Service och omsorg!

Då och då så får jag frågor runt service på PCP. Det kan vara allt ifrån tankar på att dra rent loppen med läskstänger till fullständiga demonteringar. Man frågar sig vad man behöver göra och hur ofta? Mitt generella råd är och har alltid varit - gör så lite som möjligt!

Den bistra sanningen är nämligen den att de allra flesta problem som uppstår med moderna PCP är orsakade av felaktigt handahavande. Man har "justerat" (läs, trimmat) och "överservat" sitt vapen tills det inte längre fungerar optimalt.

Piprengöring

Glöm läskstänger, boresnakes och andra "våldsamma" metoder. Normalt sett så behöver sällan en pipa göras ren. Om behovet ändå finns eftersom det kan styrkas, man ser alltså en sämre träffbild än tidigare, då kan man göra rent på två vettiga sätt; endera med draglappar eller med rengöringspluppar.

Draglappar

Draglappar är små tunna linnelappar speciellt tillverkade för ändamålet och som man köper exempelvis i en jaktaffär. Man begagnar alltså inte en gammal näsduk, gardin eller vilket textilt material som helst till detta. Har man fel typ av lapp, som regel för grov, så kan knuten eller draglinan brista varvid lappen fastnar i pipan. Detta är speciellt känsligt ju klenare kaliber som vapnet har. Att sedan peta en draglapp igenom pipan rent praktiskt kan vara mer eller mindre tålamodskrävande, beroende på vapnets konstruktion. En del gevär har ju shrouder och liknande som kan vara väldigt pyssliga att lirka en draglina igenom. Oavsett vilket så drar man alltid draglinan i pipans längdriktning mot mynningen, där den ska komma ut efteråt.

Rengöringspluppar

Rengöringspluppar är lättare, dessa laddas som diaboler och skjuts ut mot ett lämpligt mjukt kulfång där de sedan kan studeras för att man ska kunna vinnlägga sig om huruvida önskad rengöringsgrad har uppnåtts eller inte. Tänk på att trots dess mjuka och fluffiga yta så är det förbluffande mycket snärt i dessa projektiler så tillse att inget som kan skadas riskerar att träffas under rengöringen. Tänk också på att de kan skvätta olja omkring sig, ifall pipan har accumulerat smuts och/eller smörjmedel. Fördelen med rengöringsplupparna är att de är snabbare, enklare och bra mycket roligare att arbeta med än draglappar. Fördelen för draglapparna är att de är billigare och tar bort mera beläggningar i ett enda svep.

Hur pipan än har blivit rengjord så bör man också ha i tankarna att den kanske inte kommer att skjuta exakt likadant direkt efter en rengöring. Vissa pipor behöver "blya in sig" lite för att ge optimal precision. Den tunna, tunna smörjmedelsfilm som mekaniken har begjutit pipans insida med under tidigare skjutning är också borta så därför kan det vara en god idé att återsmörja pipan efteråt, vilket för in oss på nästa punkt.

Smöjmedel

Oftast så är mekaniken i ett PCP betydligt "torrare" än för ett fjädervapen, vilket regelbundet skvätter ut icke oansenliga mängder smörjmedel till pipans insida. Detta i kombination med de temperaturskillnader som uppstår då komprimerad och därmed varm luft med fukt i sig möter insidan av den kalla metallpipan betyder att det alltid finns risk för kondensation och sådeles även piprost. För att motverka detta så kan man med fördel tillse så att pipans insida alltid har en mikroskopiskt tunn oljefilm. Detta löser man rent praktiskt igenom att skjuta den sista rengöringspluppen begjuten med pellet lube, såvida man inte regelbundet smörjer sina diaboler varvid pipan ändå får sin smörjning under skyttets gång. Skjuter man den sista rengöringspluppen våt så smörjer man dessutom automatiskt O-ringen på matarpinnen (eller i pipans början), vilket motverkar att den torkar ut och läcker.

Nästa punkt som behöver smörjning är de rörliga metallytorna i repetermekanismen. Exakt hur detta ser ut varierar ifrån vapenmodell till vapenmodell. Man får helt enkelt studera mekaniken och föreställa sig vilka metallytor som kommer i kontakt med varann. För detta ändamål så brukar jag använda Renolitfett. Liksom vid all smörjning av PCP så bör ledorden vara "less is more", överdriv alltså inte smörjningen. Om vapnet har magasin som också tätar med O-ring (ar) - ofta runt sin yttre perferi, så glöm inte heller bort dessa.

