Airpang

Alla inlägg under mars 2015

Av Johnny Ottosson - 18 mars 2015 10:00



Ett litet skönt hål...


En mångsidig liten öppning...(foto BB Pelletair)


På Luftvapenforumet så gick det för ett par dagar sedan en tråd om locktime på olika PCP. Alltså den tiden det tar ifrån att avtryckarens trycks in tills dess att ventilen öppnar och diabolen kan böra accelereras. Hos de allra flesta vanliga PCP så kan man bara påverka locktime på ett enda sätt - igenom att öka förspänningen på hammarfjädern.


En högre förspänning på hammarfjädern innebär att hammaren accelererar fortare och locktime minskar. En nackdel av detta är dock att den ökade kraften också innebär att ventilen öppnar en längre tid och mer luft hinner ut. Med andra ord så ökar också effekten. 


Att öka effekten kan ju låta kul i sig självt men det kan också ha oönskade nackdelar. Eventuellt så kanske man har en effektgräns att ta hänsyn till, typ 10 Joule av legala skäl eller 16 joule av tävlingstekniska skäl, likaså kan man drabbas av obalans i vapnets setup som ökar spridningen ifrån skott till skott eller en oönskat hög luftförbrukning etc.


Rena tävlingsvapen har dock möjligheten att ställa in locktime separat och den finessen finns även hos Crosman Challenger. Med hjälp av detta så kan man alltså korta ner locktime utan att för den sakens skull öka vapnets effekt eller rekyl, den sistnämnda ökar ju om man ökar massakraften i hammarslaget igenom en högre förspänning.


Rent praktiskt så sker det igenom att hammaren består av två delar, en hammarkropp och en utskruvbar slagyta.


  Den tvådelade hammaren


När man vill minska sin locktime så sticker man alltså in en insexnyckel igenom bakstycket och dess justerskruv för hammarfjäderns förspänning. Nyckeln går sedan rakt igenom hammarfjädern och den ihåliga hammaren ända fram till ett fäste för insex inuti hammaren. När man därefter skruvar på insexnyckeln så "förlänger" man hammaren eftersom man då skruvar ut hammarens slagyta, den lilla delen till vänster på bilden ovan.


På detta sätt så kan man alltså ställa in hur "lång" hammaren ska vara utan att påverka varken dess vikt eller hammarfjäderns förspänning. Ökar man sedan förspänningen för att få mera kraft, så får man också backa tillbaka slagytan in i hammaren igen för att få en ökad slaglängd för hammaren så att man når högre effekt.


Både hammarfjäderns förspänning och den utskruvbara längden på hammarens slagyta är alltså individuellt ställbara helt oberoende av varann. Nackdelen med detta är att man får vara extra uppmärksam på hur man justerar in eftersom det då kan vara lätt att man justerar bort sig.


Själva bakstycket på Challengern har faktiskt tre olika funktioner, varav detta är den ena. På normala PCP så kan man ju bara (i bästa fall) ställa in hammarfjäderns förspänning men här går det att göra detta, samt locktime och även tömma hela systemet på luft med hjälp av ett avluftningsverktyg ("Degasser").


En genialisk liten uppfinning!


Att tömma ur luften ur ett PCP för reparation eller service är inte alltid det enklaste. För att underlätta så har Crosman dock ett speciellt avluftningsvektyg som också använder hålet i justeringsreglaget. Man skruvar helt enkelt in verktyget tills det bottnar och när man sedan skruvar ytterligare lite på det så töms all luft ur tuben ut igenom pipan. Enkelt, smidigt och genialiskt!

   

Slutligen så har vi själva justeringen till hammarfjäderns förspänning. Det sker igenom att man med fingrarna vrider på justerknoppen baktill på vapnet under T-handtaget. Med hjälp av denna så kan man då öka utgångshastigheten lite för att exempelvis perfekt balansera under en given gräns även om man väljer en annan diabol än den som vapnet ursprungligen var inställt till.


Hur mycket kan man då justera?


Inte mycket. Precis som T-versionen av CZ/S200 så har Challengern en transferportsstrypning. Orignal så kommer vapnet med en transferport som är 1.30 mm stor och då får man mellan 7-8 joule. Om man borrar upp porten till 1.50 mm så kan man ställa in mellan 10-11 joule. Tittar man på de portar som finns orignal, till samtliga 22XX-serien eller till Discovery så är dessa på gigantiska 3.55 mm! 


