Lagom är bäst..

  Hållaren till stocken sitter precis bakom (till vänster ovan) om manometern (bild från annat sammanhang)

När jag skulle ta min FX Airguns Elite i bruk igen, efter några månaders vila på grund av bristande tillgång på lämplig skjutplats, så kunde jag konstatera att den hade läckt lite!? Något förvånad över detta så skruvade jag loss stocken varvid det plötsligt började läcka ännu mer/snabbare?

  Ett foto på hållaren i verkligheten (bild från annat sammanhang)

Efter att ha studerat konstruktionen så kunde jag konstatera att läckan kom ifrån hållaren som håller fast blocket i själva stocken. Denna är nämligen trycksatt och försedd med en liten O-ring. Fotografierna i dagens inlägg är på ett block till Royale men funktionen är identisk med min Elite på denna punkt.

Varför hade det då börjat läcka?

Jo, jag hade helt enkelt dragit åt stockskruven för hårt. När jag sedan lossar stockskruven så lossar jag även hållaren lite och efter tillräckligt många gånger så börjar den smygläcka, vilket jag nu drabbades av.

Hur motverkar man detta?

Enkelt, man drar inte åt stockskruven onödigt hårt de gånger man har loss mekanismen ur stocken.

BT 65 Tactical

  Även Hatsan ansluter sig till trenden med Modern Sporting Rifles (MSR)

Ifrån Tobbe på Hurricane kommer idag ett foto på Hatsans nya BT 65 Tactical.

Luxfers tubflaskor

  Mycket text - men vad står det egentligen?

Idag ska vi titta lite på myllret av text som man kan hitta på Luxfers tubflaskor. Visste ni förresten att Luxfer har tillverkat totalt mer än 40 miljoner exemplar som har sålts i femtiotalet länder?

Börjar vi läsa på tuben ovan, från min Elite, så kan vi se följande:

UN1002 AIR

UN-nummer är fyrsiffriga nummer som identifierar olika ämnen som man kan påträffa inuti en förpackning. Dessa nummer löper från 0001 till 3500 och utfärdas av United Nations Committee of Experts on the Transport of Dangerous Goods. Mest kända torde 1202 och 1203 vara (diesel resp bensin). I vårt fall så betyder 1002 helt enkelt ren andningsluft, något som tillverkaren dessutom förtydligar med texten AIR.

Compressed

Tillverkaren berättar att föremålet är ett tryckkärl, innehållet är alltså troligtvis under tryck

M18x1.5

Detta är dimensionen på den gänga som finns i tubflaskans hals.

ISO

Den här märkningen visar att alla de dimensioner som anges i märkningarna är angivna i enlighet med International Organization for Standardization och inget annat.

GB

Great Britain, detta föremål är tillverkat i Storbritanien.

M161221

Det unika serienummret för just den här enheten.

AA 6061 T6

Aluminium Alloy, alltså en aluminiumlegering, benämnd 6061. Epitetet T6 innebär att materialet är härdat till denna nivå.

4.00 MM

Godsets grovlek i kärlet är minimum 4.00 mm tjockt.

0.56 kg

Enheten väger 0.56 kg tom.

0.40 L

Volymen på enheten är 400 cc.

PW200/PH300 BAR

PW är Pressure Working (arbetstryck) 200 är Bar-talet, PH är Pressure Hydrostatic (testat tryck), 300 är Bar-talet. Den här enheten får alltså fyllas till 200 Bar och testas vid 300 Bar.

Pi 0038 EN 1975

Detta berättar att enheten uppfyller EN 1975:2000 normen, liksom att den möter den standard som anges hos 1999/36 EC.

2010/06

Enheten är tillverkad under juni månad år 2010

Vad många ibland reagerar över är att dessa tubflaskor inte har något "bäst före" datum. Många ställer sig, rättmätligen, frågan - hur länge kan jag använda min tubflaska? Luxfer ger tyvärr, såvitt jag har hittat, inget klart svar på detta. Det enda man berättar är att deras produkter ska klara 100.000 användningscykler. Detta är alltså så många gånger som man kan fylla upp och tömma tubflaskan. Räknar man då med 20 års användning så innebär det 5000 fyllningar varje år, vilket en normal användare aldrig kommer i närheten utav.

