Airpang

Alla inlägg under februari 2014

Av Johnny Ottosson - 14 februari 2014 06:00


Daystate Wolverine C


  Daystates hyllning till Brococks Enigma Mk I och PCP-1


Idag så presenterades äntligen Daystates stora nyhet för den kommande säsongen, Wolverine i sin C-version och visst - någon A-klass kan man inte direkt tala om när det gäller designen. Daystate har nu äntligen lyckats utröna vad som är mer motbjudande än en stock tillverkad av ihålig hårdplast, nämligen en mix av densamma och ädel turkisk valnöt. 


Med denna modell så lyckas man komplettera Wolverine (jätteffekt för 5-10 skott, sedan fyllas till 250 Bar) med Wolverine modell B (någon som överhuvudtaget kommer ihåg den?) och nu modell C som definitivt kommer att gå till historien, den saken har Daystate verkligen gått i land med.

ANNONS
Av Johnny Ottosson - 13 februari 2014 22:00


 

Challenger eller CZ200T – vilken är bäst?


  CZ200T


Igår så fick jag frågan om ovanstående, vilket är egentligen bäst och varför? Tidigare så har jag alltid haft AA/CZ200T som favoritvapen till 10J så varför nu byte till….en Crosman? Tja, i rättvisans namn så måste man väl betrakta det som en högst rättvis fråga. Jag har, som sagt, alltid gillat 200-serien högt och rent – vilket jag gör ännu – men dessa vapen har även de sina svaga sidor och intressant nog så sammanfaller dessa med de starka sidor som finns hos Challengern.


Den absolut största praktiska skillnaden som finns mellan dem är avtryckarsystemet. Ända sedan jag fick möjlighet att provskjuta Stefan Pyks egen Challenger så har jag varit förbluffad över hur pass bra avtryck som Crosman har lyckats få till. Här ligger 200-serien i lä, även att man kan förbättra det en hel del igenom exempelvis ett nytt avtryckarblad ifrån tredje part. Original avtryckarblad hos 200 är nämligen tillverkat av plast, vilket dessutom sviktar lite när avtrycket möter motstånd, och detta, i kombination med en lite rå känsla hos avtryckarmekaniken, skapar en helhet som har god utvecklingspotential, något som man emellertid har avstått ifrån av kostnadsskäl. Vidare tillkortakommanden hos 200, som Challengern saknar, är repeterfunktionen, vilken är vida bättre hos Challengern. Den sistnämnda har straight-pull med kort slaglängd och totalt ambidextriös funktion. Gamla 200 har ett högst konventionellt repeterhandtag som manövreras upp-bak-fram-ner på klassiskt vis. Nu är Challengern på inget sätt perfekt här, även om det är rätt tänkt. När man ska sluta mekanismen så måste man känna så att den asymmetriskt formade ”spetsen” på T-handtaget verkligen klickar rakt in mot blocket – tillverkningsprecisionen hos Crosman har en hel del övrigt att önska (mer om detta senare). Vidare så har vapnen helt olika dimensioner. Lilla 200 är verkligen liten, riktigt liten, där Challengern har normala, fullstora, mått. Huruvida detta är en för- eller nackdel är upp till var och en att bestämma. Noterbart är dock att 200 för väldigt få normalbyggda människor upplevs som ”för” liten, bara liten… Slutligen så har vi piporna. CZ tillverkar erkänt bra pipor och där finns inga anmärkningar. Crosman kör här med pipor från Lothar-Walther och de håller naturligtvis, som alltid (nästan), en mycket hög kvalité, betydligt bättre än deras egna motsvarigheter på den billigare Discoveryn. Den stora skillnaden ligger i att Crosmans pipa är helt friflytande där CZs sitter fast i det främre pipbandet, vilket dessutom tar i lufttuben. Detta är aldrig en bra lösning, hur man än vrider och vänder på saken.


