter har dragits, nya kunskaper har förvärvats och allt detta har inkoopererats i varje ny variant av en vapenmodell som presenteras. 

Idag är Cyclone förvisso ett bra vapen i skenet av många konkurrenter men den är också på många sätt en antikvitet, en skillnad som på punkt efter punkt blir allt mer påtaglig när man jämför dem med ett vapen ur Royale-serien. När sedan prisbilden är såpass liten som några hundralappar hit och dit på runt 8000 kr så känner jag personligen inte att det finns några skäl att välja en så gammal konstruktion som Cyclone före den avsevärt modernare Royale 300. Det enda konkreta skäl jag skulle kunna tänka mig för att ta Cyclone före Royale 300 är om ägaren är vänsterskytt, då detta vapnet kan bli äkta ambi med repeterhandtaget på vänster sida.

En klar dementi från JSB !

JSBs dementi om de ekonomiska problem som Airgun Guru påstod existerade

I går kom då slutligen en glasklar dementi från JSB om att man inte alls befinner sig i ekonomiska bekymmer eller att man har problem med kvalitén på sina diaboler, vilket bloggen Airgun Gurus påstod tidigare i veckan. Jag är själv en stor vän av sociala medier men man måste alltid vara försiktig med de påståenden som man läser på dessa, så även den här bloggen. Källkritik är alltså ett nyckelelement när man tar del av de påståenden som framkommer på dessa.

Tyvärr så finns det alltid en del som envisas med att tro på rykten/påståenden även när en dementi är ute och man fortsätter då att lägga ut "bevis" för sin egen tes. På ett forum så hittade jag en entusiast som lade ut ett foto på sin våg där det stod en diabol som uppenbarligen vägde något helt annat än vad den förväntades väga. Med detta som bevis så påstod inläggsförfattaren att det visst fanns grund för dessa rykten om JSBs kvalitétsproblem.

Det man förbiser i ett sådant resongemang är produktionsmängderna.

En god vän köpte ett armbandsur och förkunnade stolt att det hade en gångprecision på 99.98% Visst låter det fantastiskt? Räknar man sannolikheter så är det en enormt hög siffra. Kruxet är bara att ett dygn innehåller 86.400 sekunder. Konsekvensen blev att hans gångprecision innebar att uret missade 17 sekunder varje dygn. Efter en vecka (7 dygn) så är diffen uppe i 119 sekunder, alltså nästan 2 minuter. Efter en månad så är diffen strax under 8 minuter.

I praktiken så gick alltså klockan med (på pappret) fina 99.98% gångprecision bara acceptabelt rätt under ett halvt dygn. Redan efter en vecka så börjar avvikelsen bli jobbig och efter en månad så är den helt oanvändbar. Tänk bara på att komma 8 minuter fel till en buss- eller tågavgång.

Samma sak är det med diabolproduktion.

Om tillverkaren uppger att man har 99 % selekteringsgrad, alltså att 99% av alla diaboler ligger inom 2.50% acceptabel avvikelse så kommer det fortfarande inte att vara speciellt svårt att hitta diaboler med för stora avvikelser. Statistiskt sett så kommer 5 diaboler i varje ask att ha en uppseendeväckande stor viktavvikelse utan att det i egentlig mening är "fel" på asken ur produktionsteknisk synvinkel. Till detta så kommer också X antal diaboler som blir skrot under transport och annan hantering, vilket naturligtvis inte heller är tillverkarens ansvar.

Slutligen så finns det också en subjektiv faktor av stor betydelse. Om människor bara tror tillräckligt starkt att något är på ett bestämt sätt så kommer de också att se att så är fallet. Det handlar alltså om en slags tillämpad självbekräftelse. Man låser sig själv i ett på förhand givet tankemönster. Att bryta det kräver medvetenhet och klarsynthet samt, naturligtvis, ett visst mått av prestigelöshet.

Hur betydelsefull är då viktavvikelsen i praktiken, för mig som skytt?

Inte mycket, är tillverkarens generella svar men detta är en sanning med modifikation. Visst, ett avvikelse på säg 2.50% gör i sig självt ingen större skillnad men när den avvikelsen kombineras med en lång rad av andra avvikelser så kommer den sammanlagda effekten att bli vad vi ibland kallar för en flyer.

