Direktlänk till inlägg 20 september 2013
Att anlägga en bana..
Hos många av de F/T-tävlingar som jag har besökt så har den lokala klubben försökt skapa en bana efter fri fantasi och efter bästa förmåga. Resultaten har naturligtvis varit högst varierande, ifrån en tung promenad längs en dammig grusväg med mål 10-50 meter bort i rak vinkel från densamma rätt ut i en tät granskog till en fantasifullt snitslad bana i underskön miljö runt porlande vattendrag med mål gömda på de mest finurliga sätt.
Gemensamt för dem alla är att banbyggaren har försökt göra sitt bästa och skapa en vettig mix mellan möjligheten för en medioker skytt att träffa och fälla med klena vapen samtidigt som den ska vara utmanande och krävande för den duktig skytten och hans vapen på kanske bortåt 45J. Det är ingen lätt avvägning.
Ofta så förefaller dock banorna vara planlöst lagda åt det lite enklare hållet, detta kan man då se igenom att det ofta är en (relativt sett) likvärd poängställning mellan de effektstarka rekylfria vapnen och de klenare dito. Ett tydligt exempel på detta var den senaste tävlingen i Onsala. Alla som var där kan intyga att förhållandena minst sagt var mycket tuffa - hård byig vind och stundtals rena hällregnet. Trots detta så skilde det bara runt 5 poäng (av 30 st) mellan de bästa skyttarna i respektive klass (PCPFP vs PCP10J).
Hursomhelst..
Det finns en lösning nämligen att bygga banan baserad på Troyer. Skapad som ett universellt index av Brad Troyer (American Airguns, www.airguns.net) så garanterar den att helt olika banor kan vara likvärdigt skapade med samma svårighetsgrad. Principen är naturligtvis mycket enkel, geniala idéer är nämligen alltid till sin natur simpla, och bygger på att man dividerar en träffzon med avståndet till målet. Alltså; om ett mål är 30 yards bort med en träffzon som är 2 tum så är detta mål 30/2 = 15T. Detta mål är alltså lika svårt som ett mål med 1 tum träffzon på 15 yards avstånd eller en 3 tums träffzon hos ett mål 45 yards bort etc. En normal bana för 16J anses vara "lagom" svår när den ligger på 25T som genomsnitt enligt en normalfördelningskurva med 60T som svåraste mål.
Skulle man på central nivå besluta sig för att banorna ska ligga på XT som genomsnitt så skulle man enkelt kunna göra en cup. På så sätt så spelar det ingen roll om deltagaren skjuter 5 tävlingar eller 10 tävlingar på ett år, alla och envar skulle ändå kunna vara med i cupen eftersom banorna har identisk svårighetsgrad. Man drar helt enkelt bara ett genomsnitt av vad man har presterat på de tävlingar som man har bevistat och detta avgör tävlandens placering i cupen. På detta sätt så har den som skjuter 1 tävling samma chans till en SM-vinst som den tävlande som besöker 10 tävlingar. I praktiken så bör man dock lägga ett minimikrav på exempelvis 3 tävlingar på minst 2 olika klubbar för att det hela ska bli mer rättvist med tanke på skillnader i väder och liknande.
Kan detta vara en vettig idé för våra tävlingar?