En påminnelse !

Åter igen; om ni klickar på gilla så hjälper ni till att sprida bloggen och därmed bredda vår hobby med fler entusiaster. Om ni trycker följa på Twitterknappen så får ni förhandsinformation dagen innan om morgondagens inlägg. Om ni hänger på Instagram så kommer det då o då luftvapenrelaterade bilder med ojämna mellanrum.

Att vårda sitt varumärke....eller inte - nya insikter, eller insikter om nyheter...

   Nu hos en handlare nära dig..

-"Vill du ha nya Hunting Magazine också?"

Va? Javisst, svarade jag. Under eftermiddagen så slank jag in till min lokala jakthandlare för att köpa några (alltför) dyra måltavlor. Jag brukar inte köpa dem här i Stenungsund eftersom de betingar 69 kr där Hurricane bara tar 45 kr men nu hade jag lite bråttom och dessutom så blev de ju så att säga fraktfria eftersom jag ändå var där på plats.

Expeditens servicekänsla var det dock inget fel på och förutom Hunting Magazine så fick jag aktivt avstyra att få hela famnen full av diverse jaktrelaterade broschyrer. Antingen så har grabben provision på att dela ut dylika trycksaker eller så hade han som ambition att tömma det bångnande reklamstället helt ensam.

Väl i bilen så bläddrade jag raskt fram det väsentliga - luftvapnen!

   Mannen och myten - håller (nästan) stilen...

Och - some things never change - Anders (L Dahlman) har fortfarande med en tvåsidors artikel i denna publikation. Som vanligt håller han stilen med en ingressbild på sig själv poserande med stiligt stukad keps, jaktväst samt finrutig vit skjorta med tillhörande slips. Självfallet med stenhårda kolsvarta Ray-Ban på näsan. Det enda som krackelerar bilden av angelofil storviltsjägare från överklassen var hans vapenval - ett Gamo luftgevär av plast!

Det intressanta delen är dock själva artikeln, här sitter Anders och lovprisar PCP i en jämförelse med fjädervapen. Bara detta är ju i sig självt hyfsat remarkabelt, karln är ju fjäderfantast i grunden. Men desto mer anmärkningsvärt är ju det faktum att Gamo inte saluför något PCP på den svenska marknaden.

Alltså, Normark pröjsar Anders för en artikel där han i princip förklarar för läsekretsen att det finns bra mycket bättre produkter än den typ som han själv representerar i själva artikeln. Lite lätt udda marknadsföringsgrepp.

Förresten, vad har egentligen Anders med Gamo att skaffa? Anders har ju alltid värnat om fjädervapen, om stil och om tradition. Varumärken som BSA samt saligen avsomnade Webley & Scott kommer man snabbt att tänka på när hans namn nämns i samband med fjädervapen. Men spanska Gamo med moderna balla "finesser" samt stockar av ihålig hårdplast? 

Vad händer?

Visserligen så sålde Normark tidigare BSA och då var kopplingen samt hans närvaro mera logisk. Nu har dock Fondprodukter tagit över BSA så kvar finns enbart - Gamo. Det jag förundrat frågar mig är om/varför Anders vill bli förknippad med just Gamo och varför han plötsligt (relativt sett) har börjat lovsjunga PCP?

För hur man än ser på saken så blir man som skribent alltid förknippade med vissa fabrikat, på gott eller ont. Jag skriver mängder om FX Airguns och CZ varpå jag sätts i samband med just dessa fabrikat, en del undrar till och med om jag arbetar för dem. Då detta sker på automatik så bör man ju med någon form av urskiljning välja ett varumärke som man kan "står för" och som på ett naturligt sätt är förknippad med en själv som person.

När Anders pratade stockvaxning på Webley Tracker så kändes det genuint och väldigt mycket Dahlman, i positiv bemärkelse. När han nu glatt poserar med en plaststockad Gamo så undrar man ju lite liksom vad som har hänt..?

Nu får han gärna tala sig varm för både Gamo och PCP, absolut inget fel på detta men man blir ju onekligen lite fundersam. Så, snälla ni, påminn mig att göra något annat om jag plötsligt skulle börja hylla Hatsan...

Ett av de ovanligare alternativen....

De flesta magasin till CZ200T har max 10 skott - inte detta...

Eftermarknadsmagasinsystem (vilket ord!) till CZ200 samt dess syskon Air Arms S200 och Daisy Avanti brukar vanligtvis bestå av tre olika val. Antingen Air Arms självindexerande variant med Axsortrumma eller Rowans underbart vackra men dessvärre helt manuella finishmässiga mästerverk, båda med maximalt 10 diaboler. Behöver man inte så många så kan man med fördel använda CZs femskotts linjemagasin. Jag har prövat och ägt dem samtliga och föredrar helt klart Air Arms, allt sammanvägt. Detta är en uppfattning som jag försäljningsmässigt sett förefaller dela med det stora flertalet.