Säg att en diabol väger 2.50% för lite, samtidigt som vapnet när just det skottet avlossas ligger på det högsta utfallet i vapnets effektkurva och dessutom råkar det ligga på ett uns av medvind. Då har vi tre faktorer på en gång som talar för att skottet kommer att ta oväntat högt, till gagn för den duva som bara hör ett vinande ovanför huvudet.

Av detta skäl måste man ha diaboler med så liten vikttavvikelse som möjligt. Då har vi eliminerat en av de (få) faktorer som vi faktiskt kan påverka (vind etc är svårare att råda över). Ska vi sedan få den här typen av diaboler så krävs det att det finns bolag som JSB, vilka har konkreta och långsiktiga målsättningar av att inte bara tjäna pengar åt stora koncerner utan att också faktiskt tillverka just de diaboler som produktionstekniskt sett även ligger i framkant för att kunna ge oss bästa tänkbara praktiska precision.

Det är ju som bekant inget kul att köpa ett vapen för 10.000 kr och sedan inte ha matchande bra diaboler att använda.

Konsten att träffa rätt och rimliga förväntningar...

Även dyrbara och komplicerande vapen kan få problem med precisionen..

Under de senaste dagarna så har jag fått lite olika meddelanden och noterat frågor i grupper på FB om olika vapens tekniska egenprecision, alltså den precision som man kan få ur ett vapen under bästa tänkbara förhållanden. Som regel så baserar sig funderingarna runt när den här precisionen i praktiken uteblir och inte minst då varför.

Det första steget i en felsökningsprocess är att konstatera om ett fel överhuvudtaget föreligger. Det kan låta trivialt men det är inte helt ovanligt att man faktiskt har förväntningar på någonting som helt enkelt inte är realistiska. En entusiast undrade varför han inte kunde samla 10 skott i rak följd under ytan av en tiokrona på 50 meter med sin Hatsan 135 och mitt bryska svar var att detta helt enkelt inte är fysiskt möjligt - förväntningarna var med andra ord inte realistiska och därför fanns det, enligt mitt förmenande, inte heller något tekniskt fel på vapnet. Hans gevär fungerade förmodligen helt utmärkt men det klarade inte av vad han önskade. Här fick han endera sänka sina förväntningar eller byta till ett bättre vapen.

Vad är då rimliga förväntningar?

En gång i den grå forntiden (förra seklet) så skrev Anders L Dahlman att ett (dåtida fjäder-) luftgevär skulle klara något som han kallade för "likaregeln". Det innebar att om man sköt på 25 meter så skulle vapnet klara 25 mm träffbilder för fem skott center-till-center. Nu har det gått några decennier, vapen och inte minst diaboler har blivit avsevärt bättre varvid vi har kunnat höja ribban på detta lite.

Idag skulle jag påstå att ett licensfritt vapen med kaliber 177 under optimala förhållanden (det är inomhus, fullt stöd, för vapnet bästa ammunitionen etc) ska klara 10 skott inom ytan av en enkrona (fjädervapen) eller tiokrona (PCP). Enskilda vapen kan naturligtvis prestera ännu bättre men ovanstående anser jag vara ett minimikrav. Om ett gevär klarar detta, då får man gilla läget som köpare.

Talar vi istället om ostrypta vapen så skulle jag säga 10 skott inom ytan av en femkrona (fjädervapen) eller en enkrona (PCP) på 50 meter eftersom ostrypta vapen generellt sett har möjligheter att prestera ännu bättre praktisk precision och inte minst då på längre avstånd. Nu vet jag dock att en del skyttar inte kommer att kunna få ut den här nivån av precision men då är det skytten, snarare än vapnet, som är den svaga länken i kedjan.

Så, med gemensama referensramar fastslagna - vad gör man då om precisionen i praktiken uteblir?

Generellt sett så ska man börja med att kontrollera så att vapnet är komplett, alltså att alla komponenter som förväntas ingå i ett vapen faktiskt finns där. Det kan låta lite lustigt men jag tog själv leverans av en Webley & Scott Xocet där packningen på pipblocket, alltså den som tätar ytan som uppstår när pipan bryts för att anspännas, inte fanns i vapnet vid leverans. Om detta var slarv vid fabriken eller om packningen helt enkelt hade stulits av eller ifrån importören blev aldrig riktigt klarlagt.

  Oförklarliga ströskott ("flyers") är frustrerande..

