Fuxernas Skyttegille

  Jag, Lasse & Sören

Idag så besökte jag Fuxerna Skyttegille och passade på att träffa Lasse och Sören som sköter anläggningen. Detta är en mycket anrik skytteklubb med rötterna ända tillbaka till 1937 då ägaren till det närbelägna bruket beslöt sig för att stödja möjligheterna till rekreation och samhällsbredskap igenom att finansiera bygget, då under det politiskt oroliga 30-talet.

  Huvudbyggnaden

Huvudbyggnaden består av en gedigen storstuga med de facliteter som en skytteklubb kan behöva. Här finns möjlighet till värme, elektricitet, toalett och allt annat som en skytt kan behöva under skyttets gång. Givetvis så finns även möjlighet till att hålla årsmöte, grilla korv och avnjuta ett allmänt samkväm i goda vänners lag.

  Interiör, storstugan

Insidan av huvudbyggnaden erbjuder en rustik miljö med gott om plats för att justera/meka med sitt vapen, käka en matsäck, vila eller bara omgås. Väggarna pryds av tidigare aktiva skyttars minnesmärken och troféer. Här kan man hitta mycket nostaligi!

  En annan vy..

Utblick från storstugans dörröppning

Om man ställer sig i dörröppningen på huvudbyggnaden så ser man skjutstallet med sina fem, kommande sex, skjutplatser. Skjutstallet erbjuder skydd från väder och vind där skjutplatserna är väl skyddade från nederbörd.

  Utsikt från skjutplatserna

Varje skjutplats är tydligt avmärkt så att varje skytt har gott om plats för sitt vapen och sin utrustning. Man kan välja om man vill sitta, ligga eller stå när man skjuter.

  Skjutbord

Klubben har nysnickrade skjutbord av tryckimpregnerat virke, mycket stabila och välutformade. Vapnet på bordet är en HW97k med kaliber 22. Ett vackert och välskjutande vapen.

  Mål som kan placeras på valfritt avstånd mellan 1-50 meter bort.

Precis som alla andra välutformade skjutbanor så har även Fuxernas Skyttegille portabla tavelhållare för A4 måltavlor. Dessa är så utformade att de fångar upp diabolerna och tar därmed tillvara blyresterna, till värn för vår miljö. Saknas på bilden gör klämman för arket, därav att tavlan ligger ner framför anslagsplåten.

  Målvallen..

På exakt 50 meters avstånd så finns målvallen, en rejäl vall som dessutom är försedd med överskjutningsskydd av timmrad slipers. Denna garanterar att eventuella projektiler inte slår igenom och försvinner utåt skogen.

  Dalgången..

Precis utanför skjutbanan så finns en naturskön dalgång som klubben kommer att använda för fallmålstävlingar enligt Skyttesportförbundets reglemente. Den kuperade terrängen erbjuder fina förutsättningar att anlägga en omväxlande och spännande skyttestig till tävlingarna.

  Avspärrningslinor med dito varningsskyltar

Området runt banan är välskött och ansat. Här finns goda möjligheter att röra sig utan att behöva vada fram igenom undervegetationen. Skjutbanan är tydligt utmärkt för eventuella omkringvandrare, på korrekt sätt.

Så, vad gäller då?

Skjutbanan är belägen i Göta, ca 45 km norr om Göteborg, ett stenkast ifrån E45. Det tar ungefär 30 minuter med bil och ca 40 minuter med buss. En busshållplats finns på bekvämt promenadavstånd ifrån banan. Medlemskap kostar 100 kr per kalenderår och medlem blir man igenom att personligen infinna sig på banan (ring o boka tid först). Man får därefter ett mail där man anger sina kontaktuppgifter samt beskrivning på vilket PlusGironummer man ska använda för att inbetala medlemsavgiften. Banan är även godkänd för 22 LR, för den som så önskar.

Finns det frågor eller funderingar så kontakta Lars på: 073-416 70 80

(Alla foton: P.Darius)

På den säkra sidan...

