Challenger eller CZ200T – vilken är bäst?

  CZ200T

Igår så fick jag frågan om ovanstående, vilket är egentligen bäst och varför? Tidigare så har jag alltid haft AA/CZ200T som favoritvapen till 10J så varför nu byte till….en Crosman? Tja, i rättvisans namn så måste man väl betrakta det som en högst rättvis fråga. Jag har, som sagt, alltid gillat 200-serien högt och rent – vilket jag gör ännu – men dessa vapen har även de sina svaga sidor och intressant nog så sammanfaller dessa med de starka sidor som finns hos Challengern.

Den absolut största praktiska skillnaden som finns mellan dem är avtryckarsystemet. Ända sedan jag fick möjlighet att provskjuta Stefan Pyks egen Challenger så har jag varit förbluffad över hur pass bra avtryck som Crosman har lyckats få till. Här ligger 200-serien i lä, även att man kan förbättra det en hel del igenom exempelvis ett nytt avtryckarblad ifrån tredje part. Original avtryckarblad hos 200 är nämligen tillverkat av plast, vilket dessutom sviktar lite när avtrycket möter motstånd, och detta, i kombination med en lite rå känsla hos avtryckarmekaniken, skapar en helhet som har god utvecklingspotential, något som man emellertid har avstått ifrån av kostnadsskäl. Vidare tillkortakommanden hos 200, som Challengern saknar, är repeterfunktionen, vilken är vida bättre hos Challengern. Den sistnämnda har straight-pull med kort slaglängd och totalt ambidextriös funktion. Gamla 200 har ett högst konventionellt repeterhandtag som manövreras upp-bak-fram-ner på klassiskt vis. Nu är Challengern på inget sätt perfekt här, även om det är rätt tänkt. När man ska sluta mekanismen så måste man känna så att den asymmetriskt formade ”spetsen” på T-handtaget verkligen klickar rakt in mot blocket – tillverkningsprecisionen hos Crosman har en hel del övrigt att önska (mer om detta senare). Vidare så har vapnen helt olika dimensioner. Lilla 200 är verkligen liten, riktigt liten, där Challengern har normala, fullstora, mått. Huruvida detta är en för- eller nackdel är upp till var och en att bestämma. Noterbart är dock att 200 för väldigt få normalbyggda människor upplevs som ”för” liten, bara liten… Slutligen så har vi piporna. CZ tillverkar erkänt bra pipor och där finns inga anmärkningar. Crosman kör här med pipor från Lothar-Walther och de håller naturligtvis, som alltid (nästan), en mycket hög kvalité, betydligt bättre än deras egna motsvarigheter på den billigare Discoveryn. Den stora skillnaden ligger i att Crosmans pipa är helt friflytande där CZs sitter fast i det främre pipbandet, vilket dessutom tar i lufttuben. Detta är aldrig en bra lösning, hur man än vrider och vänder på saken.

Vänder vi sedan på myntet så har 200-serien en hel del starka sidor som Challengern saknar. Till att börja med så har den finish! Lite elakt sagt kanske men skillnaden dem emellan är stor och då är – märk väl – 200-serien ändå inget underverk av den här varan. En 200 är ett lågprisvapen och finishen är INTE på sedvanlig (hög) AA-nivå. Skillnaden till premiumvapen (som Daystate, Theoben etc) är givetvis milsvid. Crosman, tja…där är liknelsen till kinavapen inte långt borta. Blåneringen (eller vad man kan kalla den) är flammig, passningen mellan olika komponenter är synnerligen generös och en del plastdetaljer (ex bakkappan) är rent leksaksmässiga. Här vinner 200-serien stort, något som även är fallet när det gäller modellernas infrastruktur. De antal tredjepartskomponenter som man kan köpa till 200 är på alla sätt enormt och reservdelar är självfallet inga problem. Att däremot hitta delar till Crosman utan att behöva importera ifrån USA är hart närt omöjligt, även om enstaka handlare (ex Hurricane) kan ha grejor liggande. Sett till grundkonstruktionen så är även 200-serien sundare då den har löstagbara tuber som gör vapnet enklare att meka med och smidigare den gången man, av någon anledning, behöver byta en tub.

  Crosman Challenger

I övrigt så har de båda modellerna många gemensamma beröringspunkter, de är ju i grund och botten skapade för samma typ av användningsändamål, precisionstavelskytte och tävlingsskytte på lite lägre nivå, till en bråkdel av kostnaden av ”riktiga” matchvapen. För detta ändamål så fungerar de mycket bra, man får en enorm praktisk precision för relativt sett små pengar. Justerbarheten är bra hos båda vapnen och i synnerhet ”nedåt” mot yngre skyttar. Inställningsmöjligheterna på LOP, kolvkamshöjd, skränkning och liknande är med god marginal tillräckliga för alla rimliga önskemål. Båda stockarna är på vederbörligt sätt tävlingsinfluerade med omtänksamma detaljer som rail under förstocken och närmast vertikala pistolgrepp. Detta är kort sagt vapen som hela familjen kan avnjuta och som alla människor enkelt kan hantera. De har dessutom tillräckligt bra precision och skjutbarhet för att vara belönande och roliga att använda.