Vänder vi sedan på myntet så har 200-serien en hel del starka sidor som Challengern saknar. Till att börja med så har den finish! Lite elakt sagt kanske men skillnaden dem emellan är stor och då är – märk väl – 200-serien ändå inget underverk av den här varan. En 200 är ett lågprisvapen och finishen är INTE på sedvanlig (hög) AA-nivå. Skillnaden till premiumvapen (som Daystate, Theoben etc) är givetvis milsvid. Crosman, tja…där är liknelsen till kinavapen inte långt borta. Blåneringen (eller vad man kan kalla den) är flammig, passningen mellan olika komponenter är synnerligen generös och en del plastdetaljer (ex bakkappan) är rent leksaksmässiga. Här vinner 200-serien stort, något som även är fallet när det gäller modellernas infrastruktur. De antal tredjepartskomponenter som man kan köpa till 200 är på alla sätt enormt och reservdelar är självfallet inga problem. Att däremot hitta delar till Crosman utan att behöva importera ifrån USA är hart närt omöjligt, även om enstaka handlare (ex Hurricane) kan ha grejor liggande. Sett till grundkonstruktionen så är även 200-serien sundare då den har löstagbara tuber som gör vapnet enklare att meka med och smidigare den gången man, av någon anledning, behöver byta en tub.


  Crosman Challenger


I övrigt så har de båda modellerna många gemensamma beröringspunkter, de är ju i grund och botten skapade för samma typ av användningsändamål, precisionstavelskytte och tävlingsskytte på lite lägre nivå, till en bråkdel av kostnaden av ”riktiga” matchvapen. För detta ändamål så fungerar de mycket bra, man får en enorm praktisk precision för relativt sett små pengar. Justerbarheten är bra hos båda vapnen och i synnerhet ”nedåt” mot yngre skyttar. Inställningsmöjligheterna på LOP, kolvkamshöjd, skränkning och liknande är med god marginal tillräckliga för alla rimliga önskemål. Båda stockarna är på vederbörligt sätt tävlingsinfluerade med omtänksamma detaljer som rail under förstocken och närmast vertikala pistolgrepp. Detta är kort sagt vapen som hela familjen kan avnjuta och som alla människor enkelt kan hantera. De har dessutom tillräckligt bra precision och skjutbarhet för att vara belönande och roliga att använda.


Hur ska man då sammanfatta saken?


CZ/AA200T är mer klassisk med sin trästock, den känns mer gedigen och känns roligare att visa upp. Det är i grund och botten en väldigt gammal konstruktion men en ”solid performer” med en lång historia av rättvis popularitet. Möjligheten att bygga om och modifiera den är mycket stor med mänger av olika delar ifrån utomstående aktörer. Ett litet och smidigt vapen som en del rentav tycker är gulligt. Tillkortakommandet är främst ett, för vapentypen, enkelt avtryckarsystem samt pipinfästningen, liksom formatet som kan anses vara lite för smidigt till storvuxna skyttar.


Challengern är en bättre grundkonstruktion, bortsett ifrån tubutformningen, men med usel finish och i bästa fall tveksam passning. Visst skjuter den bra men när man berättar att den kostar nästan 7000 kr så häpnar folk runtomkring. Man måste helt enkelt skjuta den lite för att acceptera prisnivån men prisvärd på samma sätt som 200-serien känns den aldrig. I skenet av den 2000 kr billigare CZ200T är den alltid för dyr, sitt överlägset bättre avtryckarsystem till trots. Den mer oömma syntetstocken är knappast vacker men tålig och förbluffande solid, något som inte gäller bakkappan vilken med fördel kan kastas per omgående.


Vilken ska man välja?