  Entusiastverksamheter som Alliance Hobby saluför till och med ännu större portar - 4.10 mm!


Man kan emellertid inte använda en så stor port till Challengern, dess ventilsystem är annorlunda och kan inte mata ut så mycket luft som en så stor transferport kan låta passera. 


Vill man alltså komma upp till 12 fpe (16.30 joule), vilket är ett vanligt önskemål för den tävlingsinspierande Challengern så ska porten ligga på 2.00 mm och lyckligtvis så finns det en färdig sådan port, för den som inte vill borra upp sin original 1.30 mm port. Denna port används på 2240 mfl som saluförs i England och Kanada med måttet .81". Med denna port på plats och inga modifieringar i övrigt (förutom justeringar) så hamnar man mellan 11-12 fpe i en jämn och fin kurva om ca 40-50 skott.


Vill man av någon anledning komma över 12 fpe så får man helt enkelt byta ventilen mot Discoveryns..

ANNONS
Av Johnny Ottosson - 17 mars 2015 10:00



Licensfria halvautomater..


  Steyr förefaller erbjuda den enda modellen för ögonblicket..


Idag ringde jag till Fredrik på FX Airguns för att förhöra mig lite om FXs syn på att halvautomatiska luftgevär numera är licensfria ända upp till 10.00 Joule E4 jämfört med bara 3.00 Joule tidigare. Fredrik kunde då berätta att förändringen innebär ingen praktisk skillnad på det sortiment som FX Airguns erbjuder i nuläget.


Man kommer även fortsättningsvis att enbart saluföra halvautomatiska gevär mot licens.


På frågan om det gick att ställa ner Monsoon eller Revolution till under 10 Joule så svarade han att detta inte var möjligt, rent tekniskt sett. Däremot så skulle FX Airguns utan tvekan kunna konstruera en annan modell som kan repetera lika pålitligt som Revon och dess systermodell.


Något sådant vapen är emellertid inte aktuellt.


Så, vill man ändå ha en äkta halvautomat under 10 Joule så har Steyr sin Hunter Automatic med 7.50 Joule men enbart i kaliber 177 och med ett 5-skottsmagasin. Ett påkostat vapen med en tung prislapp och ett magasin på bara 5 skott är kanske inte optimalt för en halvautomat men det är allt vad marknaden erbjuder för ögonblicket.



ANNONS
Av Johnny Ottosson - 16 mars 2015 09:00



Lasse Laursen !



Som de flesta säkert har noterat ifrån det svenska luftvapenforumet så har vi nu fått en ny grenledare i svensk Field Target, efterträdande den avgående Anders Günther.


Den nytillträdde herr Laursen har jag personligen känt i många år, ända sedan 2006 han var med och grundade Onsala LGK, och jag är genuint övertygad om att man här har gjort ett alldeles ypperligt val. Lasse är nämligen en av de riktigt seriösa eldsjälarna som förutom att gilla luftvapen i allmänhet och Field Target i synnerhet dessutom har den ovanliga förmågan att besitta drivkraft nog att förverkliga sina mål och visioner om sportens framtid här i Sverige. 


Nu vet jag att en del uppfattar Lasse som, kanske inte burdus, men i alla fall en smula bullrig och visst tar Lasse alltid plats i ett sällskap där han sannerligen inte är rädd för att med bestämdhet uttrycka sina åsikter och ståndpunkter men samtidigt så är han också en sann föreningsmänniska som kan göra detta på ett tillräckligt ödmjukt sätt för att inte köra över någon på vägen.


Just den här bredden och den paradoxala personligheten tror jag är Lasses största tillgång i arbetet med att föra svensk Field Target framåt - han är driven och initiativkraftig, han syns och märks, men han kan också agera på ett sådant sätt att han inte skaffar ovänner i onödan. Just detta är en svår balansgång, att vara diplomatisk och smidig utan att provocera sin omvärld samtidigt som man kan få saker och ting gjorda. Kombinerar man sedan detta med en stor kunskap och förståelse för så vitt skilda ämnen som lagstiftning, föreningsmetodik och luftvapen i allmänhet så förstår man att detta helt enkelt bara måste bli bra. Slutligen så är det inte heller fel att han helt enkelt också bara är en trevlig kille att ringa och snacka med ibland.


