Direktlänk till inlägg 28 oktober 2014
Året var 1980
Kommer ni ihåg när vi lämnade 1970-talet?
Jag kommer själv ihåg nyårsaftonen 1979 väldigt tydligt, mest för att min framlidna mamma förklarade att vi nu hade skiftat decennium och att vi nu gick in i 1980-talet. Detta var framtiden, som jag uppfattade budskapet. Själv hade jag som nioåring en ganska luddig bild av vad ett decennium egentligen var för något men uppenbarligen var det något av vikt eftersom min mamma betonade det så.
Luftvapen var ännu ett par år bort för min egen del, jag fick mitt första luftgevär först 1982, men den tiden så jag började skjuta var på många sätt snarlik perioden ett par år tidigare. Det är den här tidsepoken för runt 35 år sedan som vi ska titta lite närmare på idag. Denna tidsresa ska vi ta med hjälp av en årgång av Airgun World.
Stoltare än någonsin - de brittiska vapnens zenith..
Det är nu som den brittiska luftvapenindustrins storhetstid börjar. Under 15 år framöver så kommer vår hobby att totalt domineras av fjädervapen och då företrädelsevis sådana ifrån öarna i väster. BSAs annonser sväller av stolthet och många av deras påståenden är med dagens perspektiv närmast helt befängda. Jag vet exempelvis många olika saker som man kan kalla gamla Airsporters avtryckarsystem men "crisp" tillhör sannerligen inte de vanligaste..
Man är minsann bortskämd med BSAs jättelika sortiment..
Vilket sortiment! Så många läckra modeller, vilken ska man välja? Tja, ungefär så tänkte nog BSAs marknadsförare att den presumtive kunden skulle känna sig inför ovanstående helsidesannons. Här fanns inte mindre än sex (!) olika modeller utifrån fyra olika grundkonstruktioner. Toppmodellen var Airsporter S, alltså en Airsporter med stock av äkta valnöt. Nästa steg var standardversionen av Airportern, med bokstock. Går vi vidare så fanns Mercury, en Airsporter med brytpipa, samt två lika Meteor - en standard och en lite mer påkostad med finesser som bakkappa (!). Slutligen så hade man med den lilla bisarra Buccaneer, som var baserad på luftpistolen Scorpion..
Liten, billig och ful men vilken prestanda och vilken precision...
Som de flesta korrekt misstänker så dominerades marknaden av fjädervapen. Det enda alternativet som existerade var pumpvapen eftersom Co2-vapen, på grund av en olyckligt formulerad lagstiftning, låg på obligatorisk licensplikt mellan 1968-1997 i England. Detta ändrade inte det faktum att pumpgevären kom på riktigt bred front i skiftet mellan 70- och 80-tal.
Anledningen var uppenbar, dåtidens fjädervapen var inte speciellt utvecklade sedan trettiotalet år tillbaka. Dessa vapen rekylerade hårt, lämnade måttlig utgångshastighet och hade både tröga och råa avtryckarsystem. Detta, i kombination av dåtidens diaboler, gjorde att den praktiska precisionen var högst måttlig. Det enda sättet att få ett så bra resultat som det trots allt gick att få var hängiven träning och invänjning av det aktuella vapnet.
Här lockade pumpgevären med väsentliga fördelar, de var lättare, smidigare, totalt rekylfria och gav betydligt högre anslagsenergi. Därtill så hade de ofta bättre avtryckarsystem. Nackdelen var naturligtvis ett evigt pumpande. Trots detta ramlade det in en stor våg av pumpvapen i England vid den här tiden. I tidningarna så kunde man läsa om Setra ifrån Spanien, Crosman/Benjamin/Sheridan ifrån USA och Sharp från Japan - mängder med spännande och potenta vapen.
Hur var då reaktionen hos Airgun World?