Om alla komponenter finns på plats så får man kontrollera så att det är rätt komponenter som har monterats i vapnet. Även detta kan verka underligt men jag har själv köpt en Crosman 1377 vars pipa helt saknade räfflor! Vapnet var alltså slätborrat och förmodligen avsett för en marknad där enbart vapen med slätborrade pipor var licensfria. Likaså köpte jag en gång en annan Crosman som "licensfri" pumpade ut drygt 15 joule direkt ur kartongen!

Slutligen så gör jag rent piporna innan jag börjar använda vapnen. Det är förvånande hur mycket smuts och skräp som ligger kvar i piporna efter tillverkningen. Det kan här handla om allt mellan konserveringsmedel till metallpartiklar och rester av skärvätska mm. Dra rent ordentligt!

När dessa tre steg är vidtagna så skiljer sig förloppen lite ifrån fjädervapen och PCP. 

Fjädervapen

Börja med att kontrollera så att stockskruvarna är åtdragna. Om man vet med sig att modellen är rekylkraftig så är det aldrig fel att ersätta originalets skruvar med sådana som håller 12.9 för att minska sannolikheten att de ryker rakt av. Detta har jag själv drabbats av på exempelvis en BSA Superstar och dessvärre så brukar brottet ske precis jämns med mekanikens yta vilket gör det tidskrävande och bökigt att avlägsna skruvresterna. Om möjlighet finns så är det aldrig fel att skjuta vapnet i kronografen för att se så att utgångshastigheten är rimlig och jämn. Gör alltid inskjutningen med endast öppna riktmedel och på kort håll. Då kan man enkelt eliminera andra felkällor som stör precisionen utan att dessa behöver ha med själva vapnet att göra (tveksamma kikarsiktesfästen, usla sikten etc). Planerar man att montera en pipvikt osv så gör man detta efter man har kontrollerat vad vapnet har för referensprecision, då blir det enklare att upptäcka om pipvikten har försämrat den praktiska precisionen efteråt.

  En del fjädervapen kan kräva liiite mer av skytten än andra..

Liksom vid all inskjutning så sker detta inomhus för att undvika att yttre förhållanden inte ger utprovningen rättvisa. Skjut med fullt stöd och glöm inte att tillämpa lämplig skjutteknik för vapentypen. Rekylerande luftvapen kan kräva lite olika hårda handgrepp för att leverera bästa tänkbara precision så pröva lite olika. Viktigt är att rekylerande luftvapen aldrig placeras på stumma (hårda) underlag. Låt vapnet ligga i händerna och händerna kan sedan ligga på en kudde eller liknande. 

Vid all inskjutning så är det viktigt att man har ett brett sortiment av ammunition tillgängligt. Den praktiska precisionen varierar avsevärt beroende på vad det akutella vapnet har för unika preferenser. Detta kan också skilja mellan olika exemplar av samma fabrikat och modell så här gäller det att inte ha några som helst förutfattade meningar. Börja med att pröva välkända diaboler av gott renommé, exempelvis JSB Exact-serien, HNs Field Target & Trophy liksom Baracudan och även RWS breda sortiment med exempelvis Superdomes. Den lite udda Crosman Premier får inte heller glömmas bort, den levererar bara resultat i en bråkdel av alla vapen men när den väl gör detta så gör den det också med besked. 

PCP

Den första bekantskapen med ett nytt PCP skiljer sig lite ifrån fjädervapnen på grund av vapentypens unika konstruktionsprinciper. Till att börja med så måste vapnet fyllas och det till korrekt systemtryck. Kolla med instruktionsboken om vad som är rekommenderat maxtryck och börja lite under detta. Använd en pålitlig manometer för att säkerställa så att det tryck som fylls i vapnet också stämmer med verkligheten. Använd alltid en kronograf och skjut sedan en kurva. Denna kommer då att berätta om spridningen är acceptabel, vilket start och stopptryck som är lämpliga och en mängd andra nyttiga saker. En krongraf är bra och kul att ha till fjädervapen men för PCP så är den sannerligen oundgänglig! 

  Trots selen för FIeld Target så är ändå inomhus bästa stället att skjuta in.

