Hur var det förr?

Med tanke på de senaste dagarnas debatt så har det varit ganska intressant att följa länkarna på bloggen till situationen på de tävlingar som gick av stapeln för några år sedan. Här två exempel men mer finns i arkivet.

För ett år sedan:

http://airpang.bloggplatsen.se/2014/05/06/10690498-tripp-trapp-trull/

Här refererar jag till den fria klassen, utan att någon grymtar, jag berömmer tävlingsledningen för att man kör fulla antalet mål istället för färre i den här klassen - fler mål för debutanter har ju nu blivit allt vanligare 2015, även om utveklingen här gick långsamt. Priset för att delta var då 100 kr. Tävlingen har börjat köras på söndagar efter många års tjat, inte minst ifrån undertecknad. Nu blir det enklare även för de som jobbar inom handel och vård att delta. Det skulle dock ta ytterligare ett år innan även Onsala gick över till söndagstävlingar.

För två år sedan:

http://airpang.bloggplatsen.se/2013/05/06/9811891-mer-om-tavlingen-i-onsala/

I detta inlägg så gnäller jag över att nybörjarklassen inte är en nybörjarklass utan att massor av deltagare som har tävlat i åratal deltar i den här klassen. Var det verkligen så det var tänkt med något som arrangörerna kallar för debutantklass? I dagarna - två år senare - fick vi äntligen svaret; debutantklassen ska vara en nybörjarklass och inget annat. Till sist så klargjorde förbundet detta. Fullpower PCP dominerar fortfarande, jämför tävlingen i Mörrum nu 2015. Gnällde gjorde jag för att det hade blivit dyrt att tävla, nu 70 kr istället för 50 kr året innan. Vi fick betala +20 kr till förbundet och jag frågade vad man fick för dessa pengar. Om ett par år kanske jag kommer att få svar även här. Min personliga gissning - mer byråkrati och färre deltagare.

Förresten - vart tog stoppuren vägen som ju var så otroligt viktiga men tillika onödiga i början?

Djävulens advokat

Det känns som att mina präntade tankar på att nyttja nybörjarklassen för helgens tävlingar har burit frukt. Nu har Lasse på ett förtjänstfullt sätt kontaktat förbundet och tillsammans med detta dragit upp de riktlinjer som de facto ska ersätta olika klubbars varierande praxis runt hur nybörjarklassen ska användas och vilka regler som där ska tillämpas.

Man får tävla i nybörjarklassen under maximalt 1 till 2 tävlingar om inte speciella skäl föreligger.

Enkelt och konkret, riktigt glasklart.

Vad är då dessa speciella skäl?

Det kan exempelvis vara att man går med i en klubb men får inte där möjlighet att ta skyttekortet under säsongen för att ens klubb helt enkelt inte har haft tillfälle att ordna någon utbildning. Då kan man delta i nybörjarklassen tills dess att man har haft en chans att ta skyttekortet. Grundprincipen är dock att man skyndsamt bör gå med i en klubb och ta skyttekortet med efterföljande tävlingslicens om man vill vara kvar och tävla.

Med detta så har nybörjarklassen fått en konkret form. Den kommer tveklöst även i verkligheten att vara en ren nybörjarklass och vill man delta i några tävlingar som Svenska Skyttesportförbundet arrangerar så krävs följande:

* Medlemskap i en klubb - kostnad varierar, jag har själv betalat allt mellan 50 - 300 kr

* Tävlingslicens - kostnad fn 300 kr

* Skyttekort - kostnad fn 50 kr (en förutsättning för att få ut tävlingslicensen)

Tävlingsavgifterna varierar, vanligtvis mellan 100-150 kr per klass.

Med detta så har vi nu prövat möjligheten att nyttja nybörjarklassen som en hobbyklass för de som inte vill satsa helt och fullt ut på tävlingsformen utan som bara vill delta på någon enstaka tävling per år. Detta går inte. Vill man tävla så är det all-in och inga tveksamheter. Kvalificerar man sig för att tävla i Sverige så kan man dessutom också göra detta internationellt, en möjlighet som några entusiaster faktiskt också har nyttjat.

