Diana Eleven

  Två vapen åtskilda av fem decennier..

I förra veckan så ramlade till sist en splitt ny Diana Eleven ner i brevlådan. Ja, kanske inte bokstavligt talat men.. Hursomhelst. En ny modern Diana, den senaste modellen ifrån Diana som i grund och botten är konstruerad för vår licensfria effektnivå. Fabriken anger att maximal effekt är 7.50 joule och den motsvarar sådeles min 50 år gamla Diana 25. Båda två är (var) budgetvapen (av sin tid). Priset för en Diana Eleven är (i Tyskland) €164 i en sats med ett lågpris 4/32 kikarsikte (PA 10m) liksom bra fästen. Något svenskt pris har jag inte sett ännu men med frakt så betalade jag ca 1700 kr. Räknar man med att ett sådant sikte kanske skulle kosta 300 kr och fästet kanske en hundring så bör vapnet ha betingat ca 1300 kr, minus frakten. En motsvarande Crosmanprodukt, Raven, kostar i Sverige 995 kr. Min gissning är att en Eleven borde kosta säg 1195-1295 kr eller liknande om den hade sålts i Sverige. Ett sådant pris är försvarbart, så fort man börjar krypa över 1500 kr så börjar man mer och mer att matchas mot Weihrauch HW30S och ännu har jag inte sett något vapen som ens avlägset kan konkurrera med denna i sitt prisläge.

Efter att ha jämfört den rent okulärt med nyss nämnda Diana 25 så kunde jag konstatera att dessa båda vapen är förbluffande snarlika i sina fysiska dimensioner. Cylinderns längd och diameter är i det närmaste identisk, likaså avståndet mellan avtryckarbladet och bakkappan, den så kallade "length of pull", och så även totallängden. Enda markanta skillnaden förefaller vara att Diana Eleven har en lite kortare pipa.

  Lika långa cylindrar..

En bloggläsare påpekade att jag kanske borde jämföra Diana Eleven med gamla Diana 23 istället för Diana 25 då han menade att den sistnämnda motsvarade Diana 21. Själv är jag tveksam. En Diana 23 har jag sett angiven till 150, 160 och 165 mps vilket indikerar en klart lägre effekt än 7.50 joule. En Diana 25 däremot ska ju ge 175 mps, alltså 7.50 joule vilket stämmer mot Diana Elevens specifikationer. Vilket som är mest rätt får kronografen visa framöver. I övrigt så är det fysiska formatet ungefär jämförbart med en Weihrauch HW30S, det vill säga ett litet men fullt normalt hanterbart vapen för en normalbyggd man (175-180 cm).

Syntetstocken har pistolgrepp och en markerad yta framför varbygeln för den andra handen. Hela stocken känns ergonomiskt välgenomtänkt, det enda jag möjligtvis saknar är en tumhylla för handen som håller runt pistolgreppet. Bakkappan är fast och tillverkad av hal hårdplast, ingen speciellt bra lösning. Desto bättre är att man kan justera kolvens längd igenom att lägga till eller dra ifrån mellanlägg mellan kolven och bakkappan.

  Syntet - all the way...

Avtryckarbladet är tillverkat av metall, visserligen ihåligt (pressad plåt) men ändå av metall, något som inte är givet i prisklassen strax under 1500 kr. Själva avtryckarbladet är för övrigt ganska snarlikt sitt femtio år äldre syskon. Tittar vi uppåt på vapnet så finns det emellertid lite mera plast, både säkeringsknappen och själva infästningen (kornfoten) till kornsiktet är tillverkat av plast. De öppna riktmedlen är av typen Tru-Glo men det bakre är byggt i ett metallfäste. Kornsiktet skyddas av en "bur". Överlag så känns de solida och plasten som håller kornfoten ger ett förtroendeingivande intryck.

  Lika långa kolvar..

Finishen på blåneringen känns lite "tunn", ungefär som en billigare HW. Bättre än min Crosman Challenger (för mycket mer pengar) men milsvidd ifrån den gamla 25:an. Givetvis så har vapnet en vanlig kilbas av typen dovetail. Nu ska jag skjuta så mycket jag kommer åt med vapnet, tillsammans med min son. Därefter så ska jag köra precision- och prestandatester, liksom montera ett kikarsikte. Det ska bli jättespännande att duelltesta den sida vid sida mot dess fem decennier äldre anfader.

 

Silwer

18 mars 2014 14:22

ÄR detta en 10J bössa. eller finns kapacitet för mer, D25 är ju en ganska liten bössa vill jag minnas?

Trycket då, det måste väl ha ändrats sen din äldre, Diana har ärligt talat aldrig imponerat på mig med sina träaktiga trycken som de hade, obs jag snackar klassiska bössor nu.

Det är inte en snygg bössa, men ok upphöjningen framför varbygeln har ju en funktion vid stående skytte och plast får vi nog se allt oftare, lustigt nog föredrar ju många tactic style och syntet och snackar om det som en fördel.

Men inte sällan är det ju tyngre än trä, särskilt valnöt.

Nåja, kör en test mellan dem och gör den ärligt, få se vad som hänt på 50 år på en lågbudgetmärkesbössa iaf, för ännu trots Dianas tråkiga US dragning så är de ju ett märke ännu och inget Hatsan.

Direkt ur kartong bara.

Johnny Ottosson

20 mars 2014 18:41

Jag tror att 10J är den yttersta gränsen, båda vapnen är i grunden utvecklade för 7.50 joule.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  En ammunitionstest!   Klassiska Baracuda med tre olika vikter och betydligt bättre burk.     När jag köpte min gamla BSA Ultra på sommaren 2006 så betalade jag £249 vilket kompletterades med £89 för kikarsiktet och ytterligare 2 x £4...

  Brno nummer 5 Ett vackert vapen, bara stål och trä dessutom.   Även denna gång så kommer temat att vara rimfire/”salongsgevär”/småviltstudsare/kantantänt/22LR eller vad man nu egentligen vill kalla den här vapengruppen. Jag har...

  På dryga distanser...   Att skjuta över 40 meter med 177/8J är en utmaning utomhus. Idag blev det en sväng till huset och eftersom det var någorlunda vindstilla så tog jag min lilla Crosman 1701 Bullpup - i allt väsentligt drivlinan av e...

Skön söndag!   Idag blev det en sväng runt de nya domänerna. Även den här helgen så kunde jag inte motstå frestelsen att åter igen ta med min gamla BSA ut till huset för lite skytte över 40 meter. Man kan alltså säga att förra helgen g...

    Plastic fantastic!     Syntetstockar har blivit allt mer populära! Syntetstockar är numera nästan mer talrika än stockar av trä eller laminat och i takt med behoven av bättre lönsamhet, liksom rådande designtrender för skjutvapen, ...