Skillnaden är stor..

  Det är kallt och vinter, trots att snön är borta - men skjuta måste man ju..

Idag var vädret klart och kallt men trots detta så tog jag en sväng till banan. Då jag har beställt lite nya prylar till min Elite så passade jag på att rasta Challengern lite istället. Ämnet för dagen blev att skjuta på lite längre avstånd än de distanser som jag vanligtvis har tillgång till när jag skjuter inomhus nu på vintern.

  Utsikten ifrån skjutbordet

Väl på plats så började jag vid 35 meter. En stilla bris rullade lite ojämnt över området under den timman som jag var där. Detta är lika intressant som det kan vara frusterarande, man ser fort hur mycket vinden påverkar de små 177-diabolerna på dessa förhållandevis långa avstånd.

  Här har vi 35 meter igenom kikarsiktet

Jag passade på att dra upp kikarsiktet till maximala x9 för dessa lite längre distanser. Vidare så kunde jag konstatera att det är väldigt fippligt att ladda 177-diaboler jämfört med förra gången då jag använde min Elite med kaliber 25 och dess stora klumpar till projektiler.

  En closeup på målområdet

Som ni säkert vet så har olika skjutbanor olika regler och på Fuxerna så förväntas man använda ett uppsamlande kulfång när man volymskjuter på andra avstånd än de 50 meter där vallen finns. Klubben har träsnickrade uppfångande kulfång som passar i de träramar som man ser utspridda här och där över skjutbanan men jag brukar istället ta med mig ett litet smidigt kulfång i plåt från Hatsan till Challengern. Det är i sig uppfångande och den tunna plåten räcker gott för en såpass måttlig effekt som 10 joule. När jag skjuter med min Elite så brukar jag nästan uteslutande använda 50 meter då kortare avstånd inte känns meningsfulla, liksom för 22 LR. Det är egentligen bara när jag skjuter Ultran så jag kör med klubbens träkulfång då diabolerna förmodligen ganska enkelt skulle slå igenom Hatsan-kulfånget.

  Här är avståndet 35 meter

Ni som har sett mina träffbilder ifrån inomhusskyttet med Challengern känner nog inte igen så mycket av dagens träffbilder. Jag sköt 40 skott och samtliga är redovisade i dagens inlägg. Som ni ser så ÄR det en helt annan sak att skjuta inomhus än att skjuta utomhus och det visar sig direkt igenom klart mer öppna träffbilder utomhus. Den mycket milda brisen låg för övrigt på åt höger, något som också framgår på en del av träffbilderna.

  Träffbilden för 40 meter

Träffbilden på 40 meter är intressant. Inomhus så skjuter man ibland ett enda hål på detta avstånd när det är absolut vindstilla och +20 grader. Utomhus vid nollgradig temperatur och lite vind så ser saken ut på ett helt annat sätt. Notera särskilt flyern på sexan - den visar tydligt varför jag personligen är tveksam till jakt med kaliber 177, bortsett ifrån att det inte är tillåtet överhuvudtaget i Sverige. Utomlands så läser man ofta om entusiaster som skjuter relativt stora villebråd också på väldigt långa avstånd med kaliber 177, låt vara för att de nästan alltid har betydligt mera effekt än 10 joule. Risken är emellertid att man drabbas av en flyer och med den här lilla kalibern så brukar dessa bli synnerligen vida.

  Hela 45 meter är långt för 10J/.177

Nyckfullheten såg man tydligt också på 45 meter vars träffbild blev proportionellt sett sämre än för 50 meter nedan. Två flyers även här och dessutom ett helt oförklarligt slängskott långt ute till vänster på femman? Man brukar säga att gränsen för att praktiskt utnyttna ett 10J/.177-vapen går vid 30 meter och även om jag personligen snarare hade sagt 40 meter för ett bra vapen så händer det onekligen något från 40 meter och bortåt. Det är ifrån denna gräns som den här typen av vapen börjar tappa sin praktiska precision i sådan utsträckning att en hel del nyckfullhet uppstår under skyttet.