Högst kluven, kan man läsa mellan raderna. Man höll naturligtvis den egna industrin under armarna, tillverkare som inte hade eller ens var intresserade av att producera pumpvapen. Samtidigt så svämmade frågelådorna över av läsarnas frågor och funderingar om just pumpgevär. Till skillnad ifrån nuförtiden, när de brittiska blaskorna unisont hyllar allt som man testar, så sågades en hel del vapen i de trettiofem år gamla recensionerna - fast bara förutsatt att dessa var importerade pumpgevär. De amerikanska vapnen gisslades för många och tunga pumptag medan Sharp naturligtvis fick på pälsen eftersom den fick en allt tyngre avtryckarvikt ju högre tryck som fanns i cylindern.
I alla fall i frågan om Sharp så snackade man bevisligen i nattmössan. Sanningen är att en Innova bara krävde fyra relativt enkla pumptag för att ge fulla 12 fpe. När man sedan bara pumpade hälften så mycket som konstruktionen tillät - dessa vapen hade styrpta ventiler som inte tillät mer än just fyra pumptag - så var inte avtryckarsystemet abnormalt tungt. Inte i skenet av traditionella brittiska fjädervapen i alla fall...
En helt uppslag var inga problem att finansiera när reklamens produkt sålde som smör..
Hur såg då prisbilden ut vid denna tid och vilka vapen var "heta"?
Tittar vi på den brittiska sidan så började prislistan med en BSA Meteor för $32, En Mercury betingade £48.50. Dyrgriparna var Airsporter för £69 och Airsporter S med hela £99 på prislappen. Gillade man Webley & Scott så fick man mer valuta för pengarna, den helt nya Vulcan kostade bara £45, en Osprey £49. Topp-of-the-line var Osprey De Luxe med valnötsstock för £89 samt den mäktiga Osprey Target med sin tunga matchpipa med den hissnande summan av £119. Över hundra pund för ett luftgevär! Jisses!
För en vanlig Weihrauch HW35 så fick man betala £55, en Sharp Innova kostade £49. Ibland de dyrare vapnen fanns legendariska Feinwerkbau Sport för £83 liksom BSF S70 för samma summa. En Diana 45 låg också i denna härad med £80. Riktigt seriöst dyr var Feinwerkbau 300 som komplett med diopterkit kostade £295.
Snackar vi sedan hög kostnader relativt nutiden så finns det två tillbehör som riktigt sticker ut - kikarsikten och kronografer. Två populära tillbehör som var otroligt mycket dyrare på den tiden i relation till vad de kostar idag. En av dåtidens billigaste och enklaste kronografer på marknaden var The Gower Chronograph, den betingade £199! Ett kikarsikte som Tasco 3-9/40 Ao kostade £79, ett vanligt 4/32 ifrån samma tillverkare fick man betala £35 för att förvärva - mer än en BSA Meteor!
Där, nere i ett hörne på en halvsida nästan längst bak i ett av nummren - där fanns framtiden..
Prognoser på framtidens vapen och skytte ifrån 1980 års perspektiv saknas tyvärr men lusläser man årgången noga så hittar man ändå en enda liten artikel på blott tre spalter med en enda illustration som vittnar om vad som komma ska. Det är ett litet nystartat bolag på Newcastle Street vid namn Daystate som nu vittjar lite på dörren för att berätta vad man håller på att experimentera runt. Man visar två "pre-pumped weapons", varav det ena faktiskt får pryda bilden till artikeln. Exakt vad ett "pre-pumped" vapen är utreds inte i detalj men man förstår att Daystate har fullt upp med att laborera runt två prototyper av konventionella pumpgevär men med hemliga ventilsystem.
Med facit i handen så höll naturligtvis Daystate på med de allra första PCP som marknaden skulle komma att möta. Så fort ett självbalanserat ventilsystem var utvecklat och dimensionerna på tryckkärlen var klara så skulle allmänheten få möta "The Huntsman".
Don Lowndes vision var övertygelsen om att ett pumpgevär som man slapp pumpa men som ändå kunde leverera skott efter skott med rekylfri prestanda och jämn utgångshastighet borde ha framtiden för sig..