Airpang

Alla inlägg under september 2012

Av Johnny Ottosson - 21 september 2012 14:30


Dämpare som dämpare?

 

 

Lagen gillar inte importerade dämpare utan papper..


Idag så fick jag ett mail som jag tänkte kunde vara av allmänt intresse:


Hej Johnny,


Vet du hur effektiv en 22 LR dämpare är på ett 22 PCP. Blir det mycket bättre dämpning av en luftgevärsdämpare på ett pcp eller fungerar en 22 LR dämpare nästan lika bra?

 

Tack på förhand!


Nu har jag bara testat ett fåtal dämpare för 22 LR på luftvapen men min generella erfarenhet är att man kan skifta åt båda håll utan problem. Detta sagt så föredrar jag personligen dämpare specifikt byggda för just luftvapen eftersom dessa tenderar till att vara lättare, mindre och smidigare överlag. Bortsett ifrån det så är de som regel även betydligt enklare att komma över utan att man personligen behöver köpa dem över disk i något av våra grannländer. Dämpare för luftvapen är ju helt fria i "postorderländer" som Tyskland och England.


Hursomhelst så är inte det viktigaste vilken sort av dämpare man använder utan att man använder en!


Den personliga hälsan är och bör vara vår främsta prioritet och att skydda hörseln vid skytte med högljudda vapen bör för alla entusiaster vara en självklarhet. Likaså har luftvapen alltid varit den skytteform som har lämnat de minsta ekologiska fotavtrycket och i detta ingår att inte belasta närmiljön med onödiga ljudföroreningar. 



Av Johnny Ottosson - 19 september 2012 20:00


 

Den bästa fjäderbössan


 

Diana 54 - en mäktig tungviktare   



Vi mail så fick jag en förfrågan om "den bästa fjäderbössan" på marknaden med siktet ställt mot stationärt målskytte samt tävling i vår HFT-serie som klubbarna bedriver i Sverige. Vapnet skulle åtminstonde i början vara licensfritt och sedan kunna uppgraderas med mera effekt framöver.


Erfarenhetsmässigt sett så vet jag att de flesta entusiaster, som fastnar i träsket, förr eller senare kommer att uppgradera sin effekt - i de allra flesta fall förr än senare. Tonvikten bör då ligga på att vapnet ska fungera bra med hög effekt, som jag ser saken. Hög effekt ger längre praktisk räckvidd samt mindre konkurrens i tävlingarna då färre skyttar skjuter Fjäder FP än Fjäder 10J, den sistnämnda har utvecklats till ett veritabelt getingbo där nästan bara gamla semirekylfria fjäderbössor kan göra sig gällande numer.


Problemet med hög effekt, ju högre desto bättre, är att man förlorar praktisk skjutbarhet. Effektstarka fjädervapen är ju som bekant synnerligen krävande för skytten att skjuta bra med. Det finns dock en genväg, att precis som i klassen för 10J använda det "kryphål" som gör att semirekylfria fjädervapen går i samma klass som helt vanliga fjäderbössor.


Kollar man runt lite på marknaden då så finns det blott en enda riktigt vass kandidat, nämligen Dianas formidabla modell 54 - även kallad The Airking.


För blott €540 från Sportwaffen-Schneider så kan man alltså införskaffa denna gedigna tyska kvalitétsprodukt med vikt och soliditet som en gammal Mercedes. Inklusive frakt så får man alltså kalkylera med ca 5000 kr, hemma till Sverige. I detta pris ingår då en strypning så att vapnet hamnar under lagens stipulerade 10 joule. Mitt självklara val hade då varit kaliber 22, detta av den enkla anledningen att kaliber 22 fungerar bättre strypt än vad kaliber 177 gör ostrypt. När strypningen sedan är borta så kan man med ett bra tuningkit (V-Mach) räkna med boråt 30 joule!


Själva poängen med modell 54 är dock inte dundereffekt allena, det finns numera horder av mer eller mindre skjutbara monsterbössor som klarar av samma anslagsenergi eller till och med betydligt högre. Den geniala delen med just detta vapen är istället semirekylfriheten som faktiskt tillåter en vid fjädervapen helt ovan skytt att prestera förbluffande bra träffbilder direkt ur kartongen - effekten till trots.


Mycket effekt och utsökt praktiskt precision, vad har man då för nackdelar då jämfört med det konkurrerande bästa fjädervapnen på marknaden, gevär som Air Arms TX/PS samt HW 77/97?