  Hur man tillverkar en tubflaska

Mina egna lösningar

  När jag flyttade in så var det bara en trappa och ett hörne..

Idag ska jag presentera lite om hur jag har löst min egen förvaring, förhoppningsvis som tips och inspiration till andra entusiaster. Då jag flyttade in i huset så letade jag efter en lämplig plats för att placera mitt vapenskåp samt alla de prylar som hör till skyttehobbyn.

Den ideala placeringen är utom insyn men ändå lätt att nå och med gott om utrymme samt ur vägen för husets övriga aktiviteter. Självfallet så hade också säkerhetsaspekten stor betydelse. Efter lite funderande så hittade jag ett skrymsle under trappan till nedervåningen. Detta var ett utrymme som inte naturligt användes till något annat utan en lite "överbliven" plats.

Jag började med att måtta in placering för vapenskåpet och kunde då konstatera att skåpet hamnade med betong både nedåt golvet och bakåt väggen, helt perfekt för en ordentlig fastbultning. Även i höjdled så hade jag turen med mig, skåpet smet precis in under trapporna. När skåpet var på plats och ditbultat (mer om detta senare) så köpte jag två bokhyllor från IKEA ("Ivar") för att använda till förvaringsutrymme för tillbehör etc. Då jag också hade placerat ut dessa och förankrat dem i väggarna så kunde jag ana konturerna av den inbyggnad som skulle inkapsla alltsammans.

För inbyggnaden så använde jag enkla träreglar från Bygg-Max, med formatet 2x2". Runt detta "skelett" så satte jag upp pärlspånt från samma leverantör. När dörren återstod så scannade jag av Blocket och där hittade jag en udda garderobsdörr till salu på min hemort för blott 200 kr, ink gångjärn och handtag. Trots att dörren var av solitt trä så var den ändå relativt lätt och smidig, formatet blev 150x50 cm.

  Slutresultatet med lasyr och låssatsen monterad.

Vidare så fick jag köpa en låssats för "garderobsdörr" vilken betingade 250 kr, liksom en hörnlist och några täcklister. En av de dyrare posterna var också lasyrfärgen, där 0,50 liter kostade 150 kr. Jag har själv ingen som helst erfarenhet av snickerier, det enda jag har gjort tidigare är att montera en gör-det-själv friggebod och de verktyg jag använde var en liten skruvdragare, en hammare, en "smygvinkel" (praktisk pryl som jag lånade av farsan), ett vattenpass och en tumstock. Det hela gick över förväntat smidigt och tog grovt räknat en helg att bygga. Totalsumman blev ca 2000 kr, ink bokhyllorna.

Låset som sitter på dörren är naturligtvis inget inbrottskydd i egentlig mening men den håller åtminstonde undan barnen och deras kompisar ifrån knivar och andra prylar som jag förvarar inuti förvaringskammaren.

  Fotat i dörröppningen och inåt..

Som man kan se på bilden ovan så har jag en bokhylla direkt till vänster, därefter vapenskåpet med plats för två upprättstående vapenkoffertar på ömse sidor om detsamma. Mitt för står ännu en bokylla, dock nedkapad för att få plats under trappan. Översta hyllan är täckt med vågskumgummi för att man ska kunna lägga ifrån sig ett vapen etc. Här förvarar jag tillbehör (lösa tuber etc) samt litteratur och en mindre knivsamling mm. Den något skrymmande golvlampan ska framöver ersättas med en LED-belysning som styrs av en rörelsevakt.

  Ordentligt låst.

Som ni kan se så har jag även skruvat fast ett en vapenhållare på den högra väggen. Denna sitter då inte i regelverket utan i själva trappan och dess betydligt grövre gods. Den här typen av "väggringar" var också populära fram till slutet av 80-talet även för licenspliktiga vapen innan krav på vapenskåp tillkom. Jag använder min egen enhet för två vapen, min egen Diana 25 och min sons Diana 23. Tyvärr så kan jag inte använda den översta positionen på grund av trappans utformning, detta då förutsatt att jag hellre vill ha vapenhållaren fastsatt i trappan snarare än reglarna, vilket jag föredrog.