För min del så har jag vanligtvis två tävlingar tillräckligt nära för att jag ska ha tid, möjlighet och lust att besöka dem. Vanligtvis regnar en av dem bort men nu har ytterligare en klubb inom rimligt avstånd (Skepplanda) börjat med Field Target så där kan man tro att ytterligare en tävling kan tillkomma. Jag räknar därför med två möjliga tävlingar i praktiken inom 30 mils färdväg tur och retur.

Vill jag tävla så måste jag gå med i en klubb, närmaste är Skepplanda (ca 50 km) och Onsala (ca 90 km). Dessa klubbar ligger dock så långt bort så jag kan i praktiken bara nyttja mitt medlemskap för tävlingarna då jag inte har tid att åka såpass långt off på vardagarna. Dessutom så har jag tre tillgängliga skjutplatser på närmare avstånd, varav en under tak, som jag kan besöka i vardagen utan längre utfärder.

Sedan har jag tävlingslicensen som går på ytterligare 300 kr. Förmodligen så landar jag på ca 800 kr för dessa två tävlingar, oräknat transportkostnaderna. För min egen del är det inte värt detta. Här blir tröskeln för hög för min egen del. Av den anledningen så lägger jag därför tävlandet på hyllan den här säsongen, i alla fall när det gäller Field Target inom Svenska Skyttesportsförbundets regi.

Dyker det däremot upp någon annan tävling, det tävlas ju lite oregelbundet både inom BR, Silhouette och HFT här i Sverige då och då, så kanske jag åker dit istället. 

Väl mött då!

Den fria klassen?

Jag har under de senaste dagarna haft intressanta och uppfriskande dialoger med ett par tongivande karaktärer inom svensk Field Target och ämnet för dessa diskussioner har varit vår hittills fria tävlingsklass, som en del klubbar har använt för exempelvis debutanter.

Som ni alla säkert vet så finns det förutom nationell klass (10 joule), internationell klass (16J) och en klass för "full" effekt (45J) även en klass för 10 joule där man - till skillnad ifrån andra klasser - har ett undantag ifrån all den formalia som numera krävs för vårt svenska fallmålsskytte. Man slipper alltså inneha skyttekort, man slipper betala en del overhead-kostnader till förbundet som tävlingslicenser och vapnet som används är därtill helt licensfria.

Den här klassen har våra klubbar använt på lite olika sätt, man har klumpat ihop rena nybörjare med erfarna tävlanden ifrån utlandet och även inhemska skyttar som har tävlat tidigare men som av olika skäl inte vill ställa upp i de mer byråkratiska klasserna. Kort sagt så har man mixat alla som inte har kunnat, eller velat, tävla i övriga klasser.

Frågan som ligger på bordet nu är dock hur man gemensamt ska förhålla sig till den här klassen framöver.

Vår sektionsansvarige för Field Target, allas vår Lasse, har lovat att undersöka saken mot förbundet och övriga klubbars representanter i min förhoppning om att få ett klargörande innan tävlingen i Onsala till helgen.

Ska detta undantag ifrån förbundets allmänna hållning, att all formalia alltid ska krävas vid alla former av tävlingar, vara kvar och om så är fallet - till vilket ändamål ska man då nyttja detta undantag?

En väg är att ha en renodlad nybörjarklass, alltså en klass reserverad för de som ska pröva på Field Target i en så enkel form som möjligt med syfte att få fler utomstående att fastna för den här sysselsättningen. Min personliga gissning är att det sannolikt är detta som möjligtvis kan få förbundet att överhuvudtaget acceptera en sådan här klass även i framtiden.

För - liksom hästpolo - så är Field Target numera sällan något som man halkar in till totalt rakt upp och ner utan där brukar det handla om ett succesivt intresse som växer in, vanligtvis via forum och andra umgängesformer online tills man tar steget fullt ut och själv vågar åka till en tävling.

