En klassisk jättebössa efter två decennier..

  Stoltheten visste inga gränser - "Patriot Games" & "The new Webley Supergun"

Idag är det precis 20 år sedan jag köpte Airgunner Februari 1993 med Webley & Scotts magnifika Patriot på framsidan. Den klassiska Webley Patriot fyller alltså 20 år här i dagarna och detta ger oss onekligen perspektiv på tingens utveckling sedan dess.Tidningarna var unisont fulla av lovord och superlativen ville liksom aldrig ta slut:

Its the most powerful spring rifle in the world

We reveal the new Webley supergun

Created to kill

Iron fist in velvet glove

Geoffrey Boxall testade modellen i tidningen och kunde konstatera; "The Patriot is 2 1/2 timesmore powerful then the legal limit and it spits out 177 calibre pellets faster than the speed of sound!". Hänförda, så kan man nog beskriva både Boxall, Gerald Cardew och Nick Jenkinsons intryck av Webleys nya jättebössa.

Visst fanns Theoben Eliminator redan och visst var denna ännu kraftfullare men den drevs av en gasfjäder och ingen konventionell stålspiralslagfjäder. Dessutom var skillnaden i pris enorm, en Eliminator betingade saftiga £499 i och med uppdateringen till Mk II status igenom lanseringen av HE-systemet. Webley & Scott däremot presenterade ett pris av blott £260 - halva priset, för nya Patriot. Sägas bör dock att en "vanlig" modell på denna tid, exempelvis BSA Supersport, kostade bara £89 hos BAR (ja, de var i farten redan då).

Prisläget var alltså rätt och konkurrenter i samma härad saknades helt, detta var ju långt före tredje världens plastiga dussinvapen med dundereffekt ens hade påtänkts. The Patriot hade, till skillnad från dessa sentida arvtagare, klass och stil - brittisk stil. Blåneringen var utsökt, det bästa avtryckarsystemet som Webley & Scott förfogade över ingick, liksom en passning, kvalité och övergripande finish på mycket hög nivå. Detta parat med omtänksamma detaljer som förborrat fäste för rembygeldubb, fina öppna riktmedel och en elegant förpackning gjorde att det sammantaget kändes som ett riktigt klipp för den effekthungrige entusiasten med ett färskt FAC i bakfickan.

Den mäktiga Patrioten sålde därför med all rätt mycket bra och blev en långkörare i sortmentet ända tills W&S gick i graven. Mycket prestanda för pengarna. Visst var den tung att spänna och visst var den krävande att skjuta men Patriot blev ändå bössan som gällde för många, många år framöver.

Luftjakt

Johan Wahlfors har nu uppdaterat sin hemsida till att innefatta mer än bara skyddsjakt.

En mycket trevlig och läsvärd hemsida.

Länk: http://www.luftjakt.se/

Början av något grovt..

  En trendsättare!

I början av juni 1996 så hände något stort, bokstavligt talat. Theoben, som vid denna tid hade haft en tämligen sporadisk föräljning i USA, lanserade nu sin numera klassiska submodell 12/250 på den här stora och viktiga marknaden och presenterade därmed ett helt nytt koncept - ett potent PCP med den grova kvarttumskalibern.

De få PCP som vid denna tid existerade hos entusiasterna i USA var nästan alltid med kaliber 22 och som sådana levererade de normalt 28-30 fpe. Det som Theoben gjorde nu var att höja ribban ytterligare och presentera ett vapen som kunde driva av en större och tyngre diabol till ungefär samma hastigheter och detta blev direkt startskottet för Rapidens segertåg och solida ställning som plattform i just USA.

Med sin 580 mm långa pipa och en totallängd på 119 cm så ansåg många fantaster att vapnet närmast såg groteskt ut men den jättelika pipan hade goda skäl för sin existens, modell 12/250 stod nämligen i en särklass när det gällde kombinationen av brutal effekt och samtidigt sofistikerad precision. Detta var helt enkelt PCP-världens motsvarighet till Bentley Mulsanne Turbo - aristokrati med en raktetmotor!

