Airpang

Alla inlägg under augusti 2014

Av Johnny Ottosson - 23 augusti 2014 10:00



 

Fågel Fenix


  En gång i tiden så var den modern och nydanande - idag är det en ikon med evigt liv


Det är nu över 20 år sedan dåvarande Theoben lanserade sin banbrytande Rapid Seven. Detta ikoniska vapen var en revolution när den anlände på marknaden igenom sitt nyskapande magasinsystem. Fram till dess så var ett vanligt gevär normalt sett enkelskott, som exemepelvis Air Arms Shamal och Sportsmatch GC-2. Theobens nya Rapid var däremot en "autoloader" som man kallade den i samtida brittisk luftvapenpress, alltså ett magasinvapen.


Med dagens mått mätt så var den naturligtvis föga upphetsande. Magasinet rymde sju diaboler och repeterades med ett repeterhandtag vilket manövrerades uppåt-bakåt-nedåt-uppåt-framåt-nedåt men detta spelade ingen roll - det var nyskapande och alternativet som fanns vid denna tid var enkelskott med diabolerna i fickan. Förutom magasinsystemet så hade modellen även en rejält stor tub, en vettigt jämn drivkälla och riktigt bra matchpipor. Allt sammantaget så blev The Rapid Seven snabbt en trendbössa som precis ALLA ville äga, trots en prislapp på då hisnande £545 (en BSA Supersport kostade £79).


Naturligtvis så skymdes även solen av moln, några av de mindre lyckade detaljerna var ett halvdant avtryckarsystem ifrån spanska Gamo och att man var tvungen att skjuta vapnet med magasinet på plats hela tiden. Det som man idag upplever som mest frustrerande, avsaknaden av snabbfyllning och manometer, saknades aldrig på den tiden eftersom inga andra vapen hade dylika moderniteter. Med tiden så skulle man också uppmärksamma och reta sig på magasininmatningen ifrån fel håll (vänster) samt de fixerade kikarsiktesringarna. 


Trots tillkortakommandena så var Rapiden en pålitlig storsäljare och fann snabbt en stor skara lojala fans som mer eller mindre levde för modellen. Jag hade själv en Rapid någon månad för ett par år sedan och även om den i skenet av modernare konkurrenter känns mer än lovligt primitiv så har den ändå en brutal karisma som gör tydliga intryck även på den mest förhärdade luftvapenentusiast. En Rapid är helt enkelt brittisk kvalité, i ordets bästa bemärkelse. Den är både tårdrypande vacker och samtidigt solid som en barockbyrå. Den är brittish gunmaking på ungefär samma nivå som Bentley är brittisk fordonsindustri. En Rapid är nästan osannolikt solitt byggd och det är svårt att inte känna vördnad när man håller en sådan i händerna. En Rolex som man matar med diaboler kort sagt..


  En tidlös konstruktion - på gott och ont..


Tack vare en stor popularitet och en framsynt konstruktion för sin tid så kunde Rapiden saluföras i nästan ett helt decennium innan konkurrenterna började bli alltför närgångna. I början av 2000-talet så kom då slutligen en Mk II med många av originalmodellens tillkortakommande ordnade. Här fanns nu ett riktigt bra avtryckarsystem samt en ännu bättre ventilmekanism försedd med - en regulator. Överlag så fick modellen god kritik, läs hyllades som det åttonde underverket, i den brittiska luftvapenpressen. Efter ytterligare ett par år så kom slutligen den fulländade Rapiden - MFR (Multi Function Rifle).


Nya MFR hade en mindre tub, en djärvt formgiven stock samt en helshroudad pipa som tydligaste kännetecken. Här fanns i princip allt i samma paket, ett mindre och smidigare vapen som nästan helt formgavs efter de brittiska luftvapenägarnas önskemål och behov. Äntligen så kunde man dessutom singelladda vapnet utan problem eller välja mellan 7 och 12-skottsmagasin.


Eftersom alla modeller låg kvar i produktion sida vid sida så såg Rapidernas lineup tämligen oförändrad ut ända till det bittra slutet. Till sist så gick ju produktionen i Cambridgeshire som bekant i graven och Theoben stängde portarna. En svart dag för alla världens Rapidfans.

 

Men....