Det man gör är alltså att man släpper på en regelprincip för att i gengäld vinna fler tänkbara deltagare.

Problemet med den här snävare typen av definition av klassen är då att man stryper klassen mot andra kategorier deltagare, exempelvis de som sällan men gärna tävlar liksom de som har tävlat internationellt men som av olika skäl ännu inte besitter den formalia som krävs för att kvalificera sig för övriga klasser med allt deras pappersarbete.

Den gruppen kommer i ett sådan scenario helt enkelt inte att kunna vara med att tävla ännu, innan de har endera valt att satsa lite mer på hobby eller fått ordning på sin formalia.

Nu kan man naturligtvis med all rätt fråga sig varför dessa kategorier tävlanden inte bara gör som alla andra och skaffar ett skyttekort, löser en tävlingslicens, går med i en klubb, ordnar en vapenlices osv, osv för att tävla "på riktigt" precis som alla andra?

Här kan det finnas två tänkbara anledningar, man kanske inte kan eller man kanske helt enkelt inte vill.

När det gäller utländska medborgare som är med och tävlar, vi hade ju ett par sådana de senaste åren, så kanske det helt enkelt inte går att kvalificera sig till övriga klasser av rent juridiska skäl och sedan så finns det ju den gruppen, där jag själv tillhör, som gärna tävlar men som ändå inte vill tävla på hög nivå på samma level som de tiotal entusiaster som utgör kärnan utav verksamheten i Sverige.

Alltså vi som tävlar för gemenskap och tävlingsglädje istället för placeringar och internationella ambitioner.

Själv så tävlar jag kanske 1-3 gånger, beroende på väder och övriga åtaganden i livet. Tävlar jag så kör jag en klass och skulle jag då lösa ett klubbmedlemskap (300 kr) samt en tävlingslicens (300 kr) och betala inträde för två tävlingar ('a 120 kr/st) så skulle jag lägga ut ca 840 kr för att tillbringa totalt 4 timmar i skogen under säsongen.

I mitt eget perspektiv så är det helt enkelt inte värt detta, även om jag i sak har råd. Då lägger jag hellre en knapp tusenlapp på Liseberg för familjen än åker iväg själv för att skjuta i buskarna. En prioritering naturligtvis och det är en prioritering som är betydligt enklare för mig själv att göra som kommer ihåg hur stora tävlingarna var förr, innan vi gick med i Svenska Skyttesportförbundet med all dess byråkrati. Vi hade fler tävlanden, vi hade lika roligt och det fanns en betydligt större mångfald både på människor och tävlingsvapen än så som situationen är idag.

Vad vi däremot inte hade var avancerade tävlingsvapen med sofistikerade och dyra kikarsikten samt ett tiotal tävlanden på elitnivå som numera har möjligheten att tävla internationellt på samma villkor som övriga länder i den globala FT-cirkusen. 

Det är däremot något som vi har vunnit igenom utvecklingen..

Inför nästa söndag..

  Vapnet ihopmonterat efter transporten och redo att användas.

Idag besökte jag för första gången en plats som jag precis nyligen har fått möjlighet att nyttja för lite utomhusskytte, praktiskt nog belägen i Ucklum och inom cykelavstånd ifrån hemmet. I samband med att Fuxerna förmodligen kommer att hamna i likvidation så blev vi ju hastigt utan skytteklubb och de övriga medlemmarna i gamla Fuxerna gick endera över till Onsala eller Skepplanda, två säkert helt utmärkta klubbar men med den gemensamma nackdelen att de ligger geografiskt sett ganska långt bort ifrån mitt eget hem.

  Här har jag mätt upp 30 meter till en högstubbe, vilken tjänstgjorde som plattform för målet

Ändamålet för dagen var, förutom att inspektera den nya skjutplatsen, att testa lite utomhusskytte och skjuta in vapnet inför nästa söndags tävling hos Onsala LGK. Detta år tänkter jag ställa upp i den fria klassen med min 1701 inställd på blott 5.00 joule - en intressant utmaning.