Så, även om jag själv inte är engagerad i just Field Target så vill jag därför önska Lasse ett varmt lycka till med sina nya uppgifter och samtidigt tacka Anders Günther, som jag också har haft lite kontakt med igenom åren, för dennes förtjänstfulla arbete för vår sport under de gångna åren.





Av Johnny Ottosson - 15 mars 2015 10:00



Lite funderingar i blåsten...


  Många minnen ifrån fornstora dagar.


Lockad av det vackra solskenet så begav jag mig upp till skytteklubben under förmiddagen men tyvärr så visade det sig blåsa nästan halv storm där så skyttet blev med andra ord lite sådär. Allt bortom 20-25 meter var tämligen meningslöst med 10J/.177 och den råa vinden gjorde att jag nog hade fått ut mer av att skjuta halvinomhus här hemma på blott 15 meter.


Nåväl..


Efter lite skjutande (o huttrande) så tog jag en lov inne i vår anrika klubbstuga och studerade lite av dess gamla artefakter, vilket visade sig vara betydligt mer givande och stimulerande än att skjuta ute i snålblåsten.


Ibland pokaler, diplom, legendariska träffbilder med diverse klubbrekord ända tillbaka ifrån 1943 osv så hittade jag ett tidningsutklipp ifrån 1978 då den dåvarande ordföraren (född 1906) beslutade att dra sig tillbaka på grund av sin höga ålder, han hade trots allt varit i farten ända sedan 1920. I artikeln så beskrivs en synnerligen aktiv och välmående klubb som räknade in inte mindre än 87 st aktiva och betalande medlemmar som sköt 6.50 mm och 22 LR.


Då ska vi också betänka att befolkningen bara har ökat med ca tusen personer ifrån 1978 i Lilla Edets kommun. Man har alltså grovt talat ca 10% större befolkning nu men ändå så finns det inte en enda krutskytt kvar i klubben. Frågan är vad som egentligen händer med skyttet i framtiden?


Visst har det blivit mer komplicerat att ta ut en vapenlicens och dessutom ordentligt mycket dyrare - ifrån 40 kr år 1978 till 750 kr nu 2015 liksom att man numera måste ha ett vapenskåp för 4-6000 kr till förvaringen men detta kan ju inte ensamt vara hela förklaringen?


Jag tror att mycket av anledningen till minskningen ligger i samhällets utveckling och vår mänskliga natur. Att pyssla med vapen och skytte anses allt mera suspekt av den oförstående omvärlden samtidigt som mängder av andra aktiviteter konkurrerar om människans fritid. Att göra något åt den tekniska utvecklingen eller samhällsklimatet är oftast närmast omöjligt så jag tror att de sysselsättningar som kommer att vara framgångsrika i framtiden är sådana aktiviteter som bäst kan anpassa sig till sin samtids rytm och behov.


Det är i en sådan situation som luftvapen hamnar i en särställning!


Den absolut största styrkan hos luftvapen är tillgängligheten. Det är av den här anledningen som jag brukar gå i taket så fort man försöker inskränka densamma. Det absolut viktigaste för en stabil och bärande tillväxt i luftskyttet är att sänka trösklarna så att allt fler kan utöva vår hobby så enkelt och billigt som möjligt. Det räcker med 10-15 meters ostörd yta och 1000 kr i vapenbudget för att kunna börja skjuta på ett meningsfullt sätt. Mot detta så kan inga krutvapen konkurrera. 


Luftvapen är billigt och enkelt att ta till sig, den här formen av skytte kan utövas av i princip alla människor, oavsett kön, ålder eller fysiska förutsättningar i övrigt. På sammas sätt så måste vi alla värna om dessa kärnvärden. Vi måste kämpa för att vår hobby även i fortsättningen ska vara billig och enkel att börja med. Det är på detta sätt som vi kan garantera en tillväxt och en överlevnad över tid.

