Säkerheten!

  Ett bra vapenskåp är verkligen en av de mest nödvändiga tillbehören!

En av de absolut bästa sakerna man kan köpa sig som vapenintresserad är ett vapenskåp. Jag köpte mitt 2001 och det var långt innan jag hade varken vapenlicens eller barn i familjen. Igenom att köpa ett vapenskåp så uppfyller man inte bara lagens krav när det gäller förvaring av vapen utan man köper även ett skydd för de ekonomiska värden som vapnensamlingen och dess tillbehör representerar. Förutom detta så får man dessutom en struktur i tillvaron, en bra och dammfri plats att förvara alla de saker som hör ihop med vapnet.

Det man däremot INTE får är ett brandskydd (normalt sett, undantag finns) och en lämplig plats att förvara övriga värdeföremål (smycken, kontanter etc). Lämpligtvis så tydliggör man dessutom detta med en skylt utanpå skåpet där det står att skåpet bara innehåller luftvapen samt absolut inget annat av värde.

Själva skåpet placerar man sedan självklart på ett diskret ställe, i en garderob eller i något annat undanskymt hörn där det inte finns en direkt insyn utifrån.

Så, tillhör ni de som inte har ett vapenskåp ännu eftersom ni inte "måste" ha det så bortse ifrån detta och investera i ett bra skåp - ni kommer inte att ångra er. Har ni dessutom barn eller andra klåfingriga anhöriga så är skåpet dessutom inte bara en lyx utan närmast en nödvändighet, något som givetvis också gäller om ni har vapen på licens.

Pungslagen!

   En annons ifrån då det begav sig...

Att bli pungslagen är aldrig skönt, varken rent fysiskt eller ekonomiskt. När man ändå pratar pung så kommer tankarna osökt in på ett mycket udda brittiskt vapen som var på tapeten för snart 20 år sedan, inte minst på grund av att en del köpare, annonssäljare för vapnet och liknande, aldrig fick varken varor eller betalning för sina tjänster.

Historien börjar i mitten på 1990-talet då marknaden för PCP fortfarande var ung och då en mängd udda och mer eller mindre handbyggda vapnen försökte mätta marknaden i förhållandevis små serier. En stor skara entusiaster hade då intresse för PCP men var fortfarande "bara" fjädervapenägare. Innan de stora tillverkarna hade "vaknat" så fanns det en ansenlig skara småaktörer som snabbt började mata ut enkla PCP på marknaden. En stor aktör som exempelvis BSA hade då (1995) fortfarande inte ett enda PCP på hela sin lineup och så var även fallet för en del andra tillverkare. Med andra ord så var alltså marknaden het och intresset för PCP växande, samtidigt som utbudet var begränsat. Intresset underblåstes också av att de få PCP som dök upp i samtida tidningstester (ex GC-2, Shamal etc) drog ned enorma lovord.

Allt detta hade noterats av en Graham Trim i Portland, Dorset. Han började fundera lite runt tankarna att skapa ett exklusivt hemmabyggt PCP att saluföra på den succesivt växande marknaden. Sagt och gjort, under hösten 1996 så ramlade hans första gevär ut igenom det företag som blev känt som Blax Fox. Kreationen fick namnet Pneumatic Carbine No 1, eller mera känt som Black Fox PC-1.

Själva vapnet var en skäligen enkel för att inte säga basal bössa av karbintyp med en särdeles udda och iögonfallande förstock. Intressantast var egentligen själva reptermekanismen. För att skjuta vapnet så vred man ner ett stort kromat handtag nästan 180 grader i förhållande till vapnets längdriktning. Igenom detta så roterade man hela den bakre delen av vapnets överblock och blottade möjligheten att ladda en diabol direkt i pipan. Själva anspänningen av mekanismen skedde separat igenom att man drog tillbaka en guldfärgad knopp längst bak på underblocket. Hela systemet fick den lätt självförklarande och krystade benämningen Rota-Breech.

Tack vare den udda förstocken så gick det åt relativt lite virke åt allt det trämaterial som utgjorde själva stocken. De måttliga mängderna gjorde att man kunde saluföra vapnet med stock av diverse olika träslag som exempelvis körsbär, hyedua, lönn, tre sorters valnöt, bok osv.. Valfriheten och de exklusivt klingande träslagen gjorde att en påkostad aura började spridas runt vapnet, dess formgivning till trots. Handtillverkad, karaktärsfull (!) formgivning, påkostade träslag till stockarna samt unika konstruktionsdetaljer med egennamn ("Rota-breech") gjorde att en hel del köpare faktiskt lät sig övertalas att hosta upp de £495 som vapnen kostade i basutförande - en ansenlig summa pengar för 19 år sedan.

