Uppdaterad Marauder

Inte längre "Made in the USA"...

Så, på Shot Show i USA så kommer man i morgon att presentera en uppdaterad version av Maraudern. Nytt är en annan bokstock där man har fräst bort kolvkammen och ersatt denna med den ihåliga plastkammen ifrån syntetversionen av Marauder samt en bättre inbyggd ljuddämpare i pipan. Tekniskt sett så talar man om en förbättrad ventilteknik som nu - enligt den officiella pressreleasen - kan ge hela 15-17 skott på en fyllning med kaliber 25.

Trots en i grund och botten billig konstruktion så landar emellertid prislappen på drygt $700 att jämföra med dagens $479 hos Airgun Depot. Numera annonserar man dessutom vapnet som "Built in America" snarare än "Made in the USA". Pest eller kolera för vår del men förändringen har väckt stor debatt på diverse forum.

I övrigt så verkar det tunnt från Crosman, man har förfinat sin NitroPiston som nu utlovas ge 15% högre utgångshastighet och 35% högre anslagsenergi, säkert precis vad modellen - som tidigare uppgavs till "1500 fps" - behöver för att glädja den precisionsintresserade fantasten.

Crosman!

Ni kan bättre än detta....!

Barreldroop på Royale-serien...

  Notera skillnaden ifrån höger sida till vänster mellan tub och pipa..

Igår så fick jag en fråga ifrån en läsare och den frågeställningen uppkommer med jämna mellanrum. Ämnet rör Royale-seriens barreldroop, alltså att piporna slokar mellan block och mynning. Här är mailet:

"Bara en lite fråga som du kanske inte kan svara på!? Kilspåren för kikarfästena på Eliten & Royalen gör dom separat eller kommer dom färdiga i blocket/lådan (strängpressade?)? Hade det varit så att dom bearbetas fram i efterhand så tycker jag att det hade varit väldigt enkelt och praktiskt om dom hade varit lite vinklade/tiltade. Detta med tanke på den krumma kulbanan du får i ett relativt (i jämförelse med t.ex krutvapen) klent luftgevär, och du hade då sluppit att shimsa kikarsiktet när justerområdet tar slut.

Bara en tanke.
Med vänlig hälsning
Micke"

Som jag förstår saken så är detta problem vanligast på vapen som har låg effekt och lång pipa med en relativt tung (lång) shroud, inte sällan kombinerat med ett billigt kikarsikte med snål justermån. I sådana lägen så kan man få stora praktiska problem och en inte helt ovanlig lösning är tyvärr "bonnmek" i form av shimsning, som alltid en styggelse. Dock så, även med fulleffektsvapen så förekommer fenomenet med barreldroop på en del exemplar, alla foton i dagens inlägg är exempelvis ifrån min egen Elite - som har ett rejält barreldroop, vilket dock inte förhindrar den normala praktiska användningen av vapnet.

   I den här ändan av pipan så finns det gott om mellanrum..

I de flesta fall, med bra kikarsikte och vapen på full effekt, så är FXs barreldroop inget större praktiskt problem men de vapen som till exempel är skenstrypta och försedda med en 600 mm lång pipa i kaliber 25 så kan bekymmren vara betydande. Den bästa lösningen är då att byta fästen till sådana som har motsvarande barreldroop inbyggt alternativt byta till ett kikarsikte med större justermån, detta då förutsatt att man inte kan öka utgångshastigheten hos vapnet och därmed erhålla en flackare projektilbana.

   ...i den här ändan är det desto tightare..

Det sista alternativet är att resa pipan igenom ett stöd, en så kallad "rail" på ovansidan om pipan. Detta stöd fäster man på ovansidan om blocket och det löper då ovanpå pipan ända till mynningen där det fäster i pipan via en pipvikt. FX saluför själva ett sådant stöd men det kan vara en smula svårt att få tag på, jag har själv försökt köpa ett under det senaste året, alltså i princip ända sedan det kom ut på marknaden.

   FXs FT-modell med railen monterad ovanför pipan..

The Elite

  Det är bara shouden/pipan och tuben som skiljer men intrycket av storlek är ett helt annat..

En av de absolut mest diskreta modellerna i sortimentet hos FX Airguns är företagets toppmodell Elite. Vid en hastig anblick så kan man lätt ta den för bara en helt vanlig modell Royale men om man synar modellen lite mer noga så hittar man den absolut mest fascinerande och tekniskt sett innovativa modell som finns på marknaden idag.

I takt med den snabba utvecklingen av tryckluftsgevär, Pre Charged Pneumatics (PCP), förfinas ständigt prestandan hos dessa vapen i en rask takt. Redan 2008 kom basmodellen till Elite, benämnd Royale, men trots ett mycket snarlikt utseende så har Elite en helt annan drivkälla, vilken dock även kan erhållas i vanliga Royale, samt en unik laddprincip med direkt-till-pipan laddning. Laddsystemet är naturligtvis ingen nyhet i sig, men detta är första gången som det används på den här effektnivån och i kombination med FX Airguns ST-teknik.

