Direktlänk till inlägg 16 oktober 2012
Blogg eller forum?
Idag kunde vi läsa lite intressanta reflektioner på Airgun om skillnaden mellan en blogg och ett forum, exemplifierade av just Airgun och Airpang. Förutom det ironiska i kommentaren om att forumet skulle vara högre i tak än bloggen, vilket många läsare, med viss syrlighet, har påpekat så finns det en rad skäl till att jag valde bloggformatet istället för att skapa ännu ett luftvapenforum här i Sverige.
Den huvudsakliga anledningen är att jag är intresserad av att skriva. Jag vill inte lägga större delen av min disponibla luftvapentid på att tekniskt sätt sköta ett forum liksom att hålla efter detsamma ifrån de tokstollar som forum ofelbart drar till sig. En blogg är enklare och snabbare att sköta, vilket lämnar mera tid åt just att skriva. Detta gäller i synnerhet för mej, som har en högst måttlig kunskap/erfarenhet av just datatekniska detaljer. Visst skulle jag säkert kunna lära mig även detta men jag har varken lust eller (som sagt) tid för det. Den tiden jag kan avvara framför skärmen vill jag ägna åt att skriva - inget annat.
Problemet som man pekar på, bristen på möjligheter för läsaren att interagera ser jag helt enkelt inte? Både gästboken och kommentarsfältet är helt fritt att använda, även utan inloggning, något som inte är fallet på Airgun. Likaså är antalet bannade individer på Airpang mycket få och de har alla det gemensamt att de är blockerade på grund av personangrepp mot andra besökare. Airpang är dessutom helt öppet för gästskribenter, har någon lust att skriva något så är det bara att maila över så lägger jag ut det i vederbörandes namn.
När det gällde just den tråden som kängan riktad åt bloggande i allmänhet och Airpang i synnerhet fanns så kan jag bara konstatera att vissa insikter uppenbarligen har vunnits, exempelvis att det faktiskt är bättre med ett relativt lågförstorande sikte vars optik är bättre tekniskt sett än ett högförstorande sikte som grumlar sig på hög förstoring.
Vidare när det gäller 10J/177s lämplighet för 50 meter, något som jag har testa grundligt (o personligen) så handlar det inte så mycket om tycke o smak utan bara om fysikens lagar - en liten, lätt och långsam diabol med tillhörande lågt BC blir alltid oerhört känslig i sin projektilbana på väg till målet. Inomhus, eller utomhus under verkligen perfekta förhållanden, så fungerar det naturligtvis utmärkt men i verkligheten, en helt vanlig slumpvis vald dag utomhus, så fungerar det riktigt uselt. Sedan spelar det inte så stor roll vilket dyrt och exklusivt vapen eller påkostat kikarsikte man använder. Fysikens lagar gäller!
En del av fysikens lagar kan man dock, med viss svett o möda, övervinna. Detta kan exempelvis vara att man inte tycker det spelar någon roll huruvida ens tävlingsvapen väger 4 eller 6 kilo när man ska knalla runt en vända med den i skog och mark. I detta fall så kan jag bara gratulera till god fysik och stor entusiasm. Personligen så föredrar jag dock att bära runt så lite utrustning som möjligt i terrängen.
Idag så ramlade det ner ett mail från Lloyd på BAR som berättade att mitt BSA hade avgått England så nu är det ånyo väntans tid som gäller. Det ska bli kul med ännu ett brittiskt vapen i samlingen.