  Dagens längsta avstånd blev fulla 50 meter

Träffbilden på 50 meter blev ännu konstigare, de fyra första skotten i tur och ordning träffade oproportionellt sett mycket högt upp och jag vet inte varför. Här hade det varit otroligt intressant att se kronografsiffor på just dessa skott. Kanske gav vapnet som här borde ligga mitt i sin sweetspot några absoluta toppnoteringar i utgångshastighet eller så hade projektilerna helt enkelt medvind? Det kan också ha varit något med kikarsiktet eller temperaturen. Kanske en samverkan med allt ovanstående. De sista sex skotten i den här serien träffade i alla fall väldigt bra med tanke på vapnets effekt och avståndet. Som en lustig parantes kan nämnas att trots den måttliga effekten så räckte den kvarvarande anslagsenergin för att välta kulfånget borta vid 50 meter när jag bara lät det stå fristående. Man tycker att 10J inte är mycket och att 50 meter är långt för effekten men ändå så var jag tvungen att backa upp kulfånget med något bakom för att slippa ännu en promenad fram- och tillbaka.

En helt amerikansk rigg - kikarsikte, fäste & vapen, möjligtvis undantaget pipan - men bra ändå.

Slutligen så blev det till sist dags att bege sig hemåt igen. Sammanfattningsvis så är det alltid kul att skjuta med Challengern. Visst, det är absolut inget fel på min Elite (eller Ultra) men de saknar mycket av Challengerns mångsidighet och karismatiska känsla av just luftgevär. Den är tyst, lättskjuten och känns väldigt liten. Trots den smala tuben med sin ringa volym så får man ändå ut såpass många skott att man nästan aldrig funderar på om de kommer att räcka eller inte. Skulle man ändå så göra så kan man alltid ta med sin lilla buddybottle som lätt ger hundratals skott till Challengern tack vare vapnets lågtryckssystem. Själva känslan hos Challengern och dess EQ värde tilltalar mej också enormt. Den är 100% tillverkad av matall och trä, helt utan plast, och dess låga, slanka och enkla stock utan nätskärningar och andra ordnament för onekligen tankarna tillbaka till barndomens Dianor.

 

thorgus

4 januari 2015 20:05

Gôtt att skjuts utomhus en dag som denna med för årstiden riktigt behagligt väder med måttlig vind och solsken. Själv var jag iväg i glada vänners lag för årets första FT-träning ett par timmar - riktigt skôj :)

 

gubbe

5 januari 2015 17:31

Dina tavlor känns alltid så ärliga. Det gillar jag.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  En ammunitionstest!   Klassiska Baracuda med tre olika vikter och betydligt bättre burk.     När jag köpte min gamla BSA Ultra på sommaren 2006 så betalade jag £249 vilket kompletterades med £89 för kikarsiktet och ytterligare 2 x £4...

  Brno nummer 5 Ett vackert vapen, bara stål och trä dessutom.   Även denna gång så kommer temat att vara rimfire/”salongsgevär”/småviltstudsare/kantantänt/22LR eller vad man nu egentligen vill kalla den här vapengruppen. Jag har...

  På dryga distanser...   Att skjuta över 40 meter med 177/8J är en utmaning utomhus. Idag blev det en sväng till huset och eftersom det var någorlunda vindstilla så tog jag min lilla Crosman 1701 Bullpup - i allt väsentligt drivlinan av e...

Skön söndag!   Idag blev det en sväng runt de nya domänerna. Även den här helgen så kunde jag inte motstå frestelsen att åter igen ta med min gamla BSA ut till huset för lite skytte över 40 meter. Man kan alltså säga att förra helgen g...

    Plastic fantastic!     Syntetstockar har blivit allt mer populära! Syntetstockar är numera nästan mer talrika än stockar av trä eller laminat och i takt med behoven av bättre lönsamhet, liksom rådande designtrender för skjutvapen, ...