De flesta av dagens PCP har självreglerande ventilsystem. Detta innebär att ventilen är avstämd mot systemtrycket så att vapnet hela tiden levererar en så jämn utgångshastighet som möjligt. När man avfyrar ett sådant vapen frigörs en hammare, en slags kolv, som drivs av hammarfjädern och när hammaren träffar ventilkäglan släpper ventilen ut lite luft som i sin tur skickar ut diabolen. När vapnets tub är trycksatt orkar emellertid inte hammaren slå upp ventilen så lång tid, relativt sett, eftersom mottrycket i tuben arbetar för att hålla ventilen stängd. Man får då förhållandevis låg effekt. När man har avlossat några skott sjunker emellertid trycket i tuben och därmed dess inbyggda motstånd mot att hållas stängd då hammaren öppnar den vid varje avfyrning. Detta betyder att mera luft hinner komma ut och hastigheten hos projektilen ökar varpå effekten stiger. När trycket slutligen är lågt inuti tuben så minskar effekten och projektilhastigheten på grund av detta, trots att hammaren håller uppe ventilen längre än tidigare. Det blir nu dags att fylla upp vapnet igen.

Hela den här processen, illustrerad i en graf, kallas för vapnets effektkurva. Med en uppmätt effektkurva kan man lätt fastslå lämpligt starttryck och när man måste fylla om tuben samt genomsnittlig utgångshastighet och vapnets spridning ifrån skott till skott, alltså hur jämnt drivkällan kan förmå vapnet att skjuta.

Normalt sett håller effektkurvan konturen av en klassisk kyrkklocka, med låg effekt som successivt stegras till en topp varpå kurvan slutligen faller nedåt igen. Som regel kan man bara använda det antal skott som finns ungefär i mitten av en sådan effektkurva då de första och sista skotten avviker för mycket från genomsnittshastigheten för att ge en acceptabel total skottspridning i utgångshastigheten.

  Stora mål på långa avstånd, där funkar Elite också för jakt..

Alternativet till att använda en självreglerande ventil är att mekaniskt sett reglera utgångshastigheten genom en separat regulator. Regulatorn utgörs av en sekundär luftkammare som hela tiden håller en given mängd luft vid ett givet tryck och detta tryck är det som driver projektilen. Primärventilen har i denna typ av konstruktion bara till syfte att fylla på regulatorn från tuben så att denna alltid är fylld inför avfyrning.

På tävlingsvapen för exempelvis Internationellt 10M-skytte är regulatorer sedan länge standard eftersom en absolut jämn utgångshastighet är extremt viktig för optimal precision. För Sporting Airguns, alltså PCP avsedda för rekreativt skytte, tävlingsskytte i Field Target samt för jaktbruk har regulatorer varit sällsynta eftersom det tidigare varit svårt att få dem att fungera optimalt vid höga effektuttag, något som inte är ett problem på de förhållandevis effektsvaga tävlingsvapnen. Som bäst har gamla regulatorer tillåtit en effektnivå på runt 35 joule varför starkare PCP än så har använt självregulerande ventilsystem istället.

Som ni säkert förstår är en av de stora finesserna hos FX Airguns Elite en riktig, välfungerande, high performance regulator – den första på marknaden. I praktiska termer betyder detta att Elite levererar fler skott i förhållande till sin tubvolym och sitt effektuttag än något annat vapen på marknaden – oavsett prisklass!

Förutom detta ger regulatorn också en otroligt låg och fin spridning i utgångshastigheten från skott till skott. Kombinerar man sedan en så vass och jämn drivkälla med FX Airguns patenterade ST-teknologi har man ett verkligt imponerande vapen med en unik prestanda.

Sedan ett par år tillbaka använder FX Airguns en egen och helt ny princip för att tillverka pipor, en precisionsteknologi som man kallar Smoothtwist (ST). Unikt med Smoothtwist är att merparten av pipan är helt slät och fri från räfflor och bommar. Bara cirka 27 millimeter av pipan, delen närmast mynningen, är försedda med räfflor – 5 stycken med 1:16 i stigning. Räfflorna är dessutom inte skurna i godset, som vid konventionell piptill-verkning, utan skapas igenom att man pressar ut dem i loppet från pipans utsida med hjälp av en stor pressmaskin.

Eftersom räfflorna inte skärs i godset blir övergången mellan slätborrad del av pipan och ingången i räfflornas längd mjuk och fin utan de hugg som kan uppstå när en mjuk omantlad projektil passerar en räffelskuren yta. På detta sätt så lämnar den mjuka diabolen räfflingen hos en ST-pipa mindre deformerad än från en konventionellt räfflad pipa och mindre deformationer betyder i praktiken en högre och framför allt jämnare ballistisk koefficient (BC). Diaboler skjutna i ST-pipor har alltså en flackare kulbana.

  Laddning direkt in i pipan..