Avtryckarsystemen hos dessa 54:or (som kan skilja sig lite mellan modellversioner) är tyvärr inte lika bra som hos sina närmaste antagonister. Detta tillkortakommande anser jag dock personligen mer än väl uppvägs av semirekylfriheten vars ökade skjutbarhet överväger. Likaså är inte finish och passning på lika hög nivå, i synnerhet inte som hos Air Arms. I gengäld så är stocken klart mer smakfullt utformad utan de "billiga" laserskurna nätskärningarna som numer vanpryder både TX och PS. 


Den mekaniska känslan kan inte heller matcha Air Arms direkt ur kartong men med det tuningkit som ändå krävs för den högre effekten så utnämnas den skillnaden högst märkbart. Slutlingen om man sedan vill bygga vidare på sin Diana så finns både customstockar och diverse detaljer i metall istället för originalets plast att införskaffa från eftermarknaden.


Avslutningsvis så har Dianas magnifika Airking varit med oss ganska exakt under 20 år nu och dessa två decenniers stabila försäljning har visat att modellen är både tidlös och välpresterande, som jag ser saken dessutom den absolut bästa modell som Diana överhuvudtaget har tillverkat.

Av Johnny Ottosson - 13 september 2012 20:00


Ted på gång igen...


Nu är han tillbaka igen med ännu en spännande bössa..


Inget är ju hetare numera än den grova kvartstumskalibern och i USA så är efterfrågan stor på bulpups vilket inte minst har givit oss modeller som norskrelaterade Cricket och Evanix trasslande automater.


Så om man då kombinerar den här populära kalibern med ett vapen som har bullpupskonfiguration, vad får vi då?



Av Johnny Ottosson - 9 september 2012 18:00


Grattis !!


  Darrin Lynn vann UKSARC idag med sin lilla S200

 

Darrin Lynn, känd från från XTX Air, vann idag UKSARC med hjälp av en liten billig S200, såld under Air Arms varumärke. Här kommer en kort beskrivning av själva tävlingsformen, saxat från deras hemsida:

 

The UK Sporting Air Rifle Challenge is based on totally realistic hunting scenarios, using hunting air rifles. Shooting at metal knock-down targets set at distances from 10 to 45 yards, competitors will be aiming at small kill zones, located in the same part of the target as in a real animal. As well as being much closer to real hunting, this will also increase the chance of a total miss greatly. For more details of course setting, please see our About SAR page.



Airpang lyfter på hatten för ett väl förvärvat värv och noterar ännu en gång att enkla och billiga vapen kan prestera otroligt bra i händerna på duktiga skyttar.

Av Johnny Ottosson - 9 september 2012 15:00


The Cricket


  Ett mycket intressant vapen med anknytning till vårt broderland i väster..


Ett samarbetsprojekt hos några entusiaster i Europa och sammansatt/justerat av den inte helt obekante Egon Olsen från Norge utgör en helt ny bössa på markanden, sporrad av Edguns framgångar för sin R3-serie.


Konceptet är snarlikt, en liten och lätt bullpup men skillnaderna är större än vad man först tror..


Istället för singleskott så har Cricket ett magasin av Axsor-typ för 14 skott vilket repeteras med en modern sidelever, som sig bör på 2010-talet. Förutom detta så har man också tänkt till lite extra runt utformingen av magasinets hantering hos vapnet, något som följande bild ger vid handen:


  Sidelevern öppen, notera knappen under sideleverns skåra, den erbjuder en rad möjligheter


Ett krux för många vapen med magasin är att ägarna ibland inte vill använda sina magasin! Ett av de vanligaste skälen kan vara önskan om optimal precision och inte sällan då när vapnet ska användas till tävling. Många former av tävlingar stipulerar ju att magasinen ska avlägsnas ur vapnen när skytten transporterar bössan mellan stationerna. 


Detta kan man lösa på olika sätt, FX Airguns Royale har en kompromissbred skåra för magasinen vilket gör att en flinkfingrad skytt kan singelladda vapnet trots att skåran för magasinet trots allt är smal nog att hålla ett magasin säkert på plats. Andra vapen som HW100 använder en singleskott tray som ersätter magasinen och som underlättar hanteringen av enskaka diaboler för singleskottsladdning.


På Cricket så styr en separat mekanism, manövrerad av knappen under sidelevern, hur vapnet ska hantera sitt magasin. I ett läge så fungerar magasinet normalt, precis som hos vanliga PCP, men i det andra läget så spärras repeterfunktionen hos magasinet så att vapnet hela tiden matar samma kammare hos magasintrumman. Man kan med andra ord säga att magasinet självt fungerar som singleskott tray. En annan fördel hos mekanismen är att magasinet kan stickas in från vilket håll som helst, 180 grader runt blocket.


I övrigt så är det ett mycket kompakt vapen, längden är blott 62 cm och vikten är 2645 gram (utan sikte). Diabolerna levereras via en 15.35 tum lång pipa (39 cm) som tillverkas av CZ!





