Recept på undergång..

Så, Theoben är borta. Ännu en av de klassiska brittiska tillverkarna har slagit igen dörren för sista gången. För ett par år sedan sörjde vi anrika Webley & Scott, nu gick Theoben och vem vet vilket företag som står på tur nästa gång? Min egen personliga gissning är Air Arms, som också möter tuffa ekonomiska tider med en åldersdigen lineup.

Varför gick det då åt skogen...?

För att dra Theobens historia lite kort så grundades företaget av Dave Theobald och Ben Taylor, därav namnet. Företaget skapades runt en enda idé - att använda en sluten luftfjäder som drivkälla istället för en konventionell spiralslagfjäder av stål i konkurrens med 1980-talets övriga fjäderluftgevär. I en tid utan PCP så dominerade fjädervapnen och Theobens uppfinning vann direkt köparnas gillande. Förutom den då unika drivkällan så hade man också direkt på cylindern svetsade kikarsiktesringar (vilket förhindrade zeroshift) samt förstklassigt hantverk i frågan om passning, finish och övergripande kvalité. Inte minst stockarna, först av valnöt och sedan av lite mer exotiska träslag stod i en särklass mot konkurrenterna. Avtryckarsystemet (på vissa modeller inlånade från Gamos erkänt usla konstruktion) liksom piporna, lånade från Weihrauch eller sedemera Anschutz och Lothar-Walther var emellertid aldrig egenproducerade.

Efter tio års framgångar så ersattes de dyrare fjädervapen på marknaden succesivt av PCP och här var Theoben på alerten när man lanserade en tidig och ikonisk modell -The Rapid Seven. Denna modell bar Theoben och gav god lönsamhet medan marknaden sakta vreds mot mer och mer PCP. Efter ytterligare tio år, i början på 2000-talet, så genomförde man en omfattande uppdatering till Mk II versionen och Rapid fick på detta sätt en ytterligare förlängd livslängd. Så långt allt gott..

Men..

Plötsligt så vill Dave lämna Theoben och de båda kompanjonerna säljer företaget till en mångårig medarbetare. Detta sker i mitten på 2000-talet och sedan börjar det raskt gå utför. Produktutvecklingen stannar av, inga nya modeller - annat än variater på samma grundmodell - kommer ut. Udda entusiastmodeller (Halo-vapen) förvinner och förmår inte längre att skänka glans åt det vanliga sortimentet. Entusiasmen hos medarbetarna sjunker, ett riktigt ledarskap som entusiasmerar personalen tynar bort och kvalitén rasar. Allt fler rapporter kommer in från nya förvånade ägare som har köpt sin första Theoben och konstaterar triviala slarvfel på sina dyrbara investeringar. Produktionen minskar, vapnen börjar tillverkas på beställningsbasis med långa leveranstider som resultat, kunderna ruttnar på att vänta och väljer andra fabrikat. De minskade försäljningsvolymerna betyder prishöjningar varvid ännu fler kunder flyr över till andra fabrikat. Konkurrensen skärps, bättre och modernare konstruktioner till lägre pris börjar bli än mer talrika, försäljningen för Theoben faller ytterligare och till sist så står konkursen vid dörren..

Hade man då kunnat undvika saken och hurdå, kan detta då hända andra tillverkare?

Idag är utbudet av luftgevär stort och ska man kunna sälja bra så måste man ha attraktiva modeller som lockar dagens kräsna kunder till att öppna plånboken. Förutom självklarheter som lika bra eller bättre prestanda än konkurrenterna så måste man kunna bjuda på något mera - något nytt, fräscht och spännande. Vapnen måste dessutom vara lönsamma per styck men ändå överkomliga för köparna. Detta betyder att så många delar som möjligt måste vara gemensamma med den övriga produktionen, vilket håller ner tillverkningskostnaderna och underlättar reservdelshållningen. Theoben felade här igenom att man körde bara en enda plattform för sina PCP - Rapid-serien. När konkurrenter som Royale kom med sidospännare, fartomställare och en smartare grundkonstruktion så bleknade mycket av Rapidens lyskraft. Gasfjädervapen, vars patent löpte ut, fick tuff konkurrens av liknande konstruktioner av enklare och billigare slag, exempelvis Crosman och Gamo.

Hur är då läget för övriga aktörer i England:

Air Arms

Ligger farligt till. Har två fjädervapen i sortimentet, TX Mk III samt Pro Sport - thats all. I fråga om PCP så har man egentligen bara två grundmodeller, förutom den inköpta 200-serien, nämligen 4/500-serien och EV. Versionerna är 4/500 med singelskottsladdning samt 4/510 med magasinladdning. EV finns bara i en version. Underversionerna till 400-serien innefattar lite olika stockar, en take-down samt ett semi targetvapen (MPR). Air Arms har dock gjort så bra man har kunnat med det magra grundmaterialet. Till fördelarna hör ett stort utbud av stockar, karbinmodeller samt enstaka Halo-modeller som Twice. Tar man sig i kragen och hostar fram något nytt om inte alltför lång tid in i framtiden så kan man säkert klara sig rätt länge. Kör man dock bara vidare och säljer så länge det går så känns det mer riskabelt...

BSA

Mer brittiskt än så blir inget luftgevär idag. Förutom den italienska stocken så är allt "Made in England", inklusive de egentillverkade piporna. Har en ekonomisk stark koncern i ryggen och delar grundkonstruktion med densamma då denna modell saluförs med moderbolagets eget varumärke på vissa marknader. Har, till skillnad från Air Arms, ett tyngre varumärke med sekler av historia bakom sig. Anrikt som det förslår. Har dock bara en enda grundmodell och dess skapare har nu lämnat företaget för annan verksamhet. Detta betyder att det ser mörkt ut för BSA när innevarande plattform har nått slutet av sin försäljningscykel. Har inte premium kvalité, passning eller finish men kompenserar detta med ett mycket bra prisläge. Vapnen känns prisvärda, men knappast exklusiva.

Sedan så är listan numera slut....

Brocock har inte egen tillverkning i konventionell mening och Webley & Scott i sin nuvarande skepnad ska vi gå förbi med skonsam tystnad...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  En ammunitionstest!   Klassiska Baracuda med tre olika vikter och betydligt bättre burk.     När jag köpte min gamla BSA Ultra på sommaren 2006 så betalade jag £249 vilket kompletterades med £89 för kikarsiktet och ytterligare 2 x £4...

  Brno nummer 5 Ett vackert vapen, bara stål och trä dessutom.   Även denna gång så kommer temat att vara rimfire/”salongsgevär”/småviltstudsare/kantantänt/22LR eller vad man nu egentligen vill kalla den här vapengruppen. Jag har...

  På dryga distanser...   Att skjuta över 40 meter med 177/8J är en utmaning utomhus. Idag blev det en sväng till huset och eftersom det var någorlunda vindstilla så tog jag min lilla Crosman 1701 Bullpup - i allt väsentligt drivlinan av e...

Skön söndag!   Idag blev det en sväng runt de nya domänerna. Även den här helgen så kunde jag inte motstå frestelsen att åter igen ta med min gamla BSA ut till huset för lite skytte över 40 meter. Man kan alltså säga att förra helgen g...

    Plastic fantastic!     Syntetstockar har blivit allt mer populära! Syntetstockar är numera nästan mer talrika än stockar av trä eller laminat och i takt med behoven av bättre lönsamhet, liksom rådande designtrender för skjutvapen, ...