Direktlänk till inlägg 10 juli 2015
Det svarta fåret...
If your size is full size..
Sedan februari 1990 så har Weihrauch tillverkat sitt gigantiska luftfjädergevär modell HW90. Unikt för modellen är just luftfjädern, skapad i samarbete med det nu avsomnade varumärket Theoben Ltd. I övrigt så är detta ett gevär snarlikt legenden HW80 - alltså ett otroligt stort och tungt fjädervapen avsedd främst till skadedjursjakt i händerna på hängivna och skickliga fjädervapenskyttar.
Vi talar alltså om ett högst specialiserat vapen som kan vara synnerligen krävande att både hantera och skjuta med för att helt komma till sin rätt. Blotta dimensionerna är i sig själv imponerande - 117 cm långt och snudd på 5000 gram tungt (utan optik). En bjässe! Nu är ett jätteformat kanske inte så skrämmande i sig självt, även gamla vapen som HW35 och HW80 är jättelika till de yttre dimensionerna, utan på HW90 så är även den erforderliga anspänningskraften ansenlig - 46 lbs! Detta kan då jämföras med HW80 som "bara" har 34 lbs. Märk väl ändå att HW80 har dubbelt upp mot HW30S med behagliga 18 lbs.
Det går att beställa HW90 med kort karbinpipa, vilket är lockande med tanke på dess otympliga originallängd men betänk då att kraften för anspänning ökar ytterligare!
Hur mycket är då dessa värden i verkligheten?
Det finns två sätt att räkna, teoretiska och upplevda. En spiralstålslagfjäder har en viss progressivitet, den är alltså mjukare i början av rörelsen och blir gradvis allt tyngre innan mekaniken låser. Det gör att man får en viss sving i rörelsen och med lite fart i rörelsen så blir det för de allra flesta enklare att övervinna den ökade tyngden i slutet av rörelsen innan låsningen. Så fungerar inte ett gasfjäder- eller luftfjädervapen - det är tungt eller stumt att spänna hela vägen och upplevs då som regel ÄNNU tyngre än vad som står på pappret!
Den kanske ser konventionell ut utanpå men inte inuti..
Hur mycket man sedan orkar spänna beror lite på spännarmen/pipans geometri liksom naturligtvis även den individuella skyttens teknik och styrka. En HW30S upplever de flesta som lätt eller mycket lätt att spänna, den kan man spänna hela dagen lång utan att krokna. Det är bland annat detta som ger HW30S en hög skjutbarhetsfaktor. En del kraftfulla vapen har extremt långa och progressiva slagfjädrar och/eller mekaniker med "utväxling" exempelvis Diana 350 och Diana 48-serien vilka trots hög effekt bara kräver 33 respektive 39 lbs. Jag brukar säga att "alla" kan spänna 20-25 lbs (även juniorer/kvinnor etc), vapen mellan 30-35 lbs kan nästan alla vuxna män spänna, i alla fall för någon timmas skjutning. Men börjar man sedan gå över 40 lbs då tangerar man gränsen för vad som är bekvämt i längden. Att skjuta en hel dag med ett vapen på 40 lbs gör att de flesta förmodligen upplever en ordentlig träningsvärk och armar som spagetti efteråt och i synnerhet så om man använder fel teknik eller spänner vapnet i en icke optimal ergonomisk position (ex sittande).
Riktigt kraftfulla gas-/luftfjädervapen kan ligga mellan 45-60 lbs och då får man räkna med att om man överhuvudtaget kan spänna dem så blir det ett ringa antal skott innan man måste pusta ut. Dessa vapen är inte tillverkade för plinking eller långa sessioner av tavelskytte utan främst för stationärt jaktbruk och ett ringa antal skott vid varje tillfälle.
Paul Capello testar US-versionen av HW90 - Beeman RX-2
Den är vapentypen har också en del andra nackdelar som förvisso finns hos alla fjädervapen men som är än mer tydliga hos denna, den extremaste typen av fjädermekanik och förutom anspänningen så är detta då främst rekylen. En stor massa som rör sig mycket fort skapar ofelbart också stora rekylkrafter som måste ta vägen någonstans. För att bromsa rekylens inverkan på skyttens praktiska skjutförmåga så försöker många tillverkare att få upp vikten så mycket som möjligt på den här typen av vapen, därav totalvikter på närmare 5 kg. Detta hjälper naturligtvis till en viss del men missta er inte - vapen av den här sorten ÄR synnerligen svårskjutna och krävande att hantera för att ge bra praktisk precision i verkligheten.