En 200 är alltid svår att gå runt och för 5000 kr (ink fyllkit!) så är den närmast ett klipp! Utan tvekan PCP-världens motsvarighet till HW30S. Mycket få köpare av den här modellen torde vara eller bli besvikna över sitt köp. Challengern är mer tveksam, den måste man nog ”känna för” innan man vill köpa den, inte minst i skenet för att den är ett par tusenlappar dyrare. För de allra flesta så torde nog 200 bli det bättre köpet, trots att jag personligen också är väldigt nöjd med Challengern – bara att vara lite udda kan ju vara värt en slant också, eller hur?

ANNONS
Av Johnny Ottosson - 11 februari 2014 20:00


 

Vår nya logga


  En syn övriga deltagare får vänja sig med att se i placeringlistorna...

Av Johnny Ottosson - 11 februari 2014 12:00



Nytt från Fuxerna Skyttegille

 

 

Vi har definitivt landets snyggaste medlemskort...


Igår så hade vi årsmöte i klubben och då framkom en del nyheter som kan vara av mer allmänt intresse. Klubben har i samband med detta årsmöte genomgått ett definitivt generationsskifte varvid några äldre medlemmar med många år i klubben bakom sig har avböjt omval till styrelsen och därmed lämnat plats till en yngre generation entusiaster. Efter sedvanlig avtackning med förtjänstmedaljer och blomsterkvastar så valde årsmötet enhälligt Lasse som ordförande, ett mycket bra val.  Lasse är ju, tillsammans med sin far Sören, en av förgrundsfigurerna på klubben och därtill en mångkunnig och initiativkraftig person som jag själv tror kommer att kunna tjäna klubben på ett alldeles utmärkt sätt. Övriga nyckelpersoner blev ny kassör i form av Lorentz och som ny sekreterare valde vi in Anders. Även är två mycket lämpliga val för respektive uppgifter. De i läsekretsen som vill bli medlemmar och ta kontakt med representanter för klubben bör sålunda i första hand vända sig till Lasse och i andra hand någon annan i styrelsen.


Gällande nya säkerhetsregler så kräver skytte med kaliber 22LR numera att minst TVÅ medlemmar är deltagande samtidigt, det är alltså inte längre möjligt att nyttja banan för ensamskytte med den kalibern. Detta är intressant och notera främst eftersom jag har hört tänkbara framtida klubbmedlemmar som har frågat om banan också är tillgänglig för 22 LR, vilket inte är fallet för exempelvis Onsalas bana. Krutvapenskytte är dessutom, liksom tidigare, begränsat till givna tider. Luftskytte för medlemmar står fritt fram till 21.00 och kan bedrivas enskilt. För de som funderar på att bli medlemmar så finns det möjlighet att i medlems närvaro gästskjuta gratis vid enstaka tillfälle, för att bekanta sig med klubben och anläggningen. Bortsett ifrån 22 LR och luftvapen så kan man även bedriva bågskytte på klubben, även detta enskilt, men med beaktande av att vissa pilbågar har skottvidder som vida överstiger vad någon form av luftvapen kan prestera.


I övrigt så är Fuxerna på G. Man har drygt 20 betalande medlemmar och medlemsavgiften har nu fastslagits till 300 kr för hela 2014. Ett stort antal av de aktiva skyttarna (samtliga?) har skaffat ”Grönt Kort” (Gevärsskyttekortet, SSF) och förefaller överlag taggade att delta i säsongens kommande tävlingar med liv och lust. Av de ibland på internetforum stundtals heta debatterna för och emot sportens anslutning till SSF märkes på årsmötet och i klubben ingenting – här råder unison konsensus om att klubben går på rätt väg med anslutningen. Inför den kommande säsongen kommer man dessutom att undersöka möjligheterna att eventuellt arrangera en officiell tävling men oavsett detta så kan ni alla räkna med att se ett flertal av Fuxernas medlemmar med på alla de olika nationella tävlingarna hos andra klubbar som kommer att äga rum under året.


Väl mött säsongen 2014 allesammans !!

Av Johnny Ottosson - 10 februari 2014 16:30


GINB går i graven..