Förutom runt 60 skott med 12 fpe så kunde man också välja en PC-1 som FAC med ruggiga 20 fpe för ungefär 30 skott. Detta är naturligtvis inte så mycket att skryta med idag men då får man komma ihåg att de första Rapid 7 som kom med full effekt pumpade bara ut 22 fpe. Axsorn ansågs som riktigt vass med sina 28 fpe vid ungefär samma tid. Idag däremot så är det få fullpower 22 som ger under 30 fpe och 33-36 fpe brukar anses som ganska normalt.

Trots den måttliga effekten så väckte modellen till och med intresse i USA och en del köpare där började beställa vapnet bara för att springa på leveransproblem. Huruvida detta var Black Fox fel eller varför det hela inträffade är fortfarande omtvistat. Sant var dock att många köpare kände sig snuvade och sura spaltmeter skrevs på diverse forum världen över. Sakta så började försäljningen dala, priset på vapnen ökade (som mest vid milleniumskiftet så såg jag redan då hårresande £995!) och slutligen så hade verksamheten tappat momentum till den grad att fabrikatet försvann.

Idag så är modellen närmast ett kuriosium på grund av de ringa antal man tillverkade och eftersom exporten blev mycket sparsam. Fördelen, om man nu önskar införskaffa en dylik, är att den bisarra formgivningen har gjort att dessa vapen trots en intressant bakgrundshistoria ändå har ett ganska ringa intresse hos samlarna.

Konstruktionen som sådan förefaller det emellertid inte ha varit några större problem med, visst den är lite grovhuggen men funktionsprincipen som sådan är sund och den hantverksmässiga tillverkningen borgade för att man inte släppte ut några konstigheter på marknaden. En brasklapp får man dock lägga in när det gäller tillgången på reservdelar.

Ljudnivå Challenger

En läsare och tillika spekulant på en Crosman Challenger hörde i veckan av sig och undrade över hur tyst man kunde få en Challenger. Anledningen till frågan var att denne entusiast tydligen avsåg att skjuta i en extremt ljudkänslig miljö och därför önskade lägsta tänkbara skottljudsnivå.

Som de flesta läsare av Airpang förmodligen har noterat så är Challengern i standardskick en av de absolut tystaste PCP som man kan köpa på marknaden idag, oräknat vapen med shroud eller ljuddämpare. Anledningarna till detta är flera; vapnet har dualfuel-system med ett extremt lågt systemtryck (bara max 135 Bar), man har också en förhållandevis lång pipa, ett måttligt effekuttag samt kaliber 177 - allting egenskaper som hjälper till att hålla ner avfyrningsljudet.

Personligen så anser jag nog att Challengern är "tyst nog" för allt rimligt normalt bruk även i extremt ljudkänliga miljöer men det finns alltid människor som har ännu större behov än vad jag själv har, oavsett ämnet.

Vill man gå utöver standardskick på vapnet så handlar det, som vanligt, om någon typ av shroud eller ljuddämpare. Dessa kräver normalt sett alltid en separat vapenlicens som i praktiken är omöjlig att erhålla på ett licensfritt vapen eller ett vapen avsett för målskytte. De ljuddämpare och hemmabyggda shrouds som ändå florerar på nätet och som kan köpas online blir sålunda i de allra flesta fall illegala, vilket naturligtvis kan föra med sig grava konsekvenser för innehavaren.

Detta sagt så finns det fungerande illegala lösningar som gör att man får ner ljudnivån ännu lägre på Challengern. Till att börja med så ska vi dock studera de tekniska förutsättningarna för dessa. Här har nämligen Challengern en smula orginell konstruktion som försvårar de flesta konventionella dämpförsök. Detta illustreras tydligast av nedanstående fotografi, från mitt eget vapen:

  Crosman Challenger utan pipvikten monterad..

Som synes har Challengern en extremt kort pipa i förhållande til lufttubens längd. I de allra flesta fall så har ju våra PCP en pipa som är jämnlång med lufftuben och som dessutom vanligtvis avslutas med en standard 1/2" UNF-gänga på 28 Tpi. I ett sådant läge så är det bara till att skruva på en helt vanlig ljuddämpare. Här däremot, här finns ingen gänga och eftersom pipan är så förhållandevis kort och dessutom sitter placerad så nära tuben så finns det inte heller någon möjlighet att skruva dit en 1/2" UNF adapter eller få plats nog till ett shroudrör.