En skylt kan lätt påverka inbrottstjuven...  

Något som berör alla som pysslar med skytte i någon form är säkerheten. Vapen, ammunition och tillbehör måste skyddas, både mot obehörliga tillgrepp likväl som mot felaktig användning av exempelvis barn i ens närhet. När det gäller licenspliktiga skjutvapen så är lagstiftningen glasklar, det enda lagliga förvaringen där är ett godkänt vapenkskåp enligt SS3492, men för icke licenspliktiga vapen gäller endast "förvaring under lås", vilket naturligtvis lämnar utrymme för tolkningar.

Jag ska i dagens och ett kommande blogginlägg beröra lite om säkerhet i allmänhet samt exemplifiera hur jag själv har löst frågorna. En återkommande tankebana som man ofta hittar på exempelvis forum och liknande är ifrågasättandet av varför olika personer berättar om vilka vapen de besitter samt, än värre tycker många, kanske också fotograferar eller diskuterar sina säkerhetslösningar.

Personligen så ser jag inte detta som ett problem, och varför då?

Jo, en vanlig inbrottstjuv är normalt sett inte intresserad av skjutvapen, i någon form, han vill i de allra flesta fall bara hitta föremål som är enkla att omsätta i pengar. Det idealiska inbrottsbytet är alltså något som har ett stabilt och erkänt värde, som är lätt och smidigt att transportera samt enkelt att omsätta i reda pengar och därmed svårt att spåra. Ett paradexempel på detta är till exempel guld, såsom smycken etc. Skjutvapen däremot är skrymmande, svåra att sälja, registrerade och bär dessutom med sig ett högre straffvärde. Slutligen så är de inte heller värda speciellt mycket pengar. Här finns det naturligtvis utrymme för nyanser, en revolver är ett bra inbrottsbyte där ett harpungevär utgör motsatsen.

I fråga om luftgevär så är dessa som regel av inget intresse alls för en inbrottstjuv. I en kommentar till ett tidigare inlägg här på Airpang så oroade sig exempelvis Jazz för risken av stöld. Ett riskmedvetande är alltid bra men ponera nu att man faktiskt gjorde ett inbrott hos denne kände profil, vad hade man då kommit över?

Jo, Jazz har en fin Theoben Rapid som har kostat honom en smärre förmögenhet och som i gengäld skänker honom stor tillfredsställelse och ägarglädje. Problemet med en Rapid som inbrottsbyte, eller en Daystate etc, är att dessa vapen må vara dyra att anskaffa men de har ett högst måttligt andrahandsvärde, till och med i legalt skick. Leif på Airgun köpte en likaledes fin Rapid för strax under halva nypriset och detta då efter en längre tids annonsering på ett entusiastforum. Att försöka kränga samma vapen till "gemene man" eller en "kollega kriminell" är nog näst intill omöjligt. Skulle vapnet istället åka ut på Blocket så torde ju varenda luftvapenfantast notera detta.

Risken att exponera sitt ägandeskap av den här typen av vapen är alltså högst måttlig. Entusiaster, som förmår att uppskatta dessa vapen, går sällan omkring och stjäl dem. De är också ointressanta att äga eftersom de knappast kan säljas vidare eller tas med till tävlingar etc. Andra tjuvar tar förmodligen inte med sig något så skrymmande och "konstigt" i första hand.

En inbrottstjuv följer nämligen alltid minsta motståndets lag och fördelen med detta är att man förbluffande enkelt kan påverka deras val av hus för inbrott. En enkel skylt, ett A4 anslag i det fönster som ligger sämst till på huset med minsta insynen och som innehåller en text där husägaren berättar att han är medveten om inbrottsrisken och därför inte förvarar värdesaker i huset kan oftast avskräcka tjuven. Det finns massor av hus i ett område att gå in till och tjuven kommer alltid att välja det hus som; 1) är enklast att komma in i diskret samt 2) det hus som antas ge bäst "payoff", alltså den största mängden enkelt omsättbart stöldgods. Lyckas man övertyga tjuven om att ens eget hus är svårforcerat samt saknar tänkbart bra stöldgods så är chansen mycket stor att tjuven istället hoppar över det huset och väljer grannens.