Lagstiftningen stadgar ju att licensfria vapen ska förvaras "under lås" och till detta ändamål fungerar dessa äldre vapenhållare helt utmärkt. Numera så kan man köpa dem relativt billigt på Tradera etc, inte sällan för bara några hundralappar. Bakom trappan, skymtandes lite på bilden ovan, så har jag hängt min compoundbåge. Den frihänger helt enkelt i en krok som jag har satt fast under trappan och som bär bågen i dess övre kamhjul.

  Interiören av mitt vapenskåp (beklagar den dåliga bildkvalitén)

När det gäller de licenspliktiga vapnen så förvaras dessa givetvis i ett SS 3492 godkänt vapenskåp. Viktigt o tänka på är att vapenskåp generellt sett bör bultas fast och när det gäller "lätta" skåp under 150 kg så är detta också ett uttryckligt lagkrav! Anledningen är uppenbar, största delen av vikten på ett vapenskåp finns i dörren och om man snabbt slänger upp dörren till ett högt och smalt skåp så är det lätt hänt att skåpet helt enkelt tippar mot öppnaren. Till sunt förnuft hör också att man inte förvarar juridiskt tveksamma prylar eller värdesaker som pass, kontanter, smycken eller liknande i skåpet. Precis som på det minst insynsskyddade fönstret på huset så förser man lämpligtvis även vapenskåpet med en skylt som förkunnar att ägaren minsann har tänkt på stöldrisken och därmed inte har något "värdefullt" inuti skåpet.

Notera min ombyggda skohylla vilken nu tjänstgör som vapenhylla inuti skåpet. Dels en nödvändighet då mina båda BSA Ultra är väldigt korta jämfört med Rugern och FX Airguns Elite och dels väldigt praktiskt eftersom det frigör utrymme även för extra förvaring av ammunition och liknande.

  Måste bultas fast !!

När man sedan bultar fast sitt skåp så är det viktigt att använda samtliga fästpunkter och exempelvis inte bara de i golvet på skåpet. Gör man detta så kan en tjuv använda skåpets egen höjd och tyngd som "hävstång" för att påverka bultarna. Igenom att även fästa skåpet bakåt, mot en vägg etc, så motverkar man den saken. Använd så grova bultar som skåpets hål tillåter och gärna hårda bultar av typ "pinnbultstål" (12.9). De betongexpandrar som jag själv använde, av Hiltis fabrikat, dras åt som vanligt och sedan slår man på dem med exempelvis en hammare varvid de blir frigående och därmed inte kan skruvas loss igen. När de väl var fastsatta så skar jag av överflödig gänga, som framgår av bilden ovan.

Slutligen lite om nycklar. Som ni säkert vet så är de ett ofog att "gömma nycklar" och även om detta är ganska vanligt förekommande så ska man också ha klart för sig att om vapnen tillgrips på grund av att tjuven har hittat gömda nycklar så kan man se i stjärnorna efter sina vapenlicenser. Tyvärr så är det också ganska vanligt att vapen stjäls av just den här anledningen. Jag har löst saken igenom att ständigt bära den ena nyckeln samtidigt som den andra nyckeln förvaras i mitt bankfack. Inuti skåpet så har jag dock lagt nyckeln till stället för de licensfria vapnen, vilket i det läget inte har någon juridisk betydelse.

En fabriksny stock till salu

  Höger sida

  Vänster sida

Stocken passar FX Airguns Elite/Royale Mk I och är i absolut perfekt nyskick. Endast avmonterad ett fabriksnytt vapen, aldrig ens skjutet med eller varit utomhus. Nypriset är 3995 kr (Hurricane) och jag begär 2500 kr (+ ev frakt). Intresserad? Maila mej eller använd frågelådan.

Om någon annan är intresserad av att annonsera på Airpang, som ovan, hör av er!

Det kostar inget och ni når ungefär 2-300 st luftvapenentusiaster redan första dagen annonsen är ute.