När vapnet här skjutit en fyllning så blir det dags att höra så att det är tätt, detta kan vara svårt men huruvida vapnet läcker eller inte kommer ofelbart att framgå över tid så detta moment är egentligen inget att fästa något större avseende vid direkt i början. Även med PCP så bör man börja inskjutningen på korta avstånd och då företrädelsevis inomhus. Uppstår tveksam precision så börjar man felsökningen med att se så att inte pipan ligger an någonstans där den inte förväntas att göra detta, sådant kan ha större påverkan än vad man först tror. Därefter så är shrouder/ljuddämpare och liknande alltid säkra felkällor. Kontrollera noga så att inte diabolen chippar i shrouden/dämparen någonstans. Om detta är fallet så är det sannolikt orsaken till den konstiga precisionen. Om tuben är förbunden med pipan så bör också förbandet studeras noga. Om tuben expanderar av tryckförändringarna så kan detta naturligtvis också påverka träffbilden om pipan är förbunden med tuben igenom ett fast förband.

Vapen som har magasin måste alltid indexera magasinen symmetriskt mot pipan. Även här kan det förekomma problem då magasinet inte linjerar upp helt 100% rakt mot pipan varvid diabolen skadas vid repeteringen. Om det finns möjlighet så är det alltid bra att skjuta vapnet med enkelskott tills man har fastslagit referensprecisionen. Eventuella problem med magasinen kan då bli enklare att identifiera. Märk också väl att ett enskilt magasin kan krångla och ge konstig precision där ett annat magasin tillåter vapnet att leverera perfekta träffbilder. Magasin är tyvärr en inte helt ovanlig felkälla till problem.

  Tyvärr så är det inte helt ovanligt att magasinsystemen skapar problem för precisionen..

Skulle sedan problem uppstå som man själv inte enkelt kan åtgärda så gör man ingenting - mer än att ringa den handlare som man köpte vapnet ifrån. Första kontakten tar man alltså med återförsäljaren. Det är först med dennes goda minne och uttryckliga samtycke som man eventuellt ringer vidare i kedjan till en eventuell importör eller tillverkare. Många handlare idag är internetbaserade och har tyvärr inga eller sporadiska kunskaper om de produkter som de saluför. I ett sådant läge så är tillverkaren naturligtvis en värdefull källa att nå. Som regel så besitter oftast tillverkaren en betydligt större kompetens om sina egna produkter än vad en generalagent eller återförsäljare gör. I dessa situationer så är det i allmänhet alltid en fördel att ha köpt vapnet hos en erkänt bra handlare och inte hos någon obskyr dagslända i branschen.

Om man sedan inte kommer vidare, det kan ju vara så att fabrikatet är nedlagt och/eller återförsäljaren har försvunnit då återstår det att försöka vaska fram knowhow via de sociala medierna, exempelvis forum, bloggar och diskussionsgrupper. Här måste dock alla "sanningar" betraktas med största skepsis. Många vedertagna råd kan vara uselt eller obefintligt underbyggda och olämpliga eller rent av farliga att tillämpa i verklighten. Sunt förnuft och en väl utvecklad känsla för källkritik är bra redskap i den moderna djungeln av sociala medier.

Att recensera istället för att bli recenserad...

  En trevlig liten kort presentation..

I det senaste numret av tidskriften Vapentidningen så finns det med en lite kort och luftig presentation av nya FX Airguns Wildcat. För en gångs skull så känns det skönt att kunna ge sina egna synpunkter på en artikel och inte vara den som har författat skapelsen. I vanliga fall så brukar det ju vara jag som blir gisslad för den tidningens olika luftvapenrelaterade alster.

En kort och välskriven men lite luftig presentation handlar det om där Wildcat förevisas på ett ganska ytligt plan utan att jämföras med eller refereras mot andra fabrikat och modeller på marknaden. I grund och botten så vinner Wildcat skribentens gillande och en del synpunkter på modellen känns relevanta och riktigt bra att de blir publikt belysta, exempelvis idén som många tillverkare av PCP har att en manometer passar bra längst fram på tuben så att den som ska läsa av den inte sällan gör detta med mynningen riktad mot pannan!

I andra spektrat av presentationen så känns det kanske inte riktigt helt sannolikt att Wildcat främst kommer att användas till Field Target, till detta påstående ställer jag mig högst skeptisk.

Sammanfattningsvis så upplevde jag artikeln lite som en hamburgare på McDonalds - välsmakande men kanske inte så matnyttig och sådan att man snabbt blir hungrig på något mera..

Kanske inte helt välkänd men riktigt bra...

AoA (Airguns of Arizona) har en blogg om luftvapenjakt som många entusiaster här i Sverige har missat.

Länk: http://www.airgunsofarizona.com/hunting/