    Med 20 diaboler i varje schaktmagasin så kan man skjuta en stund...

Vill man däremot gå bortom bara 10 diaboler så har utbudet varit väldigt klent. En helt ny konstruktion, som dock bara finns ännu i form av ett antal fungerande prototyper, är ett schaktmagasin som fungerar med hjälp av gravitationen. Diabolerna ligger alltså på rad och faller succesivt nedåt vartefter ett skott avfyras.

  Det serieproducerade magasinet kommer att vara tillverkad i en svart plast.

Liksom övriga magasintyper så består systemet av en bärare som sitter fast på vapnet och i denna sticker man sedan magasinstavar förladdade med 20 st diaboler. Därefter är det bara att skjuta, efter varje skott så måste dock skytten trycka på knappen vid höger sida om bäraren och manuellt mata in en ny diabol. Matningen är alltså av skytteltyp precis som för gamla Gemini/Timberwolf/Rapier och nya Metisse.

Om man nu vill ha ett automatiskt magasin då? Alltså ett magasin som indexerar av sig självt utan att man manuellt behöver styra dess funktion?

Även här har det kommit fram en mycket intressant lösning med ett par väldigt spännande särdrag:

Bäraren monterad på en lös låda..

Den här lösningen består av en mycket liten och kompakt bärare som dessutom tillåter att skytten laddar enkelskott manuellt om inte magasinet är på plats. Detta är en unik fördel som inte finns hos andra magasinsystem till CZ200. Själva magasinet till detta system kommer ifrån en helt annan tillverkare, i detta fall FX Airguns;

Sexton skott och automatindexering!

Här använder man alltså ett magasin från FX Airguns, Crosman eller Theoben (beroende på adapter/bärarval). Själva magasinet fungerar sedan precis som på originalvapnet. Kanske den bästa lösningen av pålitlighet, kapacitet och tillgänglighet. Egentligen så är det ju bara bäraren som är unik, magasinen är ju allmänt tillgängliga.

Som synes så växer utbudet av prylar till CZ200 ständigt och under veckan så kommer jag att presentera fler udda prylar som kan vara intressanta för den drivne entusiasten för CZ200.

Vad ska man välja?

Bild av Mario Severi (http://www.severi.be/airgunning/airguns.htm)

Jag fick ett mail ifrån en entusiast som var nyfiken på att börja tävla och önskade min synpunkt på bra vapen till vettiga priser för att kunna vara med och tävla samtidigt som han önskade en rimlig möjlighet att faktiskt också kunna placera sig bra, åtminstonde vad som gällde hårdvaran.

Fjäder 10J

Så länge som regelverket tillåter rekylfria vapen i den här klassen så finns det ytterst små möjligheter att vinna med något annat. Sålunda så hade mitt val varit en Feinwerkbau 300 Junior. Överlag så har FWB otroligt hög kvalité och versionen Junior är betydligt mindre och behagligare att bära runt på banan. Dessa FWB har stigit i värde de senaste åren, efter att ha varit undervärderade i slutet av 90- och början av 2000-talet. Räkna med runt 3000 kr för en Junior i bra skick och man kan med fördel importera ifrån Tyskland då priserna ibland kan vara bättre där och därtill med ett större utbud. Just 300-serien förekommer relativt ofta på Tradera. För den här drivkällan och effekten så är i praktiken bara kaliber 177 aktuell.

Fjäder FP

Med full effekt så kommer kravet på licens. I än högre grad än för PCP så finns det här två vägar att gå, antingen så köper man ett billigt vapen och då hade jag valt en Weihrauch HW50S, där man kallt räknar med att skrota vapnet om man vill bli av med licensen, eller så köper man en Diana 54 som erbjuder rekylfrihet och som därmed blir ett av de mest ultimata vapnen man kan välja för grenen. Man får dock vara beredd att behålla den bössan mer eller mindre resten av livet. Vapen som går på licens, o i synnerhet om man väljer udda sådana, är utomordentligt svårsålda. De flesta som kan få loss en licens idag tenderar till att prioritera ett PCP varpå kundutbudet av köpare till fjädervapen på licens är än mindre. Jag vet själv en tunad och mycket fin HW97 som i rent nyskick såldes för bara 1500 kr eftersom den helt enkelt inte gick att hitta kunder till på grund av licenskravet. Utan licens så hade man säkert fått 3000 kr relativt enkelt. En HW50S kan man köpa för strax under 3000 kr här i Sverige medan en Diana 54 med fördel importeras ifrån utlandet då de är avsevärt billigare i Tyskland. Med tanke på våra stora träffzoner så hade jag valt kaliber 22 på båda.

