En trevlig liten väska..

  En rejäl väska, godkänd även för flygfrakt.

Idag ramlade väskan ner. En aluminiumväska med generösa mängder stoppning av typen skumgummi inut. Väskan visade sig vara låsbar, försedd med två lås och åtta fötter som skyddar väskan både när den ligger ner och står upp. Hela väskan känns rejäl och stadig av riktigt fin kvalité. När jag belåtet kan konstatera detta så är jag nöjd över att jag inte snålade utan slantade upp de dryga fem hundra kronor som den betingade hos Nordic Case AB.

  Första våningen

Till skillnad ifrån den tilltänkta budgetväskan i plast från Sportec så är den här väskan djup nog för att tillåta två våningar, något som naturligtvis gör att man kan utnyttja utrymmet betydligt effektivare. Den första våningen reserveras för vapnet med kikarsiktet och möjligtvis en ammunitionspung.

  Bottenvåningen

Under det lager som vapnet ligger på och som möter den som öppna väska så finns en bottenvåning. I den huserar min 500 cc buddybottle laddad med 250 Bar. De fyrkantiga skummgummidelarna som syns på bilden följer med väskan och används för att modulera lite hur man vill inreda väskan. En viss mängd skumgummi måste ligga mellan våningsplanen för att det övre våningsplanet ska ligga rakt och tillåta att locket pressar fast objektet på det övre våningsplanet.

När AR-stocken kommer så ska den passas in på bottenplanet, istället för motsvande mängd svarta skummgummistavar. Här ska jag även placera min ihopvikbara måltavelhållare, lite verktyg och liknande.

Vårtävling Onsala 2015

Onsala har nu bjudit in till sin vårtävling. Intressant är att man kör 45 mål i alla klasser - mycket bra. Likaså har man slagit ihop fjäder och PCP i samma klass mellan 16-45 joule och det är också en klar förbättring. Blir det bara bra väder så halkar jag nog ner själv för att i alla fall köra den fria klassen.

Inbjudan:  http://www.onsalaskytte.se/ftsverige/docs/Onsala_FT_2015-05-10.pdf

Planera och komponera

  Som att lägga pussel..

Nu har jag valt och vrakat några dagar för att få ihop allt på det sätt som jag önskar. Med andra ord så väntar jag nu på en lång rad olika paket samtidigt som mitt bankkonto har lidit betänkligt. Förhoppningsvis så får jag dock napp snart på Challengern så att den får en ny ägare och jag lite påfyllning till banken.

Huvudbilden till dagens inlägg kanske kan se lite besynnerlig ut men anledningen till att lite grejor ligger på en kartong är att denna kartongskiva har just det format som min inkommande låsbara aluminiumväska besitter. Tanken är att få ner allt jag behöver vid en skyttesession i en och samma väska. För att lyckas med detta så krävs det naturligtvis en smula planering och eftertänksamhet.

Vapnet ska ner ihopmonterat med kikarsiktet, jag vill alltså inte ta av och på kikarsiktet varje gång jag ska skjuta. Pistolen ska dock få öppna riktmedel så att jag ska kunna skjuta den som en vanlig pistol, om jag önskar. Av den anledningen så måste stocken (läs, kolven) vara delbar eller vikbar, precis bakom lådan på vapnet. På bilden så har jag en vanlig 1399-stock monterad bara för att kunna skjuta med vapnet innan alla saker har anlänt, den har jag lånat ifrån grabbens 2240. Vidare så ska jag kunna få med 500 diaboler, luft för 500 skott samt 100 st måltavlor liksom lite verktyg - förutom själva stocken som inte är med på bilden ovan. Utvändigt sett så ska inte väskan vara större än att jag ska kunna lägga den i en vanlig större ryggsäck eller en mediumstor sportbag. 

  RAI adapter (foto: Wicked Airguns)

När jag har scannat av marknadens möjligheter så fastnade jag slutligen för en AR-stock. För att kunna montera en sådan på en Crosman så krävs emellertid en speciell adapter. Den ende som jag vet tillverkar en sådan är Dave på RAI men han säljer inte på export utan hänvisade vänligt nog till en av sina återförsäljare som kunde hjälpa mig. Av den anledningen så blev inköpet gjort hos Wicked Airguns.

Det adaptern gör är att den skruvas i samma gängor som används för att använda en degasser på 1701. Det ger en stabil infästning eftersom hålet är stort i förhållande till bakstycket storlek. Jag vill absolut inte ha en kolv som vobblar eller känns lös vid användningen. Den enda nackdelen är att jag måste ta loss adaptern för att kunna justera hammarfjäderns förspänning eller hammarens längd o därmed vapnet locktime.