På Fuxerna mitt i vintern

Idag åkte jag över till skjutbanan i gryningen, trots -8 grader och stundtals ymnigt snöfall. Väl framme så visade det sig att jag inte var förste man eller ens ensam?!  Den gode Lorentz Karlsson hade också varit morgonpigg och var redan på plats med sin långbåge i högsta hugg, den tidiga timman till trots.

Efter att ha småpratat lite så delade vi på banan och började skjuta, han pilbåge och jag luftgevär. Då luftgevär inte är lika tröttade att skjuta som pilbåge så begav han sig dock av någon timma senare och jag övergick till att skjuta med min Ruger 1022. Bananmagasin och snurrmål är en oslagbart kul kombination!

Underbart är dock kort och då en 1022 förbrukar ammunition i en rasande takt så gick jag snart ånyo över till min Elite. Efter en stund så kom det ännu en besökare, en pistolskytt som brukade titta till banan ibland för att motverka skadegörelse. I sällskap med en liten hund så kom han promenerande, förbluffad över att han inte hörde att jag sköt. Jag och Lorentz pratade faktiskt om det någon timma tidigare, det är ganska facinerande att vi båda två kunde vara här med respektive skytteform och praktisera dessa nästan helt ljudlöst utan att störa någon annan.

Efter ytterligare en trevlig pratstund med den nye besökaren och ännu en presentation av vad ett PCP är och innebär så började vädret klarna upp, temperaturen steg till bara någon enstaka minusgrad och den sista timman förlöpte väldigt angenämnt.

Två saker kunde jag dock konstatera efter en trevlig halvdag på banan; människor där är sociala och nyfikna samt att om någon undrar varför man ska välja en Elite framför en Royale så kan kombinationen av -8 grader och handskar vara ett mycket gott skäl när man ska ladda..

Bilder från dagen finns på Instagram, klicka på länken längst ner till vänster på sidan...

"Sanningen ligger alltid mellan utsagorna..."

Så lyder ett sunt ordspråk och naturligtvis är det även så i det påstående som Leif idag torgför på Airgun. Nu tvivlar jag på om saken egentligen har något allmänt intresse men för oss som var inblandade så kan historien bakom forumet Airgun ändå vara lite intressant att tillbakablicka..

Länk: http://airgun.se/air/viewtopic.php?f=25&t=26779

För min egen den så känns det inte så relevant vem som skapar, äger eller förvaltar någonting. Det väsentliga som jag ser det är att man har en plattform i någon form som tjänar hobbyn och som sprider budskapet om hur roligt och intressant det är att pyssla med luftskytte. Alla delar dock inte den prestigelösheten och detta bör man både vara medveten om och respektera.

Hursomhelst..

Det var en gång en filur som hette Bosse Wendelbacke. Han hade upptäckt luftvapen och kommit i kontakt med en vanlig skytteklubb utåt Långedrag i Göteborg. Full av entusiasm så ringde han mig och frågade om inte jag ville vara med o starta en skytteklubb. Jag var positiv, åkte ner till klubben och förevisade luftvapnen för de övriga medlemmarna i hopp om att vår skytteform skulle upptas i deras reportoar.

Efter detta så uppdrog han åt mig att starta ett luftvapenforum, jag hade ju redan då (2004) blivit känd som en forumsprofil och på den tiden så var jag bannad ifrån det då enda luftvapenforumet som vi hade, saligen avsomnade Skytteforum.se. Han tänkte väl att jag var sugen på att driva ett eget forum och tanken var då att skapa ett litet lokalt forum för de som skulle gå med i vår tänkta skytteklubb.

Själv kunde jag dock inget tekniskt med forumsdrift så jag beslöt mig för att lägga in en stöt på den moderator på Skytteforum som verkade mest skeptisk till de övriga ansvariga på det forumet. Detta var Leif. Förutom att han var less på de övriga i ledningen på det forumet så var han också mycket duktig på datorer - ett riktigt klipp hur mitt perspektiv. Jag bröjade genast uppvakta honom och vi stämde träff på mitt jobb och därefter åkte vi upp till en närbelägen grusgrup där jag sköt på den tiden. Han fick testa lite av mina bössor, vi snackade och han gick med på att lämna Skytteforum för att vara med och grunda WCA - West Coast Airgunners.

