Första besöket på banan

  Vackrare än de flesta andra vapen...

Idag så blev det en tur till skjutbanan, en premiär både för Trackern och för grabben, Erik 8 år. Till honom så tog jag med en Diana 23 men den ratade han direkt och var betydligt mer intresserad av Trackern, dels eftersom den hade kikarsikte och dels eftersom den "small så hårt när den träffade". Vissa saker förnekar sig tydligen aldrig...

  Ett roligt vapen för alla åldrar...

Erik började som sagt genast skjuta och detta bidrog till att dagens besök på skytteklubben Fuxerna SG blev nästan fem timmar långt. Inte heller gick det snabbare när Lasse dök upp med ett magnetfällmål av plåt med ett antal ankor som skulle skjutas ner varpå dessa kunde återställas med ett välriktat skott mot en paddel i mitten. Förutom detta mål så besköts även sedvanliga HFT/FT fallmål liksom Sörens hemmabyggda svingmål. Där hade faktiskt Erik en hel del framgång även borta vid 50 meter.

  Ett klassiskt vapen tarvar klassiska diaboler..

Förutom lite skojskytte så prövade jag även att precisionsskjuta lite klassiska diaboler ifrån den tiden då Trackern var ny och storsäljande i slutet av 80-talet, givetvis diaboler Made in England. På den tiden så var ovanstånde trio inte helt ovanliga. Här ser vi Caledonian från Milbro, vilka var vettiga lågprisdiaboler för rekreativt mängdskytte. Brevid finns klassiska Eley Wasp, den blåa sorten i oversize 5.60 mm, som kändes premium och som reserverades till mer krävande precisionsskytte (nåja) på lite längre avstånd - relativt Milbros märkbart taffligare produkter. Slutligen på toppen så ser vi Champion Ballistic, som såldes med tagline; "-The ultimate hard-hitting hunting pellet". Det var nämligen så att jag och många med mig fortfarande gick i den villfarelsen att en djupare penetration faktiskt var önskvärd (!) och där stod Ballistic i en absolut särklass med sitt "heart of steel", alltså en förkopprad stålkula inbäddad i ett spetigt hölje av bly. Dyra som guld, naturligtvis, men ansågs allmänt som väl värda sina pengar och de hade ungefär samma status/position som dagens Predator Pellets.

  Tjugo meter är lagom med en så klassisk kombination när man är åtta år gammal...

Förutom lite precisionsskytte, som gick åt skogen av dåligt åtdragna stockskruvar, så passade jag också på att testa lite av utgångshastigheten nu när något hundratal diaboler har nötts igenom mekanismen. Jag mätte upp ett genomsnitt av 20 st Caledonian då jag inte hade någon skriftlig uppgift på dess vikt. Resultatet blev då 12.75 grains och en genomsnittlig utgångshastighet av 525 fps gav då 7.80 fpe. I metriska mått mätt alltså 160 mps. Med lättare diaboler (12.00 gn, typ RWS Hobby) så hade hastigheten vid samma energi blivit 541 fps, att jämföra med tillverkarens uppgivna värde om 550 fps.

Med moderna och avsevärt tyngre diaboler (JSB Jumbo Exact, 16.00 gn) så uppnåddes 494 fps i genomsnitt av 10 skott men där tog jag vikten från schablon snarare än att väga upp ett genomsnitt. Utfallet blev här 8.67 fpe, alltså 151 mps och 11.80 joule. Något över vår licensfria gräns med andra ord. Nu återstår lite finputs av detaljer liksom lite mera inskjutningsskytte så att allt sätter sig innan vi ska se exakt vad vapnet kan leverera i rent precisionshänseende.

 

kj

24 juni 2013 15:53

johnny du måste skriva vad du gjort med trackern,vilka delar du satt in,och om precsionen blev bättre?är intresserad eftersom ja äger en likadan,som du såg när du var här,mvh kj

 

Erik

24 juni 2013 18:38

Kul att sonen ärvt intresset - Det ska börjas i tid :D

Johnny Ottosson

24 juni 2013 22:16

Kul o höra från dej, Erik.

Det glädjer mej!

 

Silwer

26 juni 2013 02:34

Har du tittat på matningen ännu?
Där kan du ju ha rätt i att diabolen ormas om innanden kommer i den överborrade pipan.

Det du hittils beskriver är ju mest förbättringar i skjutbarhet.

Att denvar så trött trodde jag inte, med 14gr borde de ge runt 170mps, men där ser man

Personligen är jag ännu tveksam, pga pipan, det måste vara nåt arv när UK utgick från tumsmått .22 och tyskarna från 5.50mm

Eclipsen i .25 är dock i stället mycket trång i pipan.

Webley gjrde väl sina pipor själv vad jag förstår, BSAs pipor ansågs bättre har jag läst, och ärligt så har jag inte haft samma problem med gamla BSA vapen, ok Airsporter var förjävliga att glappa i tappladningen och så var precisionen lost case.

Dock finns många fler vackra klassiska engelska bössor imo, denna är fin men kanske lite väl hypad även där.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  En ammunitionstest!   Klassiska Baracuda med tre olika vikter och betydligt bättre burk.     När jag köpte min gamla BSA Ultra på sommaren 2006 så betalade jag £249 vilket kompletterades med £89 för kikarsiktet och ytterligare 2 x £4...

  Brno nummer 5 Ett vackert vapen, bara stål och trä dessutom.   Även denna gång så kommer temat att vara rimfire/”salongsgevär”/småviltstudsare/kantantänt/22LR eller vad man nu egentligen vill kalla den här vapengruppen. Jag har...

  På dryga distanser...   Att skjuta över 40 meter med 177/8J är en utmaning utomhus. Idag blev det en sväng till huset och eftersom det var någorlunda vindstilla så tog jag min lilla Crosman 1701 Bullpup - i allt väsentligt drivlinan av e...

Skön söndag!   Idag blev det en sväng runt de nya domänerna. Även den här helgen så kunde jag inte motstå frestelsen att åter igen ta med min gamla BSA ut till huset för lite skytte över 40 meter. Man kan alltså säga att förra helgen g...

    Plastic fantastic!     Syntetstockar har blivit allt mer populära! Syntetstockar är numera nästan mer talrika än stockar av trä eller laminat och i takt med behoven av bättre lönsamhet, liksom rådande designtrender för skjutvapen, ...