Förutom blocket med den unika direkt-till-pipan laddning så är modell Elite egentligen en FX Airguns Royale. Det innebär att geväret är svensktillverkat och av modernaste snitt, bara stockarna av valnöt och lufttuben är importerade. Övriga komponenter, vid sidan av råmaterialet till pipan, tillverkas och byggs här i landet, inte sällan på ett stenkasts avstånd ifrån FX fabriken i Fagerlid. De utländska komponenterna är tillverkade av kända underleverantörer i luftvapenbranchen, exempelvis kommer råmaterialet till blocken ifrån Holland och valnötsstockarn från Korea. Tillsammans med övriga toppaktörer på marknaden som Theoben och Daystate har FX Airguns valt Luxfers rostsäkra aluminiumtuber och köparen kan välja mellan 400 eller 500 cc volymer. FX Airguns Elite finns dessutom med 200 eller 250 cc stora smaltuber i aluminium, även dessa från en leverantör i Holland för de som önskar ett fysiskt mindre och lättare vapen till bekostnad av färre antal skott på en fyllning.

Samtliga tuber fylls via en quickfill så tuberna behöver inte skruvas loss manuellt mellan varje fyllning, man klickar bara fast en snabbkoppling för luftfyllningen. Då tuberna är tillverkade av aluminium så kan de även handpumpas eftersom de inte riskerar att rosta av den vattenånga som billigare handpumpar ofta kondenserar in i lufttuberna vid fyllningarna. En spekulant bör dock vara observant på att stora tuber på upp till 500 cc är rejält fysiskt kraftkrävande att handpumpa ända upp till de 250 Bar som de regulatorför-sedda vapnen kan hantera när de har den största tuben monterad. Den mindre 400 cc tuben är godkänd för 232 Bar och smaltuberna 220 Bar. Vapen som stryps till 10 joule för licensfri status i Sverige ska dock bara matas med maximalt 200 Bar, oavsett kaliber. Förutom tuber på 200, 250, 400 eller 500 cc kan köparen välja mellan en svensktillverkad syntetstock (samtliga tubstorlekar) eller en vacker valnötsstock (400 & 500 cc versionerna). Därtill så kan man välja mellan tre olika kalibrar (177, 22 eller 25) liksom om man önskar 500 mm eller 600 mm långa pipor.

Prisläget för en FX Airguns Elite ligger från 9000 kronor och uppåt, beroende på utrustning. 

Det första som slår en när man håller i en FX Airguns Elite 500 är formatet. Trots att den i grund och botten är snarlik FX Airguns Royale 400 gör den större tuben och den längre pipan att Elite känns som ett avsevärt större vapen. Balansen är emellertid utsökt med balanspunkten precis framför den inbyggda varbygeln så efter några minuter tänker man inte längre på vikten. Längden på totalt 119 centimeter upplevde jag dock som i längsta laget vid återkommande tillfällen. Här finns det dock ingen enkel lösning, vill man ha hög effekt så krävs det en lång pipa och en 600 millimeter lång pipa tar plats på längden, så enkelt är det.

Även den långa shrouden tar plats men den krävs för optimal precision och vettig ljudnivå när man skjuter. Nuförtiden är ju de flesta PCP mellan 90-100 cm långa så nära 120 cm känns ovant långt, trots att det egentligen inte är en orimlig dimension, en del fjäderluftgevär kan ju faktiskt vara bortåt 140 cm långa. Den som vill kan dock välja bort både shroud och den längre pipan och på så sätt tjäna 20-25 cm direkt, till priset av någon försämrad praktisk precision och lägre effekt samt betydligt högre ljudnivå när man skjuter. I skenet av dessa nackdelar så föredrar jag personligen helt klart standardutförandet, långt eller inte.

  Valnötsstockarna till dessa vapen är mycket trevliga...

Stockarna är tillverkade av valnöt eller syntet, båda har justerbar bakkappa och valnötsstocken har en smart utforming som tillåter skytten att välja om man vill hålla tummen runt pistolgreppet eller skjuta med tummen upp, mot lådstjärten. Stockarna är identiska med Royale och väldigt genomtänkta inte bara när det gäller högerhandsgreppet utan den flata undersidan på förstocken gör den idealisk för bänkskytte eller om man önskar montera en bipod. Godset i förstocken är grovt, många stortubsvapen har ju lite för tunna, smäckra och ömtåliga formgivningar just under tuben. Valnötsstocken är av god kvalité för luftvapen men en smula torr direkt ifrån fabrik, den tjänar på en rejäl inoljning. De allra flesta skyttar, oavsett format, känner sig direkt hemma med ergonomin, även om den är lite mera åt bänkskytte/tavelskyttehållet. Undertill på stocken hittar man snabbkopplingen för luft-fyllningen samt en förbluffande exakt manometer. 

Mekanismen manövreras med en sidospännararm på höger sida av vapnet. Slaget är relativt kort men trots detta öppnar transfertunneln ordentligt så man får gott om plats för fingerspetsarna när man laddar en diabol. Förspänningen på hammarfjädern är mjuk och skön, vilket gör mängdskyttet behagligt vilsamt med tanke på effektuttaget. På höger sida om lådan, bakom sidospännararmen, så finns en helt vanlig manuell säkring som osäkrar framåt, säkringen spärrar enbart avtrycket men kan manövreras absolut ljudlöst. Själva avtryckarsystemet är samma som på Royale och fullt justerbart. Det man ska ha i bakhuvudet är att detta avtryckarsystem är utvecklat för praktiskt bruk i skog och mark och inte att jämföra med rena matchavtryck för tävlingsvapen, ett sådant finns också men är på de flesta modeller tillval. Till sitt ändamål är standardavtrycket både suveränt enkelt och därtill rent med en markerad tryckpunkt. 