Med dagens mått mätt så är kanske inte gamla 12/250 så respektingivande, inte i skenet av moderna konkurrenter som The Airwolf och svenska FX Airguns Elite/Royale, men för 17 år sedan var saken en helt annat. De första exemplaren hade en trestegs fartomställare i form av ett vridbart bakstycke till hammarhuset, vilket direkt påverkade hammarfjäderns anspänning. I första läget så kunde man räkna med 33 fpe, vilket redan här var märkbart mer än dåtidens PCP med den förhärskande kaliber 22. Dristade man sig till att vrida på ett snäpp till så svarade bössan med 35 fpe och på fulla skaft vid det tredje läget presterade vapnet över 40 fpe! Detta var en närmast otroligt hög siffra vid denna tidpunkt.

För att den presumtive kunden verkligen skulle inse vad 40 fpe innebar så var man noga att framhålla frasen; "Lightweight pellets might exceed 900 feet per second", i varje annons. Tänk er - 900 fps med kaliber 25!

Vidare så rekommenderade Theoben användandet av HN Rampoint som diabol, vilken med 27 grains ansågs som tung vid denna tid. I dag tycker man kanske att denna rekommendation känns lite udda men detta var innan dagens fina utbud av kaliber 25 diaboler existerade. Vid denna tid fanns inga Exterminators, inga Kings eller ens Domes från Crosman/Benjamin. Vidare så kunde man med illa dold stolthet vinnlägga sig om följande kommentarer i sin samtida marknadsföring:

"Setting new limits for power but with no loss of accuracy. This large calibre air rifle opens new horizons, never possible before. Bolt action for fast shooting but with no loss of accuracy.
A totally unique air rifle. All of the Rapid Range of rifles are available an FAC version.
All can achieve a humane killing distance of 55 m (60 yrd), although it is possible to kill at a distance of 65 - 73 m (71 - 82 yrd) if you have the skill and marksmanship."

För att ytterligare understryka vapnets goda praktiska precision så vågade man sticka ut hakan och utlova: "3.8cm (1½”) group regularly attained at 73.2m (80 yrd)"

Idag - två decennier senare - så är det självklart lätt att göra sig lustig över stoltheten när ett vapen utlovas klara en och en halv tum på drygt 70 meter men på den tiden så var detta riktig high-end praktisk precision. Parat med verkliga 40 fpe framför mynningen så blev 12/250 snabbt ett respektingivande vapen på marknaden och de entusiaster som valde modellen som primärt vapen för exempelvis jakt efter jordekorre i de glest befolkade delarna av östra USA jublade. En 12/250 träffade verkligen där man siktade, även på långa avstånd, och effekten av en träff även på dessa dryga distanser var fullkomligt förödande och helt olikt vad man tidigare upplevde med kaliber 22. Då liksom nu så träffade nämligen en diabol som har kaliber 25 ungefär med slagkraften hos en ursinnig gorilla nästan helt oavsett hur långt bort målet var. Lyriska kunde man se rapporter på dåtidens forum, såsom "The Airgun Letter Forum", om ägare vilka trots halvdana träffar fortfarande fällde sina stora mål direkt på skottplatsen. Man började redan då inse att kaliber 25 skjuter stabilare och ger betydligt bättre marginal i fråga om skotteffekt på levande mål vid jakt över extremt distanta avstånd. Det var med andra ord inte konstigt att 12/250 och Rapid-serien som sådan snabbt fick en helt svans av loyala fans.

Bortsett ifrån enastående praktisk precision och kraft olikt allt annat på marknaden så berömdes även 12/250 för det stora antalet skott man kunde få på en fyllning. Theoben uppgav hela 40 st ur en vanlig 400 cc tubflaska. Otroligt! Som ni säkert vet så har det hänt mycket sedan dess, men då hade vapen som exempelvis samtida Webley Axsor bara 32 skott och fler skott än 30 skott var överlag sällsynt hos fulleffektvapen.