Klubbarnas främsta uppgifter är att fånga in och entusiasmera nytillkommna i vår hobby och ett viktigt steg i detta är just att lyfta fram kostnader och tillgänglighet. Av den anledningen så bör vårt absoluta fokus för exempelvis tävlingsverksamheten vara våra klasser för 10 joule.


Att köra de "fria tävlingarna" på 10 joule (de utan skyttekort, tävlingslicenser etc) i någon form av stympat utförande utan placeringslistor, priser eller fullständigt antal mål är därför totalt oacceptabelt.


Ska vi engagera och fånga upp nya fantaster så måste vi sänka trösklarna och göra det både enkelt och roligt att tävla. Att spela andrafiol är sällan någondera. Vi måste med andra ord tänka om och skifta klubbarnas outtalade fokus på 16J och internationell tävlingsstandard mot 10 joule och tävlande för nöje snarare än för resultat. Gör vi inte det så finns risken att vi också kommer att succesivt brytas ner liksom krutskyttet..


Vi har ju faktiskt alla möjligheter. Luftvapen är den överlägset miljövänligaste skyttesporten (oräknat bågvapen), projektilerna tar vi om hand och återvinner, ljudnivån är så låg som skjutvapen kan tänkas erbjuda överhuvudtaget. Kostnaderna är låga, vapenlicenser och vapenskåp krävs inte. Luftvapen anses inte lika "farliga" som krutvapen osv.


Listan kan göras lång, vi har många fördelar och nu gäller det att vi gör det mesta möjliga av dessa styrkor...










Av Johnny Ottosson - 14 mars 2015 10:00



Shaoxing Snow Peak Airguns


 

Den nya tidens kinavapen..


I förbifarten så nämnde jag min fasta förvissning om att vi kommer att få se allt fler och allt bättre vapen ifrån stora tillväxtmarknader som ännu inte har hunnit etablera sig som luftvapentillverkare här på den europeiska marknaden. Ett exempel på detta är kinesiska Snow Peak Airguns. Bilden ovan visar en av deras toppmodeller, P10. 


Nackdelen med dessa allt bättre modeller är att prisbilden sakta kryper uppåt, redan företrädaren P12 med singelskott betingar nära 6000 kr.


  Kanske M20 kan locka den mer konservative köparen?


För den som inte vill följa trenden med bullpups så finns även högst konventionella modeller, exempelvis M20. En traditionell fullång enkelskotts PCP med shroudad pipa som anges till 900 fps med kaliber 25. Även här så är prislappen förhållandevis tung med 4000 kr. Egentligen inte mycket att tala om eftersom både kvalité och prestanda närmar sig europeisk standard med stormsteg.


En recension: http://americanairgunhunter.com/mrodairP12.html



Av Johnny Ottosson - 13 mars 2015 21:00



Småfix..


  Min nya manometer ifrån Best Fittings, England.


I den gångna veckan så pysslade jag en del med min Challenger. Jag passade på att byta ut den flerfärgat fula och med PSI graderade manometern till en av de bättre på eftermarknaden, graderad i BAR. Lustigt nog så blev det exakt samma modell som FX Airguns sedemera valde till sin nya toppmodell Impact.


  Pipan blånerad, tuben lackerad..


Jag lackerade även tuben i mattsvart för att få ett bättre rostskydd än originalets blånering. Resultatet blev en matt sidensvart yta som inte fångar fingeravtryck lika lätt och som inte behöver hållas inoljad på samma sätt för att hållas fräsch. Tyvärr så var det lite svårt att fånga detta på foto men jag gjorde ändå ett försök med bilden ovan.



Av Johnny Ottosson - 13 mars 2015 10:00



 

Med anledning av IWA



Så, nu har den stora mässan gått av stapeln och en hel del nyheter har kommit fram i ljuset. De största nyheterna stod (som vanligt) FX Airguns för när det handlar om PCP. Denna gång så var det inte ett helt nytt gevär utan två stycken - dessutom på två helt olika och därtill nya plattformar. Detta har inte hänt tidigare, såvitt jag vet.


Bullpup har ju varit de senaste årens stora och starka trend där svenska FX Airguns nu kan erbjuda fyra distinkt olika modeller på tre olika prisnivåer. Vi börjar med Wildcat runt 8000 kr och sedan har vi Indy/Bobcat Mk 2 vid dryga 10.000 kr för att toppa sortimentet med nya Impact ytterligare några tusenlappar upp.


