Direktlänk till inlägg 29 juni 2013
Varierande effekter och en usel packningsteknik
Original packning till höger, en modern packning till vänster...
Så fort jag redovisade effekten hos min egen Tracker så kom naturligtvis ett flertal rapporter som alla intygade att deras Trackers gav helt andra (läs, högre) effekter än min och självfallet så undrar man ju varför? Som konstruktion sett så har Trackern mycket som talar mot den när det gäller att få god skjutbarhet och vettig effekt.
Talar mot hög effekt
Kort slaglängd
Smal cylinderdiameter
Läckage från laddtapp
Uselt utformad packning
Talar mot vettig skjutbarhet
Tung pistong
Pistongvikt
Usel packning
Laddtappsladdning
Funktionslös fjäderguide
Hur uselt det hela är kan man lätt förstå om man jämför med ett såpass litet och nätt fjädervapen som en vanlig Diana 34. Med kaliber 22 så ger den här lilla brytbössan lätt ca 200 mps med kaliber 22 och 14.30 gn. Det är en nivå som inte Tracker når, helt oavsett vad en enskild ägare kan påstå.
Så, varför då den så varierande effekten?
Jo, detta beror då på effekten av den första generationens syntetpackningar. Webley var tidigt ute och satsade på en relativt hård PFTE-packning. Tanken här var att få en packning som var enkel att montera vid tillverkningen och som formade sig självt efter det unika vapnets specifika inre dimensioner. På detta sätt så kunde man slippa att hona cylindern inuti, vilket som regel krävdes för den tidigare typen av läderpackningar, samtidigt som syntetmaterialet gav lång teknisk livslängd. Billigare att tillverka alltså och en förväntat lång livslängd.
Tanken var att förse vapnet med en lätt (relativt sett) undersize packning, när packningen sedan slogs i botten av cylindern tillräckligt många gånger så "plattade" den ut sig och tätade då perfekt (teoretiskt sett). För att detta skulle fungera så krävdes dock en relativt tung pistong. Kruxet var att då de inre dimensionerna var begränsade och då man ville pröva sin tanke med "flytande" fjäderguide så kunde man inte ha hur klunsig pistong som helst och då valde man istället en lös pistongvikt ("tophat"). Denna guidade fjädern till viss del, ifrån andra ändan, samtidigt som den ökade pistongens vikt och massakrafter så att packningen "smetades" ut på ett effektivare (snabbare) sätt. För att inte packningen skulle bli alltför deformerad så backade man upp den med en "packningsdämpare" som en separat "extrapackning" direkt bakom själva kompressionspackningen.
Det är den här konstruktionslösningen som gör att olika exemplar av Trackers ger såpass olika effekter. Man har varierande inre dimensioner och de vapen som har skjutit mycket tenderar också att ge lite högre effekt än de vapnen som (relativt sett) har öppnats ofta. Det är också oerhört viktigt att en packning inte rispas eller skadas vid packningsbyte då man inte har "så stora marginaler". Här ser vi också förklaringen till "idiotlösningen" med tung pistong och därtill en pistongvikt, vilka båda ger stora massakrafter och otroligt hård rekyl i förhållande till effekten. Rekylen blev faktiskt så hård så att man efter tillverkningen av prototyperna blev tvungna att låta montera in en grov metallcylinder på cylinderns undersida som säkrade nedåt i stocken så att inte stockskruvarna skulle snäppa av i epidemisk takt.
Så, hur löser man detta?
Det bästa är att man pistongkonverterar. Pistongen kapas lite och på dess nya topp monteras en modern packning typ parachute, en mycket mjukare packning som tätar mot cylinderns insida igenom sin "suddigummikaraktär" snarare än på grund av att den bankas platt av en bautatung pistonganordning. Korrekt insvarvad så kommer den packningen att täta perfekt i det unika vapenexemplaret samtidigt som den luftkudde vilken nu istället byggs upp framför pistongen kommer att bromsa pistongen (o minska rekylen) ordentligt. Luftpulsen som driver av diabolen kommer nu att skapas av en luftkudde som pistongen driver framför sig snarare än av en snabbare och brutalare luftsnärt milisekunden innan pistongen drämmer in i transferportsväggen med den gamla tekniken. Självfallet så utelämnar man också pistongvikten här, för att minska massavikten ytterligare (den behövs ju inte längre).
Med en sådan perfekt tätning så kommer man att kunna lägga sig precis på gränsen till vad en Tracker klarar av rent konstruktivt sett, samtidigt som att rekylen minskar till en nivå i paritet med HW30S!
För min egen del så har jag dock mött på två problem på vägen, därav den låga effekten på mitt exemplar. Tydligen så är min vapenindivid en smula oversize så packningen jag prövar, vilken gav betydligt högre effekt i ett annat vapen, läcker alltså sålunda varpå en hel del effekt försvinner. Dessutom så är slagfjädern för Trackern avsedd för att driva en tung pistong och därför förhållandevis styv och grov. När man byter packningsmetodik så måste man alltså även byta slagfjäder till en mjukare dito som harmoniserar bättre med den effektivare tätningen.
I nuläget så har jag alltså fått ner rekylen märkbart, dock inte så mycket som jag önskar, vilket har ökat skjutbarheten märkbart, dock så har jag för lite effekt eftersom packningen inte tätar tillräckligt bra. Jag ska därför försöka få fram en bättre avpassad packning av den nya typen och därefter så ska jag se om min fjäder duger eller om den också måste ersättas för att bössan ska bli som jag önskar.
Projektet rullar alltså vidare framöver, även om rapporterna kan dröja på lite mellan varven...