Direktlänk till inlägg 30 augusti 2014
Tävlingen i Fuxerna
En välbesökt och synnerligen uppskattat tävling
Så har då årets nationella tävling i Fuxernas Skyttegille ägt rum. Trots ett betydligt sämre väder än tidigare påannonserat så blev uppslutningen rekordstor. Hela 25 stycken tävlande trotsade regnet och dök upp i skogen utanför Göta för Fuxernas första tävling i Field Target. Själv så är jag egentligen inte alls intresserad av just Field Target som tävlingsform men då det för närvarande är den enda tävlingsform som erbjuds på rimligt nära håll så bevistade jag ändå tävlingen, vädret till trots.
Tävlingen blev inte bara välbesökt utan dessutom mycket uppskattat, ett synnerligen gott betyg åt främst ordförande Lasse som drev tävlingsprojektet med liv och lust - till dagens framgång.
Att det blev såpass välbesökt överraskade mig faktiskt. I synnerhet efter Laxås sporadiska deltagarantal och med bakgrund av att ytterst få (någon enstaka?) kom ifrån de stora klubbarna i söder, främst då Mörrum. Laxå hade ju färre deltagare på sin sommartävling, trots de absolut mest idealiska väderförhållanden som jag någonsin har upplevt på en tävlingsdag. När man seda anordnade RM så blev deltagarantalet minst lika uselt, trots att det (på pappret) borde vara en "större" tävling.
Field Target är egentligen inte "min" gren men kul ändå..(foto: Lindfors)
En del av Fuxernas framgång tror jag ligger i att man har ett geografiskt sett bättre läge med bättre kommunikationer, inte minst kollektiva sådana. Flera deltagare anlände transporterade av tåg och buss vilket vanligtvis brukar vara ovanligt eller omöjligt till andra tävlingar. Sammalunda så har man riktigt bra faciliteter med en ordentlig klubbstuga och gott om plats under tak, något som blev påtagligt inte minst under dagens regntävling. Slutligen så finns det en riktigt bra och naturskön terräng där man kan göra fina, variationsrika och utmanande banor. Utan att ha besökt Mörrum så skulle jag nog vilja påstå att Fuxerna har de absolut bästa förutsättningarna för att göra riktigt fina banor.
En av de andra reflektioner som jag gjorde under tävlingsdagens gång var också värdet av ett bra kikarsikte, eller egentligen ett kikarsikte med riktigt bra och korrekt möjlighet för avståndsbedömning. Eftersom tävlingen helt ägde rum i relativt tät barrskog så var vinden absolut inget problem, vilket annars brukar vara fallet både i Onsala och Laxå. Istället så var två saker avgörande för framgång, dels att bemästra stående skytte samt dels att kunna få fram ett korrekt skottavstånd för respektive mål.
Mitt eget vapen för dagen var klart mera ämnat åt HFT än åt FT..
Flera deltagare fick möjlighet att se hur ett riktigt bra sikte (Sightron) kan användas eftersom en handlare besökte tävlingen och välvilligt demonstrade sitt sikte för intresserade. Vill man nå framgång i Field Target så är ett bra kikarsikte ett absolut måste! Field Target är inte Hunter Field Target utan i en betydligt större utsträckning en materialsport där det i praktiken helt saknas krav på skyttens förmåga att själv bedömma avstånd. Det väsentliga är istället att vara i besittning av en tillräckligt kompetent hårdvara som klarar av den uppgiften.
Själva vapnet är i relativt perspektiv av en mer underordnad betydelse. En vanlig simpel Typhoon som utrustas med ett riktigt bra sikte är en klart mer potent setup än en ett premiumvapen på femsiffrig nivå som har ett 2000 kr-sikte monterat. Om man däremot känner till avståndet eller har någon med sig som har ett bra sikte och kan berätta avståndet så spelar ens eget kikarsikte mindre roll, då är inte förstoringsgraden i sig självt viktig.
Feinwerkbau 300 dominerar totalt fjäderklassen på 10 och 16 joule..
Detta då i klasserna för 10- och 16 joule. Skjuter man 45 joule så är avståndsbedömningen inte alls lika viktig. Är siktet bara korrekt inskjutet så behöver skytten bara hålla stumt och låta vapnet damma på - målen faller som furor. Ska sanningen fram så krävs det inte alltid ens att man träffar träffzonen, blotta anslagskraften med dito vibrationer fäller målen ibland. I dagens tävling så var dock inte den här klassen lika förkrossande dominant som vanligt eftersom det inte var någon nämnvärd vind samtidigt som man hade en hel del luriga mål som krävde stående skytte samt dessutom var försedda med begränsade träffzoner. Här är det lätt hänt att man skjuter bort sig, helt oavsett vapen och kikarsikte - mycket bra!
En del stationer hade spektakulära och underhållande målplaceringar..
Dagens tävling styrker därför mina tre teser som jag har torgfört ganska länge nu; 1) Klassen för 45J har inget med Field Target att göra samt 2) semirekyla fjädervapen (typ FWB300 etc) ska gå mot PCP, inte mot riktigt fjäderluftvapen liksom att 3) Field Target är en mer materialberoende skytteform än vad många tror och detta gäller i högsta grad när det kommer till kikarsikte.
I morgon kommer en genomgång av resultatlistan, förutsatt att den har hunnit komma ut då.