Direktlänk till inlägg 22 mars 2013
Det kommer en vår...
Stor och liten, jämför man bara stockarna så är inte skillnaden så stor...
Även om det känns fjärran nu med nattemperaturer nedåt -10 och knappa nollgradigt på dagarna så kommer värmen att komma, om än inte förrens mitten av april och framåt denna ovanligt sena vår. Tiden fram tills dess är en period av förberedelser och finslipning, saker behöver kanske göras i ordning eller inköpas inför den kommande säsongen?
...men skillnaden i totallängd är nästan en halvmeter.
Själv så har jag pysslat lite med mina Ultror. På grund av att jag numera nästan uteslutande skjuter på bana snarare än i trädgård så har min Mk III med sina legala 10 joule och kaliber 177 hamnat i malpåse och den Ultran som istället får hänga med till banan är trotjänaren, den Mk I med 24 joule och kaliber 22 som jag köpte sommaren 2006.
Till mångas förundran så är jag själv väldigt förtjust i just Ultran, den är på intet sätt ett bra eller för alla skyttar ett passande och välfungerande vapen, men för mig så fungerar den helt perfekt. Den är kort, lätt och rolig att skjuta med. Till nackdelarna hör dock få antal skott på en fyllning samt en skrämmande ljudnivå och medioker utgångshastighet. Den tekniska egen precisionen är dock mycket god, även om vapnet är en smula svårskjutet på grund av sin udda balans. Den är brittisk och den har en underbar karisma! En annan fördel är ett genomtänkt laddsystem (MMC) som är totalt ambidextriöst och kompromisslöst utformat för främst luftvapenjakt.
Med ett fåtal skott på fyllningen så är det klokt att medta en buddy bottle...
Mitt eget exemplar har jag modifierat varsamt igenom åren, främst igenom olika add-ons som jag har funnit funktionella eller bekväma. Till att börja med så har min gamla Mk I fått stocken från Mk III då en valnötsstock är mer robust vid daglig användning än den mera finshkänsliga lackerade bokstocken. Rent estetiskt sett så är den dessutom avsevärt elegantare. Avtryckarsystemet är en fullt justerbar enhet från Rowan Engineering, England. Nästa typiskt brittiska pryl är pipvikten som har lånats ifrån en Webley & Scott Tomahawk. Slutligen så har vapnet även fått en manometer, denna från XTX Air, eftersom mitt fyllkit från buddy bottlen saknar detta.
I fråga om utgångshastighet så har många förundrat sig över varför jag inte istället lade en licens på ett sedvanligt PCP med runt 45 joule i kaliber 22 istället för "bara" 25 joule. Varför ett såpass "klent" vapen?
Jag kan på många sätt förstå frågeställningen men till att börja med så måste man betänka att 25 joule inte är speciellt lite. Jämför bara med ett fjädervapen, få vettigt skjutbara vapen kan skicka av en 21 gn tung diabol i kaliber 22 med över 190 mps, detta är på gränsen även för erkänt potenta fjädervapen som exempelvis Dianas stora sidospännare - vapen som ytterst sällan anses som "klena".
Sedan så har jag ju ett duktigt potent vapen för skytte över långa eller okända avstånd, min FX Airguns Elite, med prestanda som vida överstiger ett vanligt 45J/.22 PCP. Nä, styrkan hos Ultra ligger i smidigheten, karisman och det faktum att den rent praktiskt sett klarar av i det mesta som kraftfullare PCP i samma kaliber mäktar med, i alla fall så länge man håller sig hitom 50 meter, vilket man ju som oftast gör.
Buddybottle, öronproppar eller dämpare behövs dock alltid....