Vad får ett PCP lov att kosta?

Det finns idag fabriksnya PCP på den svenska marknaden för allt mellan 3500 kr till nästan 30.000 kr, ett ganska så rejält spann. I denna enorma prisskillnad så frågar man sig därför lätt, vad är rimligt att betala och för vad betalar man?

Generellt sett så finns det fyra olika egenskaper som avgör prisbilden:

Tekniska egenskaper

Estetiska egenskapar

Varumärkesvärdet

Mervärden

De tekniska egenskaparna är de primära grundfunktioner som avgör hur bra vapnet skjuter. Till det viktigaste hör pipa, avtryckarsystem och ventilsystem/drivkälla. Varumärkespipor och precisionsbyggda avtryckarsystem kostar pengar, liksom finavstämda ventilsystem. Här får man hålla ögonen öppen som spekulant på vad man får och om tillverkaren möjligtvis har varit dumdristig nog att spara in tillverkningskostnad på dessa fundamentala nyckelkomponenter.

Estetiska egenskaper är materialval, passning, finish och övergripande kvalité. Här finns allt ifrån varumärkeskomponenter som exempelvis tryckkärl och stock till hantverksskicklighet och detaljomsorg. Här finns normalt sett inga delar som påverkar vapnets tekniska egenprecision men väl så komfort och utförande, liksom i vissa fall även säkerhet i fråga om tryckkärlen (tuberna).

Varumärkesvärdet är tillverkarens anseende och renommé liksom dennes sociala status. Man brukar här även innefatta garantier, syn på goodwill, möjligheter till service, nivån av andrahandsvärde, kult och klassikerstatus liksom rykte (förtjänst, likväl som oförtjänt). Kort sagt fabrikatets "mjuka" värden/egenskaper.

Hårda mervärden är finesser och attribut som särskiljer fabrikatet och/eller modellen ifrån andra likvärdiga produkter på marknaden. Huruvida dessa mervärden är faktiska mervärden, alltså sådana som konkret tillför något för den unika köparen kan i sig självt och i sak vara högst subjektivt. Finesser här ska vara ovanliga och konkreta, exempelvis semiautomatisk repetering, dual-fuel och liknande. Inte "vanliga" finesser som är mainstream (manometer, quickfill).

Som vi kan se här så "fördelar" tillverkaren vanligtvis sina tillgängliga resurser lite ojämnt över dessa fyra kategorier, i syfte att hålla ner prisbilden då ett lågt pris i sig självt är en stor tillgång. Ju bättre och mer påkostad varje kategori här är - desto dyrare blir slutprodukten.

Om vi tittar på två distinkt olika exempel så ska vi se lite på skillnaderna.

Crosman Discovery  

Vi börjar med lingonserien och Crosmans Discovery. Här har Crosman valt egenproducerade pipor istället för att köpa in dessa ifrån en utomstående och specialiserad piptillverkare. Man använder istället pipor som är gemensamma med sin produktion av Co2-vapen, vilka ligger i den lägre prisklassen. Resultatet är att vissa pipor blir usla, andra till kostnaden acceptabelt bra. Ett fåtal faktiskt riktigt bra - men man vet nästan aldrig innan man har prövat. Även avtryckarsystemet är tagit ifrån förhållandevis billiga Co2-vapen och tillverkat i plast. Dugligt, men knappast bra. Ventilsystemet är kanske den detalj av de tre tekniska nyckelegenskaperna som faktiskt är bäst utformat, Disoverys har i allmänhet förbluffande jämna utgångshastigheter men de är i gengäld inte direkt luftsnåla.

Kollar vi på de estetiska egenskaperna så får man förvisso en trästock men sannerligen enklaste tänkbara utförande av betsad "hardwood". Blåneringen är minst sagt skiftande och lövtunn. Passningen är typiskt amerikansk där saker sällan sitter helt symmetriskt. Bara en sådan sak som att använda stjärnskruv (!) vid sammansättningen av mekaniken signalerar helt klart var Crosman lägger ribban på den här produkten - lågt! En taktil bedömning avslöjar snabbt att konstruktionen är sammansatt på ett kostnadsbesparande sätt med generösa toleranser, vilket ger en lite racklig känsla.

I de mjuka värdenas värld så är Crosman ett fabrikat mest känt för billiga BB-guns och Co2-vapen i lägsta prisklass. Kanske ett steg över Daisy men sannerligen inget jättekliv. Varumärket är väl kanske inte direkt skamfilat, som Hatsan, men ingen entusiast lär höja på ögonbrynet om en köpare av Crosmans produkter beklagar sig på ett forum över att något ramlar isär utan anledning på det nyinförskaffade vapnet.

Tittar vi slutligen på mervärden så finns Crosmans suveräna dual-fuelkoncept. Dessa vapen är lätta att pumpa eftersom de kräver ett lågt systemtryck precis som att de ger enorma mängder skott ifrån en dykarflaska ifall man fyller på detta sätt. Likaså är skottljudet (relativt sett) lägre, liksom att man naturligtvis också har möjligheten att köra denna modell på bulkmatad Co2 (om någon nu skulle komma på den idén i praktiken). I övrigt så är det tunnt på mervärden.

Som man kan förstå av den här korta karaktärsredovisningen så är Discoveryn ett billigt vapen och det låga priset kan ju mycket väl, för den individuelle köparen som vet vad denne köper, få spekulanten acceptera den spartanska standarden i skenet av det superlåga inköpspriset.

Låt oss nu vända på slanten och titta på ett modell i en annan prisklass - Daystate Air Wolf

The Air Wolf !