Bieffekter av den brutala rekylen är inte bara en notorisk svårskjutenhet utan också att mekaniken även ger stora prövningar åt monterad optik och själva mekanikens egen infästning i stocken. På den här typen av vapen så är det riktigt dumsnålt att slarva med valet av optik och satsa på kikarsikten med diskutabel rekyltålighet. Nu vet jag att kikarsikten idag är betydligt rekyltåligare än för bara något decennium sedan men de har också vuxit i linsstorlek och därmed också tyngd. Enligt fysiskens lagar så vet vi även att ju tyngre kropp som kommer i rörelse desto mera stress sätter den på sin egen infästning och sin egen konstruktion när den absorberar den fulla kraften av rekylen.
Här finns alltså inga genvägar - bra optik av måttligt format i riktigt bra kikarsiktesfästen är vad som gäller! Allt annat straffar sig tämligen omgående på den här typen av vapen. Rekylen är en oförsonlig herre under vilken fjädervapenskytten alltid är slav.
En ännu mindre rolig effekt av rekylen är att de skruvar som håller mekaniken i stocken ofta tenderar till att i bästa fall skaka loss hela tiden eller i värsta fall gå rakt av och då inte sällan jämns med mekanikens egen yta. Jag har upplevt det själv och kan intyga att det är så lagom kul. Receptet är att byta skruvarna direkt vid leverans mot motsvarande med 12.9-hårdhet och dra ordentligt med Loctite (glöm inte att avfetta innan).
Avtryckarmekanismen hos HW90 är den minst vanliga av de tre versioner som återfinns på moderna HW, en variant som man kallar Elite (de två övriga är ju välkända Rekord samt den enklare Perfect). Elite är förvisso inget Rekord men de enheter som jag har prövat bröt ändå rent och distinkt men utan den suveräna taktila känsla som kännetecknar det legendariska Rekord-systemet. Man måste ju också betänka att det är avsevärda krafter som ett avtryckarsystem måste hålla tillbaka hos ett gas/luftfjädervapen på den här effektnivån. Anledningen till det här ovanliga valet av avtryckarsystem hänger naturligtvis ihop med drivkällan hos HW90.
Baksidan av HW90s luftfjäder med fyllventilen högst upp (under skruven)
Jag har personligen aldrig ägt en HW90 men jag har skjutit en hel del med två olika exemplar. Ett av dem lånade jag för att transportera ifrån en plats till en annan och den andra hade jag som långtidslån för en tidningstest som aldrig blev av. Den första kom utan pump och var ställd till de fulla 26 Bar som luftfjädern tål. Den andra kom med pump och där experimenterade jag mig fram till lite lägre tryck och vid 22 Bar så uppstod (relativ) harmoni. Trots detta måttliga tryck så gav den ändå 830 fps med 14.66 gn HN Field Target & Trophy och vinsterna i skjutbarhet enorma.
De angivna 26 Bar som fjädern ska fyllas med får inte överstigas - modellen är känslig på detta!
Som de flesta läsare säkert inser så var inte HW90 min favoritbössa eftersom den är tung, lång och klumpig. Därtill så är den grymt tung att spänna och har ett förvånansvärt högt skottljud för att inte vara ett PCP. Mycket av detta hade naturligtvis varit förlåtet om vapnet hade haft bra praktisk precision - men inte det heller, i alla fall inte med mig som skytt. Den här typen av vapen ÄR krävande att skjuta och detta kommer alla att inse automatiskt så fort de prövar exempelvis en HW90 i praktiken.
Avslutningsvis så är HW90 ett högt specialiserat vapen och definitivt inte rätt val för alla skyttar. Precis som Beeman skrev om modellen redan vid introduktionen - "This rifle is not your daddys BB-gun from his youth" - så är HW90 definitivt ingen plinker utan riktad mot de vuxna entusiaster som söker en välbyggd magnumbössa med just gasfjäderns alla för- och nackdelar.
Användningsområdet är alltså smalt för den här typen av vapen men dessa gevär är vapen som man sällan köper med hjärnan utan snarare med hjärtat. Visst - den har inte legendstatusen och den potentiella prestandan hos en Theoben Eliminator men den är definitivt ett bättre val än alla andra moderna gas/luftfjädervapen ifrån Gamo och diverse amerikanska fabrikat. Weihrauch HW90 är ett ganska anonymt vapen av sin typ men förmodligen det trots allt smartaste valet i en mycket nischad kategori vapen av ett slag som bär rötterna i en tid långt innan PCP dominerade marknaden och då gas/luftfjädervapen betraktades som luftvapenvärldens framtid.
Så för rätt köpare, en fjäderluftvapenvan entusiast med stor fysisk styrka och ett ännu större tålamod, så kan HW90 mycket väl vara ett trevligt kompliment i samlingen om man har en licens ledig för något vapen som man ändå inte avser att använda varje dag. Som ett enda eller allroundvapen för en vanlig glad entusiast som vill skjuta några timmar var och varannan dag och som kanske vill hänga med på en tävling eller släpa runt bössan under miltals av vandringar i skog och mark så finns det definitivt bättre vapen - de absolut flesta andra om man ska helt ärlig...