Tack vare vapnets fysiska format känns en Elite väldigt stum och ligger absolut stilla i avfyrningen. Här märker man tydligt hur skönt det är med de lätta hammare FX Airguns använder i sina vapen. Den lättare hammaren ger mindre massakrafter i rörelse och därmed mindre negativ påverkan på vapnet och den praktiska precisionen i själva skottögonblicket.

Tack vare vapnets airstripper, som sitter inbyggd i shrouden, reduceras också den stora turbulens som, likt svallvågor, följer efter en diabol när den precis har lämnat mynningen på själva pipan. Shroudröret, alltså den grova del som omsluter pipan och som ofta misstas för en ljuddämpare, är egentligen bara ett tomt rör, vilket man tydligt kan se om man kikar ner i den med mekanismen öppen och shroudens lock avskruvat. I botten, fast på den egentliga pipan, sitter FX egna och unika airstripper som leder bort de störande turbulenserna med den bieffekten att en del av skottljudet samtidigt minskar.

  Precision is the name of the game för Elite - nästan oavsett vilken ammunition man använder..

Ute på banan kan man njuta av det faktum att de tunga diabolerna i kaliber .25 är betydligt mindre vindkänsliga, även på dryga avstånd. Min vanliga standardmåltavla som visar nio femskotts träffbilder skjutna på 50 meters avstånd ger en genomsnittsspridning på bara lite drygt 10-12 mm, trots relativt ogynnsamma vindförhållanden. Enstaka träffbilder på uppmätta 80 meter ger också träffbilder på ungefär samma storlek, vilket naturligtvis är än bättre, och på fulla 100 meter kan man utan större svårigheter skjuta fem skott inom ytan av en femkrona – med ett luftgevär!

Mitt mest bestående intryck av allt praktiskt skytte med FX Airguns Elite är helt klart hur enkelt det är att skjuta bra med vapnet, även i jämförelse med marknadens övriga PCP. Modell Elite är helt enkelt mycket förlåtande och detta är något man också väldigt tydligt kan se när man lånar ut vapnet till skyttar som är ovana vid vapentypen. Tack vare den stora tuben och den låga luftförbrukningen kan man lätt ta med sig bössan till skjutbanan och skjuta meningsfullt en hel session utan att behöva släpa med sig dykarflaskan som man normalt behöver för vanliga kaliber 25 PCP vilka kanske bara klarar 15-25 skott på en fyllning.

Examination!

Den fjärde februari så är det då dags för oss i Fuxerna SG att examineras till Skyttekortet inför den kommande säsongen. Hoppas att ni andra klubbar antingen redan är färdiga (som Onsala) eller står redo i startgroparna. Det kommer säkert att bli en spännande säsong 2014.

Väl mött allesammans!

Äntligen en dag på banan!

   Den numera röda Challengern..

Idag så kom jag äntligen över till banan efter ett par månaders frånvaro och dagen till ära så rastade jag Challengern i sin numera röda skepnad. Tillsammans med "Blomman" (Anders Blomén), som sköt med sin 10J 177 MPR från Air Arms, så roade vi oss med lite precisionsplinking och improviserat tavelskytte på 20-40 meter. Då vädret var med oss så blev det ett par trevliga timmar ute på Fuxerna.

Lite oförväntat så fick vi också besök av en dödsföraktande ekorre som rusade runt på 50-metersvallen, det finns ju mindre riskabla platser att kuta omkring på än skottvallen på en skjutbana...

FXs FT-Royale med piprail och den portade pipvikten..  

Vidare så har jag beställt en lång piprail från Hurricane då det verkar som att dessa äntligen förefaller ha börjat säljas som lösa reservdelar. Jag passade även på att beställa den portade pipvikten som hör till railen när den sitter monterad på FT-vapnen. Tyvärr så dröjer leveransen på ett par veckor eftersom FX flyttar i dagarna men, den som väntar på något gott..

Det ska bli spännande..

Från Hurricane:

Posten har drabbats av en brand hos sin IT-leverantör, vilket kommer att skapa leveransförseningar. Vi vet i dagsläget inte hur länge dessa problem kommer att pågå, men Posten gör allt för att avhjälpa problemet. Vi har nedan bifogat informationen vi har erhållit från Posten.

På grund av incidenten med branden hos vår IT-leverantör kommer vi ha förseningar för Varubrev, Postförskott och Rek. Felet och leverantör är samma som ställt till det för SL, SJ och Systembolaget. Vi kan i nuläget ta emot våra kunders inlämningar men vi kan inte hantera försändelserna i vår produktion då filerna inte går att läsa in. Det är högsta prio på att lösa problemet både hos vår IT-leverantör och på Posten.