  Målet inzoomat så mycket det går med mobilkameran, samma fotovy som fotot ovan.

Jag började med lite skjutning i FT-ställning över 30 meter för att se hur vapnet presterade. Detta är det längsta avstånd som jag räknar med att jag (under vindlugna förhållanden) kan vara riktigt konkurrenskraftig jämfört med övriga tävlande, som sannolikt har vapen med effekter så nära 10 joule som möjligt.

  En vy igenom kikarsiktet, fotat ifrån samma vy som fotona ovan.

Utfallet blev faktiskt bättre bättre än vad jag hade vågat hoppas på själv. I synnerhet vindkänsligheten var inte alls så illa som jag hade befarat tidigare. Däremot så är projektilen mycket känslig för hastighetsvariationer när utgångshastigheten i sig självt är såpass låg. Detta märkets tydligt på tavlan nedan, som sköts med de tio sista skotten innan jag var tvungen att fylla om tuben igen.

  Här märktes det tydligt att träffarna dalade när utgångshastigheten sjönk..

Nöjd över träffbilderna så kunde jag konstatera att även skjutplatsen var mycket trivsamt. Det hela handlar om en vacker, ganska gles, lövskog precis i kanten av en större åker. Jag kunde också notera att en och annan duva samt skata landade på åkern under skyttet, sannolikt i jakt på ytliggande utsädesfrön.

  En vacker och trivsam plats, dessutom geografiskt nära mitt hem - helt perfekt..

För övrigt så avlöpte allt som önskat. Vapnet fungerade som det skulle och allt jag behövde passade utmärkt in in väskan på avsett sätt. Sammanfattningsvis så känns det nog som att 25 meter är den bortre gränsen för vad man kan räkna bra resultat för blott 5.00 joule. Visst fungerar det också på 30 meter men det är betydligt krävande för skyttet och då var ändå dagen idag osedvanligt lugn och fin. Att skjuta bra över 40 meter med den här effekten utomhus är säkert en veritabel utmaning - som jag naturligtvis också måste testa lite längre framöver.

  Vapen och väska - allt man behöver..

Vad gäller tävlingen i Onsala så lär det bli spännande om dagens väderprognos håller i sig. Idag talar man om ca 12-14 mps sekund växlande byvind, +9/10 grader samt sporadiskt regn. Förhoppningsvis slipper vi det sistnämnda men friska vindar kan säkert bli spännande i även annars blåsiga Onsala. Då om någonsin så blir det slumpen som styr vilka som kommer att hamna på pallen.

Vunna omdömen

  Sakta men säkert så blir vårvädret allt bättre...

Nu har jag haft den lilla 1701 under min ägo under några veckor och jag har då hunnit bekanta mig lite djupare med den. En av de första sakerna som jag funderade över var repeterhandtagets placering, skulle jag behålla originalets vänsterplacering eller skulle jag skifta över till en mer naturlig (för en högerhänt person) placering till höger. Efter att ha skjutit en hel del så har jag faktiskt landat i att vänsterplaceringen faktiskt inte alls är så dum.

Anledningen till detta är att jag håller vapnet runt pistolgreppet i höger hand. När jag gör detta så kan jag både repetera och ladda in en ny diabol helt med vänsterhandet. På grund av att 1701 saknar förstock så balanserar vapnet inte speciellt bra mot ett skjutstöd utan man får hålla den i höger hand hela tiden. Samma sak när man skjuter fristående, då håller jag vänster hand under pistolgreppet med vänster armbåge mot min egen bål. När det är dags att ladda om så blir det då naturligt att fiska upp en diabol ifrån diabolväskan i bältet med vänster hand, repetera och ladda in den nya diabolen. När jag gör på detta sätt så behöver jag aldrig byta handgrepp för den hand där jag håller vapnet.