Fel och fallgropar

Undvik smörjedel med silikon! Detta har en rent kontraproduktiv nötande effekt mellan exempelvis metallytor. Bokstavligt talat som att hälla grus i maskineriet. Använd aldrig smörjmedel som inte är tryck- och temperaturtåliga. Att använda smörjmedel som kan antändas eller detonera av tryck kan vara rent livsfarligt, exempelvis linolja eller fotogen inuti mekaniken. Använd bara smörjmedel som ska användas till tryckluftsvapen. Är man osäker? Dubbelkolla mot en tillförlitlig källa! Smörj inte ytor som inte ska smörjas. Att hälla in fett i hammarhuset brukar normalt sett bara innebära att ventilen uppträder konstigt, snarare än ger dundereffekt och längre livslängd. Överdosera aldrig smörjmedel, rimliga mängder gäller.

Varierande priser..

  BSAs top-of-the line hos XXL

Idag så halkade jag in på XXL och kunde konstatera att de nu även har tagit in lite mer påkostade vapen i sortimentet. Intressantast var nog flaggskeppet R10 som här betingade 8999 kr. Som en jämförelse så kostar samma vapen 10.395 kr hos Fondprodukter och 12.495 kr hos Hammer Arms. En nätt skillnad på 1400 respektive 3500 kr!

Buccaner SE är svårare att jämföra då varken Fondprodukter eller Hammearms har dessa listade. Istället så erbjuder de snarlika BSA Scorpion för 7295 kr respektive 9495 kr.

Nu tror jag inte att luftvapen är en stor varugrupp för XXL och i synnerhet inte de mer påkostade modellerna. Likaså tror jag inte att XXL lägger upp den här typen av vapen på lager utan att ha en rätt bra marginal. De tjänar sannolikt en hel del pengar även på just dessa gevär. Inget fel på detta, tjänar de inga pengar så skulle de inte ha någon verksamhet.

Det jag funderar över är att om XXL tjänar anständigt på dessa modeller, vad gör då övriga aktörer?

Inte konstigt att lågpris skräpvapen dominerar marknaden...

Var går gränsen?

Med anledning av min nyvunna möjlighet till inomhusskytte så kom den hypotetiska frågan upp var gränsen egentligen går för ett 10J/177-vapen. Alltså, givet bästa tänkbara förutsättningar - hur små träffbilder kan man skapa på, säg 50 meter?

Förutom att man blir fri för det största hindret mot optimal precision, vinden, så kvarstår en rad andra faktorer som man måste ta hänsyn till och som inte försvinner bara för att man skjuter inomhus i en miljö isolerad mot vindens verkan.

Bantiden och projektilens rotation

När man skjuter 10J så är man alltid begränsad av en given, förhållandevis låg, utgångshastighet. Visst kan man manipulera utgångshastigheten igenom att välja lättare diaboler som ger en kortare bantid eftersom BC för att bekämpa sidvindar inte är aktuellt här. Skytte inomhus betyder ju att man bara behöver ha BC för att passera luften i projektilens längdriktning och detta är enklare att kompensera för i höjdled än vad nyckfulla sidvindar är utomhus. Igenom att minska bantiden, alltså att öka utgångshastighten, så ökar jag projektilens rotation. Ju lättare diabol, desto snabbare accelererar den igenom pipan och desto högre rotationshastighet runt sin egen axel uppnår den. Igenom att välja en lättare diabol så offrar jag alltså lite BC samtidigt som jag vinner en ökad gyrostabilitet och det är det sistnämnda som jag är intresserad av vid inomhusskytte. 

Som de observanta läsarna säkert har noterat så är ofta hålen i träffbilderna på 40 meter och bortom detta avstånd lätt fransiga och även lätt nyckelhålsformade på riktigt dryga distanser med vapen på 10J. Skälet till detta är helt enkelt att projektilens gyrohastighet "tar slut", den minskar alltså såpass mycket att projektilens SD förändras under den kritiska gränsen som måste upprätthållas för att diabolen ska flyga stabilt. Särskilt tydligt är detta på tunga diaboler, dels på grund av att deras tyngd gör att de accelererar långsammare igenom pipan då drivkällan inte orkar skjuta på dem lika snabbt och dels på grund av att de som regel är förhållandevis långa i relation till sin kaliberdiameter (hög SD). 