Skälet till den här "idiotkonstruktionen" är naturligtvis att vapnet anses tyst nog av tillverkaren men främst att den riktar sig till en tävlingsform där den i standardskick diskreta ljudnivån som ändå finns inte är något som helst praktiskt problem. Huvudmarknaden är därtill i USA där det endera är dyrt/krångligt eller omöjligt för en privatperson att få ut tillstånd för en ljuddämpare.

Hur löser man då problemet?

Frigången mellan pipa och shroud kräver en extremt slimmad och gärna konkav adapter/ljuddämparkropp. Godsgrovleken får högst vara en millimeter tjock. Detta är i praktiken väldigt svårt att få till, jag har sett lyckade exempel på sådana konstruktioner till Discovery, vars pipa slutar längre fram, men aldrig till Challengern. Nästa variant är att lägga till en adapterplatta mellan tuben och blocket, alltså höja blocket och därmed också pipan i förhållande till tuben så att man kan skaffa mera utrymme. Den lösningen finns på diverse byggen baserade på Crosmans 22XX plattform. På Challengern så är detta lite bökigare eftersom den har pipband och en helt annan breechkonstruktion, som jag inte har sett något eftermarknadsblock riktat mot som bolt-on.

Den enda vettiga lösningen som jag själv har sett är ett hemmabygge där man utnyttjade original pipvikt som bas. Den pipvikten som sitter på Challengern är lätt fyrkantig och innhåller en kilbas upptill för kornsiktet, som används för Int 10M-skytte och liknande. Vidare så är pipan förskjuten ganska långt in i pipvikten på grund av den relativt korta pipan i relation till lufttuben. Det runda hålet inuti pipvikten är 7 mm i diameter och avståndet mellan mynningen på pipvikten och pipans mynning är 57 mm.

Det man hade gjort här var helt enkelt att sticka in ett tunnt plaströr i själva pipvikten och sedan runt detta rör skapa en ljuddämpare. Självfallet är ju ett alternativ att man istället använder ett sådant rör till att montera en adapter för att gänga på en fabrikstillverkad ljuddämpare. Den typen av adapters finns på Ebay för runt hundralappen inklusive frakt hit till Sverige.

Skjutstöd

  Oundgänglig när man väl har prövat..

Idag kommer första delen i en serie om de olika tillbehör som jag själv använder personligen och som jag dessutom tycker är helt oundgängliga i vår hobby. Behov kan dock vara individuella så det är alltså inte givet att ni läsare tycker detsamma eller ens använder samma typ av skytteformer som jag gör.

Först ut blir ett skjutstöd av typen "beanbag". Dessa skjutstöd har ni säkert sett lite överallt och egentligen så består de av två delar, en stor enhet med svart sammhetsliknande yta upptill, avsedd att ligga under vapnets förstock, samt en mindre del, avsedd att ligga under kolvbotten. Det är denna mindre del som jag använder varje gång jag skjuter. Den större delen använder jag faktiskt inte alls överhuvudtaget.

Tillverkaren av dessa är Caldwell och materialet är en typ av grov nylon. Vid leverans så är de tomma och köparen får själv välja något lämligt fyllmaterial, jag har själv (lämpligt nog) fyllt min med spannmål (foderkorn). Som man också kan se på bilden ovan så har stödet dessutom en karbinhake i plast som jag knäpper fast i en bälteshälla på byxorna vid transport. Den stora fördelen med just detta skjutstöd är det helt perfekta formatet, inte för stort och tungt men samtidigt så är det bra utformat nog för att tillåta att vapnet vilar stabilt i stödets "vagga". 

Förutom att ersätta en bipod och fungera som skjutstöd så använder jag den även som avställningsplats för vapnet i skog och mark samt som mekstöd och fotograferingsstöd inomhus, liksom höjdstöd när jag skjuter inom kronografen. Mångsidigheten är alltså enorm!

Detta utmärkta skjutstöd kan köpas tillsammans i en sats med det större stödet (vilket jag inte använder eftersom detär för tungt, stort och klumpigt) på exempelvis Ebay etc för måttliga pengar. Jag tror jag betalade $19.95 USD +frakt för mitt när jag köpte det för ett par år sedan.

Nytt från Hurricane!

  Äntligen i Sverige - klassiska Accupell nu under turkiska Webleys varumärke

Så har då slutligen Accupell hittat hit till Sverige igen. Den här diabolen har ju sålts tidigare och var storsäljare under Crosmans varumärke i slutet av 1990-talet som en mera tillgänglig form av Crosman Premiers. Att de då som nu var andrasorterade spelade kanske inte så stor roll för det stora flertalet entusiaster i en tid då de bästa konkurrenterna hette RWS Superdome ifall inget ifrån HN passade det aktuella vapnet. Pre JSB med andra ord.

