Bättre än vad sin samtid vågade tro..

  Hade man inte vapen över 12 fpe i sortimentet så fick man skryta över de som låg under..

När man läser igenom 1980 års Air Gun World så kan man konstatera att alla förekommande vapen har en sak gemensamt - de har en mycket måttlig anslagsenergi. Då marknaden i praktiken dominerades av fjädervapen så begränsades man också av de fysiska gränser som dessa erbjöd. Fjädervapen har ju den egenskapen att deras fysiska format står i direkt proportion till dess effektutveckling. Visserligen så hade man en effektgräns, då som nu på 16 joule, men då fjädervapen rent konstruktivt vid denna tid knappast översköt den här nivån så fanns det inga fjädervapentillverkare som erbjöd något utöver det normala. Ville man ha mera effekt, och tog sig besväret att ta ut en vapenlicens (FAC) så var man hänvisad till pumpvapen.

Visst, en vältunad Mercury i kaliber 22, liksom en Feinwerkbau Sport och BSFs större modeller kunde gå upp till närmare 20 joule i bästa fall men skillnaden mot ett licensfritt vapen på 16 joule var tämligen marginell och i synnerhet så i den klenare kaliber 177. Kvarstod gjorde dock problemet att också rekylen ökar i proportion med effektuttaget så med dåtidens betydligt mer rekylkänsliga kikarsikten och taffliga kikarsiktesmontage så var det inte sällan som man förlorade en hel del praktisk skjutbarhet även om man teoretiskt sett vann en flackare projektilbana. De flesta entusiaster drog därför den korrekta slutsatsen att en vapenlicens var tämligen bortkastad, i alla fall om man skulle köpa ett fjädervapen.

Detta var alltså en tid när inte ens den urgamla Weihrauch HW80 hade kommit ut på marknaden och långt, långt före vapen som Theoben Eliminator och Webley & Scott Patriot.

Om man däremot tittade på en Setra, en Crosman/Benjamin och i synnerhet en Sharp så var saken en helt annan. Detta var pumpgevär, vapen som lätt kunde ge betydligt högre anslagsenergi och dessutom med bibehållen skjutbarhet. Här talade vi inte längre om runt 16-20 joule, en Sharp Innova angavs till 800 fps med kaliber 22 - vilket i runda slängar innebar minst 25 joule. Två nackdelar fanns emellertid - avtrycket blev hårdare ju mer pumptag man tog och själva pumpningen var tung och tidskrävande. Alla dessa vapen var dessutom importerade, något som inte direkt ansågs meriterande på den hemmablinda brittiska marknaden vid den här tidpunkten.

  Whiscombre hade fräna åsikter men kunde också backa upp dem..

Ibland alla färgstarka karaktärer, ofta rätt dammiga herrar i den äldre medelåldern, som frekventerade tidningens spalter såsom skribenter i skilda ämnen så fanns en sirlig herre vid namn Harold Resugglan. Denne gentleman, med sin ständigt välknutna slips, gav läsekretsen råd runt de tekniska aspekterna av luftvapenteknologin.

I en av det årets mest läsvärda sekvenser så uttalade han sig tämligen kategoriskt om att fjäderluftvapen inte kunde förmås att ge mer än som mest 20 fpe då de vid ett högre effekuttag än detta skulle bli fullständigt oskjutbara. Han fick emellertid genast mothugg av en grabb som tyckte precis motsatsen och underströk detta igenom att berätta hur han i källaren hemmavid handbyggde luftgevär som klarade 30 fpe - en närmast astronomiskt hög effekt på den tiden. 

Med en underton att bli avförd som lögnare så avsnoppades han en smula brutalt med ett påpekande om att man kanske i och för sig skulle kunna tänkas nå så högt upp med ett jättestort vapen men att detsamma också skulle komma att bli totalt obrukbart på grund av rekylen.

Synnerligen syrligt så återkom denne brevskrivare med ett påpekande om att hans egna fjädervapen minsann var totalt rekylfria, trots den abnorma effeknivån och att skjutbarheten var tillräckligt god för att alla och envar ("average shot") skulle kunna lägga fem skott inom en tum på 50 yards, trots att varje diabol lämnade pipan med över 900 fps i kaliber 22.

Något som han dessutom lyckades bevisa inför en förstummad redaktionsledning varpå hans gevär fick en helt egen artikel i tidningen och därmed stora mängder gratisreklam..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  En ammunitionstest!   Klassiska Baracuda med tre olika vikter och betydligt bättre burk.     När jag köpte min gamla BSA Ultra på sommaren 2006 så betalade jag £249 vilket kompletterades med £89 för kikarsiktet och ytterligare 2 x £4...

  Brno nummer 5 Ett vackert vapen, bara stål och trä dessutom.   Även denna gång så kommer temat att vara rimfire/”salongsgevär”/småviltstudsare/kantantänt/22LR eller vad man nu egentligen vill kalla den här vapengruppen. Jag har...

  På dryga distanser...   Att skjuta över 40 meter med 177/8J är en utmaning utomhus. Idag blev det en sväng till huset och eftersom det var någorlunda vindstilla så tog jag min lilla Crosman 1701 Bullpup - i allt väsentligt drivlinan av e...

Skön söndag!   Idag blev det en sväng runt de nya domänerna. Även den här helgen så kunde jag inte motstå frestelsen att åter igen ta med min gamla BSA ut till huset för lite skytte över 40 meter. Man kan alltså säga att förra helgen g...

    Plastic fantastic!     Syntetstockar har blivit allt mer populära! Syntetstockar är numera nästan mer talrika än stockar av trä eller laminat och i takt med behoven av bättre lönsamhet, liksom rådande designtrender för skjutvapen, ...