Hur ska man då sammanfatta saken?

CZ/AA200T är mer klassisk med sin trästock, den känns mer gedigen och känns roligare att visa upp. Det är i grund och botten en väldigt gammal konstruktion men en ”solid performer” med en lång historia av rättvis popularitet. Möjligheten att bygga om och modifiera den är mycket stor med mänger av olika delar ifrån utomstående aktörer. Ett litet och smidigt vapen som en del rentav tycker är gulligt. Tillkortakommandet är främst ett, för vapentypen, enkelt avtryckarsystem samt pipinfästningen, liksom formatet som kan anses vara lite för smidigt till storvuxna skyttar.

Challengern är en bättre grundkonstruktion, bortsett ifrån tubutformningen, men med usel finish och i bästa fall tveksam passning. Visst skjuter den bra men när man berättar att den kostar nästan 7000 kr så häpnar folk runtomkring. Man måste helt enkelt skjuta den lite för att acceptera prisnivån men prisvärd på samma sätt som 200-serien känns den aldrig. I skenet av den 2000 kr billigare CZ200T är den alltid för dyr, sitt överlägset bättre avtryckarsystem till trots. Den mer oömma syntetstocken är knappast vacker men tålig och förbluffande solid, något som inte gäller bakkappan vilken med fördel kan kastas per omgående.

Vilken ska man välja?

En 200 är alltid svår att gå runt och för 5000 kr (ink fyllkit!) så är den närmast ett klipp! Utan tvekan PCP-världens motsvarighet till HW30S. Mycket få köpare av den här modellen torde vara eller bli besvikna över sitt köp. Challengern är mer tveksam, den måste man nog ”känna för” innan man vill köpa den, inte minst i skenet för att den är ett par tusenlappar dyrare. För de allra flesta så torde nog 200 bli det bättre köpet, trots att jag personligen också är väldigt nöjd med Challengern – bara att vara lite udda kan ju vara värt en slant också, eller hur?

 

MH

13 februari 2014 22:51

Har en cz 200 hunter sen ett år tillbaka och kan bara säga att den är en av mina favoritbössor då den förknippas med smidighet,lätt att fylla,precision i särklass.Detta trots att jag har ett flertal betydligt dyrare pcper.skjutglädje

 

MH

13 februari 2014 22:57

Angående crossman och liknelsen med kinavapen så är såvitt jag vet crosmans luftgevär kinatillverkade med en del montering i usa.
finishen är inte så hög på ngt luftgevär från dom som jag har provat.

 

Skjutglad

14 februari 2014 09:45

Hej Johnny
Kan uppdatera lite ang. challengern.
Fräsningen av stocken är nu mycket bättre på det exemplaret jag fick hem från USA
Innan jul jämfört med den för 2 år sedan. Mycket bättre passform.
Transferporten var ju förr portad i pipan så att säga idag så är det en lös
transferport port mellan pipan och blocket som enkelt kan bytas ut.
Annars små förbättringar överlag i kvaliteten men visst
det är ingen Roll Royce. Men lite bättre har den blivit.
Har fått Altaroz i Tjeckien att bygga en regulator till mig och
väntar bara på licensen. Skall bli kul att se vad den kan prestera i 16 J
i sommar.

Johnny Ottosson

15 februari 2014 10:48

Det ska bli spännande att följa, du får återkomma och rapportera.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  En ammunitionstest!   Klassiska Baracuda med tre olika vikter och betydligt bättre burk.     När jag köpte min gamla BSA Ultra på sommaren 2006 så betalade jag £249 vilket kompletterades med £89 för kikarsiktet och ytterligare 2 x £4...

  Brno nummer 5 Ett vackert vapen, bara stål och trä dessutom.   Även denna gång så kommer temat att vara rimfire/”salongsgevär”/småviltstudsare/kantantänt/22LR eller vad man nu egentligen vill kalla den här vapengruppen. Jag har...

  På dryga distanser...   Att skjuta över 40 meter med 177/8J är en utmaning utomhus. Idag blev det en sväng till huset och eftersom det var någorlunda vindstilla så tog jag min lilla Crosman 1701 Bullpup - i allt väsentligt drivlinan av e...

Skön söndag!   Idag blev det en sväng runt de nya domänerna. Även den här helgen så kunde jag inte motstå frestelsen att åter igen ta med min gamla BSA ut till huset för lite skytte över 40 meter. Man kan alltså säga att förra helgen g...

    Plastic fantastic!     Syntetstockar har blivit allt mer populära! Syntetstockar är numera nästan mer talrika än stockar av trä eller laminat och i takt med behoven av bättre lönsamhet, liksom rådande designtrender för skjutvapen, ...