Idag kom en bekräftelse upp på GINBs hemsida över det rykte som har cirkulerat på olika luftvapenforum världen över de senaste dagarna - GINB lägger ner. Kvarvarande stockar (innevarande order) kommer dock att säljas men sedan så är det hela över. Mycket trist med tanke på det fina hantverk som alltid har kännetecknat GINBs produktion.


Länk: http://www.ginb.it/index.php?&lang=en

Av Johnny Ottosson - 8 februari 2014 18:00


GINB slutar saluföra vapenstockar?


Enligt ett rykte på YF så har GINB slutat ta order på nya stockar och i nuläget så är det oklar om produktionen kommer att återupptas överhuvudtaget i framtiden.

Av Johnny Ottosson - 8 februari 2014 15:00


 

Ett modernt PCP med kaliber 25 - ett universalvapen?

 

  

Theoben Rapid 12/250


Allt fler jägare och skyttar har under de senaste åren fått upp ögonen för dagens moderna luftgevär av typen PCP – alltså tryckluftsdrivna luftvapen. I de allra flesta fall har den kontakten kommit via ett luftgevär ifrån FX Airguns AB, som är marknadsledande på den här typen av luftvapen i Sverige.


Nu står FX Airguns, liksom flera andra tillverkare av såväl vapen som ammunition, redo att på allvar lansera produkter i kaliber 25 eller 6.35 mm. Den här rejäla kvarttumskalibern är naturligtvis inte ny, den har funnits i luftvapen ända sedan dess barndom men den har alltid haft en ganska undanskymd tillvaro på grund av projektilernas tyngd och format.


 

Även på farfars tid så fanns kaliber 25...


Mycket få av de gångna decenniernas fjäderluftvapen kunde generera den kraft som krävs för att låta fördelarna med den här kalibern komma till sin rätta. Sedan ett drygt decennium har dock den nya tidens tryckluftsdrivna luftvapen förfinats och i takt med detta har de också blivit allt vanligare som beväpning för såväl för skyddsjägare som för dem som bara ägnar sig åt rekreativt skojskytte hemmavid.


Tack vare de allt vanligare tävlingarna i Hunting Field Target, en jaktstigsliknande tävlingsform anpassad för den här typen av luftgevär, har också vapentypen berikats med en etablerad tävlingsserie med 5-6 större tävlingar om året i Sverige.


Förutom att vara oerhört lättskjuta, har dessa vapen enastående låga driftskostnader vilket naturligtvis är en lättnad i våra tider av allt mer galopperande ammunitionskostnader för krut-vapen. För mellan 50 och 100 kronor kan man köpa en ask ammunition med 500 diaboler och sedan är det bara att börja skjuta, helt utan rekyl, oväsen eller rökgaser. Det många dock inte känner till är att dessa vapen – i dess licenspliktiga former – har prestanda som i praktiska termer inte ligger långt ifrån .22 Long Rifle.


 

Vacker, men kanske inte optimal som jaktvapen - Remington M/25 22 LR.


Under mer än hundra år har .22 Long Rifle dominerat som vårt främsta övningsvapen men kalibern har, förutom stegrande ammunitionskostnader, även nackdelen i form av en betydligt längre räckvidd än luftvapendiabolerna (om man av praktiska skäl upplever räckvidden som en nackdel). Man kan ungefär likna det hela vid ett kast över en fotbollsplan med endera en tennisboll eller en badmintonboll. Tennisbollen, liksom .22 LR-kulan, flyger betydligt längre än vad en badmintonboll eller en diabol förmår. Finessen med de moderna luftvapnen är alltså att de räcker ut till 50, 80 och i vissa fall även 100 meter där de kan leverera likvärdiga träffbilder som .22 Long Rifle under goda väderförhållanden. Samtidigt som de tappat all kraft efter bara 400 meter.