Walther LGV

En intressant test...

Brytningstid...

Jag kommer ihåg 2004-2005, det var en brytningstid. Gammalt ersattes av nytt och mycket av det som vi idag så väl känner igen var då helt nytt. Efter fem år i mörker så började RPS på nytt att utfärda licenser för luftvapen, jag grundade forumet Airgun som var nytt, fräscht och revolutionerande, FX Airguns hade fått fart på Cyclone-serien och PCP blev till stor del därigenom var mans egendom på ett helt annat sätt än under 90-talet. Våra tävlingar hade fått ungefär den struktur som de har än idag, Hurricane hade börjat dominera över Hammer AE och Vildmarkcity som den stora handlaren i landet. Allt detta välbekant idag men det tillkom under ett par korta år i mitten av 2000-talet.

Jag tror att vi nu är i ungefär samma situation. Vår hobby står på tröskeln till att förändras på ett genomgripande sätt, i vissa aspekter kanske än mer än vad den hittils har gjort. Nätet av klubbar börjar bli mer finmaskigt än någonsin, spännande nya vapenmodeller står inför dörren och vi kommer att få uppleva många fler positiva förändringar än någonsin tidigare.

Anledningen till detta är att vi har eldsjälar. De är inte många och många av dem är inte ens högljudda men de arbetar envist och målmedvetet för att göra vår hobby roligare, mera legitim och mera tillgänglig för de stackare som ännu inte har upptäckt den. Många av dem sitter på nyckelpositioner i vår hobby och då tänker jag inte bara på Fredrik som tillverkare eller Tobias som handlare utan på de gräsrötter vars arbete kanske inte märks i så stor utsträckning innan det är avslutat. Inga namn nämnda, inga namn glömda men jag tror att ni själva vet vilka ni är.

Till er lyfter jag på hatten - a job well done!

Tyvärr så finns det även problemområden som måste förbättras. Våra två forum är exempel på detta. Forum fungerar som en samlingsplats för entusiasterna när man vill samlas runt sin hobby utan att skjuta. Man sprider kunskap, man samlar kunskap och man umgås - i alla fall i de bästa av världar. Tyvärr så fungerar det inte på detta sätt i verkligheten, vilka åtskilliga avhopp från forumen vittnar om. 

Vad beror då detta på?

Frågar man forumsägaren så är svaret att vissa medlemmar inte kan sköta sig, frågar man däremot den som lämnar forumet så brukar forumsledningen utpekas för bristande sociala färdigheter. Förmodligen så ligger den verkliga sanningen i de flesta fall någonstans mitt emellan - men detta är inte väsentligt. Problemet är inte att människor är olika, tänker på olika sätt och reagerar i olika mönster. Problemet är bristen på sammanhållning mot ett gemensamt mål, en fungerande kommunikationsyta. Fokus ligger inte på hobbyns bästa utan på personliga mål som prestige, makt och kontrollbehov som tar överhanden. Makt korrumperar som bekant.

Jag har tyvärr ingen patentlösning på detta problem, men jag har gjort en del iaktagelser under åren. Till att börja med så uppskattar de flesta människor frihet och då främst friheten att skriva om det man än önskar. Det kan vara från de mest vitt skilda ting som marknadens bästa rakskum till olika sportresultat. En del människor skriver för att förmedla något, andra för att berätta något och en del skriver för att interagera med andra, vilket av andra deltagare kan betraktas som provokationer.

En sak som alltid är viktigt att tänka på är att människor skriver alltid av en anledning och man kan alltid utgå ifrån att den anledningen är viktig, om inte annat så för den personen som skrev den.