Leif började snickra på ett forum, han skötte allt tekniskt där, samtidigt som jag började ragga medlemmar. Snart visade det sig att väldigt många deltagare på Skytteforum var missnöjda med "sitt" forum och ramlade då över till vårt lokala klubbforum vilket växte rent explosivt. Då tog vi beslutet att satsa fullt ut och skapa ett nationellt forum, att konkurrera, o på sikt konkurrera ut, Skytteforum. Bosse hade emellertid lessnat i den här svängen så jag och Leif körde vidare själva.

Först skulle vi byta namn. West Coast Airgunners lät inget vidare då klubben aldrig blev av samtidigt som forumet drog deltagare ifrån hela landet. Jag förslog namnet "Airpang" men Leif tyckte att "Airgun" lät bättre. Egentligen hade han velat ha luftvapen.se men detta vara redan upptaget av någon som sålde hundkoppel och luftvapen någonstans nere i Småland..

Airgun blev namnet och färgen på forumet blev grönt, detta eftersom grönt är min favoritfärg samtidigt som jag ansåg att vi var tvungna att skilja oss ifrån Skytteforum som hade blå bakgrund och dessutom så hade Kitchings amerikanska forum redan blivit känt som "Det Gula Forumet". Uppenbarligen så hade forumets färg god förmåga att definera forumet som sådant. Grönt blev det.

En annan udda sak som jag också drev igenom var arenan för Ruger 1022, en udda grej på ett luftvapenforum. De ansvariga på Skytteforum hade nämligen allt mera börjat intressera sig för krutskytte och skapade då en krutarena. Den började emellertid fort domineras av just Ruger 1022, vilket skapade irritation bland de ansvariga som hade tänkt sig en bredare arena. Ruger 1022 hade precis blivit laglig (030501) på Jaktlicens och därför fanns det ett stort behov av att diskutera modellen som sådan. När vi drog igång Airgun så såg jag därför till att vi skulle ha en dedikerad arena för just Ruger 1022 och den blev direkt enormt populär, inte bara i antal inlägg utan även för att den drog dit krutskyttar som sedan fick upp ögonen för luftvapenskyttet.

Ett par år efter starten (2004), runt 07-08 så boomade Airpang och kom till sin absoluta peak. Jag drev på att vi skulle skapa Airgun Crew, en för vanliga medlemmar dold arena där särskilt inbjudna deltagare på ett friare sätt kunde diskutera svåra ämnen som jakt, ljuddämparteknik, effektförändringar och liknande. Likaså började vi marknadsföra oss med T-shirts och liknande material. När det hela spann som fortast så hade vi över 100 nya fräscha inlägg varje dygn och en strid ström av nya deltagare.

Allt har dock en livscykel och när jag lämnade Airgun för mitt eget projekt Airpang så hade Airgun redan börjat falna. Nu hade LuftvapenInfo tillkommit och börjat samla upp de deltagare som inte trivdes på Airgun. Leif ville avveckla Airgun och sålde (?) forumet till en annan deltagare men köpte sedan tillbaka det när han ångrade sig. Det var en tid där av turbulens och oro men alla turerna där känner jag inte till eftersom de inträffade efter mitt frånfälle...

Som vi kan se så skapades inte Airgun av en enda person, varken jag eller Leif. Airgun var en mosaik av material som deltagarna skänkte till en plattform som vi designade och som Leif finansierade och skötte rent tekniskt sett..

Fuxerna Skyttegille på Instagram & Twitter

Nu finns även Fuxerna Skyttegille på såväl Twitter som Instagram. Här kommer olika deltagare att kunna lägga upp lite olika bilder när man besöker banan. Jag har ordnat ett konto med gemensam lösen där alla medlemmar kan dela sina äventyr på banan och vad som händer där. Länkarna till detta finns längst ner till vänster på bloggens försida. Under säsongen så kommer även foto från tävlingar, gemensamheter, arbetsdagar och liknande att ramla ut. Twitter kan med fördel användas för att meddela övriga om vem som är på banan och när så att man kan träffas där.