Airpang

Alla inlägg under januari 2012

Av Johnny Ottosson - 22 januari 2012 10:00


Stor förstoring ?


Det går bra att skjuta långt med låg förstoring också...


När jag visade upp Elite med Clearidge-siktet så var det en del som undrade om det verkligen gick att skjuta bra på långa avstånd även med så klen förstoring som x9 vilket är det mesta som detta kikarsikte presterarar. 

Jag har själv alltid föredragit låg eller måttlig förstoring och har därför inga problem med detta "tillkortakommande". Ett av mina absoluta favoriter ibland kikarsikte, Leupold EFR, ligger ju också "bara" på x9 som maximal förstoring. Idag så prövade jag därför att rasta Elite på både 80 meter (med x9 förstoring) samt 50 meter (med x6 förstoring).

   Genomsnitt: 20.55 mm


Trots ganska frisk blåst åt höger (se träffbildernas dragning åt höger) så blev jag ändå väldigt nöjd med resultatet vilket för oss in på vad det fyller för funktion att skjuta precision då det blåser. Det som intresserar mig med detta är att man ganska tydligt kan se hur projektilbanan utvecklar sig i takt med att vinden friskar i. På tavlorna för 50 meter så höll jag rakt på, normal riktpunkt alltså, o då kunde man se en tydlig dragning åt höger.

På träffbilden som jag sköt på fulla 80 meter, överst på inlägget, så valde jag en MilDot upp och en åt vänster för att peta in träffarna som tavlan visar men ändå fick jag en tydlig dragning åt höger även här. De sista 30 metrarna som skiljer mellan 50 och 80 meter är alltså oändligt mycket svårare i vinden än vad man tror på grund av avståndet.


Trots en hel dot riktad åt vänstersidan så fick jag ändå två träffar tydligt åt höger varav en var ordentligt för långt åt höger. Hade jag skjutit rakt på här och bara ökat en dot uppåt för avståndet, som vanligt, så hade jag sannolikt träffat åtminstonde fem centimeter för långt åt höger med kärngruppens tre träffar som nu var centrerade.

Det är alltså mycket intressant att skjuta i blåsten och studera vindens effekt på projektilbanan i praktiken, någon som jag varmt rekomenderar alla entusiaster att pröva på. Vind behöver inte bara betyda problem och en inställd skjutdag utan det är även en dag av möjlighet att skaffa ny kunskap och erfarenhet.

Våga vind, helt enkelt...

Av Johnny Ottosson - 21 januari 2012 10:00


Nästan ett normalt PCP....


Tänk dig att du är ute och skjuter, du går i skogen och skjuter fristående. Plötsligt så är diabolerna i magasinet slut och du måste byta magasin. Eftersom du är högerhänt så har du vänster hand under förstocken/tuben samt höger hand runt pistolgreppet på kolven. För att kunna byta magasin så måste du nu öppna mekanismen med höger hand och spärra den öppen. Sedan så måste du skifta så att du håller höger hand under förstocken för att kunna ta ut magasinet ifrån vänster sida på mekanismen och därefter sätta in det fulla magasinet på samma sätt. Slutligen så är det dags att skifta hand under förstocken en gång till, nu från höger till vänster. Nu går det att sluta mekanismen igen och börja skjuta.

Vill du inte skifta hand under förstocken gång efter annan så går det även att försöka ta ut det tight sittande magasinet från vänster sida av mekanismen med din högra hand, antingen igenom att sträcka handen över kikarsiktet eller under hela vapenkroppen.

Givetvis så går det inte heller att använda ett kikarsikte med stort sidohjul när magasinet tas ur på vänster sida men detta spelar egentligen ingen roll. Vapnet har nämligen fabriksmonterade kikarsiktesringar som sitter där de sitter så passar inte siktet så får man allt försöka hitta ett annat sikte istället..

När det nya magasinet väl sitter på plats så blir tyvärr det första skottet bara en mjäkig puff!? Du har nämligen lite luft kvar och detta är inte lätt att veta eftersom vapnet saknar en manometer. Nu är det dags för en ny procedur, först ska tuben skruvas av några få varv, därefter så skjuter man 3-4 tomskott, sedan kan tuben skruvas av helt. Med tuben lös så gäller det att fiska fram den lilla skiftnyckeln ur fickan så att man kan skruva på en adapter på tuben vilken tillåter att tuben med hjälp av denna kan skruvas fast i dykflaskan så att överfyllning kan genomföras. När tuben är fylld och bleedvalven öppnad så är det åter igen dags att skruva lite. Nu ska adaptern loss och sedan så ska tuben skruvas fast i vapnet men glöm bara inte att mekanismen måste vara uppspänd..