"Tänk innan du postar", brukar präktiga moderatorer och administratörer alltid mässa men jag skulle vilja vända på situationen - "Tänk innan ni kritiserar eller redigerar". Det handlar om en avvägning, hur viktigt än inlägget? Alltså värdet av inlägget ifrån den person som skrev inlägget vägt mot värdet av att någon annan inte blir förolämpad eller provocerad av det. När jag agerar i de situationerna så brukar jag alltid sätta inläggets värde som absolut, utgångsläget är alltså att ett skrivet inlägg alltid ska få ligga. Även om inlägget inte synbart tillför något så är det uppenbarligen viktigt för den som skrev det, annars hade denne inte bemödat sig om saken. Därefter så får man titta på den som "drabbas" av inlägget, är det en rimligt tolkning av texten att bli förolämpad eller provocerad av den? Kan den som läser inlägget passera det utan att bry sig om det?

Det är lätt som moderator/administratör att värdera alla inlägg utifrån sina egna värderingar av rätt och fel men jag tycker att man istället bör hala fram sin empatiska sida och stanna upp lite, där man frågar sig varför ett "olämpligt" inlägg uppstår? Inlägg som är "olämpliga" kommer inte upp utan anledning, oftast mycket goda anledningar eftersom folk generellt sett har bättre saker för sig än att medvetet ställa till bråk för andra. 

När entusiaster träffas i verkligheten så brukar många reagera över den goda stämning som råder, en koncentrerad förbrödring runt hobbyn, socialt småprat och smått absurda situationer där mer eller mindre "dödsfiender" på diverse forum helt problemfritt umgås runt hobby - alltså i verkliga livet. Hemma framför skärmen däremot så växer hornen ut på de flesta människor och de mest smaklösa beteenden uppstår.

Jag tror att människor i grund och botten är de människor som de är men att situationen skapar beteendet. I den relativa anonymiteten på ett forum, inte sällan under antaget namn, så upplever många att de inte behöver "stå" för vad som sägs och görs. Som jag ser saken så är det därför viktigt att förmänskliga karaktärerna på skärmen och det var en av anledningarna till att jag, då jag var med och drev Airgun, krävde att alla moderatorer skulle presentera riktigt namn och inget alias. 

En lösning som intresserar mig, i den händelse att jag i framtiden skapar ett nytt forum, är att använda Facebook login. Nu vet jag att alla människor inte gillar Facebook och jag har den största respekten för detta, även om det inte hör till saken principiellt sett. Poängen med Facebook login är att individern presenteras i detalj för de övriga deltagarna. Man får dennes verkliga och fulla namn, ett foto, lite kort bakgrundsfakta etc. Man förmänskligar kort sagt motparten. Utan det raster som en dataskärm, den trånga plåtlådan av en personbil i rusningstrafiken eller andra avskärmningar utgör så möter vi istället varann som medmänniskor och när vi gör det så blir det genast mycket svårare att bete sig illa eller beskära andra människors friheter.

Detta är en fundamental skillnad mot hur dagens forum fungerar, forum där deltagarna istället anonymiseras. Det är denna typ av nyskapande tankebanor som jag tror behövs för att man ska kunna komma åt forumsproblematiken och därmed skapa en vettigt fungerande kontaktyta på hobbyn.

Subversioner !

I förra veckan, precis innan jag blev bannad ännu en gång från Airgun, så hade man där en diskussion om Marks, alltså särskiljande av olika subversioner av någonting - i detta fall FX Airguns Royale. Konceptet Marks (Mks) är vanligt förekommande i exempelvis England där man använder den typen av distinktioner för att kunna separera snarlika versioner av någonting men där versionerna har väsentliga skillnader mellan varann.

Nyckelbegreppet är alltså "väsentliga skillnader", det måste med andra ord finnas en så stor skillnad mellan olika kronologiska versioner av en produkt att exempelvis inte vitala reservdelar etc passar varann.

Hur ser det då ut med FX Airguns Royale?