Modell 12/250 blev ett lyckokast för Theoben och grundstenen för varumärkets popularitet i USA. Dessutom skapade den ett helt nytt segment för långdistansjägare och precisionsskyttar över ditintills okänt långa distanser. I nästa del så ska vi titta lite på dagens två argaste konkurrenter till samma kundgrupper, moderna vapen som Daystates Airwolf, Air Rangler och dessutom tungviktarna från FX Airguns.

Air Arms nya hemsida !

Äntligen så har Air Arms uppdaterat sin hemsida och resultatet ser mycket bra ut.

Länk: http://www.air-arms.co.uk/

Balsamterpentin och Linolja..

En gammal huskur.

Ända sedan tidernas begynnelse så har man skyddat trämaterialet på skjutvapen med hjälp av linolja och balsamterpentin men vad är egentligen detta, hur fungerar det och hur bra blir slutresultatet?

Linolja

Linolja eller linfröolja är olja pressad ur linfrön ifrån växten lin. Linolja har använts som impregnering, och som bas för traditionell färgtillverkning samt rostskydd med mera. Oljan används även till matlagning men är inte lika vanlig som rapsolja eller olivolja. Kokt linolja oxiderar snabbt och under reaktionen avges värme. Såg- och hyvelspån, trassel och trasor med linolja kan självantända och bör brännas upp, dränkas med vatten eller förvaras lufttätt.

Som träskydd tränger linoljan in mycket bra i virket, expanderar under torkningen och hindrar vatteninträngning. Alternativa behandlingar med lack eller plastfärg ger bara ett mer eller mindre långlivat ytskydd - när småskador uppstår finns inget djupskydd mot röta. Under senare år har man börjat använda linolja som ett miljöalternativ till tryckimpregnerat trä. Som jämförelse kan nämnas att "moderna" träskydd ofta har betydligt större molekyler än linolja och därför inte alls tränger in på samma sätt i träet.

Rå eller kokt?

Kallpressad rå linolja är ljus till färgen, tunnflytande, har extremt små molekyler (ca: 0,000005 mm = 5 nm) och torkar på ett par veckor, det tar alltså lång tid innan exempelvis en vapenstock är brukbar efter en inoljning. En fördel är dock att den gulnar mindre än kokt linolja, särskilt tydligt på ljusare träslag. Används mest för tillverkning av standolja, oljefärger och kitt. Är helt ofarlig både utvärtes och invärtes (t o m nyttig om den är helt ren). Varmpressning ger mer olja men av lägre kvalitet och varmpressad rå linolja används mest för tillverkning av kokt linolja.

Kokt linolja är numera en rad olika produkter. Gemensamt är att oljan har polymeriserats (molekylerna har kopplats ihop till ca ca: 0,0001 mm = 100 nm storlek), antingen genom upphettning till 150 — 250 grader, eventuellt i kombination med syretillförsel (luftinblåsning) eller genom tillsats av sickativ (t ex järnoxid, mangandioxid), ibland även mögelhämmande tillsatser.

  Till och med något så tråkigt som pallkragar kan bli vackert..

Den är tyngre, tjockare och mörkare än rå linolja och bildar, till skillnad från rå linolja, skikt under torkning och får därför en bättre skyddande yta. Den utvidgar sig ca 15 % när den torkar och täpper därför till bra inne i trä. Linoljan oxiderar snabbt under svag värmeutveckling, torktiden är ett eller ett par dygn. Många menar på att äldre typer av kokt linolja är troligen bättre ur träskyddssynpunkt, då de är mer hetrogent gjorda, d.v.s de innehåller många olika fraktioner som skyddar på lite olika sätt. Modern linolja är mycket homogen och ren, och kanske därför inte lika skyddande.