Här har jag länge funderat lite hur ST-pipor fungerar vid låga hastigheter, säg 500 fps. Räcker den korta räfflingen till för att ge tillräckligt hög rotationshastighet för att projektilen ska flyga stabilt på långa avstånd jämfört med normallängdsräfflade pipor? Jag har ännu inget bra svar på detta men det är en intressant fråga.

Jämnheten

Förutom bibehållen rotationshastighet och gyrostabilitet så måste också varje skott lämna pipan med så snarlik hastighet som möjligt mellan skott till skott. Här finns två variabler att ta hänsyn till, drivkällans jämnhet och projektilens vikter.

Ju mindre spridning i hastighet mellan skott till skott desto tightare träffbilder får man. Så enkelt är det. Att ha en drivkälla som lämnar en jämn utgångshastighet igenom alla de skott som bygger en träffbild är absolut vitalt. Här kan man naturligtvis trixa med saker som luftflödesmängd (storlek på transferporten), ventilens öppningstid (förspänning på hammarfjädern) och luftens hastighet (systemtryck, eg trycket som driver projektilen). Förrutom detta så kan man därtill tillföra en regulator. Hur man gör spelar ingen större roll, bara man får så jämn utgångshastighet som det bara är möjligt mellan skott till skott.

Vikten på projektilen är nästa viktiga (!) sak att betänka. Om en projektil är något lättare eller tyngre än en annan så kommer utgångshastigheten ofelbart att direkt påverkas. Minsta avvikelse i vikt ger motsvarande avvikelse i utgångshastighet och då kommer man att träffa något högre eller lägre än förevarande skott. Vill man verkligen utforska var gränserna går för maximal precision så måste man väga upp en batch med diaboler så att man har absolut kontroll på vikterna, så att alla projektiler väger så lika varann som det bara är möjligt.

Vad är då möjligt?

Detta kan man faktiskt beräkna fram, om man så önskar. Jag har dock inte gjort det själv (ännu). Förutsatt att man hittar en såpass lätt diabol som tillåter en bra gyrostabilitet ända fram till målet och som dessutom presterar riktigt bra i det aktuella vapnet så kan man beräkna hur stor skillnad i utgångshastighet som man kommer att ha under sin skottserie. När man sedan vet skillnaden i utgångshastighet så kan man också beräkna fram vad detta innebär i spridning på måltavlan. På detta sätt kan man fastslå att under totalt perfekta omständigheter (optimal prestation av skytten etc) så kommer jag ändock aldrig att få en mindre träffbild än X antal mm. Detta då beroende på skillnaden i utgångshastighet mellan skotten. 

Det kommer alltså aldrig att gå att skjuta en sann enhålsträffbild med tio skott på exempelvis 50 meter. Alltså ett enda hål som en enskild diabol med handkraft efteråt endast med svårighet kan förmås att pressas igenom de tio projektilhålens enda hål. Sannolikheten för detta ÄR extremt liten.

Jag skulle själv säga att skjuter man tio skott i följd och kan få en träffbild CTC som ligger under halva likaregeln med ett PCP så ska man vara nöjd. Detta motsvarar alltså ungefär en svensk enkrona på 50 meter. Detta räcker gott och väl för alla mina egna praktiska behov.

Inomhus - det perfekta läget

Idag hade jag förmånen att för första gången skjuta i en rejäl inomhushall. Tack vare lite flyt och goda kontakter så håller jag på att försöka komma över chansen att bedriva mitt skytte allt mer inomhus. En bekant har eventuellt möjlighet att låta mig nyttja ett ledigt utrymme i en stor industrilokal så att jag kan skjuta inomhus, med bra belysning och inomhusklimat - året om.

Detta är självfallet en enorm möjlighet, inte bara slipper man blåst och regn, man får även anständig värme och ljus så att man kan skjuta på längre avstånd också under höst och vinter när det ösregnar ute i snålblåsten och regnet. Som en extra bonus så ligger dessutom fastigheten belägen på vägen mellan jobb och hem så att man slipper köra en omväg för att komma till en bra plats för att skjuta över lite längre avstånd.

Det enda som grumlar saken är att lokalen eventuellt ska hyras ut och kommer det då in betalande nyttjare så kommer de naturligtvis att få prioritet, vilket är helt naturligt. Dessutom så kör man någon form av maskin "på andra sidan väggen" som väsnas något kolossalt så då får man endera ha hörselskydd på eller välja tidpunkter då denna granne inte håller på med sina ljudligare aktiviteter. I övrigt så tyckte fastighetsägaren att det bara var bra om jag kom och gick i lokalen för att visa att det finns aktivitet där och på detta sätt förhoppningsvis avskräcka mot inbrott.