Jo, modellen kom under maj månad 2009 och benämndes på den tiden bara som Royale. Dagens versionsbenämning av Mk I är alltså en efterkonstruktion och detta är vanligt på just Mk I av olika ting då det inte är helt självskrivet att det vid lanseringen kommer att komma en Mk II osv. De femtio första exemplaren (första batchen) hade en annan kilbas men detta är ingen väsentlig skillnad så den särskiljs därför inte. Likaså finns Mk I med orginalmonterad pipa av endera LW eller ST men detta är inte heller väsentliga skillnader. 

Under 2011 så kom däremot en fabriksmonterad fartomställare och då kan man börja tala om en Mk II. Här finns alltså en väsentlig skillnad. En helt ny finess har tillkommit men desto viktigare är att man nu måste hålla ordning på vilken stock man har. En tidig stock för Mk I passar alltså inte på en Mk II då fartomställarens reglage kräver ett uttag i stocken. 

När vi sedan skrev 2012 så kommer Mk III av Royale. Anledningen till detta är att man numera borrar lådan med två gängade hål undertill för det nu nya matchavtrycket. Denna borrning och gängning sker på alla block, oavsett om vapnet är originalutrustat med matchavtrycket eller inte. Ett nytt vapen med standardavtryck kan alltså enkelt konverteras till matchavtryck, vilket inte är fallet med ett äldre block från exempelvis Mk I eller Mk II. Även stocken förses med en modifiering, den för ett hålrum utfräst på insidan för att rymma det fysiskt större avtryckarsystemet.

Rent praktiskt så är det naturligtvis bra för en spekulant till ett begagnat vapen att hålla koll på vilken version man söker och vilken version som man hittar på marknaden. Detta inte minst om man exempelvis planerar att modifiera vapnet på ett sådant sätt att underversionernas särdrag kan försvåra eller fördyra den målsättningen.

Donationsmöjlighet

Jag har tidigare haft uppe frågan om reklam på bloggen och Bloggplatsen fungerar på så sätt att den är gratis för mig att använda under förutsättning att jag a) accepterar att reklam visas för besökarna eller b) betalar för att sidan ska vara reklamfri.

Personligen så har jag inte brytt mig om huruvida det finns ovidkommande reklam på bloggen eller inte men uppenbarligen så gör besökarna inte samma bedömning. Jag har därför betalat för att bli av med reklamen i nuläget men eftersom detta är en löpande kostnad så har jag nu installerat en donationsknapp längst ner till vänster på bloggen.

Här finns nu en helt frivillig möjlighet att stödja bloggen igenom att donera ett valfritt belopp i syfte att hålla bloggen reklamfri även framöver.

Fuxerna Skyttegille

Idag läste jag på LuftvapenInfo att Fuxerna Skyttegille har en skjutbana tillgånglig i Göta. Detta är naturligtvis mycket goda nyheter för alla oss entusiaster som bor norr om Göteborg. Problemet med den annars eminenta klubben Onsala LGK är ju att den befinner sig söder om Göteborg och dessutom ganska långt bort för mig personligen.

Onsala LGK ligger ju 90 km bort vilket betyder 18 mils körning och nästan två timmar i bil tur och retur, lite drygt bara för att skjuta en kväll. Funkar ju för tävling men för att skjuta ofta och regelbundet så....

Fuxerna däremot förefaller jag ha 19 km bort vilket betyder knappt 4 mils körning och mindre än en timme tur och retur. En mycket välkommen skillnad.

På sitt program så förefaller man köra luftgevär (både licensfritt/licenspliktigt) samt 22 LR och bågskytte, en riktig jackpott för min egen del som bara just pysslar med dessa vapenkategorier. 

Länk: http://www2.idrottonline.se/FuxernaSG-Skyttesport/

Kontaktperson verkar vara en Lars (okänt efternamn) med tfn: 073-41 61 780

Så, Mathias, du ringde ju mig igår och efterlyste banor här i närheten, Sandstig och alla ni andra som då o då har efterfrågat en bra bana med tillhörande klubb här i tomrummet ovanför Göteborg, alltså mellan Göteborg och Trollhättan/Uddevallla. Här finns möjligheter!