 

Ur askan så steg så steg två helt nya Rapider upp, en brittisk och en amerikansk kusin. Theobens dåvarande VD, Martin Rutterford, hade flyttat till USA och startade där Rapid Air Weapons, en moderniserad Rapid Made in the US. Samtidigt så köpte Chris Whistler upp resterna av gamla Theoben i England och fortsatte tillverka en finputsad Rapid under namnet Impact Airguns. Man kan alltså än idag köpa en helt ny Rapid, frågan är bara vilken man ska välja?

 

 

 

Impact Airguns

 

Deras version av den klassiska Rapid kallar man Impact Airguns GSX 200 och den är förbluffande trogen orignalet. De mest tydliga skillnaderna är att man standardutrustar modellen med snabbkoppling för luftpåfyllningen samt en manometer. Likaså har repeterhandtaget en nedböjd form som gör att bössan inte behöver två platser i vapenskåpet för att kunna stå där med handtaget påmonterat. På prislappen står det £1195.

 

 

 

Rapid Air Weapons


Rapid från USA är klart mer modifierad ifrån originalet. Deras modell HM1000 är betydligt mer anpassad för sin inhemska marknad med en avsevärt längre pipa och en delvis moderniserad mekanism tack vare en upp-to-date sidelever istället för det mer otympliga kulhandtaget. Nu skulle det plötsligt bli enklare att repetera vapnet också med relativt styva hammarfjädrar. En HM1000 lättar plånboken med $1600.


Vilken ska man då välja?


Tja, egentligen så kokar det hela nog ner till vilken utveckling som man personligen föredrar. RAWs version är tveklöst modernare, inte minst tack vare repetering med sidospännare, samtidigt som Impact Airguns tolkning är mera original och dessutom - Made in England.


Vill man ha effekt så bör RAW vara rätt val men samtidigt så om man ändå letar efter en modern högpresterande flasktubsbössa så finns det ju mänger av bra alternativ numera, inte minst ifrån Daystate eller kanske även FX Airguns som erbjuder samma typ av vapen för en betydligt lägre prislapp här hemma i Sverige.


Är man traditionalist och vill ha en Rapid och inget annat så borde ju Impact Airguns vara det naturliga valet, förutsatt att man nödvändigtvis måste ha ett fabriksnytt vapen. Är detta inget absolut krav så finns det ju fortfarande gott om fräscha begagnade Rapider i England. Förutom en lägre prislapp så får man då också det absolut mest genuina originalet.


För, hur man än vänder på saken, en Rapid köper man främst för känslans skull. Visst, den kan prestera precis lika bra som ett helt modernt PCP men den har också en hel del egenheter som man måste lära sig att i alla fall acceptera. Gör man det så får man i gengäld ett vapen med stor karaktär och hög karisma.


Precis det som en modern legend ska kunna leverera.

Av Johnny Ottosson - 21 augusti 2014 10:00



Nu är det sannerligen hög tid..


Idag så fick jag besked ifrån en annan entusiast att hans licensansökan fortfarande står stilla. Han lämnade in sin ansökan här i Västra Götaland den tredje mars (!) 2014 och handläggningen pågår fortfarande. Vid en påstötning under dagen så visade det sig att man just nu handlade ärenden från januari vilket, om detta är korrekt, innebär en väntetid på cirka nio månader på en licens för målskytte med ett luftgevär.


Ansökan var för övrigt på intet sätt märklig. Sökanden har krutvapen sedan tidigare, både jägarexamen och skyttekort samt bifogade ett föreningsintyg till ansökan på sedvanligt sätt, utfärdat av en SvSF-ansluten klubb med Field Target uttryckligen angiven i sin verksamhetsberättelse. Vapnet var ett vanligt PCP ifrån FX Airguns AB, ett sådant som normalt sett inte innebär några som helst problem, en klubbkamrat till sökanden fick ut sin licens på ett likadant vapen precis tidigare utan problem (bortsett ifrån vår numera exceptionella väntetid på handläggning).


Trots allt detta serverat på ett silverfat - NIO månaders väntetid.


Det är med andra ord minst sagt hög tid för den som vill ta ut en licens till nästa säsong att fnatta på nu. Räknar vi nio månader framåt så är vi i maj månad, då de första tävlingarna redan har ägt rum. Ansöker man inte på det snaraste så finns det alltså ingen garanti för att man ska få ut sin licens till i alla fall några tävlingar 2015. Då får man vänta till säsongen 2016 istället, om nu tävlingsformen som sådan finns kvar.