Postens hemsida ligger fortfarande nere.

Diaboler

De kommer i många olika sorters förpackningar...  

Bortsett ifrån en sten till slangbågen så är troligtvis diabolokulan till luftgeväret den första projektil som vi vapenintresserade har kommit i kontakt med, inte sällan redan som små. Dessa små anspråkslösa blyprojektiler har format generationer av såväl jägare som tävlingsskyttar under decennierna.

De allra flesta diaboler som förekommer på marknaden är i kaliber 4.50 mm. Detta är den absolut vanligaste kalibern till luftgevär och den används i alla möjliga sammanhang. Internationellt sett så är den även känd under sin brittiska beteckning .177. Här finns det största utbudet av fabrikat och modeller liksom det lägsta priset, detta eftersom de framställs i stora volymer och kräver sparsamt med råvaror för att kunna tillverkas. Ingen annan form av fabrikstillverkad vapenammunition torde vara mera förekommande i vårt land än luftgevärsdiabolen med kaliber 4.50 mm.

För jakt och skytt över längre avstånd och i synnerhet utomhus, så är den grövre kaliber 22 mycket populär. Denna kaliber håller 5.50/5.60 mm i metriska mått och är idag helt dominerande för de moderna tryckluftsgevären, så kallade PCP.  Utbudet av fabrikat och sorter är förvisso mindre än för kaliber 177 men trots allt relativt stort. Priserna något högre, men fortfarande klart billigare än den minst konstsamma krutvapenammunitionen, kaliber 22 LR. Tidigare så höll kaliber 22 en dimension på närmare 5.60 mm men idag så är den standardiserad till 5.50 mm. Man kan alltså hitta diaboler med kaliber 22 som håller lite olika mått men numera så är det endast främst brittiska samlarvapen som använder den grövre versionen.

Den minst vanligt förekommande kalibern för diaboler är 5.05 mm, även känd som kaliber .20. Ursprungligen framtagen för de amerikanska Sheridangevären så fick den här kalibern en rennäsans under sent 1980-tal då den ledande amerikanska luftvapenleverantören Beeman försökte popularisera den till dåtidens kraftfullare fjädervapen. Kalibern marknadsfördes då som en ypperlig kompromiss mellan de goda egenskaperna hos kaliber 177 och 22. Med facit i hand så blev kaliber 20 ingen större succé och för idag en närmast tynande tillvaro på marknaden. Till skillnad från de vanligare kaliber 177 och 22 så kan man knappast hitta en enda sorts ask med kaliber 20 hos den lokale jakthandlaren. Ska man köpa kaliber 20 i Sverige så måste man söka hos dedikerade luftvapenhandlare och dessutom vara beredd på ett märkbart högre prisläge än för 177/22.

Slutligen så har vi den duktigt grova kaliber 25 som håller 6.35 mm i diameter. På grund av att PCP har blivit allt mer populära hos entusiasterna och det faktum att kaliber 25 fungerar tekniskt sett optimalt till den vapentypen så har kaliber 25 idag blivit större än någonsin med allt fler sorter som lanseras för varje år. Diabolerna i den här kalibern har bara ett något högre pris än för kaliber 22 men är fortfarande mycket svår att hitta i vanliga vapenaffärer. Kalibern används uteslutande till målskytte på mycket långa avstånd och främst skyddsjakt.

Tillsammans så formar dessa fyra kalibrar det som brukar kallas small bore air rifle calibres. Förutom dessa så förekommer det även rundkulor i klenare kalibrar än 177 liksom rejält grova kalibrar för reguljär jakt men dessa ytterligheter har inte den traditionella diabolformen.

   Olika diaboler för olika syften...

Bortser man sedan ifrån diabolernas dimensioner, kalibrarna, så har diabolerna även lite olika formgivning beroende på tänkt användningsändamål. Den absolut vanligaste formen är rundnosdiabolen, som i allt väsentligt förkroppsligar den klassiska diabolen. Näst vanligast är flatnosdiabolen som dominerar målskyttetävlingarna mot pappskivor. Lite mer udda är renodlade jaktdiaboler, spetsnosdiaboler och diaboler med väldigt individuell formgivning.

Gemensamt för dem alla är att de har ett huvud, med lite olika utseende, samt en kjol, vilken förbinds av en smal midja. På grund av detta så får diabolen sitt karaktäristiska timglasformade getingutseende. Den här formgivningen är självfallet ingen slump utan ett resultat av hur luftgevär fungerar. Då hastigheten hos luftvapen är mycket låg, relativt krutvapen, så stabiliserar diabolen primärt med hjälp av kontrollerad motvind, på engelska benämnt drag. Principen är densamma som hos en badmintonboll, en viss nivå av luftmotstånd ger både diabolen och badminonbollen en stabil, men relativt sett långsam, flykt igenom lufthavet på sin väg till målet. Denna metod för att ge en stabil projektilbana har både för- och nackdelar. Till de senare hör att luftvapen blir väldigt känsliga för vind, både yttre vindförhållande och ett tilltagande luftmotstånd skapat av en alltför hög utgångshastighet. Diaboler tycker helt enkelt inte om höga farter och redan runt 300 m/s, vilket är ordentligt under ljudvallen, så börjar de flesta diaboler förlora praktisk precision.