Nu kanske du funderar lite, varför har inte min fina bössa för 14.000 kr manometer, quick-fill, magasin från rätt sida om lådan eller ens en helt vanlig kilbas?

Det kan naturligtvis kännas surt men faktum är att det finns en hel del oberoende leverantörer som lever gott på att saluföra precis de saker som ditt gevär kräver för att bli likvärdigt utrustat som ett modernt PCP ifrån ett konkurrerande fabrikat för nedåt halva vapnets nypris.

Här är en av de mest välsorterade: http://www.drbobsgunbits.com/


Av Johnny Ottosson - 20 januari 2012 10:00


Början på en passion....


Tänk - nu är det över 30 år sedan...


Det är vårsommar 1981 och jag sitter på landet i Svartedalen en sen kväll precis innan det är dags att släcka ljuset för natten. Jag har ett väldigt litet rum som knappt rymmer sängen och i handen håller jag ett nummer av tidningen Tex Willer. På den tiden var jag väldigt road av cowboyserier och läste regelbundet publikationer som denna, eller tidningen Tomahawk/Apache. 

Eftersom vi bodde avsides till och utan kompisar i närheten, förutom min syssling en bit bort, så fick farsan för sig att han skulle köpa ett luftgevär till mig. Gillar man cowboys så måste man ju gilla gevär resonerade han.

Bössan blev ett Daisy 840 och man kan se den stå vid sidan om min säng. Jag blev direkt fascinerad av geväret, rent förhäxad och bar med mig det varthän jag än gick däruppe på landet, till och med i sängen så fick det vara med. Jag vet att jag sköt ohyggligt mycket med det, så mycket att jag ett flertal dagar sköt över 500 diaboler varje dag och slutligen fick skavsår som mamma plåstrade om av allt laddande. Farsan köpte stockar med ammunition, fem stycken orange/blå 500-askar från Milbro gick lätt åt en weekend.

Mina föräldrar var nog väldigt nöjda, så länge de matade mig med ammunition så höll jag mig undan och de hade nog aldrig tidigare upplevt en så fridfull sommar när jag drällde runt i skog och mark, runt jordbruksbygden och ängarna -ständigt med luftgeväret i släptåg.

Tyvärr så tålde inte detta Daisyn den typen av hantering som jag utsatte den för och jag slet helt enkelt ut vapnet på bara ett enda år, till min stora förtvivlan. Farsan insåg snabbt att en ny bössa måste fram och nu blev det ett ännu mer cowboyinspirerat vapen, ett Daisy 1894..

Vad sägs om en Davy Crockett-mössa på huvudet...?

Nästa foto är taget våren sommaren därpå, troligtvis runt påsk 1982. Jag är här i Kungälv och inte på landet så jag har inte haft möjlighet att provskjuta det nya geväret som fortfarande hänger på väggen i sin oöppnade förpackning. Geväret i handen är troligtvis resterna av min 840 från året innan.

Detta nya Daisy visade sig skjuta uselt och var väldigt plastigt så både och och farsan förstod fort att det inte skulle komma att hålla speciellt länge, även om det var av en fräck design. Han skickade därför tillbaka det till Hobbex och istället så besökte vi tillsammans Nya Järnboden, som var stadens jakthandlare. Han saluföre toppmoderna gevär från Spanien under varumärket El Gamo och farsan erbjöd mig ett Gamo Expo. Själv var jag mycket mera sugen på det snitsigare 361 men farsan avfärdade det som för dyrt..

Veckan därpå så hade ett lass gevär kommit in och vi åkte dit igen med farsans gamla fenmersa, en 190 från 1963, för att kunna förvärva ett eget exemplar. Vid första besöket så hade han nämligen haft tomt på hyllorna med bara ett dassig demoex inne. Jag fick dock en fin broschyr, som jag fortfarande har kvar. Nu var jag beredd, jag hade tömt spargrisen, sålt av lite prylar och laddat plånboken. Väl på plats så påpekade jag att det vore klokt att samtidigt passa på att köpa ammunition, kulfång, tavlor och till och med ett sugrörssikte för att vara komplett.

Knappt hade farsan hunnit invända förrens jag påvisade eget kapital och att jag själv minsann kunde betala lejonparten av kringutrustningen, om han bara sköt till ytterligare en liten del. Han lät sig bevekas på detta och när det var vår tur i kön så begärde jag raskt fram ett El Gamo 361 till farsans stora förvåning.

Jag förklarade raskt att om vi ändå skulle lägga ut X mängd pengar så spelade det ju knappast honom någon roll om det köptes ett Expo med div prylar omkring eller ett (i mina ögon) bättre 361 för samma summa? Farsan häpnade och handlaren log roat. Sedan tillade jag snabbt att om vi valde den dyrare 361 så kunde säkert handlaren dessutom skicka med några askar skott gratis och då gjorde farsan snabbt tummen upp samtidigt som handlarens leende stelnade.