Det finns ju trots allt en hel del osäkerhet.


Är det exempelvis klokt att söka på ett vapen till klassen 45J? Vilka regler kommer att gälla 2015 och 2016? Det kan låta fjärran bort i tid men i skenet av licensansökningstiderna (ovan) så vore det säkert skönt för den som söker att känna till spelreglerna redan nu. Det kanske inte är så kul att stå där med ett vapen som plötsligt saknar den tävlingsformen som man sökte vapnet mot?


Det talas lite svävande ifrån frontfigurerna i våra tävlingar om att man ska "utvärdera" men den utvärderingen bör rimligtvis snart vara klar nu så att tänkbara nya entusiaster kan söka sina licenser och dessutom erhålla dem i god tid inför nästa års tävlingar.


En annan slutsats man kan dra av dessa otroliga väntetider på licenser är att klassen för 10J kan gynnas. I den klassen så slipper man licenser, vapenskåp, väntetid, kostnader, usla andrahandsvärden på vapnet osv.


För - på sista raden - SÅ stor är inte skillnaden mellan 10J och 16J.


Visst finns det en praktisk prestandaskillnad, javisst - men väg den lilla skillnaden (60%) mot allt det kolossala merarbete och dito kostnad som krävs för en licens. Nej, skulle jag skaffa ett licensvapen som ny till hobbyn så hade det blivit ett vapen som hade gjort skillnad ordentligt, upp 600% i anslagsenergi snarare än futtiga 60%. Jag hade kört ett vapen som hade givit mig en än mer konkret fördel för extrakostnaden och omaket för licensen. Hade jag gillat Field Target så hade jag tveklöst stannat på 10J. Då har man också fördelen av att kunna köra den fria klassen och dessutom slippa bli pungslagen på tävlingslicenser och liknande.





Av Johnny Ottosson - 20 augusti 2014 10:00



 

Ekon ifrån det förgångna..



American Airguns är en sida som kanske inte så många känner till nuförtiden. Det intressanta med den här sidan är dock att den är tämligen oförändrad igenom åren och därför ger en intressant inblick i luftvapenmarknaden (i USA) för sisådär tio år sedan.


Länk: http://www.airguns.net/reviews.php

Av Johnny Ottosson - 19 augusti 2014 07:00


 

 

En liten och en stor..

 

 

 

I länder med luftvapenjakt så är kaliber 25 ett ypperligt val för långa avstånd...



Som de flesta vet så gillar jag PCP med 10J och kaliber .177. Hade jag bara ägt ett enda vapen så hade valet tveklöst varit just ett sådant. Nu har jag dock förmånen att kunna äga fler vapen och bortsett ifrån nyss nämnda 10J/.177 så är mitt andrahandsval ett PCP med just kaliber 25. Detta trots att jag både äger ett vapen med kaliber 22 och ett med kaliber 25. På många sätt så är tyvärr kaliber 22, den onödiga kalibern, på ungefär samma sätt som den obsoleta kaliber 20 var på sin tid.


Anledningen beror till stor del på våra licenseregler. Det är precis exakt lika lätt (eller svårt) att få ut licens på ett 13J/.177 som en 110J/.30, lagstiftningen gör ingen skillnad här. Ska man då ha ett andravapen, utöver 10J/.177, så bör då detta vapen kunna komplettera det förstnämnda på ett så bra sätt som möjligt.


Grovt räknat så finns det tre situationer då ett 10J/.177-vapen inte räcker till. Det handlar då om jakt, skytte på avstånd bortom 40 meter samt när det råder ofördelaktliga omständigheter för skyttet, exempelvis blåst och nederbörd.


Det är i dessa lägen ett PCP med högre effekt och grövre kaliber är motiverat.


Men varför inte kaliber 22?


Jo, det är nämligen så att kaliber 25 klarar precis allt som kaliber 22 också klarar - fast bättre.


Visst har kaliber 25 också nackdelar jämfört med kaliber 22, det är främst en marginellt högre ammunitionskostnad, (.22 - 500 st för 105 kr (21 öre/st) mot .25 - 350 st för 105 kr (30 öre/st) )men även en mindre tillgång på olika sorter. Det sistnämnda är dock sällan ett problem i praktiken då även om det finns X antal sorter så brukar man ändå bara använda 1-2 st som går riktigt bra i det aktuella vapnet. Det kvittar ju hur många sorter som finns om de ändå inte fungerar i den unika vapenindividen.