Av Johnny Ottosson - 8 september 2012 10:00


Repetering


Alla PCP på marknaden kräver någon form av repetermekanism och tillverkarna har igenom åren varit tämligen uppfinningsrika på att hitta olika konstruktionslösningar. Förutom en del oortodoxa lösningar ifrån konstruktörer som exempelvis John Bowkett med vapen som BSA Spitfire och Hornet-serien så repeterar de flesta PCP idag med ett konventionellt repeterhandtag såvida vapnet inte har bygelrepetering som Parker-Hale och Career etc.


Ett repeterhandtag kan dock vara placerat lite olika, antingen sidoreptering (ex FX2000) eller bakre repetering (ex AA/CZ S200), en variant på temat är även sidospännaren (ex FX Airguns Royale). En del vapen (ex Hatsan) har olika val på i grund och botten samma modell, vilket naturligtvis också reser frågan - vilket är bäst?


Generellt sett så är alltid en sidomonterat repeterhandtag att föredra och detta eftersom vapen med bakre repeterhandtag vanligtvis medför en viss "byrålådaeffekt" där matarpinnen kärvar en smula mot den inre kanalen i blocket där densamma löper. En del tillverkare med bakre repetering (ex Ripley) har löst detta på ett påkostat sätt med glid/styrlager inuti blocket men detta är av många skäl inte aktuellt hos rena budgetvapen. Saknas separata lager så kommer alltid en sidorepeterad mekanism att vara mjukare att hantera än dito bakmonterad och i synnerhet om underhållet (infettning osv) blir en smula eftersatt.


Det absolut smartaste och mest moderna sättet är att använda sidospänare, alltså ett repeterhandtag som svänger utåt/bakåt och påverkar matarpinnen ifrån mitten av dess längd igenom en led. Utväxlingseffekten medför då att även tämligen styva hammarfjädrar kan repeteras med en minimum av fingerstyrka samtidigt som matarpinnen glider igenom blocket på ett balanserat sätt tack vare den mittmonterade infästningen.



Av Johnny Ottosson - 6 september 2012 10:00


Montering och förvaring


  Mitt eget vapenskåp med två av dess sex bultar, kapade o putsade...


Idag är temat vapenskåp, en juridisk förutsättning för legalt innehav av tillståndspliktiga skjutvapen i Sverige. Mera specifikt så vill jag idag betona vikten av att vapenskåpet är korrekt monterat och att en eventuell nyckel är ansvarsfullt förvarad.


Tyvärr så slarvas det mycket med just detta. Statistik visar dessvärre att av de stölder som äger rum i privata hem så sker dessa till 40% på grund av att tjuven har hittat en "säkert" gömd nyckel och till 45% att tjuven helt enkelt har stulit hela skåpet. Resterande 15% är ganska jämnt fördelade mellan att tjuven bryter upp skåpet på plats, att vapnen överhuvudtaget inte förvaras i vapenskåp eller att vapnen stjäls under paus vid transport.


(Källa: Håkan Spuhr, sakkunnig som konsult åt försäkringsbolagen)

 

Omvänt så kan man alltså säga att om skåpet är korrekt monterat och nyckeln inte finns tillgänglig för tjuven så är sannolikheten relativt stor att man får behålla sina vapen vid ett vanligt bostadsinbrott. Därför så har både polis och försäkringsbolag skärpt sin praxis för att förebygga slarv på dessa punkter.


Exempel: http://www.jaktojagare.se/tjuvarna-hittade-nycklar-till-vapenskapen


Som synes så kan man vid en stöld räkna med att bli utan ekonomisk ersättning för de stulna vapnen och, oftast värre, så kan man även kallt räkna med att få samtliga vapentillstånd (licenser) återkallade. Blir de återkallade så är praxis i många län att man även får en spärrtid på upptill 5 år innan man får omprövat sina tillstånd igen.


Skulle dessutom slarvet med nyckelförvaringen vara så uppenbart att en åklagare känner att denne kan jämnställa detta med att skåpet inte alls kan ha ansetts vara låst (ex nycklarna i låset) så finns numera möjlighet att åtala händelsen för brott mot förvaringsbestämmelserna vilket kan ge upptill 6 månaders fängelse - IMHO, med all rätt.


Så, var finns då egentligen problemet?


Egentligen så är det ju ganska självklart, skåp i allmänhet bör och i synnerhet de under 150 kg måste bultas fast i byggnadens bärande struktur. Lämpligtvis så bultar man då samtliga de hål som finns i skåpet (vanligtvis fyra i botten och två baktill) med så grova bult som de förborrade hålen i skåpet tillåter. Själv har jag använt M12 expander både baktill och nedtill eftersom min lägenhet har betong åt båda hållen. Efter fastbultandet så har jag dessutom slipat av överflödande gängor. 