Igår blev dock premiär i lokalen och det kändes skönt då det i övrigt var en blåsig dag här på västkusten. Bord och stolar fanns på plats så att få till en bra skjutstation var inga problem. Jag kunde med en 2 meter lång tumstock mäta upp drygt 40 meter (ca 42-43 meter) i nuläget men det fanns även möjlighet, igenom att rensa lite, för att få en ännu längre längd att nyttja. För dagen så blev det en fyllning, 100 skott, samtliga på ca 42 meter med JSBH.

Första tavlan landade på 25 mm

Den första tavlan började med ett par låga skott. Jag ställde in siktet för 40 meter men träffade ändå lågt. Då konstaterade jag att ytan var något längre än 40 meter och med såpass långt avstånd så betyder någon enstaka meter hit eller dit en rätt ordentlig skillnad. Jag fick klicka upp ett par steg och då blev träffbilden mer centrerad. Notera hur lite träffbilden slår i sidled - inomhus är helt enkelt underbart!

Andra tavlan gav 19 mm, bättre skjutet än fotograferat ser jag nu...

Nöjd av resultaten ifrån den första tavlan så blev tavla nummer två som ovan. Att skjuta inomhus drar utan vidare ner avståndet 10-15 meter jämfört med utomhus. Jag är säker på att om jag kan köra 50 meter framöver så kommer de träffbilderna utan vidare att matcha träffbilderna för 40 meter utomhus.

Den tredje tavlan var dagens bästa med 18 mm

Även den tredje tavlan skänkte förnöjsamhet. Man blir lätt helt tagen av hur mycket enklare det är att skjuta inomhus på långa avstånd med 10J/177 jämfört med utomhus.

Här blev det 24 mm

Det är dock alltid lätt att förivra sig när allt går bra och tavla nummer fyra var väl kanske inte lika kul, den blev betydligt mera spretig trots ett riktigt fint CTC-värde.

Den sista tavlan gav 26 mm  

Slutligen så bröt jag dessa tioskottsserier vid 50 skott skjuta eftersom jag då börjar komma ner på väldigt låga tryck, runt 85 Bar. Här börjar det uppstå en del variation i utgångshastigheten och jag ville gärna pröva att skjuta några femskottserier också innan all luft var förbrukad. Det sista skottet förstörde helt en annars kanonfin talva.

Den första tavlan på 25 skott gav ett genomsnitt på 13.80 mm

Med mina måttliga 9 gångers förstoring så blir det svårt att särskilja detaljerna i det svarta fältet på dessa tavlor så träffbilderna här blir överlag alltid sämre än på tioringade tavlor. Den första tavlan blev ändå ganska bra med tanke på den ringa luftmängden som fanns kvar i vapnet.

  På den andra och sista 25 skottavlan så märktes det att trycket var väldigt lågt..

Tack vare att man skjuter inomhus så blir man okänslig för vindpåverkan och kan då dra ut betydligt fler skott ur vapnet på grund av att även de "sämre" skotten (de med större hastighetsskillnad och lägre utgångshastighet) också kan användas. Detta gör att jag kan gå ifrån 70 till 100 skott (ifrån 140 bar) med Challengern. Samtliga 100 skott är redovisade här ovan. Som kulfång bakom min tavelhållare hade jag en vanlig EUR-lastpall och jag kan bara konstatera att lite drygt 8 joule, som kvarstår vid 40 meter, sliter hårdare på ett sådant kulfång än vad man tror.

Effekten räcker med andra ord gott för 40 meter och jag kan inte se behovet av mera effekt på något sätt, snarare tvärtom. Ett vapen med högre effekt hade haft högre skottljud, färre skott på fyllningen och krävt ännu bättre kulfång. Det är imponerande långt som man klarar sig med 10J om man bara ger den här effektnivån chansen att visa sin fulla kapacitet. Just tystnaden är en av de stora fördelarna med Dual-Fuel konceptet ifrån Crosman, Challengern är märkbart tystare än exempelvis mina gamla CZ200 som ändå låg på samma effekt. Detta blev väldigt påtagligt i den här stora tomma lokalen som lätt ekade. Ändå kunde man utan vidare skjuta helt utan att tänka på ljudet, trots avsaknaden av både shroud eller konventionell ljuddämpare.