Avtryckarsystemet är den smula rått men alla inställningsmöjligheter lovar gott, jag har dock inte skjuit med annat än fabriksinställningarna ännu. Då dessa delar på konstruktionen delas med diverse andra vapen så är sannolikt även komponenterna inuti 1701 synnerligen rationellt tillverkade, vilket sällan borgar gott för en bra känsla i materialen. Av den anledningen så har jag beställt en eftermarknadsavtryckare ifrån USA. Med denna på plats så ska jag börja utforska de olika möjligheterna till att fintrimma avtrycket. Redan ifrån fabrik så kan man ställa in dragvikt, utlösningskraften mellan första och andra steget, de två stegens draglängd och utlösningskraften för det andra steget när skottet går. Till detta så kommer även (en enkel) möjlighet att ställa in en overtravelstrop. Det nya avtrycket kommer att ha precis samma inställningsmöjligheter, med den skillnaden att avtryckarbladet är bredare och hela enheten är lågfriktionspolerad med bättre precision på godsbredd och pinhål.

AR-systemet har jag funnit till att fungera utmärkt, med den reservationen att jag inte kan dra åt kronmuttern ordentligt ännu eftersom rätt verktyg för detta inte har hunnit anlända ifrån USA. Inställningsmöjligheterna är synnerligen generösa och jag kan även ha på mitt kameraarrangemang på kikarsiktet utan problem eftersom kolven på ett smidigt sätt kan anpassas även till detta. Ett kort sprut med Loctite Dry-Lube krävdes dock på buffertubens gänga för att den smidigt och tyst ska kunna gängas och och på utan lätt metalliskt motstånd. Rätt så tight passning med andra ord. Detta är emellertid gagnfullt när allt är ihopskruvat eftersom kolvinfästningen blir absolut solid utan glapp eller svajig känsla.

Idag är det stilla och vackert väder så jag ska försöka smita ut lite för att skjuta långhåll senare under dagen och se lite mer exakt hur långt man kommer med 5.00 joule och vilka träffbilder som detta kan generera.

Indoor Field Target

  Detaljbild av en bana

I många länder så ligger mycket av skyttesporten nere under vintertiden på grund av mörker, kyla och nederbörd. Liksom många andra hobbyverksamheter så blir detta en del av livet på det norra halvklotet men det finns också alternativa lösningar, exempelvis inomhusskytte och så även Field Target inomhus.

Då stora ytor inomhus ofta är svåra att hitta så tillämpar man en lite annan princip vid inomhus FT än vad som vanligtvis används utomhus. Här har man ett rektangulärt skjutfält, se bilden ovan, som beläggs med 2 eller 3 stationer med vardera 2 eller 3 mål. De tävlande skjuter dessa stationer och därefter så flyttar arrangören om målen enligt en i förväg upplagd plan varpå de tävlande åter igen skjuter på samma plats men mot 2-3 "nya" stationer med helt andra målplaceringar. Principen upprepas därefter 5 gånger tills 10-15 stationer har avverkats med 30-45 mål.

I England så har man prövat principen i ett stort växthus (!) kvällstid med gott resultat, förmodligen så handlade det sannolikt om någon slags handelsträdgård men principiellt sett så torde det kunna vara vilken större inomhuslokal som helst, ifrån en sporthall till någon form av arbetsplats. Den enda specialbyggda FT-anläggningen inomhus som jag känner till är dock skapad i Ryssland.

Detta kanske även vore något för Sverige, inte minst vintertid - vad tror ni?

Lite längre avstånd..

Visst går det bra att skjuta även i ett kontorslandskap after work...  

En diskret rektangulär aluminiumväska finns det få människor som reagerar över. Man kan enkelt och obemärkt färdas med tåg eller buss via spårvagn rakt in i city hos landets näst största stad. Hissen går upp igenom det höga anrika huset till moderna kontorslokaler alldels under taknockarna. Utanför fönstren råder regn och blåst, den här våren känns fortfarande alltför kall och rå. Inomhus är det tyst, varmt och stilla. Den mjuka mattan dämpar till och med ljudet av fötterna när man skrider fram för att sätta upp tavlorna.