Här köper man in piporna ifrån Lothar-Walther och man betalar dessutom för bästa tänkbara vara. Avtryckarsystemet är elektroniskt och självfallet fullt justerbarat, något som också gäller för drivkällan vars ventilsystem också styrs elektroniskt tack vare en inbyggd batteridriven dator. Resultatet är 130 skott inom 20 fps ifrån 500 cc med kaliber 22 på full effekt -  ca 890 fps med 21.10 gn Baracuda. Den typen av prestanda hittar vi (ännu) inte hos något form av helt mekanisk drivkälla.

På den rent estetiska fronten så är stockarna tillverkade av Minelli och givetvis av valnöt. Lufttuben är endera Luxfer eller som tillval tuber i äkta kolfiber - lätta och otroligt starka. Finish, passning och sammansättningskvalité för närmast tankarna till äldre brittiska lyxbilar. Perfektion är ofta ett överord, men här ligger det inte sanningen långt borta..

Daystate har på många sätt en särställning världen över och anses ofta som världens bästa sporting airguns. Följdaktligen så har man också en stor och synnerligen lojal svans av fans som lever och dör för just fabrikatet. Självfallet så finns även ett eget forum och de allra flesta entusiaster betraktar Daystate som något utöver det vanliga, något som också reflekteras av modellernas andrahandsvärde på begagnatmarknaden.

Unikt för Daystates MCT-modeller är egentligen hela konstruktionen som sådan, den här typen av avancerad elektronik finns inte hos något annat fabrikat överhuvudtaget inom den kategori vapen som Air Wolf tillhör. Denna unika position skapar mycket av modellens magi.

Resultatet är ett vapen som säljer bra trots en prislapp på över 20.000 kr på svensk mark.

 

Silwer

15 oktober 2014 01:30

De säljs öht igna DS här i landet, man importerar dem isf.

Annars är mn galen fullständigt och en sådan du visade är på en internationell marknad inte så mycket dyrare vän din Elite.

alla gör sina val och ärligt du vet knappt ett skit om dessa ändå.

 

Luftvapen.miffo

15 oktober 2014 14:03

Tja dom estetiska upplevelserna är naturligtvis väldigt olika . På den högre nivån av deffinision där jag själv befinner mej så är den personliga tochen betydligt viktigare. Men visst är det ofta tvärt om,många som hänger på forumet är mer ute efter en bössa med kollektiv status än bössa som både ser bra ut och skjuter gott.Jag tar mej själv som exempel på att många dubbelhakor har kräft en nedfilning av kindstödet på några decimeter,dessutom måste jag ha de högsta kikarfästena som finns på den Kinesiska marknaden . Alla som ser min bössa tror därför att den är modern bara för att kinstödet i stort sett är borta . En annan sak som jag reagerar på är hur tillverkarna väljer att döpa sina vapen. Air Wolf hur löjligt låter inte det namnet på ett luftgevär ? Hatsan sniper och Hatsan dominator ? Hatsan Elit ? man kan bara säga att de här namnen tillhör det naturligt kollektiva valet där också de sämsta skyttarna finns .

 

Silwer

23 oktober 2014 06:32

Tja de ger en hågkomst men kan var löjliga ja, att komma ihåg alla Diana nummer och HW nummer mm är lite tradigare imo.

Men ja du har en poäng, många saknar dessutom genomgående tema längre, eller återanvänder namn från tider jag mins och det är liksom plötsligt ett PCP vapen nu.

Air Wolf eller Wolverine som DS använder samtidigt som MK4 är ju aningen underligt absolut.

Men som sagt det blir lite som att snacka bilar eller en massa saker, vissa saker vet alla vad det är bar för vad den hette men ok inte nödvändigtvis ett namn även om det hjälper.

Lite för mycket Elite ultra mega tactic osv stör föratås rätt mycket på nån hjärnbefriat bygt lågpristramsbössa iaf, men ok man kan ju få sig ett garv.

Striker och Sniper är ju namn som man iaf kommer minnas så där lyckades ju Hatsan hahaha:-)

Har du filat ner ett vanligt kindstöd flera DM så är det väl inte mycket att ta av nu kan man tänka.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  En ammunitionstest!   Klassiska Baracuda med tre olika vikter och betydligt bättre burk.     När jag köpte min gamla BSA Ultra på sommaren 2006 så betalade jag £249 vilket kompletterades med £89 för kikarsiktet och ytterligare 2 x £4...

  Brno nummer 5 Ett vackert vapen, bara stål och trä dessutom.   Även denna gång så kommer temat att vara rimfire/”salongsgevär”/småviltstudsare/kantantänt/22LR eller vad man nu egentligen vill kalla den här vapengruppen. Jag har...

  På dryga distanser...   Att skjuta över 40 meter med 177/8J är en utmaning utomhus. Idag blev det en sväng till huset och eftersom det var någorlunda vindstilla så tog jag min lilla Crosman 1701 Bullpup - i allt väsentligt drivlinan av e...

Skön söndag!   Idag blev det en sväng runt de nya domänerna. Även den här helgen så kunde jag inte motstå frestelsen att åter igen ta med min gamla BSA ut till huset för lite skytte över 40 meter. Man kan alltså säga att förra helgen g...

    Plastic fantastic!     Syntetstockar har blivit allt mer populära! Syntetstockar är numera nästan mer talrika än stockar av trä eller laminat och i takt med behoven av bättre lönsamhet, liksom rådande designtrender för skjutvapen, ...