Som en parentes kan nämnas den så kallade standoljan. Detta är linolja som upphettats till ca 300 grader, ibland tillsammans med koldioxid för att öka polymeriseringsgraden. Den är tjock och seg med stora molekyler, torkar med glansig yta till ett hårt vädertåligt ytskydd. Används därför mest för tillverkning av utomhusfärg. En nackdel är att ytan är spröd och lätt krackelerar vid rörelser i underlaget. Därför har man i goda oljefärger för utomhusmålning en väl avvägd kombination av vanlig kokt linolja och standolja. För vapenbruk så är den grova standoljan inte aktuell.

Terpentin & Balsam = Balsamterpentin !

Ordet balsam kommer från latinets balsamum som i sin tur härstammar från ett äldre grekiskt ord med samma betydelse. Balsam är ett allmänt samlingsnamn på mjölkaktiga växtsafter eller hartsrika kådsafter som avsöndras från olika växter och som ofta har en stark lukt. Balsam avsåg från början den doftande mjölksaft man fick från Meckabalsamträdet i Gilead i gamla Palestina och det är den balsamen man avser i biblisk text. Med tiden ändrades betydelsen och avsåg i stort sett alla dofter som man kunde få ur olika växter. Det kan även avse apoteksprodukter som t.ex salvor med olika stark doft och lindrande verkan.

Terpentin är en balsam som vatten- eller torrdestilleras ur kåda från företrädesvis olika barrträd. Från början använde man kåda som man tappade direkt ur trädet. Tappningen gick till så att man skar bort en drygt en meter lång och en decimeter bred bit av barken och skar V-formade skåror i trädet och i spetsen satte man en V-formad metallskena som ledde ut kådan i ett kärl. Den första V-formade skåran gjordes längs ned i den avbarkade delen och nya skåror gjordes med någon veckas mellanrum. Träd som skulle användas valdes ut redan när dom var unga och hölls rena från kvistar i nederdelen av stammen för att den skulle hålla sig rak. Efterhand som efterfrågan ökade räckte inte den urtappade kådan till och man började då även extrahera ut terpentin ur stubbar och annat vedavfall.

Blandningen

Terpentin löser oljor bättre än nafta och man behöver därför inte använda lika mycket vid spädning. Blandar man standolja med terpentin får man mycket hållbarare oljefilmer än om man blandar den med nafta. Eftersom balsamterpentin är oxidationstorkande påverkar den linoljans oxidationsprocess så den härdar snabbare.

Men även om terpentin är att föredra vid spädning av linoljefärg framför naftabaserade produkter, blir den färdigoxiderade färgfilmen tunnare i rakt förhållande till mängden tillsatt terpentin, samt motståndskraften mot nedbrytning av väderpåverkan försämrad, varför terpentintillsats bör användas mycket sparsamt

I klartext så betyder detta att linoljan levererar rötskyddet och eftersom linoljan är kokt och inte rå så blir den "lagom" tjock för vårt användningsändamål. Vid varierande temperaturer, vapnet förvaras inomhus och används vid en annan temperatur utomhus, så bör balsamterpentin användas som lösningsmedel. När balsamterpentinet avdunstar får syret möjlighet att oxidera linoljan (linoljan stelnar alltså) även långt nere i träet.

Utan balsamterpentin riskerar man att få o-oxiderade fickor av linolja, som när träet blir varmt, tränger upp till ytan. Om ytan dessutom är täcklackad så kan blåsor uppstå under lackskiktet.

Nu ska jag komponera en egen blandning och pröva lite under helgen så återkommer jag med en rapport om det här ämnet i nästa vecka.

Rapid Air Weapons nu hos Tobbe !

  Lite udda kanske men RAW har gott rykte för bra produkter...

Idag fick jag nyheten att Tobbe på Hurricane börjar saluföra TM-1000 från RAW. Priser är i nuläget oklart.

Skytte i snöstorm...

  Friska vindar och kraftfullt snöfall...