Fördelarna är emellertid betydligt fler; luftvapen erhåller under vindstilla förhållanden en otroligt bra teknisk egenprecision och eftersom de färdas långt under ljudvallen så finns det heller ingen ljudbang, karaktäristisk för  krutvapenammunition. Det höga och kontrollerade luftmotståndet kan även utnyttjas av skytten för att ta skottvinklar som med alla former av andra kulvapen är totalt oacceptabla – luftvapendiaboler, även de kraftfullaste, tappar nämligen både fart och anslagsenergi mycket fort. Säkerhetsavstånd och liknande blir alltså relativt sett mycket korta, något som är en stor fördel exempelvis vid skyddsjakt i tätbebyggda områden. Räknar man med 21-23 graders vinkel mot horisonten så går en 22 diabol på full hastighet (ca 300 m/s) ungefär 500 meter där ett licensfritt luftgevär med kaliber 177 skjuter sin diabol rätt så exakt halva sträckan. En kula ifrån en 22 LR med 380 m/s går emellertid lätt 1500 meter!

Nu är det inte bara räckvidden som skiljer utan även anslagsenergin bibehålls betydligt bättre hos en kula än hos en diabol, en kula från 22 LR kommer utan vidare att passera rakt igenom en människa efter en kilometers färd och då naturligtvis med risk för ett fatalt slutresultat. Sammanfattningsvis så kan man beskriva det som att luftgevär är ytterst potenta på kort avstånd, där de också uppvisar en slående precision, samtidigt som de är relativt ofarliga på lite längre avstånd.  En av de främsta nackdelarna med diabolernas låga ballistiska koefficient är emellertid också att de blir oerhört vindkänsliga. Redan en 22 LR uppfattas av de flesta skyttar som väldigt vindkänslig och rent vinglig att skjuta under blåsiga förhållanden men då har dessa kulor ändå mellan tre till tio gånger bättre ballistisk koefficient än luftvapendiaboler.

Med anledning av detta så ankommer det alltid skytten att lära sig läsa vinden och respektera de yttre vindförhållanden som råder vid skyttet. Detta är naturligtvis speciellt viktigt vid skyddsjakt med luftvapen då ingen vill riskera att skadeskjuta sitt villebråd. Av denna anledning så brukar erfarna och skickliga luftvapenjägare begränsa sitt skottavstånd till förvånansvärt korta distanser, inte sällan till sträckor jämförbara med hagelvapen. Detta trots att dagens moderna luftgevär har prestanda nog att under vindstilla förhållanden placera fem skott i följd under ytan av en enkrona även på avstånd långt bortom 50 meter. Vinden är alltid opåliglig och minsta lilla vindpust ger enorma avvikelser för en luftvapendiabol på lite längre avstånd.

   Alla luftvapenprojektiler är inte diaboler..

Dagens diaboler har rent tekniskt en mycket hög tillverkningsteknisk precision. Överlag så har medvetandet om diaboler och dess väsentlighet för lyckat luftvapenskytte blivit enormt mycket högre sedan mitten av 1990-talet då Internet slog igenom. Under de föregående decennierna så brukade luftvapenskyttar i allmänhet använda de diaboler som var lättast att införskaffa och sedan acceptera den oftast mediokra precision som dessa levererade. I en kedja av tunga avtryckarsystem, öppna riktmedel och rå mekanik så innebar primitiva diaboler inget större problem för 60/70-talets fjäderluftgevär. Först när tävlingsformen Field Target lanserades 1981 i England så började tävlingskonkurransen sätta press på tillverkarna att utvecka diabolen som produkt fram till dagens högpresterande precisionsprojektil. Den första riktiga superdiabolen som slog igenom på tävlingsbanorna och vann bred acceptans hos de rekreativa skyttarna var RWS numera klassiska Superdome. Tillsammans med Haendler & Natermanns tungviktare Baracuda så blev Superdome den riktigt heta diabolen som alla toppskyttar inom Field Target ville använda på 80-talet. RWS sålde bra och Haendler & Natermann insåg att Baracudan var lite för tung till många av den tidens måttligt effektstarka fjädervapen varpå man specialdesignade en lättare diabol skapad direkt från ritbordet till tävlingsbanorna. Detta blev HN Field Target & Trophy – en annan klassisk diabol som också är med oss ännu. Båda dessa ess fick dock snabbt en mycket tuff utmanare ifrån ett helt oväntat håll, nämligen USA. På den amerikanska marknaden så hade Field Target också börjat bli populärt och framsynta entusiaster hos anrika Crosman Corporation vädrade morgonluft. De gjorde sin hemläxa ordentligt och formade ännu en legendarisk diabol, kanske just den diabol som allra mest förknippades med Field Target, nämligen Crosman Premiers, mera kända som just Prems eller Premiers. Till skillnad ifrån de traditionella plåtaskarna så levererades Premiers i en pappask med dubbla skivor av skumgummi och dessutom märkes kartongen i botten med vilken ”Die”, alltså vilken batch/pressform som den aktuella askens innehåll härrörde ifrån. Detta andades seriositet. Något som var mindre kul var den enorma mängd olja och smuts som diabolerna bar med sig. Många är de skyttar som ännu idag kommer ihåg sina korpsvarta fingrar efter sessionerna med Premiers till luftgeväret. Anledningen till detta var att Premiers inte stansades ifrån blytråd som vanliga diaboler utan pressades till sin diabolform ifrån rena rundkulor. Detta gav Premiers en karaktäristisk halvsfärisk form på huvudet, en något hårdare sammansättning och en relativt kort totallängd. En nackdel med den här tillverkningstekniken var att diabolen blev väldigt polariserad, antingen så gick de bra, inte sällan gudomligt bra, eller så gick de fullständigt uselt i det aktuella vapnet.