Den El Gamo 361 som jag köpte då har jag faktiskt fortfarande kvar i källaren men den går dessvärre inte att skjuta med längre, den blev nämligen utsliten den också, även om det tog ett par år längre tid...







Av Johnny Ottosson - 19 januari 2012 10:00


Sidewheel eller inte?


Ett sikte med sidewheel


De flesta entusiaster som skjuter luftgevär har insett att ett kikarsikte med justerbar parallax är en stor tillgång men detta reser naturligtvis frågan om var justeringen till parallaxen ska vara placerad. Tidigare så hade i princip alla kikarsikte sin justeringsring placerad längst fram, vid objektivet, men under de senaste 5-6 åren så har allt fler kikarsikten tänkta för luftvapenbruk börjat få justeringen på andra alternativa placeringar. 

Vad många inte vet så finns det faktiskt tre olika ganska vanligt förekommande placeringar för justeringen, de två vanligaste är ju sidewheel eller vid objektivet men en del sikten har faktiskt även justeringen förlagd till den bakre delen av kikarsiktets rör, alltså där man normalt har justeringen för kikarsiktets förstoringsgrad.

De kikarsikten som har justeringen för parallax längst bak är som regel kikarsikten med fast förstoring och Mildot, inte sällan en fixerad förstoring på x10. Placeringen längst bak har många fördelar, den är enkel att nå, lätt att avläsa och mekaniskt enkel att konstruera med bra precision till ett lågt/måttligt pris. Den enda stora nackdelen torde vara att man får ett sikte med fast förstoring, vilket inte alla skyttar uppskattar. Eftersom dessa sikten som regel är riktade till målskytte över långa avstånd/varmintskytte så börjar tyvärr ofta parallaxen på 25 yards eller rent av 50 yards vilket begränsar dess användbarhet för luftvapen och i synnerhet så effektbegränsade sådana.


Ett sikte med objektivplacerad parallaxjustering

Absolut vanligast med bred marginal är parallaxjustering på objektivet. Anledningen till detta är att man där har en lång rad goda egenskaper men väldigt få nackdelar. Optiskt sett så är detta i ett konstruktivt perspektiv en bra placering, själva parallaxjusteringen blir optiskt sett mycket exakt. Mekaniskt sett så är också placeringen mycket bra, man får en vinkelrak direktdrivning på linserna vilket gör konstruktionen mekaniskt sett distinkt och slitstark. De enda nackdelarna med den här lösningen är att skytten inte kan se inställd justering lika enkelt ifrån sin skjutposition jämfört med sidohjulsjusteringen liksom att man kan behöva sträcka sig fram rätt långt på långa kikarsikten för att kunna genomföra en justering rent praktiskt. Slutligen så uppfattar många den här placeringen som billigare och mera ålderdomlig, ett nog så stort problem för försäljningen trots att det är högst subjektiva nackdelar.

De senaste åren så har en hel del kikarsikten tillkommit marknaden med ett separat justeringvred vid sidan om kikarsiktets sadel, i de flesta fall i formen av en ratt på vänster sida om siktet. Den här typen av justering, sidohjulsparallax, har blivit väldigt populär och dessvärre så har den även spridit sig till allt billigare kikarsikten. Förutom en modern look, tätt förknippad med high-end tävlingssikten till F/T så har man fördelen av att det blir lätt att läsa av avståndet på skalan och det blir också väldigt enkelt att justera om parallaxen, inte minst samtidigt som man själv tittar igenom kikarsiktet. Med detta så tar tyvärr fördelarna slut...

Nackdelarna är tyvärr rätt talrika. Teoretiskt sett så borde den större diametern på justeringshjulet bidra till en mer exakt avläsning av korrekt antal meter fram till målet då man använder kikarsiktet som optisk avståndsmätare men detta har visat sig vara en sanning med modifikation och i synnerhet så då det handlar om billigare kikarsikten.

Mekaniskt sett så tar nämligen sidohjulskonstruktionen mera plats och det är trångt om utrymme inuti ett kikarsikte, i synnerhet ett sådant som har hög förstoringsgrad, därav att billigare kikarsikten med sidohjul ofta har en ganska måttlig förstoring, inte sällan max x16. För att frigöra mera utrymme så brukar tillverkarna gå upp till 30 mm tub vilket innebär att kikarsikten med sidohjul och lite större förstoring som regel är väldigt tunga och skrymmande konstruktioner. En högre egenvikt skapar också en större levande massa när vapnet rekylerar och därför måste tillverkaren bygga på ännu mer vikt igenom olika åtgärder som ökar siktets rekyltålighet.