I övrigt så har kaliber 25 bara fördelar, den skjuter flackare igenom bättre BC, den fäller levande mål med större marginaler, den ger bättre träffmarkering vid plinking, den är enklare att hantera rent fysiskt och den utnyttjar luften som drivmedel på ett effektivare sätt.


Men visst borde då kaliber .30 vara ännu bättre än kaliber .25?


Jovisst är det så, teoretiskt sett. Samtidigt så finns det en fin gräns där även andra nackdelar börjar slå igenom på ett än mer tydligt sätt. Till att börja med så är ammunitionspriset märkbart högre (150 st för 115 kr (77 öre/st)), här närmar vi oss bra 22LR ammunition. Skillnaden mellan 22 till 25 är alltså bara 9 öre där skillnaden mellan 25 och 30 blir 47 öre. Nu kan man ju tycka några ören hit eller dit men räkna på 6000 skott per år...


Sedan så har vi ett ännu mer begränsat utbud av ammunition (två sorter!). Nu är ju detta sällan ett praktiskt problem, men ändå. Sedan har vi en högre luftförbrukning (nästan dubbelt upp mot 25) samt högre ljudnivå (främst flykt och anslagsläte) liksom slutligen ett än större problem med bra kulfång och långa flyktsträckor hos diabolen.


Så visst, kaliber 30 ÄR tekniskt sett bättre än kaliber 25, men den är inte praktiskt bättre, för de flesta skyttar. Det är bara om man har ett mycket smalt (specifikt) behov (ex jakt) som kaliber 30 rent konkret kan kännas överlägsen kaliber 25.


När det gäller skytte över längre avstånd så tenderar (enl Fuller mfl) gränsen ligga runt 100 yard, det är främst bortom den gränsen som kaliber 30 börjar dra ifrån kaliber 25, även om tendenserna kan börja märkas redan vid 75 yard. Vid avstånd mellan 50-75 meter så håller däremot kaliber 25 ett stabilt övertag mot kaliber 22 där det på 40-50 meters avstånd spelar en ganska ringa roll under normala skjutbetingelser huruvida man väljer 22 eller 25.


Allt sammanvägt så hade mitt givna val varit (o är) kaliber 25. Jag kunde fritt välja vilken kaliber jag skulle regga min Elite på och då var kaliber 25 mitt beslut, något som jag definitivt inte har ångrat. Särskilt inte nu när kaliber 45J på sikt även försvinner som tävlingsklass.


För vem vill egentligen skjuta Field Target med 16 joule i kaliber 22? Handlar det sedan däremot om BR så vem vill då skjuta 22 jämfört med 25 på 50 meter, eller bortom detta?


Skjuter man däremot fjädervapen, då kan kaliber 22 fortfarande ha ett berättigande eftersom mycket få fjädervapen (om något) kan få anständig fart på en kvarttumsdiabol med bibehållen skjutbarhet. Där har kaliber 22 en möjlighet att fortsätta överleva, inte minst för skadedjursjakt.

Av Johnny Ottosson - 18 augusti 2014 10:00



De senaste tävlingarna



Med anledning av gårdagens tävling i Laxå så tänkte jag idag sammanfatta läget för de två senaste tävlingarna, dels i Falun 29/6 och Laxå 17/8.


Överlag så fortsätter det låga deltagarantalet. Falun lyckades attrahera 11 st tävlanden och årets formellt sett största och viktigast tävling - själv Riksmästerskapet - i Laxå lockade blott 18 st tävlanden.


Nu ska vi dock betänka att RM detta år hamnade i riktigt uselt väder, vilket ju alltid bromsar intresset något, i synnerhet ifrån de mer sporadiskt engagerade entusiasterna. Sant är dock att vi ligger väldigt långt ifrån sportens storhetstid i Sverige när vi drog 50-70 tävlanden.


I dagens perspektiv med all den formalia som numera krävs så får vi nog anse 20 stycken deltagare som en bra uppslutning och allt över 25 stycken deltagare som en synnerligen god deltagarmängd. I praktiken så får vi förmodligen räkna med att allt fler tävlingar kommer att hamna närmare Faluns nivå än Laxås när det handlar om mindre klubbar (Fuxerna, Falun etc) eller under tävlingsdagar med sämre väderförhållanden, alltså runt tiotalet deltagare.


