Avdammad Ultra...

  Ett kompromisslöst luftgevär för jakt - Made in England.

Med en nyfylld dykarflaska så kunde jag äntligen tanka upp bortom 150 Bar och jag fyllde därför upp min gamla Ultra för att ta med den till banan under gårdagen. Detta blev en ganska omskakande upplevelse. Nu har jag inte skjutit Ultran på rätt så exakt ett år, jag hade med den till tävlingarna i Onsala under våren och sedan så sköt jag med den någon gång på skjutbanan strax därefter under förra året. Synd egentligen, tänkte jag, att jag inte använder den oftare. Dock så, när jag började skjuta med den så insåg jag direkt varför...

Skillnaden mot Challengern, som jag nu är mera "inskjuten på" var moumental.

  Då många gillade min förra selfie så kommer det en till på allmän begäran...

Till att börja med så var kikarsiktet....ärligt talat...ganska mycket skräp. Siktet ifråga är ett Tasco Varmint I 2.50-10/42 Ao som jag köpte för £89 under 2009 någongång. Att växla ifrån Leupolden till detta var som att kika igenom botten på en colaflaska typ. Jag hade absolut inget som helst minne av att skillnaden var så enorm. Förutom de optiska kvalitéerna, eller bristen på dessa, så kändes det väldigt ovant vid MilDots och tjocka staplar i hårkorset. Leupoldets hårkors är otroligt mycket finare och mindre skrymmande när man skjuter på längre avstånd. I sanningens namn så hade jag en del motljus, vilket kanske satte fingret på skillnaden i optik mellan de båda kikarsiktena lite väl tydligt men visst blev det en överraskning.

  En vy ner mot skjutbanan..

Ni har säkert upplevt fenomenet själva någon gång. Man kanske kollar på en film eller kör ett fordon som man distinkt kommer ihåg på ett speciellt, oftast mycket positivt, sätt men när man sedan konfronteras med detta vid ett senare tillfälle så blir både besviken och fundersam på vad det var som man egentligen gillade.

Ett föga imponerande kikarsikte, numera.. 

Nästa stora uppvaknande var skottljudet. Vilken knall! Visserligen så kommer jag ihåg att Ultran lät mycket, även som 12 fpe (18 fpe ska vi bara inte tala om), men här hoppade jag till ordentligt. Skillnaden mellan lång pipa och 177/10J mot kort pipa och 22/16J var minst sagt brutal. Inte konstigt att man alltid har dämpare på det här vapnet i dess hemmamarknad, England. Fy katten!

Det är märkligt hur man förändrar sin syn på något när man har en annan nyare erfarenhet i bagaget.
Ett annat område där detta var väldigt tydligt var avtryckarsystemet. Jag har alltid tyckt att Ultrans avtryck är "okej". Visst, ett enkelt jaktavtryck men ändå kort och rent. Säkert helt ypperligt för sitt användningsområde men för att jaga ultimat precision på en papptavla....nä.. Nu framstod det plötsligt som väldigt tungt, jämfört med Challengerns enhet.

  Lite skytte över 40 meter, knappast bättre än Challengern trots högre effekt..

Slutligen så var hela balansen hos vapnet helt annorlunda och detta gjorde Ultra mycket mera svårskjuten. Det är ett mycket kort och "högt" vapen (hög tyngdpunkt) med markerad pipstregring vid avfyrningen ("muzzleflip"). Likaså är omladdningen med sina två olika steg lite bökig och tidskrävande. Nu när man har vant sig vid straight-pull (klick bak, klick fram) så var den här skillnaden också väldigt tydlig.

Sammanfattningsvis så kändes det som att Ultran hade åldrats, alternativt att jag har fått andra perspektiv på den. Att den inte är något universalvapen utan en kompromisslös jaktkarbin har ju inte varit någon hemlighet sedan länge men att skillnaden var så brutalt stor jämfört med ett vapen specialiserat för just tavelskytte hade jag inte reflexterat över innan.

Nu har dock den vackra Ultran åkt in i skåpet igen och mycket talar nog tyvärr för att den får stå där en bra stund till innan den kommer till användning igen.

 

Luftvapen.miffo

19 maj 2014 00:51

ush då, en massa motljus och elände,måste varit ett adaptationsfenomen med solreflektionen från tavelpappen in i kikarn . Skruva på en av dina ljuddämpare och bete dej som vanligt folk ! Det som gäller är munnen bekännelse inför allmänheten vad som sker i det fördolda är en annan sak .
Ditt lena och fina face är helt annat än Conshita Worst,mer bilder på facet tack !

 

Johan

19 maj 2014 07:56

Schysst selfie Johnny, vackra former på både dig och ultran ;) pluspoäng också att du får med ordet "jakt" ett par gånger i artikeln. Vill ha mer av den varan =)

http://www.luftjakt.se

 

Silwer

30 maj 2014 11:26

Jo jag såg framtidsvisionen från Gamo/BSA, dvs plast i fåniga färger som deras airsoftvapen ofta också har, kan det ha ett samband på nåt vis?

Ett nytt löjeväckande steg för at ingen ska tro att det är ett krutvapen?

De är ju helt otroliga på att göra upp nya "antiterorist" regler i UK om inte annat.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  En ammunitionstest!   Klassiska Baracuda med tre olika vikter och betydligt bättre burk.     När jag köpte min gamla BSA Ultra på sommaren 2006 så betalade jag £249 vilket kompletterades med £89 för kikarsiktet och ytterligare 2 x £4...

  Brno nummer 5 Ett vackert vapen, bara stål och trä dessutom.   Även denna gång så kommer temat att vara rimfire/”salongsgevär”/småviltstudsare/kantantänt/22LR eller vad man nu egentligen vill kalla den här vapengruppen. Jag har...

  På dryga distanser...   Att skjuta över 40 meter med 177/8J är en utmaning utomhus. Idag blev det en sväng till huset och eftersom det var någorlunda vindstilla så tog jag min lilla Crosman 1701 Bullpup - i allt väsentligt drivlinan av e...

Skön söndag!   Idag blev det en sväng runt de nya domänerna. Även den här helgen så kunde jag inte motstå frestelsen att åter igen ta med min gamla BSA ut till huset för lite skytte över 40 meter. Man kan alltså säga att förra helgen g...

    Plastic fantastic!     Syntetstockar har blivit allt mer populära! Syntetstockar är numera nästan mer talrika än stockar av trä eller laminat och i takt med behoven av bättre lönsamhet, liksom rådande designtrender för skjutvapen, ...