Direktlänk till inlägg 10 mars 2015
Vårkänslor!
Idag var det +8 grader och mycket mild vind - våren börjar äntligen komma!
Dagens förmiddag tillbringade jag till viss del på banan där jag roade mig med att skjuta mina nya kinesiska matchdiaboler på 30 meters avstånd - med ett intressant utfall. Nu har våren definitivt brutit igenom här nere på västkusten och dagarna är helt underbara, om än fortfarande en smula kyliga.
Som vanligt så tog jag min Challenger med mig - lagom vapen för 30-40 meter
Det första jag gjorde, förutom att se så att mina inställningar var kvar efter demonteringen/lackeringen av vapnets tub, var att pröva hur bra dessa handplockade kineiska matchdiaboler faktiskt fungerade utomhus och på längre avstånd. Jag satte upp en tavla på 30 meters avstånd och sköt sedan två 10-serier, en med kinadiabolerna och en med JSB RS. Utfallet blev som följer, med en mild vind åt höger:
Betydligt bättre än vad jag hade trodde innan..
Jag visste att RS presterar bra på 30 meter men 10 joule är alltid en smula nyckfullt utomhus ändå. Flatnosdiaboler däremot är inte kända för att leverera bra träffbilder på längre avstånd, detta är ju en vedertagen "sanning", eller hur? Glädjande nog så var just dessa diaboler i det här vapnet ett gyllene undantag och frånsett att jag råkade få rejäl vindavdrift på ett av skotten så samlade övriga 9 skott otroligt bra, givet avståndet på 30 meter utomhus.
Det man dock kan konstatera är att BC inte imponerar med dessa diaboler i jämförelse med RS. Förutom ett markant högre flyktljud så kunde jag konstatera att träffarna tog riktigt långt ner. Visserligen så ska de träffa lite lägre eftersom de är 0.75 grains tyngre (jmfr vid 15 meter) men inte SÅ mycket lägre, bara på grund av viktskillnaden. Det jag är sugen på att göra nu är helt klart en tvåltest för att jämföra projektilkanalen i detta medium med RS.
Sedan sköt jag lite RS på 40 meters avstånd..
Med skyttet av de kinesiska diabolerna avklarat så flyttade jag ut mitt projektilfång till 40 meter och sköt lite RS. Ibland så händer det att andra entusiaster frågar mig hur stor skillnaden i praktiken är mellan 10 och 16 joule och då brukar jag ibland svara - 10 meter.
Skjuter man 10 joule med ett bra PCP så har man en slags magisk gräns vid just 40 meter. Tavlan ovan är sannerligen inte den bästa jag har skjuit, ens utomhus, men inte heller den sämsta. Den är nog hyfsat representativ för vad jag kan förvänta mig vid +8 grader och lite normalt oinspirerat skytte vid den distansen. Om jag sedan använder samma ammunition och under samma omständigheter skjuter 45 meter så blev utfallet ett helt annat:
Nej, det är inget hagelskott utan dagens 45 meter..
Visst är det förbluffande? Skillnaden är bara 5 meter men skillnaden i utfall närmast himmelsvid. Hade jag skjutit på fulla 50 meter så hade skillnaden närmast blivit monumental. Visst, det har hänt att jag har skjuit träffbilder på 45 meter som är lika bra som den på 40 meter ovan, kanske till och med bättre, men det tillhör inte normalfallen. Hade man skjutit inomhus så hade saken också blivit en helt annan.
Men...
Under normala och goda omständigheter utomhus så finns det en magisk barriär vid just 40 meter där bortom detta grupperna börjar bli förlorade. Jag har slagits av detta flera gånger och det är alltid lika fascinerande, vid strax efter 40 meter så händer det något med 10J/.177 och det är i sig självt mycket intressant. Vikten av att exakt känna till avståndet till sitt mål är alltså synnerligen väsentlig för den här effekt och kaliberkombinationen när man går bortom 30 meter och utanför dess komfortzon.
Min nya manometer, något mindre, inte lika färgglad men lite grovt graderad...