Till glädjeämnena hör dock att Laxå i alla fall fick fulla klasser, alltså minst 3 st deltagare i varje klass, undantaget Fri Klass med bara två deltagare. Största klassen i Laxå var PCP 16J med inte mindre än 6 st deltagare, i Falun var största klassen tvärtom Fri Klass med 4 st deltagare. Det finns fortfarande alltså en konkret risk att inte lyckas erövra en pokal i tävlingen, såvida man väljer någon av de deltagartätaste klasserna där det kan vara ända upp till 5-6 deltagare.


Den omdiskuterade klassen PCP 45J mönstrade in två deltagare i Falun men hela 5 st i Laxå, vilket gjorde den till den näst största klassen, i deltagare räknat. Lite kort så kan man konstatera att 5-6 deltagare innebär en välbesökt klass och 2-3 st en normal klass. Även här är perspektivet nedslående då en välbesökt klass förr hade 15-20 st deltagare och en normal klass 5-10 st.


Sammanfattningsvis så är det klena deltagarantalet det absolut störst hotet som finns mot sportens fortlevnad i Sverige. Vi måste helt enkelt få in fler deltagare och för att lyckas med detta så finns det bara en enda lösning - att sänka trösklarna och göra det enklare för fler att komma med. Hittils så har tyvärr utveckligen gått åt helt motsatt håll och det är detta som vi nu ser resultatet utav.

Av Johnny Ottosson - 17 augusti 2014 10:00



Ännu ett vapen till i arsenalen


 

En tidlös klassiker med rötterna till 1950-talet..


Som de minnesgoda läsarna av bloggen kanske kommer ihåg så gjorde jag i ordning en gammal Diana 23 till min grabb för ett par år sedan. Krucet med denna trevliga bössa är att han helt enkelt inte gillade den och därför inte heller sköt med den. Istället så lade han raskt beslag på mina vapen. Nu har dock önskan om något eget kommit upp igen så jag sålde Dianat och beslöt istället att spendera pengarna på något annat, som han önskade.


Önskemålet var ett vapen som är enkelt att hantera och enkelt att skjuta bra med, alltså lätt att anspänna och utan rekyl. Det ska dessutom vara möjligt att förse med olika riktmedel samt litet i formatet. Då huvudsyftet var plinking så varför då inte en pistol? 


Crosman 2240 är enkelt uppbyggd..  


Ska man sedan ha en pistol och man tänker plinking så är ju Crosman ett av de givna valen. Sålunda så föll valet på den klassiska 2240. Ett litet trevligt vapen vars enda och största nackdel är att den blir dyr i drift igenom Co2-förbrukningen, ett mindre miljöbra alternativ dessutom. Trots den uppenbara nackdelen så började jag omgående att hålla ögonen öppna för tänkbara objekt. En ny 2240 kostar 995 kr på Hurricane (billigast i landet?) men då bara 750 kr fanns i budgeten så beslöt jag mig för att scanna av begagnatsidorna på Blocket och Tradera mfl.


Slutligen så dök till sist "rätt" objekt upp i en av grupperna på Facebook och affären blev ett faktum. För 700 kr så kom en 2240 i nyskick samt 16 st Co2-patroner och en full ask .22 Milbro Select. Ifrån mina gamla gömmor kunde jag därfter fiska fram ett par ProBlox-fäste samt en tub Pelloil. Kort sagt, nu fanns allt som behövs för att börja skjuta.


Nu får vi se hur det hela utvecklar sig. Får han intresse så kan man alltid bygga ut 2240 med en Powermax HiPac så att den kan köras på vår dykarflaska istället, liksom en axelstock (mod 1399). Sedan på med ett kikarsikte så..



Av Johnny Ottosson - 16 augusti 2014 10:00




The Gamechanger!



JSB Rapid Speed - fabriken garanterar en batchprecision på 12 mm CTC för 5 skott på 45 meter..


Ni har säkert någon gång stött på en Gamechanger, en produkt eller en företeelse som hastigt, inte sällan över en natt, ändrar spelplanen, de fundamentala förutsättningarna, för någonting på ett sådant totalt sätt att man börjar tala om tiden före eller efter någonting.


Ford lyckades med sin Mustang, Honda med sin CB750, Apple med sin Iphone och ifrån internets värld så känner vi alla till fenomen som Youtube och Facebook.