En buffert tube

På den andra sidan av adaptern så finns en gänga för en buffer tube till AR-serien. På denna modell så skruvar man in ett rör i vapnets låda och detta rör utgör sedan fäste för önskad kolv. Här blir principen densamma, förutom att röret går in i adaptern istället. Ett sådant rör är dock inte liksidigt utan har en list, vilken tjänstgör som styrning för kolven och som har har hål i hela sin längd vilket även möjliggör att kolven kan justeras i längdsled. 

En låsmutter kan ju också ha lite design om man så önskar  

För att röret ska kunna låsas med listen i rätt läge så måste man ha en slags kronmutter som ordnar detta. Den kan endera spännas för hand eller med hjälp av ett speciellt verktyg. Här, där röret skruvas in i adaptern, så tänker jag ha min delning mellan själva vapnet och kolven för att allt ska passa inuti min önskade väska.

En AR-kolv som passar till alla AR buffer tubes  

Med ett rör på plats så är det bara att hänga på (eg. skjuta in) önskad kolv. Den är då ställbar i sex olika längdlägen med hjälp av en liten fjäderbelastad knapp. Röret är alltså själva nyckeln (övergången) till AR-systemet så till röret så finns mängder med olika valmöjlighetr ur den gigantiska familj som AR-systemet utgör.

Om vi nu återgår till bilden högst upp så är tanken att adaptern inte ska sticka ut längre bakåt än kikarsiktets okular. Röret ska sedan ligga inuti den lätt trekantiga kolven och den kolven ska in med hälen bakom luftflaskan och sin kropp mellan luftflaskan och vapnets tub. Låsringen sitter då kvar på själva röret. Det som jag fortfarande är osäker på är om jag kommer att kunna använda min 500 cc tub eller om den tar så mycket utrymme så att jag måste köra med en 400 cc tub istället. Detta kommer onekligen framtiden att få visa.

Leverans

Den klassiska bilden på lådan..  

Så, idag kom den då - dagen efter beställningen - ifrån Cabom, min nya 1701P Crosman Silhouette Pistol. Vapnet kom i Crosmans originalbox som Cabom hade svept i vadderat papper. Som sig bör så fick jag ett SMS i god tid med kollinummer så att jag kunde hämta ut försändelsen i min lokala ICA-butik utan att behöva vänta in avin.

Själva pistolen var insvept i någon slags olja så efter rentorkning och en visuell inspektion så fyllde jag upp den för att testa några skott igenom kronografen, vilken registrerade jämna och fina värden på ganska så exakt 5.00 joule och 146 mps med JSB RS. Själva skottlätet var naturligtvis väldigt diskret, märkbart tystare än till och med Challengern, men det hade en helt annan karaktäristik. Det lät ploppande, ett kortare och lite tommare läte.

Tyvärr så satt repeterhandtaget på fel sida (vänster) och måste vändas av köparen själv. Jag hade dock inte lämpliga verktyg för detta hemma (pyttesmå phillipsskruvar) så det fick anstå till morgondagen. Repeterrörelsen var förbluffande tung jämfört med Challengerns straight-pull men det kan bero på att jag repeterade med vänster hand. Crosman själva hävdar att vänsterplaceringen beror på att de flesta skyttar skjuter med höger hand och därför vill repetera med vänster hand. I så fall frågar jag mig stillsamt varför alla andra modeller (typ 2240 etc) ändå har repeterhandtaget på höger sida - är de avsedda för vänsterskyttar då, med samma logik?

Passning, finish och allmän kvalitétskänsla är god och därmed hög för att vara Crosman, till och med bättre än Challengern och ljusår över en vanlig 22XX-modell. Lådan har en genomtänkt konstruktion med en bra placering av de skruvar som håller fast den mot tuben. Här kan man lyfta låda o pipa i en enhet och lossa detta trots att optiken sitter på plats - mycket bra. Pipan är helt friflytande, till skillnad ifrån exempelvis gamla FX2000. Tack vare skruvplaceringen så kan man lätt byta transferport och detta tillsammans med en utvändig justerbarhet både för hammarfjäderns förspänning och hammarens längd gör plattformen till en synnerligen adaptiv enhet för den som gillar att justera och testa nya inställningar på vapnets setup vid olika effekter etc.

Vad gillar jag inte då?

Förutom feltänket med repeterhandtagets leveransplacering, så har man försett varbygeln med ett overtravelstop i form av en synnerligen vass och otrevligt placerad stoppskruv vars huvud sticker ut lagom långt för att man ska skrubba fingrarna i den. Jag har en likadan lösning på min Ruger 1022, men där är den åtminstonde infälld i själva varbygeln, som då har grövre gods, varvid man inte riskerar att skära sig på den.