Även brittiska Daystate lanserade en ny bullpup i år, dock inte på IWA. De kallar modellen Pulsar och dess formgivning kan väl i bästa fall kallas personlig. Det första försöket, för ett par år sedan, till bullpup för FX Airguns var sannerligen ingen skönhet, även om den stocken fyllde en funktion på den pumpinbyggda Indyn. För Bobcat däremot så var den bara.... redigt ful. Nu tog dock FX Airguns sitt estetiska ansvar och lanserade en helt ny och hyfsat smakfull variant av stock till denna modell varvid Daystate - två år senare - kopierar den första versionen mer eller mindre rakt av.


Vad ska man säga?


Visst, man kan ha invändningar mot att man kopierar varann, men om man nu ska besmutsa sitt varumärke med att göra så då kan man väl för katten kopiera konkurrenternas mer framstående produkter och inte deras bottennapp?

Trist, för jag gillar i grunden Daystate, även om det känns som att det har kanat utför de senaste åren för detta anrika varumärke med sina välbyggda och apdyra modeller. En gång i tiden så var FX Airguns Elite och Daystate Airwolf kungarna på tronen och då var Daystates produkt en formidabel motståndare om platsen som fixstjärna för industrin. Man kanske inte älskade den i sak, men man respekterade den. Det var helt enkelt en synnerligen kompetent konkurrent till FX AIrguns. The Airwolf var tekniskt avancerad med all sin förunderliga elektronik och den hade absolut konkurrenskraftiga prestanda - men - dessutom så var den vacker och hade en funktionell ergonomi. 


Sedan kom Wolverine och....nu Pulsar...


Kollar vi vidare på kontinenten och ön i väster så pysslar varken Air Arms eller BSA med bullpups ännu. Det ryktades en del om en ny fjäderbössa och en bullpup från Air Arms men av detta såg vi intet. BSAs lineup har krympt betänkligt sedan man sparkade JB och nu förefaller man stå och stampa i sin utvecklig, precis som Air Arms. I Tyskland så har Weihrauch sin HW100 som nu börjar bli långt över ett decennium gammal. En ny laminatstock fick det bli, därefter så tog innovationerna slut. Diana nämner inte så mycket om sitt PCP - P1000 - och klokt är kanske det. En anonym och dyr modell som kanske bäst ska förbigås med tystnad. Man försökte i alla fall, även om vapen som Phoenix förmodligen säljer mer än P1000 och då är det högt vatten...

Brocock däremot, är lite av dagens Titan/Falcon - enkla, bruksvärda och charmiga brittiska vapen till rimligt pris. Antalet nyheter var emelletid lätt räknade, man har tydligen en ny stock på gång och det föreföll vara allt. De är dock i någon form av omstruktureringsskede och delar numera ägare med Daystate så förhoppningsvis så kan det bara gå åt rätt håll i framtiden.


I USA så kom bigbore på bred front med modeller som Air Force Texan och Crosmans Bulldog. Relativt primitiva vapen med tonvikten lagd på hög effekt. Förutom den säreget formgivna Bulldog så slog Crosman även på trumman för sin taktiska Marauder - Armada. Säkert en modell som kan bli populär i USA men hos oss så luktar det för mycket Airsoft, som en annan entusiast så påpassligt påpekade. Crosman har dock volymer och penningflöde med därtill kommande innovationskraft så förmodligen så kommer vi att få se allt mer spännande och än bättre modeller ifrån detta magnifika gamla varumärke.


Åt andra hållet, österut, så händer det däremot grejer och mitt stalltips är att vi kommer att få se mycket mer av attraktiva PCP ifrån länder som Ryssland, Indien och Kina. Edgun och Kalibr startade trenden med bullpups och en del exemplar har ramlat ut på marknaden här i Sverige, även om de hittills främst har gjort sig ett namn i USA. 