Under hela 90-talet så var Premiers diabolen som gällde och den salufördes även under varumärket Accupell, främst då på marknaden här i Europa. När sedan PCP slog igenom på bred front vid milleniumskiftet så blev naturligtvis Accupell eller Premiers det naturliga diabolvalet. De kraftfullare PCP gevären uppskattar lite grövre och tyngre diaboler så de allra flesta köpare valde därför kaliber 22 på sina gevär varvid de relativt sett normaltunga Premiers med 14.30 grains blev lite i det lättaste laget. De var ju i grunden konstruerade för fjäderluftvapnen som dominerade marknaden ett decennium tidigare. För tävlingsbruk med effektbegränsade vapen så fungerade dock Premiers med kaliber 177 helt utmärkt och gör så än idag.

   Många luftvapenprojektiler är tillverkade av flera material...

Bara något år in på det nya årtusendet så kom dock ett tydligt generationsskifte. Den brittiska luftvapentillverkaren Air Arms hade hittat en relativt liten och obskyr diaboltillverkare i Tjeckien som förstod PCP och insåg  vikten av att specialtillverka en diabol för just PCP och i synnerhet de vapen som använde matchpipor från piptillverkaren Lothar-Walther. Med en genomtänkt konstruktion, råvaror av ypperlig kvalité och stort knowhow runt luftvapenammunition så skapade Josef Schultz från Bohumin i de östra delarna av Tjeckien en riktig superdiabol som i princip över en natt förändrade marknaden totalt. I början såld under handelsnamnet Air Arms Field så blev denna diabol därefter känd över hela världen under sitt originalnamn JSB Jumbo Exact. 

JSB Jumbo Exact blev en vattendelare i historien, den var så totalt överlägsen allt annat som marknaden erbjöd att mängder av importörer, grossister och även rena vapentillverkare direkt såg till att sätta sitt eget varumärke på samma diabol och gör så än idag. Den var något tyngre än konkurrenterna med fulla 16.00 grains, vilket visade sig en helt perfekt vikt för dåtidens PCP. Den var därtill otroligt välgjord, kemiskt ren från olja och blydamm, enormt homogen samt dessutom en av de billigaste premiumdiabolerna på marknaden. Till råga på allt så sköt den riktigt bra eller otroligt bra hos i princip alla luftvapen på marknaden. Än idag så är JSB Jumbo Exact för kaliber 22 en av världens absolut bästa diaboler och har dessutom ynglat av sig till en hel familj diaboler i samtliga kalibrar.

I samband med JSBs segertåg över världen så trodde många entusiaster att den perfekta luftvapenprojektilen nu var skapad men teamet bakom varumärket Defiant Pellets var av en annan åsikt. De skapade en miniéliknande projektil som inte liknade konventionella diaboler eftersom de saknar den traditionella midjan som är synonym med de vanliga diabolerna. Trots ett ganska högt pris så har denna påkostade och udda projektil blivit mer och mer populär så även här har en hel del handlare valt att ettikettera dem med sina egna varumärke. I Sverige så saluförs de exempelvis som Hurricane Exterminators. Vad detta tydligt visar är att utvecklingen ständigt går framåt och att det alltid finns detaljer att finslipa och utveckla även i framtiden.

JSB tillverkar diaboler i samtliga kalibrar..  

Hur ska man då veta vilken diabol som kommer att prestera bäst i det enskilda vapnet? Där finns tyvärr ingen enkel genväg. Liksom övriga finkalibriga vapen (ex 22 LR) så måste man pröva sig fram rent praktiskt. Ett gott råd är att gå systematiskt tillväga och att börja sitt sökande med ett urval av de mest populära och för andra skyttar med snarlika vapen mest välfungerande sorterna. Tänkvärt är också att en diabol som fungerar bra i en hastighet kan fungera uselt i en annan, högre eller lägre. Likaså kan en diabol fungera bra på ett givet avstånd men mindre bra på ett annat. Det gäller alltså att vara metodisk när man försöker leta fram rätt typ av diabol till sitt luftgevär.