Själva avtryckarenheten har inte heller imponerat på mig, här känns Challengerna betydligt bättre. Dock så är Challengern mödosamt injusterad efter mina preferenser och dessutom lätt modifierad med en kapad fjäder. Pistolens avtryckarsystem är däremot helt original direkt ur kartong så förhoppningsvis så kan man nog ställa in det betydligt bättre framöver. Tiden får utvisa detta. Enligt instruktionsboken så finns det rejäla inställningsmöjligheter i alla fall. Förutom känslan i allmänhet så hade också avtryckarsystemet ett visst glapp i sidled, vilket jag inte uppskattade och även detta kommer att bli föremål för närmare studier framöver.

Frakter och att handla ifrån Sportec

Med anledning av min nyförvärvade Crosman 1701 så har jag funderat på att köpa en liten smidig väska. För en pistolkarbin som man dessutom enkelt kan plocka isär för ännu mindre format så vill man ju inte gärna gå omkring med ett 125 cm långt gevärsfodral.

Jag googlade därför runt lite och hittade en lämplig väska för 250 kr hos Sportec. Glad ihågen så började jag köpa den i deras webshop och som ni säkert vet så ser de flesta webshops ut på ungefär samma sätt. Har man handlat hos en näthandlare så har man ju till principen handlat hos nästan alla. Man går till kassan, knackar ner sina uppgifter och väljer därefter betalningssätt. Man kan näst intill göra processen i sömnen om man är van vid att handla i webshops då o då.

Men..

Plötsligt så hickar man till, summan för min 250 kr väska blev 675 kr!?

WTF?

Skrev jag in fler än 1 väska måntro?

Nä, det var helt enkelt bara frakten!

Man begär 425 kr för att ordna frakt för en liten lätt plastväska!

Vid ett närmare studium av fraktmöjligheterna så visar det sig att webshopen automatiskt väljer det dyraste fraktalternativet och att det faktiskt också finns billigare val. Som bäst så kan man komma undan med 225 kr frakt om man väljer det billigaste valet av de föreslagna alternativen.

Dags att stämma till lite eftertanke.

När jag handlar på eBay så kan jag få fri frakt i priset när jag beställer prylar ända ifrån Kina så nog borde det gå billigare att skicka 1 kg gods inom Sverige? Efter en stunds googlande så hittar jag en motsvarande väska hos en annan aktör för 189 kr. Denne handlare begär 49 kr för frakten. Mindre än en fjärdedel.

Att köpa prylar över nätet är idag närmast legio och i synnerhet när man pysslar med en liten eller udda hobby. Är sedan denna hobby betydligt större i något land utomlands så blir man nästan tvungen, både när det gäller sortiment och pris. Nu har vi det på många sätt bra här i Sverige iom att vi har Hurricane och dess synnerligen välsorterade sortiment. Vi tänker kanske inte alltid på det eftersom vi är vana vid honom men det finns inte många aktörer i vår bransch som är så otroligt välsorterade som Tobbe och det även internationellt sett. Ser man på priserna räknat så är Hurricane också klart konkurrenskraftig.

Frakterna däremot...

Jag gillar Tobbe som person, jag uppskattar hans insatser för hobbyn i landet och hans enorma sortiment men på frakterna så slirar det tyvärr lite. Här har nya aktörer, jag tänker närmast på Cabom, ibland ett betydligt starkare totalerbjudande eftersom man bjuder på frakten vid köp över 500 kr.

Som de flesta inser så är det erbjudande absolut mest värdefullt när man ska köpa tunga saker och paradexemplet är ammunition. Numera så krävs det inte jättemånga askar innan man är uppe på 500 kr och då kan man enkelt spara hundralappar i fraktkostnad igenom att välja en fraktfri leverantör.

När det gäller andra produkter som är dyrare och har bättre marginal (typ optik etc) så går det ofta att manuellt förhandla sig till en fri frakt i det enskilda fallet. Där tror jag inte att någon handlare är omöjligt och samma sak kan jag tänka mig också vid ett vapenköp.

Brittiskt på banan!

  Laddat o redo!

Idag hade vi ett underbart stilla och vackert vårväder på västkusten så jag passade på att ta ut min BSA Ultra till banan för att skjuta lite. Som trogna läsare av bloggen säkert känner till så har Ultran hängt med ganska länge nu, till och med så länge så att jag hade glömt bort exakt inköpsdatum. Vid en närmare kontroll av licensen så kunde jag notera att den beviljades i början av juni 2006 och det innebär att 2015 blir det nionde året.

Tyvärr så har Ultran blivit det vapen jag har skjutit minst med igenom åren, ofta eftersom den har fallit mellan stolarna då jag alltid har haft tillgång till endera ett kraftfullare vapen för långhållsskytte eller ett klenare vapen för allroundskytte på kortare distanser. Trist - då modellen i sig självt har så mycket skjutglädje, trots att det egentligen är ett renodlat och kompromisslöst jaktvapen för främst brittiska förutsättningar.