Öppna riktmedel

Här hade jag valt en Weihrauch HW30S. Detta vapen är prisbilligt och har utmärkta öppna riktmedel som standard. Lätt att bära och en av de bästa avtryckarsystem som finns på marknaden idag, frånsett renodlade tävlingsvapen. Ett mycket bra allroundval med ett nypris under 2000 kr.

PCP 10J

Mitt vapen i den här deltagarintensiva klassen är och vore CZ200T, en av marknadens mest underskattade vapen. Huvudskälet är priset och flexibiliteten. För under 5000 kr inklusive fyllkit och dioptersikte så är vapnet ett klipp. Vilket annat PCP som helst kräver ett separat fyllkit för ca 1000 kr och de öppna riktmedlen kan man lätt värdera till en femhundring. Givet detta så blir prisbilden oslagbar. Bortsett ifrån pris så är vapnet dessutom dokumenterat kompetent och försett med en enorm eftermarknad för den som vill bygga ut vapnet framöver. Ett perfekt vapen för tävlingar på 10J under sommaren och som sedan kan sänkas till 6-7 joule och skjutas med dioptersikte nere i villakällaren under de långa mörka vinternätterna.

PCP FP

Även här brottas man med licensproblematiken men situationen är inte lika hopplös som för fjäderklassen och anledningen till detta är att det finns fler kunder, relativt sett, för PCP på licens än på fjädervapen. En förutsättning är dock att man väljer ett allmänt attraktivt vapen och inte en uddabössa som exempelvis min egen BSA Ultra. Jag hade satsat på en FX Airguns Elite med kaliber 22. Kalibervalet är självklart för tävlingsformen och Elite är både begärlig och tillverkad i relativt liten skala vilket hjälper till att hålla uppe kundintresset om vapnet ska säljas i andra hand. Visst blir det mycket pengar men man kan spara några kronor igenom att välja syntetstock och 200-versionen.

Brusten del till matarpinne 200-serien

Irriterande...

Signaturen Tobias skickade en fråga under kvällen om hur man fixar hans AA S200 som hade drabbats av en brusten styrbult till matarpinnen. Efter att ha förhört mig runt hos andra 200-entusiaster så visade det sig att detta även har förekommit tidigare. Det är inget spritt problem men det har inträffat då och då..

En skruv av pinnbultskvalité, hårdhet 12.9

Den lösningen som några har använt sig av är att ersätta den brustna styrbulten med en skruv av hårdare material, en helt vanlig insexskruv med andra ord - dock av hårt stål och inte vanlig mjukare 8.8 Dimensionen ska vara M4/18 men jag har inte kollat detta själv.

Monterad på plats så ser lösningen ut på följande sätt..  

Nu har det gått tio år...

Egentligen så är det faktiskt tolv år, beroende på hur man räknar. CZs underbara lilla 200-serie har nu varit med längre, i oförändrat skick, än de flesta andra konstruktioner på marknaden. 

Länk: http://www.network54.com/Forum/79537/thread/1337392285/Another+s200+group+hug+%282002+vs+2012%29

När den kom så var FX2000 och S400 nya vapen, Daystate tillverkade Huntsman och Rapiden var tillsammans med SuperTen i princip den enda tillgängliga stortubsvapnen. Något direkt billigt PCP gick knappt att uppbringa på den tiden, närmast var nog Falcons budgetmodeller. 

Idag finns det mängder med lågprisvapen ute, Typhoon-serien, diverse Hatsan, Crosmans Disco samt även billiga PCP ifrån Kina. På den brittiska marknaden så är BSAs billiga Ultra en hit och konkurrerar prismässigt hårt om köparnas gunst bland de billigare vapnen. Trots detta så säljer lilla 200 fortfarande fint och har förökat sig till lite underversioner igenom åren. 

Men varför inte?

Den ÄR riktigt billig, med fyllkit och dioptersikte under 5000 kr, den har bevisligen utmärkt precision och ska man ha ett licensfritt vapen (som verkligen ska behållas licensfritt) så erbjuder den ett stort mått med skjutglädje. Precis liksom andra storsäljare så finns det dessutom enorma mängder tillbehör så att man kan bygga vidare på vapnet och utveckla det efterhand. Den är liten men utan att kännas leksaksmässig som Typhoonerna med den första plaststocken. Den känns mer påkostad än det mesta i samma prisklass helt enkelt. Eftersom den är både smal, lätt och kort så blir den otroligt smidig trots att den faktiskt har en ganska lång pipa, till skillnad ifrån många smidiga och moderna karbingevär.

Nackdelar då?

