Direktlänk till inlägg 18 oktober 2012
Dåliga bössor och bra BC
I slutet av varje år så brukar alltid olika aktörer och kåsörer göra sin egen lilla hit eller shit-lista över vad som förtjänas att hyllas under det gångna året - eller inte. En av de tidigaste för 2012, dessa listor brukar inte bli talrika förrens i närheten av nyåret, är Lloyds ifrån Blackpool Air Rifles som han ventilerade på BARs Facebook under dagen..
De tre nyheterna under året som i hans bok får bära skammens skylt runt halsen är Diana P1000, Steyr Hunting5 samt Walther LGV. Motiveringen är kort och gott "overhyped and over-rated". Värst faller yxan över Dianas sorgebarn där man utan tvekan kommer att tänka på talesättet "skomakare, bliv vid er läst" - raden med problem har varit lång, Lloyd sammanfattar det hela med "diden´t work and was basically crap".
När det gäller Hunting5 så lyder domen; "a fine rifle but its price limits its market", i klartext på tok för dyr för vad man erhåller för sina pengar. Störst besvikelse var nog ändå Walthers nya hopp för en döende fjädervapenmarknad; "...maybe me and Terry Doe will have to agree to disagree but I think its over-rated big time. Its also the worst selling new gun I have ever stocked.. Seriously, nearly everyone who comes to buy one doesn't . Such a shame, because I really wanted a good break barrel springer..."
Kanske lite hårda ord men Lloyd kan branschen och har alltid en uppfriskande ärlighet runt sina funderingar, trots att både tillverkare och importörer då o då tenderar till att gå i taket över att han dessutom torgför sina tankar publikt...
Nu till något mer intressant än halvmediokra misslyckanden, nämligen ballistik!
På forumet LuftvapenInfo så var det idag en intressant tråd runt BC, en tråd som tyvärr lämnade många frågetecken bakom sig men som ändå kan vara mycket spännande att fördjupa sig inom. Frågeställningen var kort och gott om huruvida kaliber 177 kunde tänkas vara bättre för långhållsskytte än kaliber 22, förutsatt att man laddade med, för kalibern, osedvanligt tunga diaboler. Man stötte och blötte här lite tankar runt betydelsen av diabolens vikt, kaliberns inverkan på diabolens format osv. Så, lets go...
Glöm allt vad vikten heter, vikten är inte betydelsefull primärt sett. Glöm även kalibern, den spelar inte heller någon direkt (men indirekt) roll på en diabols förmåga att prestera bra på längre avstånd.
Det enda som spelar någon roll är BC - endast BC spelar någon som helst roll, allt annat är i första skedet ointressant.
Hur får man då ett högt BC?
Jo, BC är baserad på en kropps (en projektils, här diabols) "formfaktor". Lite vårdslöst (eg mycket vårdslöst) så kan man säga att formfaktor på många sätt kan representeras av diabolens "strömlinjeform". Tänk er en vanlig kåplös motorcykel och tänk er en van. Frontytan (tänk vapnets kaliber) hos vanen är många gånger större men det spelar ingen roll, motorcykeln har ändå en sämre strömlinjeform, dess formfaktor är med andra ord sämre. En stor storlek (här grov kaliber) har inte sämre "strömlinjeform", (formfaktor) än en liten kaliber. Luft, som vi skjuter igenom, ger alltid en turbulens och turbulensen påverkar direkt en diabols BC. Detta är för övrigt också en av de variabler som gör att BC varierar med diabolens hastighet. BC är ju som bekant inte statiskt, det är exempelvis inget permanent värde på samma sätt som en diabols vikt. En större diabol kan igenom sitt större format ge bättre turbulensegenskaper, en mindre venturieffekt med andra ord, än en liten diabol. Bättre turbulensegenskaper (negativ venturi) är en av de faktorer som bidrar till att påverka en diabols BC.
Åter igen så måste vi komma ihåg att BC är kungen, frontytan (kalibern) är sekundär. Har vi rätt formgivning så kan en grov diabol vara många gånger större än en klen diabol i frontyta räknat och ändå få bättre BC. En större diabol har lättare att ge ett högre BC eftersom diabolens totala yta är större o ju större yta en diabol har desto bättre formfaktor kan den få (om den är bra formgiven).
Är vikten inte viktig då?
Vikten i sig självt har inget egenvärde! Däremot så är en hög vikt sekundärt sett bra, en tung diabol är oftast längre och får därmed en större yta (se ovan), en större yta ger då en bättre formfaktor och vips - vi har ett högre BC. Ännu bättre är det om den ökade ytan sitter på tvären istället för längden, men tvärsnittsytan är ju en fast och given parameter i en kaliber. Ska vi öka tvärsnittsytan så måste vi ju per automatik också öka kalibern.
Är alltid ett högt BC en fördel?
Nä, faktiskt inte. Oftast är det naturligtvis så, men inte alltid. En diabol är en självstabiliserande projektil. Precis som en badmintonboll så är den beroende av ett kontrollerat luftmotstånd för att färdas stabilt och inte oscillera. Har man för lite luftmotstånd så blir alltså en diabol paradoxalt nog instabil. Harry Fuller har tydligt exemplifierat detta igenom en lång rad experiment som han har filmat. Luftmotståndet måste vara jämnt runt diabolen och om luften rusar på diabolen för fort så börjar den direkt att oscillera, ett klassiskt exempel på detta är när man närmar sig den transoniska zonen ("ljudvallen"). Går vi över 270-290 mps (vissa speciella fall upp till 310-320 mps) så börjar träffbilderna öppna upp - diabolen blir instabil, den börjar skaka (precis som ett flygplan igenom ljudvallen) och precisionen går ofta helt åt skogen. Lagom är alltså bäst.
Slutligen så får vi heller aldrig glömma att harmoni måste råda. Kombinationerna mellan diaboler, diabolens hastighet, pipans utforming osv är närmast oändlig. Ett vapen med kaliber 177 som går mer harmoniskt än ett vapen i kaliber 22 blir per automatik ett bättre vapen för längre avstånd. Likaså kan vi få ett högre BC ur en diabol som rör sig i en annan, ibland även lägre, hastighet. Det finns alltså inga givna regler annat än att BC är det enda som primärt avgör en diabols förmåga att hantera yttre påverkan under sin färd mot målet o ju längre bort målet är desto viktigare blir just diabolens BC.
Bry er alltså inte om diabolens vikt, dess kaliber eller utgångshastigheten. Mät istället fram korrekt BC och testa er unika vapen/diabol-kombination i lite olika hastigheter för att hitta den magiska punkt där allt harmoniserar. Alltså den fixpunkt då BC står bäst och då diabolen därmed går som stabilast igenom lufthavet.
Det är när man har funnit detta som man också har funnit det sanna svaret på hur bra ens utrustning fungerar på lite längre avstånd...