Som ni säkert vet så gick Webley & Scott Ltd i konkurs och rätten till importen av Accupell övergick i den svängen från Crosman till det nya Webley som uppstod i resterna. Diaboler som exempelvis Webley Mosquito försvann därmed och de ikoniska gula -pell askarna fick Webleys namn och nya logga på sig.

Precis som tidigare så är detta diaboler som uppstår när man har kört slut på en die (ung. "pressform"). De diaboler man har tillverkat i den formen har märkts upp med korrekt die-nummer (numera bokstav) och sedan sålts som Crosman Premiers. När denna die är slut men fortfarande funktionell så kör man ytterligare lite till och dessa diaboler blir då Accupells och saluförs utan die-nummer eftersom de kan komma ifrån lite olika dies, om fabriken för ögonblicket har flera dies som är på G ut.

Detta sagt så ska man inte dra slutsatsen att Accupell därmed är dåliga - tvärtom. Man köper däremot en billigare produkt och får därmed en lägre kvalité. Emellertid så kan ju den lägre kvalitén vara fullt tillräcklig för det individuella behovet och då vara ett mycket prisvärt val - i skenet av de apdyra Premiers.

  För alla de som skjuter kaliber .200 och som har saknat Premiers..

Som en mycket intressant parantes är att man även nu saluför kaliber 20 Accupells. Dessa diaboler är ett utmärkt alternativ till Crosman Premiers som tyvärr har utgått i just den här kalibern (även om Hurricane även verkar ha några sådana kvar i restlager). Många undrar dock varför man i tider av JSB fortfarande ska överväga apdyra, smutsiga och med skiftande kvalité bedrabbade produkter ifrån Crosman och nu då dessutom under Webleys luggslitna varumärke? Jo, även om JSB skjuter bra så kan jag försäkra er att om ni har ett unikt vapen som gillar exempelvis CPL och ni laddar med detta så händer det grejer! 

Många menar på att CPL är en polariserande diabol, den är alltså inte förlåtande som JSB (vilka går bäst eller bra i väldigt många vapen). CPL etc går tvärtom oftast uselt, riktigt uselt i de flesta vapen. Men, som sagt, i det enskilda vapen som CPL går bra så går de också bättre än något annat och det med grym marginal. Man ska alltså aldrig underskatta dessa diaboler och en ask av dem har jag alltid hemma om jag ska göra en ammunitionsutprovning. I de allra flesta fall så blir det ingenting av dessa men då och då (se tavlan på föregående inlägg) så kan man se att när de funkar (i aktuellt vapen, i aktuell konfiguration och på korrekt avstånd) - då är det dynamit i precisionshänseende!

Värdet av ett utbud..

  Fem olika sorters diaboler på 15 meters avstånd.

I inlägget om RAWs nya TM1000 med kaliber 357 så berörde jag som hastigast utbudet av diaboler för de större och mer udda kalibrarna. Personligen så tycker jag att utbudet av diaboler till kaliber 25 är ganska snålt - jag har två stycken som går riktigt bra i min Elite (som är ovanligt tolerant mot olika sorter) samt 2-3 som går sisådär. De två som går bra fungerar på 50 meter och de övriga fungerar på ut till 25-30 meter. Allt annat går - inte.

Kollar man på kaliber 30 så har exempelvis Hurricane (som med rätta brukar anses som synnerligen välsorterad) för närvarande två sorter listade, båda under FX eget fabrikat. Det är möjligt att man utomlands med lite god vilka kan hitta ytterligare en eller kanske två sorter till, eventuellt kanske också någon rundkula därtill. Det mesta är förmodligen variationer på samma JSB lineup.

För kaliber 357 är saken inte heller bättre, kanske 3-4 sorter som man kan få fram. JSB gör en, HN har sin Grizzly, Nosler gör en variant ursprungligen tänkt till den floppande Crosman Rouge och sedan kan man säkert hitta en rundkula även här.

Vad skulle hända om JSB lägger ner?

Tänk om intresset för den kaliber man väljer svalnar och man inte längre kan hitta ammunition? Bortsett ifrån detta så är inte alltid prisbilden så rolig, FXs ammunition är ordentligt prisvärd men kostar ändå 115 kr för 150 st - alltså 78 öre/st. Tänk då om dessa försvann ifrån marknaden och man var tvungen att köpa ammunitionen ifrån utlandet med fraktkostnader och liknande tillkommande?