Jag ska försöka få kontakt med ovan omnämnde Lars och sedan funderar jag på att åka över till banan för att kunna återkomma med ett mera utförligt inlägg om banan och dess möjligheter. Inte minst så ska jag försöka få fram information om hur man blir medlem och mer detaljer runt ett klubbmedlemskap där.

Forumen och deras polls

Mästerligt !

Så, med över 60 röstande på respektive poll så kan jag konstatera intressanta skillnader mellan besökarnas omdöme om de båda forumen. För LuftvapenInfo så var det bara 27% som gav forumet toppbetyg, jämfört med hela 53% för Airgun. Uppenbarligen så är de nöjda besökarna hos Airgun väldigt nöjda medan de nöjda besökarna hos LuftvapenInfo är något mer återhållsamma, något som vi inte minst kan läsa ut av nästa nöjdhetsnivå.

Bra !

Här har vi bara 14.5% på Airgun och dubbelt så höga 30.8% för LuftvapenInfo. De som är nöjda på Airgun tenderar alltså att ge högsta betyg där de som är nöjda på LuftvapenInfo i större utsträckning nöjer sig att ge ett något lägre betyg. Överlag så får dock Airgun totalt sett ett högre omdöme på de två högsta nivåerna sammanslaget och dessutom då även flest besökare som avgav toppbetyg.

Acceptabelt !

Den här mer neutrala nivån var låg för båda forumen och ganska jämn, 13% på Airgun jämfört med 10.3% Efter detta så är det dags att så att säga titta ner i källaren, de dåliga bottenbetygen och deras fördelning:

Dåligt !

Även här är det väldigt jämnt, Airgun hade 8.1% och det andra forumet toppade med blygsamma 9%.

Uselt !

Här var besökarna mer benägna att lätta sina hjärtan, Airgun fick hedrande låga 11.3% och där trodde jag ärligt talat att man skulle få en högre nivå. Samma gissning hade jag iofs för LuftvapenInfo som fick dubbelt så många sågningar, hela 23% av alla besökarna anser att detta forum sköts på ett uselt sätt.

Sammanfattning..

Uppenbarligen så är besökarna här betydligt mer nöjda med hur Airgun sköts än hur LuftvapenInfo sköts. Fler röstande gav toppbetyg (53 - 27) och betydligt färre gav bottenbetyg (11.3 - 23). Skillnaden är ganska stor och min personliga uppfattning är nog att Airgun kom ganska lindrigt undan. En intressant skilland är hur de olika administratörerna framträder på forumet. Airgun är till största delen en "one mans show" - Leif sköter det mesta och  moderatorerna gör inte speciellt mycket. Erik håller sig numera nästan osynlig där Ogster är något mer förekommande.

På LuftvapenInfo är det lite annorlunda, där är det administratören Daniel som håller en väldigt låg profil. Istället så är det moderatorerna och i synnerhet Leopold som får agera rottweiler och sköta samma position som Leif har på Airgun. Gubbe håller sig lite  mera i bakgrunden. Bättre eller sämre? Svårt att säga, sant är dock att såväl Leif som Leopold har lyckats stöta sig med många samtidigt som de vanligtvis sköter det diskret nog för att det inte ska synas för den vanlige forumsbesökaren. 

Det är helt enkelt ett jobb som måste göras. Hade jag själv valt upplägg så hade jag kanske valt något mer diplomatiska språkrör för mitt eget forum. Som jag ser saken så ska man nog tänka tvärtom, jag hade satt Gubbe respektive Erik som "hitmen" för att korrigera bråkstakar snarare än personer som lätt kan uppfattas såsom lynniga och bryska. Vänlighet och konsekvens tror jag att man kan komma långt med när det handlar om att sköta ett forum på ett sätt som uppskattas av besökarna, liksom naturligtvis en hel del humor...

Vad tycker ni själva...?