Vad gäller diabolernas olika vikter så tenderar fjädervapen att fungera bäst med lite lättare diaboler såvida inte vapnet är väldigt kraftfullt då något tyngre diaboler hjälper till att lugna ner vapnet och skapa en bättre praktisk precision igenom en lugnare avfyrningscykel. När det gäller PCP så är nästan alltid tyngre diaboler att föredra, extremt tunga diaboler är dock även här reserverade för de absolut mest potenta långhållskanonerna. Det är alltid en god idé att börja med traditionella diaboler med runt huvud eftersom dessa på avstånd bortom 10-15 meter som regel alltid levererar bäst precision. På väldigt korta avstånd så kan emellertid flatnosdiaboler erbjuda ypperlig precision, precis som för tävlingsgevär.

Billig, tillgänglig, miljövänlig och användarvänlig, detta igenom sin möjlighet att användas på ett begränsat ytrymme så är utan tvivel den klassiska diabolen en projektil för framtiden, då dessutom skjuten ifrån den vapentyp som använder det allra renaste framdrivningsmedium som existerar – luften som vi andas. Utan tvekan så kommer diabolen i en och annan form säkerligen att finnas med oss ytterligare ett sekel in i framtiden och troligtvis vinna allt fler entusiastiska användare i en tid då användandet av krutdrivna vapen blir allt dyrare och svårare att tillgå.

Diabolen representerar helt enkelt skytte och skjutglädje när den är som allra bäst, säkert, störningsfritt för omgivningen, anspråklöst i kostnad och med god tillgång överallt. Luftskytte är en tillgång för alla, helt oberoende av ålder, kön och fysisk kondition. Så har ni inte laddat en bössa med diaboler sedan barndomen, ta då tillfället i akt och återta beredskapen med detta tidlösa rekreaktiva skytte. Det är livskvalité i dess renaste form.

En fråga ifrån läsekretsen...

Hej !

Du gillar kaliber 25 så vad är dina tankar om kaliber 30?

Det är ganska ont om ammunition och det går åt mycket luft men kulbanan osv?

Kaliber 30 är den senaste kalibern som har slagit igenom och populariserats av främst Daystate och FX Airguns igenom tillgången av nya diabolformade projektiler ifrån exempelvis JSB. Noterbart är dock att kaliber 30 även salufördes redan i början av 1990-talet till gevär som Sharp, Sportsmatch mfl. På den tiden så handlade det emellertid om ”omsizade” diaboler ifrån kaliber 25.

Tekniskt sett så är kaliber 30 ballistiskt sett överlägsen jämfört med de klenare kalibrarna. Detta innebär att om utgångshastigheten är lika så kommer kaliber 30 att skjuta flackare än de övriga mindre kalibrarna. Detta är självfallet en tillgång främst på långa och/eller okända avstånd. Likaså är den större tvärsnittsytan av den grövre kalibern en stor tillgång vid jakt. Ju större hål en projektil förmår att perforera ett levade mål med, desto bättre. Man kan alltså sammanfattningsvis säga att för långhållsskytte och för jakt så är kaliber 30 det främsta valet, över kaliber 25 och 22.

Nackdelarna då?

Jo, ammunitionen är dyrare, det finns färre sorter att välja mellan och det är framförallt svårare att hitta handlare som saluför diaboler till kaliber 30. En annan nackdel är att grövre kalibrar slukar mera luft även om luften möter ett mindre motstånd i själva pipan, det är fortfarande en tyngre massa som drivkällan ska kunna accelerera upp i önskad hastighet. För att kunna ha ett vettigt antal skott på fyllningen så har exempelvis FX Airguns valt att utrusta sina vapen i den här kalibern med regulator. Problemet med regulatorn är att den främst kommer till sin rätt vid ett högre systemtryck och det kräver i sin tur tryckkärl som är godkända för de tryckintervall som regulatorn förmår att hantera, i detta fall upp till 250 Bar. Det är först vid detta höga tryck som man drar ut optimal nytta av regulatorn för flesta möjliga antal skott. I nuläget så är det dock bara 500cc tubflaskan från Luxfer som klarar detta. Mindre tuber är godkända för lägre tryck och då tappar man ofelbart antal skott. I fråga om Daystate så har man skippat regulatorn och resultatet av detta är att dess Wolverine bara skjuter 10-15 skott på en fyllning, blott en fjärdedel av vad FX Boss levererar.

Hur ska man då sammanfatta saken?

Kaliber 30 är ett optimalt val för jakt och ju större mål, desto större relativ nytta. Skjuter man sedan på väldigt dryga avstånd, bortom 60-80 meter så blir kaliber 30 klockren. Frågan är dock hur ofta som man i praktiken skjuter på just detta sätt? Om man däremot bara skjuter på exempelvis papptavlor så spelar kaliberns dödande effekt ingen som helst roll. Den som dessutom sällan eller aldrig skjuter på avstånd bortom 50 meter klarar sig sannolikt lika bra med kaliber 25 eller till och med 22 varvid man kan åtnjuta de mindre kalibrarnas övriga fördelar om billigare ammunition, mindre luftåtgång etc. Det är alltså den enskilde entusiastens individuella användningsområde som avgör hur bra kaliber 30 kommer att fungera för just den typ av skytte som denne kommer att bedriva.