Den ÄR ful för den som inte gillar utseendet, designen hos vapnet är polariserande - antingen så gillar man det eller så förefaller man hata det riktigt genuint ordentligt. Den är också betydligt mer komplex i konstruktionen jämfört med exempelvis Typhoon-serien, detta utan att egentligen vara bättre. Typhoon är på detta sätt smartare designad. 

Som jag ser saken så finns det mycket som talar för att vi kommer att leva med 200-serien åtminstonde 2010-talet ut och detta tycker jag den är väl förtjänad, synd bara att det är så få entusiaster i Sverige som ännu har vågat pröva modellen. Det hela känns lite som när jag började berätta om HW30S för drygt 10 år sedan. Då hade ingen tänkt på det modellen trots att den redan då hade sålts under en lång tid tillbaka. Plötsligt så inträffade dock en dramatisk förändring och idag så regerar HW30S tävlingsklassen för 10J om man räknar bort de rekylfria matchgevären som egentligen inte har i den klassen att göra.

Vem vet, vi kanske får se samma utveckling även för 200-serien framöver, även om det idag är mycket svårare att slå igenom med ett PCP i den allt hetare konkurransen. Det är ju hos PCP som utveckligen ser och bortsett ifrån Walthers nya LGV så är det ju ytterst få nya fjädervapen som har lanserats de senaste åren..

Injusteringen

När ett fabriksnytt PCP lämnar tillverkningen och är specificerat för just 10 joule så är det naturligtvis också inställt för just detta effektuttag. Ökar man sedan flödet och förändrar ventilens öppningstider i samband med att strypta komponeter ersätts med dito ostrypta så förändrar man den här balansen och vapnet måste ånyo grundinställas.

Principen är ungefär densamma som när man exempelvis ställer in förgasaren till en tvåtaktsmotor. 

Poängen är att balansera upp vapnets effektkurva så att vapnet agerar så harmoniskt som möjligt. Det finns en lång rad olika variabler som vi vill ha så mjukt samverkande som möjligt. Först och främst så vill vi ha ordentligt med effekt, detta är ju själva poängen med att ta bort strypningen på ett vapen. Tar vi emellertid ut för mycket effekt så kommer vi att drabbas av störande ljudbangar och skenande luftförbrukning, vilket naturligtvis inte är önskvärt. 

Syftet med injusteringen är alltså att avväga och balansera vapnets effektkurva så att vi får ut så mycket effekt som möjligt till priset av så låg luftförbrukning och så låg ljudnivå som möjligt. För att kunna göra detta så är det främst två verktyg som vi använder - systemtrycket samt hammarfjäderns förspänning.

Personligen så brukar jag börja justeringen igenom att starta vid ett systemtryck på 220 Bar. Detta är maximalt tillåtet tryck för de smala tuberna och det högsta tryck som ett original ostrypt ventilsystem använder. För att säkerställa korrekt tryck så använder jag fyllkitets manometer i första hand och inte själva vapnets. 

Därefter så skruvar jag in/ut hammarfjäderns förspänning för att försöka få till ett bra startvärde, jag har normalt en tre-fyra försök på mig innan trycket har fallit för långt under 220 Bar så att jag får fylla upp igen. Målsättningen är att träffa rakt på 940 fps med 16.00 gn JSB Exact (eller motsv.). Då har jag 31.50 fpe vilket motsvarar 43 joule. Om jag nu väljer att använda en tyngre diabol (ex 18.10 gn JSB Heavy eller 20.50 gn Exterminators) så hamnar jag rakt på tillåtna 45 joule för våra tävlingar, givetvis då till priset av en något lägre utgångshastighet.

Själva inställningen är i praktiken enkel, visar kronografen ett lägre värde så skruvar man in justerskruven och visar den ett för högt värde så skruvar man ut den lite. Man gör ett par försök och sedan justerar man om systemtrycket eftersom varje försök kostar lite luft ifrån det fastslagna trycket vilket tjänstgör som referensram.

Hittar man rätt så har man därefter en bra grundinställning och denna konfirmerar man igenom att skjuta en komplett kurva igenom kronografen så att man kan se att kurvan följer förväntat effektmönster hela vägen.

Nytt från Rowan Engineering !

En varbygel i mässing kanske...?

Rowan har i dagarna lagt ut lite nya roliga produkter på sin hemsida och ett axplock av dessa kommer nu här på bloggen. Nya varbyglar till BSA, både mässing och blanka samt ett intressant universaltillbehör i form av dekaler.

För customisering av kikarsiktets skalor   

Jag har själv köpt mängder av prylar från Rowan, både till min CZ200 samt till min BSA Ultra och samtliga prylar har haft högsta tänkbara kvalité  och dessutom till mycket rimliga priser. Rekommenderas varmt, om man hittar något man gillar.

Varbygel BSA