Något kommer synbarligen ifrån ingenstans och är totalt okänt bara för att en kort tid efteråt ha spritt sig som en löpeld och därefter finnas på allas läppar bara för att slutligen betraktas som en institution som alltid har existerat. En referens som i sin solida tyngd används som ram för att mäta alla nykommande konkurrenter av sitt slag.


En gång för länge, länge sedan så kom jag i kontakt med JSB första gången. På den tiden, runt milleniumskiftet, så var Accupell diabolen som gällde. Den hade nyligen etablerat sig som förstahandsval före de tidigare legendariska Superdomes från RWS. Jag hade precis köpt en FX2000 och den sköt gudomligt med just Accupell, enligt dåtidens referensramar. Allt var med andra ord frid och fröjd. Jag var utomordentligt nöjd med min setup och kände mig nöjd, tacksam och ödmjuk inför den enorma precisionen som min kombination av vapen och diabol kunde prestera.


Då började det plötsligt cirkulera rykten om en engelsk superdiabol som dessutom var lite tyngre. Den salufördes under namnet Air Arms Field och var tydligen helt revolutionerande. Nu vet de flesta att revolutionerande i brittiska luftvapenblaskor kan betyda precis vadsomhelst men denna gång så kom uppgifterna ifrån det då helt nystartade AirgunBBS och därför kändes nyheten som klart mera trovärdig.


Nyfiken som jag är så skakade jag runt hos de då aktuella handlarna i Sverige och endast en visste överhuvudtaget vad jag pratade om. Jodå, de var dessutom billiga, nästan halva priset jämfört Accupell, så det hela kändes lite för bra för att vara sant.


Ett par dagar senare så damp ett litet vadderat kuvert ner i brevlådan och när jag öppnade det så fanns det minsann ingen Air Arms Field utan en liten ful grå ask med tafflig grafik som förkunnade att densamma innehöll en tjeckisk lågprisdiabol!?


Vad ända in i *******...?!?


Tur nog för handlaren så var hans telefonlinje kroniskt upptagen den dagen och jag funderade på vad som egentligen hade hänt. Förmodligen så hade mitt paket blivit förväxlat med någon annans, en annan rimligare förklaring kunde jag inte hitta. När jag hade lugnat mig lite så började jag studera asken mera ingåeende. Underligt nog så vägde dessa diaboler precis lika mycket som de eftersökta Air Arms Field - vilket sammanträffande!


Då asken bara kostade typ 49 kr så tänkte jag att, vad katten - jag öppnar den och prövar ändå.


Vid en närmare besiktning så visade sig dessa diaboler vara exceptionellt rena, inte bara jämfört med Accupell men även jämfört mot Superdomes. Märkligt! Dessutom så föreföll de vara exceptionellt homogena.


Idag, nästan 15 år senare, så kan det låta märkligt men på den tiden så var Tjeckien lite av ett obekant territorium för svenska skyttar. Detta var före 200-serien och JSBs genombrott så att köpa prylar ifrån Tjeckien lät ungefär som om man idag hade fått fatt i något ifrån Bulgarien eller Indonesien.


Jag begav mig iväg till grustaget där jag sköt på den tiden. Det var en vacker och helt vindstilla aprilkväll, en underbar vårafton. Jag började på 30 meter, vilket ansågs vara ett respektingivande avstånd på den tiden, även för en ostrypt PCP med kaliber 22. Idag hade det nog motsvarat ungefär 50 meter eftersom dåtidens diaboler inte alls kunde dra nytta av potentialen hos ett då toppmodernt PCP.


I rask takt så tömde jag ett magasin och kunde besviket konstatera att inte en enda diabol hade träffat tavlan. Som väntat, skitskräp från Tjeckien konstaterade jag. Usla handlare!


När jag sedan travade fram för att hämta tavlan så hade den faktiskt ett hål, precis under tian i det svarta fältet, det var därför jag inte hade sett det med min låga förstoring som jag hade inställd på mitt Tasco 2-7/32. Frågan är var det andra sju skotten hade tagit vägen.


Styrkt av framgången så prövade jag 40 meter eftersom detta var det enda sättet att sätta målhållaren så att träffarna tog i en fin sandhög bakom måltavlan. Då kunde jag enkelt se hur "off" som jag hade träffat vid sidan om måltavlan. Jag sköt ytterligare ett magasin och inte en enda träff kunde jag notera i sandhögen. Ändå hörde jag att diabolerna lämnade pipan.