  En vacker vårdag..

Som jag ställde in den sista året så levererar den nu 30 skott inom 25 fps ifrån 230 Bar med 17.50 fpe då jag använder 21.10 gn Baracudas. Det gör räckvidden förhållandevis kort, bara runt 35-40 meter men man kan ändå tydligt känna att de tunga projektilerna träffar hårt när de landar även långt borta vid 50 metersvallen.

  Femtio meter är ganska långt - här igenom ett kikarsikte x 8

Annars så är långskott kanske inte direkt modellens paradgren. Precisionen finns förvisso men ergonomin lämnar mycket övrigt att önska igenom sin korta och höga, lätt ranka, layout. Nä, detta är ett vapen byggd för att skjutas ifrån en trång kupé i en sliten Land Rover eller ifrån ett kamouflagemöstrat gömsle av tälttyp i ändan av en ärtåker på den engelska landsbyggden. Samma sak runt ekonomibyggnaderna på en bondgård eller om man strövar runt i en gles lövskog tidigt på våren när alla blad nästan lyser ljusgröna. Det är där som Ultran blir på hemmaplan. Måttliga skottavstånd, ungefär med räckvidden hos ett hagelgevär, och inte sällan skott uppåt - mot låga grenar eller taknockar. Traditionell luftvapenjakt, den brittiska - och inte amerikanska - typen, helt enkelt.

  Här är 30 (UV), 40 (UH) och 50 (mitten) meter med 5 skott

Även om jag inte jagar med den själv så skänker den ändå känslan av samhörighet till de som lever sitt liv i tweed med en SBS i armvecket. Få andra PCP, möjligtvis undantaget vissa Rapider typ Elan, känns så genuint brittiska.

  Sista 15 skotten av 30, skjutna från höger till vänster - 50 meter

Historien om BSA

Ett fascinerande och klassiskt företag

Hur lite är för lite..?

Nja, jag kommer helt klart att köra med ett mindre kikarsikte..

Som de flesta läsare av Airpang vet så är jag förbluffande svårt förtjust i effektsvaga vapen. En av anledningarna till detta  är att de faktiskt på många sätt är otroligt effektiva, i relation till  dess på pappret ofta synnerligen blygsamma värden. Jag har ju tidigare skjutit mest med 10 joule men då och då även gjort avstickare ner till både 8 och 7.50 joule för att se vad man kan göra med såpass lite effekt. 

Med 1701 så kommer dock effekten, i standardutförande, att vara ännu lägre!

Här uppges i fabriksutförande blott 140 mps med en diabol som JSB RS, vilket betyder 4.60 joule, eller knappt halva vår licensfria nivå. Detta är betydligt lägre än licensfri gräns även i länder som Tyskland och Italien med sina 7.50 joule limits och till och med lägre än Kanada som tillämpar 152 mps (500 fps) och 5.70 joule som licensfri gräns.

Så, vad kan man då förvänta sig?

Jag har konsulterat ChAirGun och räknat lite fram och tillbaka. Det optimala inskjutningsavståndet blir då 20 meter. Räknar jag på det sättet så får jag en första nollpunkt på 8.00 meter, därefter toppar projektilbanan +1.10 cm vid 14 meter för att falla under 1.35 cm vid 23 meters avstånd. Den effektiva räckvidden inom en enkrona +/- 12-13 mm är alltså 5.00 till 22.50 meters avstånd.

Projektilbanan blir alltså ungefär som ett licensfritt vapen med kaliber 22 och tappar ca 10 meter jämfört med om vapnet hade givit fulla 10.50 joule vid mynningen. Man kan alltså säga att en 1701 får en vettig räckvidd på 25 meter, teoretiskt sett.

Vill man sedan gå vidare och ta ut mer effekt så finns alltid möjligheten. En entusiast har enbart igenom att borra transferporten och justerat om inställningarna hos det befintliga vapnet lyckats få ur 17 st skott inom 31 fps spridning med ett genomsnitt av 703 fps ifrån 10.30 gn JSBH - det är 11.30 fpe eller 15.20 joule. Detta då till priset av högt skottljud, relativt hög spridning ifrån skott till skott (se ovan) samt då bara 17 skott på fyllningen ifrån originalets ca 75 st inom samma spridning.

En mer vettig trimning är naturligtvis precis på 10 joule för svenskt vidkommande.

Detta ska tydligen vara ännu enklare eftersom man bara köper Marauderpistolens transferport och monterar denna utan att behöva borra något. Resultatet ska då bli ca 630-650 fps med 8.44 gn, vilket bör vara rakt på vår licensfria gräns. En väg som jag absolut måste testa, en ny sådan transferport kostar £7.20.

Det ska bli en spännande vår..