Övriga nationer har det mera tunnsått, arvet efter saligen avsomnade Theoben förvaltas av Impact i England och RAW i USA. De sistnämnda har valt att gå upp i kalibrar och fokusera på BR där den förstnämnda verkar kämpa med att överhuvudtaget nå styrfart i verksamheten. Top-of-the-line för Field Target är de talrika Steyr och de har även sin Hunting-serie på programmet med bland annat en underhållande halvautomat. De senaste åren så har de totalt dominerat Field Target och det ska bli spännande att se om Air Arms FTP-900 förmår att bryta detta.



Av Johnny Ottosson - 12 mars 2015 10:00



 

Snabbare än snabb...

 


En av mina favoritkanaler på Youtube - här med kaliber 177 som tema..


I samband med att ryktet om tillståndsfria vapen med kaliber 177 och helt fri effekt har börjat pluppa upp igen så fick jag i dagarna en fråga om ett sådant vapen skulle kunna "vara något att ha?". Bakgrunden till det hela är att man i ett betänkande har/hade föreslagit att låta alla vapen med kaliber 177 (oavsett effekt) vara licensfria, där man istället licensbelägger alla vapen (oavsett effekt) med grövre kalibrar. Tanken är faktiskt inte så befängd som man först kan tro och tankegods av den här typen finns i många andra länder, inte minst hos våra nordiska grannar.


Oavsett hur det blir med den här juridiska delen så har ändå intresset för Field Target och tillhörande kaliber 177 också gett frågeställningen nyvunnet intresse. En del har umgåtts med tanken att skaffa en 177 på licens för att köra den på 16 joule vid tävlingarna och sedan med full effekt vid sidan av.


Kan alltså en FP 177 ersätta en FP 22/25 eller hur mycket av vad "förlorar" man?


En gång i tiden, för tiotalet år sedan, så tävlade vi med mer HFT-liknande regler. Detta regelverk premierade då indirekt en flack projektilbana eftersom man inte fick ändra parallaxinställningar eller klicka upp och ner med rattarna. Samtidigt så var den maximala effektgräsen då 33 fpe (45 joule). De allra flesta körde naturligtvis kaliber 22 med full effekt men eftersom jag är lite udda så tog jag faktiskt ut en 177 Typhoon på licens och denna trimmade jag sedan hårt för att ha som tävlingsvapen.


Rent konkret så gav en dåtida 22 runt 290 mps (950 fps) innan den slog i taket på 45 joule. I praktiken så gav de dock vanligtvis 275-280 mps ifrån fabrik med 16.00 grains, vilket de flesta nöjde sig med. Min 177:a däremot kom aldrig i närheten av taket, ens med tyngsta tänkbara diaboler, utan mitt problem var istället ljudvallen. Det hela slutade med att jag fick till en fin kurva på 1010-1030-1010 fps under 20 skott vilket gav ett max på 24 fpe (33 joule) och 314 mps. Anledningen till att jag stannade just där var att jag ville ligga under 90% av ljudvallen (ca 340 mps) och inte riskera att gå upp över detta med toppskotten i kurvan. Det hela blev alltså en avvägning mellan ljudnivå, luftförbrukning, driftsäkerhet och ljudvallens närvaro. 


Just driftsäkerheten var väl kanske vapnet största nackdel, bössan "bonntrimmades" med Cyclonens hammarfjäder, överborrad och polerad transferport, borttagen backventil i tuben och lite andra samtida trix. Tack vare (trots?) detta så fick jag en tight och fin kurva på 20 skott inom 20 fps spridning men jag fick även en ordentlig rutin på att byta ventilsäten och störande nog så försvann precis all luft ifrån tuben varje gång jag sköt ett säte eftersom jag saknade backventilen.


Those were the days..


Här var det duvor i hårkorset..


Nåväl, projektilbanan som sådan var inte att klaga på. Precis när bössan var klar så kom ju JSBs Heavy-diabol (eg Miné) som vägde 10.30 gn och som sköt riktigt bra trots stressen av ett ordentligt högt effektuttag hos vapnet. Pipan hos Typhoonen var då en Lothar-Walther eftersom detta var långt innan de första Smoothtwist kom ut på marknaden.


Slutligen så sköt jag in vapnet på 50 meter. Det innebar en peak på 2.37 cm som högst vid 32 meter och första nollpunkten på 14 meter. Närmaste avstånd blev 6 meter (+2.25 cm). Max räckvidd inom dessa 2.37 cm blev som negativt värde 57 meter!