I andra ändan av skalan så har vi kaliber 177 - världens i särklass vanligaste kaliber. I det land där det finns luftvapen så finns även kaliber 177 samt dessutom i massor av utföranden och prisklasser. Detta är världens vanligaste kaliber för skjutvapen, helt oavsett typ! Idag roade jag mig med att provskjuta fem helt olika diaboler på 15 meters avstånd och den tavlan ser vi högst upp på dagens inlägg.

Ifrån vänster upptill och vidare nedåt så har vi JSB RS, Defiant Exterminator, Crosman Premiers Lite (mitten), samt JSB Express och slutligen JSB Exact.

En stor fördel med just kaliber 177 är att man kan pröva sig fram vilka preferenser ens eget unika vapen egentligen har. Det är nämligen så att variationsrikedomen på vad som fungerar i ett och samma vapen är förbluffande bred och likaledes fascinerande och frustrerande. 

Om vi prövar 5 sorters diaboler som ovan så kan det mycket väl vara så att den sorten som ger de bästa grupperna på 15 meter inte alls gör detsamma på 30 meter. Ytterligare en annan sort kan vara bättre på 40 meter. Ändrar jag sedan effekten, säg att jag går ifrån 10J till 16J så kan den diabolen som tidigare gav bäst grupper plötsligt ha tappat den positionen till förmån för en helt annan diabol, ibland även av ett helt annat fabrikat. Slutligen så kan en sort gå bra när vapnets pipa är ren för att sedan inte alls vara det bästa valet när vapnets pipa är smutslig. Ett annat allmänt känt faktum är att en sort kan skjuta bäst vid vindstilla förhållanden för att inte alls skjuta bra när det blåser och viceversa.

Det är kort sagt ingen slump att ledande tävlingsskyttar lägger en avsevärd tid vid att testa fram olika ammunitioner. För de som tävlar i Int 10M-skytte så är situationen riktigt bekväm, de skjuter alltid på samma avstånd och alltid under prefekta vindstilla förhållanden. För de som däremot skjuter Field Target eller Hunter Field Target så är saken en helt annan. Förutom varierande avstånd, vind, nederbörd (!) så skjuter man också i olika skottvinklar. Detta gör att dessa tävlingsformer är de absolut mest krävande typerna av skytte som en diaboltillverkare måste konfrontera.

Vikten av rätt ammunition kan alltså inte underskattas för den som tävlar i dessa tävlingsformer.

Här kommer alltså värdet av ett stort ammunitionsutbud fram. Jag möter ofta entusiaster som menar på "vadå, jag har ju hittat min sort" men detta är oftast bara en sanning med modifikation. Förmodligen så har man bara prövat ett fåtal sorter på ett avstånd som man lite subjektivt tycker är "långt" eller möjligtvis det avstånd som man oftast skjuter på för skoj. Utifrån detta har man sedan höftat fram vilken sort som är bäst och när detta är gjort så har man ofta låst sig vid detta som om det vore en sanning huggen i sten. Än värre är det när man uppgraderar effekten hos sitt vapen och automatiskt utgår ifrån att den gamla sorten är bäst även nu.

Den verkliga sanningen är naturligtvis en nogrannt analyserad avvägning av en mängd olika faktorer.

Ett enkelt och billigt bygge

  Det behöver inte kosta en förmögenhet att bygga ett kul PCP

Att bygga om PCP är roligt, men dyrt. Det går dock att komma (relativt sett) billigare undan och dagens bössa är ett bra exempel på just detta. Basen är en kinesisk QB78 och denna har försetts med en HiPAC från PowerMax. Förutom detta så har man också kostat på skapelsen en customstock inspirerad av saligen avsomnade Beeman C1.

Skyttespecialisten saluför QB78 här i Sverige och tar 1190 kr för dessa (valfritt 177 eller 22). En HiPAC kostar $85 USD + frakt ifrån USA. Summan för mekaniken blir alltså ca 1900-2000 kr.

Till detta kommer då den specialtillverkade stocken.

Vapnet är sedan kompletterat med en pipvikt och ett kikarsikte med dito fästen - även dessa av lågpriskaraktär och kan köpas via Ebay för 5-800 kr.

En ny intressant grupp!

En skärmdump ifrån den nya gruppen..

Vi har sedan ett tag tillbaka en ny grupp på Facebook som vänder sig speciellt till de som vill köpa och sälja luftvapen och dito tillbehör. En del har ju klagat på att exempelvis Tradera inte tillåter försäljning av luftvapen med annan kaliber 177 etc. Här finns ett bra alternativ, därtill kostnadsfritt och riktat direkt mot entusiater.

Välkomna att utnyttja möjligheten!