Märkligt!


Förvirrad så gick jag muttrande fram och hämtade måltavlan. Till min stora förvåning så satt det ett betydligt större hål på ungefär samma plats som tidigare och sakta började insikten sjunka in - jag hade helt enkelt satt alla åtta skotten i ett och samma hål!


Va f*n ?!


Jag testade igen, o igen, o igen. Jodå, jag hade bara igenom att gå över ifrån Accupell till den tjeckiska budgetdiabolen JSB mer än halverat mina grupper och det hur enkelt som helst. Dessutom smidigt utan att behöva varken tvätta eller olja in diabolerna, som var brukligt med Accupells. Faktum var att jag sköt bättre på 50 meter med JSB än på 30 meter med Accupell, vilken i sin tur sköt märkbart bättre än Superdomes.
Plötsligt ringde min Nokia 3310 och handlaren hörde av sig. Lyrisk berättade jag om min upptäckt och han förklarade att han själv hade gjort samma konstaterande. Den beryktade Air Arms Field var helt enkelt den tjeckiska JSB Exact men i originalutförande. Han hade nu beställt en hel pall av dessa och började aktivt rekommendera dem som förstahandsval till alla de som behövde ammunition till FX2000, Air Arms S410 och alla andra då toppmoderna PCP.


Resten är, som ni vet - historia.


Det har kommit många diaboler sedan dess men ingen annan diabol har en sådan förkrossande respekt i branschen som just JSB. Fråga efter ammunitionsråd på vilket forum som helst, i hela världen, och jag lovar er att någon av de första svaren på vilken ammunition en nybörjare ska pröva på sitt nyinförskaffade vapen kommer att vara JSB.


Detta lilla okända diabolfabrikat har likt ett expresslok formligen krossat allt vad konkurrenterna har kunnat erbjuda när det gäller om total precision i grenar som exempelvis Field Target. Det spelar ingen roll om de andra aktörerna var gigantiska och väletablerade storföretag med sekellång historia som HN, RWS eller Crosman - när JSB gick till attack så vek alla skyttar ner sig ögonblickligen och skiftade över till JSB.


Jag har själv skjutit JSB i princip ända sedan de kom till Sverige och ofta försökt hitta andra alternativ, nästan aldrig utan att ha lyckats. Det enda konkreta undantaget har varit Exterminators ifrån Defiant som presterar lika bra eller bättre i vissa vapen, men till en betydligt högre kostnad än JSB.


Idag så fick jag åter igen möjlighet att avnjuta fredagskvällen med skytte inomhus och till sist så har jag nu tagit steget att byta från JSBH till JSB RS för min Challenger och resultatet lät inte vänta på sig. Precis som de hastiga ammunitionstesterna har visat den gångna veckan så har RS en klar edge över JSBH när allt vägs samman.


  Först 50 skott över 30 meter..


  Sedan 20 skott över 40 meter..

Av Johnny Ottosson - 14 augusti 2014 09:00


Mera Field Target


   Nu är det dags för Fuxerna SG att bjuda in till tävling!



Så har tiden då kommit till Fuxerna SGs tävling, den näst sista officiella tävlingen i landet för året. Inbjudan finns på FT Sveriges hemsida (se länk nedan) men notera att den här tävlingen kommer att äga rum på en LÖRDAG, alltså inte på en söndag (som de flesta övriga tävlingar). Det är alltså lördag 140830 som gäller.


Låt oss nu hoppas på bra väder och en god uppslutning. Klubben är betydligt mer centralt placerad än exempelvis Laxå och Onsala vilket även borgar för smidiga transporter med kollektiva färdmedel.


Länk: http://www.ftsverige.org/

Presentation


Välkommen till bloggen om Luftgevär. Detta är portalen till luftvapenvärlden i Sverige. Här finns alla nyheter om luftvapen samt länkar så att man kan gå vidare till alla sidor i Sverige som intresserar luftvapenentusiaster.

Fråga mig

868 besvarade frågor

Omröstning

Är Airpang en meningsfull del av din luftvapenhobby som tillför dig nytta?
 Ja, oundgänglig
 Ja, bra och nyttig
 Tja, kul men inte mer
 Nej, slöläser bara ibland
 Nej, kommer aldrig mer att besöka

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

Besöksstatistik

AirPang Gästbok


Skapa flashcards