Här bland pärmar, papperskorgar och bildskärmar finns en del av charmen med luftvapen. Detta är en vapentyp som passar och fungerar precis överallt, inomhus som utomhus - med hög effekt likväl som med låg effekt.

Äntligen så har det slutligen blivit dags att testa 1701 på lite längre avstånd än blott 14 meter hemmavid. Nu mätte jag upp exakt 20 meter och beslöt mig för att i tur och ordning pröva vanliga JSB Exact, nya Exact Premium samt de kinesiska matchdiabolerna, där jag fortfarande har några kvar.

Hur skulle vapnets blott 5.00 joule ME kunna matcha upp på ett såpass drygt avstånd som 20 meter?

När diabolen lämnar mynningen så kommer den att flyga med 135 mps och den stiger då upp till en peak på 1.28 cm vid 14 meters avstånd för att slutligen falla till noll vid just 20 meters avstånd. När den sedan träffar sitt fjärran mål så bär den fortfarande 3.90 joule ifrån kvarvarande 119 mps. Vore det inte för kulfånget så skulle den sedan dala till -1.50 cm vid 23 meters avstånd. Projektilbanan löper alltså inom 30 mm (+/-1.50 cm) hela vägen mellan 5-23 meter.

Hur träffar den då?

Låt oss börja med helt vanliga JSB Exact som referensdiabol.

  Tio skott i rak följd på 20 meter inomhus.

I brist på vindens verkningar så fanns det inte mycket övrigt att önska av den praktiska precisionen. Man kan visserligen höra på anslaget i kulfånget att kraften är mindre än hälften av maximal licensfri gräns men i övrigt så märker man ingen subjektiv skillnad mellan att skjuta 10.50 joule ME eller 5.00 joule ME.

Nu är frågan, är de apdyra Premium verkligen värda sin prislapp?

  Onekligen bättre, ingen vertikal spridning...

Jag ställde inte om kikarsiktet ifrån JSB Exact så träffbilderna på kinadiabolerna och Premium blev lätt ocentrerade men detta spelar ju i praktiken ingen roll eftersom det är träffbildernas storlek och inte placering som är intressant idag. Nya Premium känns rent subjektivt klart mer förtroendefull att skjuta med än vanliga Exact men mitt bestående intryck är att jag sannolikt behöver ett klart längre avstånd att skjuta på innan skillnaden mellan dessa båda blir så påtaglig att prisskillnaden känns relevant.

Kinadiabolerna då?

  En fin grupp och visst syns det på hålen att det är matchdiaboler?

På måttligt långa 20 meter och dessutom inomhus så fungerar de kinesiska matchdiabolerna med plattnoshuvud helt utmärkt. I kikarsiktet så ser man enstaka diabolers projektilbana i luften men det beror förmodligen snarare på deras formgivning och lätt yviga flykt snarare än att de skulle flyga märkbart långsammare. Även dessa diaboler känns väldigt förtroendefulla och lätta att prestera bra med. Jag börjar gilla dessa kinadiaboler mer och mer, helt klart.

Efter dessa första 30 skott så körde jag en mixad tavla med fem grupper om fem skott vardera:

  Övre raden Exact standard, nedre raden Premium och i mitten kinadiaboler

De sista 25 diabolerna sköt jag i ett raskare tempo och växlade mellan Exact, Premium och kinadiabolerna. Det hela flöt på fint och alla tre sorterna presterade stabilt och bra på detta måttliga avstånd. Totalt 55 skott sköt jag vid detta tillfälle utan att fylla upp emellan. Tyvärr begränsades jag av tiden, för väskan innehåller ju även luft och ammunition tillräckligt för en tio gånger så lång session.

Det ska bli riktigt spännande att pröva dessa diaboler på lite längre avstånd. Nästa gång så ska jag pröva 30 meter inomhus och det ska bli intressant att se om ett ytterligare 50% längre avstånd räcker för att skilja agnarna ifrån vetet...