Väljer man inte kodlås på sitt skåp och kodlås är inte vanligt på enkla billiga skåp som är populära bland rena luftvapenägare, så måste man förvara sina två nycklar på ett "betryggande" sätt. Detta sker igenom att den ena nyckeln står under "ständig tillsyn", man har alltså den på sin vanliga knippa med bil- o husnycklar etc varpå denna ständigt bärs med dagen lång, i arbete såväl som fritid. Med dagens korta moderna nycklar (typ Norlyx) så är detta avsevärt enklare än forna tiders två decimeter långa "kassaskåpsnycklar".


Återstår gör "den andra" nyckeln, alltså reservnyckeln. Denna måste juridiskt sett förvaras lika säkert som det som den avser att skydda (alltså vapnen). Man kan sålunda inte bara låsa in den i en skrivbordslåda och man får inte heller låna ut den till någon som saknar behörighet för de vapen som nyckeln skyddar.


Min personliga lösning är att jag har nyckeln inlåst i ett bankfack. Detta kräver då signatur av den som vill in i facket och som då måste legitimera sig såsom skåphyraren eller visa fullmakt som ombud för denne, samt att all trafik in till facken filmas och arkiveras som en del av bankens egen säkerhetspolicy.


Om man inte har ett bankfack då?


Tja, antingen hyr man ett eller så får man lösa det på något annat sätt. Är man villig att offra skåpet så kan man ju alltid tejpa fast nyckeln på insidan skåpet på en plats som man själv känner till och sedan limma en liten ask som spånuppfångare runt densamma. Behövs då nyckeln så skär man upp sitt eget skåp på den punkt man känner till och tar sedan ut nyckeln. Skåpet går då åt skogen men vapnen räddas. I skenet av ett sådant scenario så är kanske ett bankfack ändå en vettig investering. Som regel så har man ju oftast andra viktiga saker som man gärna vill rädda och hålla säkra undan inbrott och brand vilka också med fördel kan placeras i bankfacket och därmed motivera dess kostnad.


Det viktiga är dock, vilket statistiken tydligt visar, att man bultar fast sitt skåp och att man förvarar sin nyckel säkert. Gör man inte detta och har oturen att drabbas av ett inbrott så blir det mycket tråkigt. Har man sedan ett vapen utan tillstånd men som anses tillståndspliktigt och som kommer på vift vid ett inbrott så har man inte bara åtal för vapenbrott att se fram emot utan man lär även hamna inför skranket på grund av brott mot förvaringsbestämelserna. Man blir kort sagt - kokt i sitt eget bajs.









Av Johnny Ottosson - 4 september 2012 20:00


 

Det börjar samla sig...


  Avtryckarsystem från Rowan


Idag så kom ett avtryckarsystem från Dave på Rowan Engineering ner i brevlådan. Liksom alltid så var det ett enormt fint hantverk och dessutom de sedvanligt detaljerade och pedagogiska monteringsmanualerna, liksom en komplett leverans med alla de verktyg man behöver för en framgångsrik montering.


Har ni aldrig handlat prylar ifrån Rowans så ta chansen att göra detta, ett komplett avtryckarsystem enligt ovan betingar visserligen en femhundring (ink frakt), men när man studerar finishen och allt det mervärde som ingår iform av nyss nämnda instruktioner/verktyg etc, så är det närmast oförskämt billigt.


Jag har under flera år använt just Rowans avtryckarsystem både till min nu sålda Lonestar och till min trogna BSA Ultra MK I och detta system har alltid fungerat perfekt med en ypperlig känsla och finish jämfört med originaldelarna.


Denna gång så valde jag en svarteloxerat avtryckarblad instället för de blanka som var det enda valet, förutom mässing, när jag handlade förra gången. Det känns som att ett svart avtryckarblad kommer att harmonisera bra med den större varbygeln som hör till min inkommande Ultra Mk III.


Länk: http://www.rowanengineering.com/index.htm

Presentation


Välkommen till bloggen om Luftgevär. Detta är portalen till luftvapenvärlden i Sverige. Här finns alla nyheter om luftvapen samt länkar så att man kan gå vidare till alla sidor i Sverige som intresserar luftvapenentusiaster.

Fråga mig

868 besvarade frågor

Omröstning

Är Airpang en meningsfull del av din luftvapenhobby som tillför dig nytta?
 Ja, oundgänglig
 Ja, bra och nyttig
 Tja, kul men inte mer
 Nej, slöläser bara ibland
 Nej, kommer aldrig mer att besöka

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

Besöksstatistik

AirPang Gästbok


Skapa flashcards