Idag blev det ett besök på Fuxerna Skyttegille igen (fler bilder på Instagram). Vädret var verkligen inte det bästa, men vad gör man inte för att komma åt och skjuta lite? Ensam var jag också, inte en enda besökare vågade sig ut till banan idag.

Fördelen med det ogästvänliga vädret var möjligheten att testa den nya konfigurationen med kort shroudrör samt hur den då fungerade med lite olika sorters diaboler, ruskvädret till trots:

  Idag blev det femtio skott..

I tur och ordning så sköt jag 10 skott med Exterminator, sedan lika många med JSB King samt slutligen även detta antal med HN Baracuda. Den sista tavlan var två femskottsgrupper med, översta raden, Exterminator och JSB King på den nedre raden. I absoluta termer så imponerade naturligtvis inga utav tavlorna men givet de yttre omständigheterna så är jag mycket nöjd.

Noterbart är att Exterminator presterar bra i tuffa omständigheter, de skjuter alltid jämnt även i tuff sidvind. King träffade högre upp vid samma riktpunkt men spred mera i sidled. Rimligt med tanke på att de är lättare och har kortare bantid samt att de troligtvis har ett sämre BC.

Förvåningen var HN Baracuda som träffade exceptionellt högt trots att den diabolen är tyngre än Exterminator! Anledningen borde inte vara på grund av ett högre BC och det styrks också av spridningen i sidled. Egendomligt.

  En riktigt fin grupp med JSB King - 5 skott där...

Bästa gruppen overall var JSB King som lyckades leverera en superb femskottsgrupp i vad som närmast upplevdes som halv storm. Även här var riktpunkten lika med tavlans centrum och vapnet inskjutet för Exterminator, därav att träffen tog lite uppåt.

Vad kan man då dra för slutsats av allt detta?

Jämfört med när man skjuter på sommaren så är skillnaden mellan träffbilderna mycket större. Alla träffbilder blir naturligtvis sämre men skillnaden mellan de olika sorterna ökar markant. Under perfekta sommarförhållanden så är skillnaden liten men i kyla, vind och snöfall så blir skillnaderna dramatiskt stora.

  Skjutet på samma avstånd under sommaren 2012

Annars så var det en trevlig dag på banan. Ensam, som sagt, men tyst och lugnt. Det enda som märktes var vindens vinande och den vita gardin av tung blötsnö som landade ifrån det snöblandade regnet. Då är det härligt att ha tillgång till en riktig skjutbana där man kan skjuta ostört med åtminstonde tak över huvudet. Var man bara i lä för vinden så var det nämligen inte speciellt kallt.

  Flaggstången på Fuxerna Skyttegille..

Likaså satt jag och reflekterade en hel del över flaggstången på klubben. Varför då?, undrar man naturligtvis. Jo, tänk på allt det arbete som bedrevs helt oavlönat av olika föreningar, som exempelvis skytteklubbar, förr i tiden. Tänk på allt det arbete som flaggstången representerar. Den köptes, transporterades och monterades utav människor som arbetade oavlönat för sitt intresse och sin möjlighet att dela detta intresse med andra. Ett engagemang som starka krafter i dagens samhälle, inte minst politikerna, nu arbetar för att skrinlägga.

Den gode Skanåker reflekterar över detta i en nyförfattad artikel:

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/nya-vapenregler-kostar-os-medaljer_7551366.svd

Top-of-the-line..

Best of the best...?

JSB är ju sedan länge kända för att tillverka världsledande diaboler och har dessutom ett mycket brett sortiment. Nytt nu är deras "Premium Series" som innefattar deras absolut mest uniforma diaboler någonsin. Här har vi diaboler som är elektroniskt scannade och vägda för att bli 99.99% identiska i de två viktgaste parametrarna, huvudstorlek och vikt.

Premium Series finns i kaliber 177 och tre olika vikter; 7.33, 8.02 samt 8.26 grains.