Direktlänk till inlägg 10 september 2014
Amerikansk sammansättningskvalité?
Så, då har dagen äntligen anlänt då något egendomligt inträffade med min Challenger. Skjuter man lågprisvapen så har man ju alltid en slags mental beredskap på att något konstigt kan inträffa. Ännu så hade inte detta skett men nu i helgen slog oturen till sist till.
När jag satt och sköt så ramlade det plötsligt ut en skruv ur vapnet!?
En jätteliten stoppskruv visade det sig vara vid närmare besiktning och det var en enorm tur att jag satt vid skjutbordet på klubben för annars så hade jag överhuvudtaget aldrig märkt det. Nu uppkom problemet, var hör den hemma? Försiktigt så repeterade jag vapnet, o det fungerade utmärkt. Sedan sköt jag och det gick också bra. Det enda jag kunde notera var att avtryckarbladet kändes en smula slappt så min misstanke riktades genast mot avtryckarsystemet.
Jodå, efter en nogrann studie så hittade jag ett passande tomt hål. Avtryckarsystemet på Challengern är relativt komplext och innehåller en lång rad inställningsmöjligheter. Man kan ställa in avtryckarvikt samt draglängd på såväl första som andra steget liksom stopp för overtravel etc - inställningar som sköts via små, små stoppskruvar. Tyvärr så är tillgängligheten av dessa skruvar inte den bästa. För att komma åt skruvarna, med undantag av själva avtryckarvikten, så måste man ta loss varbygeln. Denna kan i sin tur inte demonteras med mindre än att man tar loss stocken. Det blir en hel del skruvande med andra ord bara för att sätta dit en enda lite justerskruv.
Som den minnesgode läsaren kanske kommer ihåg så tog jag bort en "spärrfjäder" i avtrycket som begränsade hur lätt avtryck man kan få. Denna sitter i mekanismen av två anledningar, dels amerikanska konsumentskyddslagar och dels minsta tillåtna avtryckarvikt i en speciell tävlingsgren. När man sedan tar bort den här fjädern så kan man ställa avtryckarvikten betydligt lägre och när jag ändå hade justerskruvarna tillgängliga så passade jag på att testa gränserna för inställningsmöjligheterna. Sagt o gjort.
Resultatet?
Man kan lugnt säga att avtrycket blev lätt, för att inte säga rent nervöst. Nu går det inte längre att "vila" fingret på avtryckarbladet utan så fort man nuddar bladet så går skottet. Trots detta så är det (hittills) stabilt pålitligt utan att släppa skottet vid hantering av vapnet i övrigt. Säkringen fungerar dessutom helt utan anmärkning. Rent tekniskt sett så är det alltså inte några praktiska problem med att ha avtrycket inställt såpass lätt men frågan är hur jag egentligen trivs med det över tid? Det kan ju vara skönt att (som tidigare) ha ett första steg som man kan lägga an med för att sedan bryta skottet med när andrasteget går in. Nu är avtrycket bara hyperlätt rakt på.
Nu är inställningen i alla fall gjord och jag ska utvärdera den och mina preferenser under tävlingen i Onsala, kommande helg. Alla skruvar är dessutom säkrade med mild Loctite för att motverka att jag ska tappa bort någon av dem ifall de ånyo skulle lossa någonstans.