Direktlänk till inlägg 19 mars 2014
Dags för effektmätning...
De blå linjena visar effektgränserna 10.00 joule respektive 7.50 joule för 8.44 gn.
De senaste dagarna har jag varit ifrån bloggen och ägnat min, för detta ändamål disponibla tid, åt att skjuta in min nya Diana Eleven. Efter några hundra skott där så är det nu dags för en effektmätning i kronografen. Jag gjorde på följande sätt; först så sköt jag tjugo skott med alla tre vapnen, därefter mätte jag tjugo skott och redovisade samtliga i den ordning resultaten utföll. Ammunitionen var JSB Exact 8.44 gn rakt ur burken, kronografen en Chrony Beta och avståndet till kronografen ca 0.50 meter.
Noterbart på grafen ovan är de två relevanta effektgränserna för 10.00 joule och 7.50 joule. Att Challengern går högre beror på att den är ställd för 10.00 joule E4 och inte E0 som för fjädervapen. Detta eftersom man i Tyskland räknar direkt ifrån mynningen medan vi i Sverige har lite marginal då vi mäter på fyra meter ifrån mynningen. Som synes så går Diana Eleven riktigt hårt, relativt sett. Den ligger snarare runt 8.00 joule jämnt och fint än runt 7.50 joule. Detta är självfallet inget problem för oss i Sverige men jag kan däremot tänka mig att det kan ställa till problem i Tyskland. Även min gamla Diana 25 med femtio år bakom sig går hårt, om än med lite mer varierande spridning. Den sniffar precis av och till på gränsen för 7.50 joule.
Testet mera i detalj...
Rent subjektivt så upplever man definitivt Eleven som betydligt kraftfullare än modell 25. Den är förmodligen lite lättare och det i kombination med syntetpackning och mer effekt gör att dess rekyl är klart mera kännbar, även om båda vapnen naturligtvis är ganska måttliga i sina rekylkrafter.
Gamla Diana 25 gav en relativt hög variation ifrån skott till skott, vilket i min erfarenhet inte är lika vanligt för vapen med läderpackningar som med de modernare syntetpackningarna. Detta kan bero på att uppvärmingsskotten kanske inte räckte i antal för att få packningen att "sätta sig" ordentligt efter ett antal veckors inaktivitet innan mätningen. Tittar vi på Challengern, ett PCP, så kan vi notera dess, relativt sett, laserraka effektkurva. Inget annat 177-vapen som jag har ägt på 10 joule har någonsin skjutit så jämnt. Anmärkningsvärt, inte minst med tanke på att mitt ex saknar regulator. Som vi kunde se tidigare i bloggen så ger den 50 skott inom 10 fps (!) spridning ifrån blott 124 cc volym.
Paradoxalt nog så känns Eleven betydligt lättare att anspänna, troligtvis så har man en annan geometri på mekanismen. Annars brukar normalt sett vapen med mera effekt och rekyl även vara tyngre att anspänna. Ser vi däremot till mekanismens lockup, alltså låsningen, så känns gamlingen mer förtroendeingivande - den klickar igen som ett kassaskåp! Eleven, som också har Dianas klassiska kulkoppling, låser inte lite tydligt distinkt och den subjektiva känslan är att man förmodligen har lite mer toleranser i mekaniken.
Nu ska det bli spännande att börja lite med precisionsskjutningen för att se vad vapnen kan leverera i rent praktiska temer. Kommer exempelvis den mer kännbara rekylen hos Eleven att även i praktiken påverka den praktiska precisionen?