Höjden av en vanlig 14 x 14 cm måltavla (7.00 cm) ifrån riktpunkten på 50 meter och nedanför gick först vid 66 meter. Sköt man på 66 meter så kunde man alltså hålla jämnt med överkanten på måltavlan och träffa rakt på. I praktiken så fick jag alltså en vettig räckvidd på 75 meter där man enkelt kunde sitta och skjuta bort tallkottar på furorna vid andra sidan av åkern ifrån där jag då bodde.


På det hela taget så var räckvidden förträfflig men liksom alla diaboler med kaliber 177 så var projektilen alltid en smula vindkänslig och ju mer det blåste, desto mer handikappades den här kalibern jämfört med mot kaliber 22. När det däremot inte blåste så kändes det otroligt att man kunde skjuta såpass långt med såpass måttlig (relativt sett) effekt. Penetrationen var däremot inte att leka med. Den lilla tvärsnittsytan och kraften från över 30 joule som sköt på bakom gjorde att man kunde dra igenom bra mycket mera material än vad man spontant tror. Jag vill minnas att jag sköt rakt igenom helt nya pallkragar på jobbet efter 20-25 meter och ett genomslag på det egentliga målet..


Om man sedan jämför med 16 joule så är skillnaden naturligtvis himmelsvid. 


Många menar på att skillnaden mellan 10 och 16 joule inte är så stor för kaliber 177 och generellt sett så håller jag med, förutsatt att man håller sig inom 40 meter. När man däremot ska skjuta 40-55 meter så fyller 16 joule en funktion, bortsett ifrån det uppenbara syftet att matcha en speciell effektgräns i en tävlingsklass. Här hänger inte 10 joule med alls. Tittar vi på full effekt, här alltså över 30 joule, så är skillnaden inte längre 60% mer effekt utan här är det grovt räknat +100% och ifrån räckvidden på 50-55 meter för 16 joule så kan vi på motsvarande sätt räkna 65-70 meter och detta är en avsevärt längre räckvidd i verkligheten jämfört med vad man tror när man bara läser siffrorna.


Är det då vettigt att slösa en licens på kaliber 177 istället för kaliber 22?


Ja, nu är det vettigare än någonsin, förutsatt att de av någon anledning inte blir licensfria i framtiden. Dels har man möjlighet att konkurrera i en etablerad internationell tävlingsform och dels så kan man, förutsatt full effekt, få vettig långhållprecision i samma paket. Om man däremot inte ska tävla eller skjuta bortom 40 meter så överväger naturligtvis våra tillståndsfria 10 joule totalt då man får väga in kladdandet med licenser, ökade kostnader och liknande. 


Ska man till och med välja kaliber 177 på licensen istället för 25 eller 30?


Här är jag klart mera tveksam. Tävlar man så talar detta för kaliber 177 då kaliber 25 och 30 är tämligen odugliga för 16 joule Field Target. Ska man skjuta på riktigt långa avstånd, bortom 50-60 meter så är kaliber 25 och i synnerhet 30 klart överlägsna kaliber 177. För jakt så är bara de grövre kalibrarna lagliga och detta av goda skäl. Man får alltså se till köparens individuella behov och inte minst behovet av att tävla eller inte. 


Tävlar man dock så ska man inte känna att vapenvalet är helt förlorat för andra ändamål än just tävlingarna. På full effekt så är nämligen kaliber 177 mer kompetent än vad många först tror och rimligt matchande en 22 om än en del efter 25 och 30 på det längre distanserna.





Presentation


Välkommen till bloggen om Luftgevär. Detta är portalen till luftvapenvärlden i Sverige. Här finns alla nyheter om luftvapen samt länkar så att man kan gå vidare till alla sidor i Sverige som intresserar luftvapenentusiaster.

Fråga mig

861 besvarade frågor

Omröstning

Är Airpang en meningsfull del av din luftvapenhobby som tillför dig nytta?
 Ja, oundgänglig
 Ja, bra och nyttig
 Tja, kul men inte mer
 Nej, slöläser bara ibland
 Nej, kommer aldrig mer att besöka

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

Besöksstatistik

AirPang Gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se