En kula från ett vapen i .22 Long Rifle flyger däremot lätt bortåt en kilometer och bär då fortfarande kraft nog med sig för att ställa till stor skada. Just detta faktum har många skyddsjägare upptäckt och de utnyttjar då just den fördelen jämfört med de traditionella vapnen för att avlossa skott mot horisonten där man inte i lika stor utsträckning måste ha långa säkerhetsavstånd. Exempel på detta kan vara vid avskjutning av duvor och andra skadefåglar i rädtopparna.


 


Så, hur bra är då dessa luftvapen egentligen jämfört med .22 Long Rifle och vad tillför den allt mer populära kaliber .25 i jämförelse med den mycket vanligare krutdrivna 22:an?


Lite förenklat kan man säga att ett licenspliktigt luftvapen i kaliber .25 skjuter en projektil som väger cirka tre fjärdedelar av projektilen i .22 Long Rifle som även är dubbelt så tung som en normal diabol i kaliber .22. I ballistiska termer är .22 Long Rifle ungefär två och en halv gång så effektiv. Kaliber .25 har ungefär 25 procent bättre BC än kaliber .22 (om man jämför diaboler). Utgångshastigheterna hos luftvapnen ligger kring 250–280 m/s vilket är cirka 60–70 m/s långsammare än .22 Long Rifle subsonicammunition.


 

Ett modernt PCP med kaliber 25 är ett formidabelt jaktvapen..


Den grova luftvapenkalibern flyger alltså betydligt stabilare genom luften än den klenare luftvapenkalibern .22 och den har fördelen av att slå ett 15 procent större hål i målet, till gagn för den som riktar luftvapnet mot levande varelser. 

Av Johnny Ottosson - 6 februari 2014 20:00



Skyttekortet


  Så här ser det tillfälliga kortet ut, det gäller upp till en månad, tills det riktiga kortet kommer..


I början på veckan så samlades vi då, de flesta medlemmarna i Fuxerna Skyttegille, för att tillsammans ta Svenska Skyttesportförbundets Gröna Kort för gevärsskytte. Själva provet var mycket enkelt, endast 17 stycken frågor av typen A, B eller C som kryssades i för ett rätt svar per rad. Frågorna var indelade i två kategorier, den ena tillät tre och den andra två fel. Till karaktären så var frågorna väldigt elementära och det var bara någon enstaka som krävde att man tänkte till lite. Jag är personligen övertygad om att i princip "vem som helst" med en liten smula sunt förnuft kan ta ut detta skyttekort utan några som helst problem.


  Det gäller att hålla tungan rätt i munnen när man kryssar i...


Själva provet gick mycket lätt och efteråt så fick vi alla ut tillfälliga kort som gäller under en månad innan det riktiga kortet hinner komma. Kostnaden för provet/kortet blev totalt 50 kr och med hjälp av detta lilla kort, som tog ungefär en trekvart att ta, så kan vi nu ta ut en tävlingslicens och kortet ihop med ett vanligt föreningsintyg gör att vi nu kan ta ut en rejäl studsare, eller valfritt luftgevär, på målskyttelicens.


Så, ni som ännu inte har tagit ut kortet för det kommande säsongen, passa nu på. Det är hur enkelt som helst, det är synnerligen billigt och det gäller livet ut. Med hjälp av detta (o ett föreningsintyg) så kan man enkelt kvittera ut exempelvis en 22LR eller något annat roligt om man blir sugen...

Presentation


Välkommen till bloggen om Luftgevär. Detta är portalen till luftvapenvärlden i Sverige. Här finns alla nyheter om luftvapen samt länkar så att man kan gå vidare till alla sidor i Sverige som intresserar luftvapenentusiaster.

Fråga mig

861 besvarade frågor

Omröstning

Är Airpang en meningsfull del av din luftvapenhobby som tillför dig nytta?
 Ja, oundgänglig
 Ja, bra och nyttig
 Tja, kul men inte mer
 Nej, slöläser bara ibland
 Nej, kommer aldrig mer att besöka

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

Besöksstatistik

AirPang Gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se