Förutom att mekaniken tar mera plats så har man ytterligare en vinklingsled inuti siktet för att överföra den mekaniska kraften ifrån hjulet till linserna. Ju mer leder man har i en kraftöverföring desto mera diffus blir då den mekaniska känslan igenom hela kedjan. På ett justerbart objektiv så sitter ju linserna i samma riktning som själva justeringsratten, lösningen är alltså väldigt enkelt - igenom att skruva objektivet framåt eller bakåt så ställer man om parallaxen. På ett sidohjulssikte så måste kraften vinklas om 90 grader och slaglängden på linsförflyttningen blir också längre eftersom linsen som ska flyttas för att parallaxen ska kunna omjusteras sitter ju nu i mitten av siktet istället för i dess främre ena (främre) ände.

På grund av att fler komponeter krävs tack vare den vinklade kraftöverföringen så blir sidohjulssikten per automatik dyrare än kikarsikten med konventionell parallaxjustering framtill. Förutom fler komponenter så måste också konstruktionen vara tightare med finare toleranser för att motverka en degig känsla och ett inexakt utfall när ratten används och detta driver naturligtvis också upp priset ytterligare. I praktiken så ska man alltså som köpare alltid vara mera skeptisk till billiga sikten med sidohjul än med konventionell justering.

Slutligen så tar kikarsikten med stora sidohjul fysiskt sett stor plats, detta är främst en nackdel då man ska förvara vapnet i ett grunt vapenskåp eller i en trång transportkoffert. Likaså kan sidohjulet blockera eventuella magasin, fartreglage och liknande saker på blocket.
 

Av Johnny Ottosson - 19 januari 2012 10:00


Projektilbanor för den lägre effekten


I den första delen så kunde man se att 90 skott inom en rimlig spridning minsann inte är något problem att få ur regulatorn hos Elite/Royale med den lilla 400 cc tuben. Detta sker dock till priset av en effektsänkning till blott 40 fpe, alltså ungefär 55 joule. Jag har därmed gått ner 5-6 fpe från hög effekt på den korta pipan och ner rätt exakt 10 fpe ifrån hög effekt på den längre 600 pipan som jag hade monterad tidigare.

Vad innebär då detta i praktiken?

För att kunna åskådliggöra detta på ett enkelt sätt så har jag satt upp beräknade projektilbanor och då har jag använt tre olika vapen för att skapa en relativitet. Vapen nummer 1 är en bössa som skjuter 8.44 gn JSB med 650 fps vilket då motsvarar ett licensfritt vapen på 10 joule. Vapen nummer 2 är min FX Airguns Royale med kaliber 22 som är ställd till 43 joule, alltså 32 fpe eller 940 fps (286 mps). Detta vapen torde ganska exakt motsvara en maxad bössa med kaliber 22 enär en högre effekt knappast är önskvärd för den klenare kalibern, därtill så sätter ju ofta effektgränsen för HFT/FT på 45J ett glastak. Vapen nummer 3 är min snålställda Elite med blott 40 fpe.

Man kan snabbt se vilket vapen som är licensfritt...

Den första grafen är ställd för kortare avstånd, i detta fall 60 yards. Här ser man fort att 10J får en mycket bananformad projektilbana jämfört med de två ostrypta vapnen. Mörk grön bana är kaliber 25, den övre banan i början av grafen och ljus grön bana är kaliber 22, den lägre och något mer flackskjutande banan.

Förutsatserna är följande:

Kaliber 25: JSB King 25.40 gn, Vo 845 fps (257 mps) Eo 40.30 fpe (54.60J), BC = 0.038

Kaliber 22: JSB Jumbo Exact 16.00 gn, Vo 940 fps (286 mps) Eo 31.40 fpe (42.60J), BC = 0.030

Som synes så är skillnaden i praktisk projektilbana tämligen marginell på detta (relativt sett) kortare avstånd. Bättre BC hos kaliber 25 kompenserar förbluffande mycket av den relativt stora skillnaden i utgångshastighet. Räknar man reda siffror så har vi en skillnad i hastighet om 11 % som kaliber 22 är snabbare men i gengäld så har kaliber 25 en BC som är 27 % högre. Nu är det enklare att förstå varför de skjuter ungefär lika flackt trots en skillnad på nära 100 fps i utgångshastighet, ca 30 mps.

Låt oss nu se hur det blir på lite längre avstånd:

Skillnaderna är fortfarande mycket små, trots dryga avstånd...

Något som kan förvåna en del är att på riktigt långa avstånd, här då ut till 110 yards (100 meter) så är skillnaderna i projektilbana fortfarande inte speciellt stor mellan de båda grova kalibrarna. Detta då medan licensfria 177 blir fullkomligt bortkommen och dyker som en sten. När vi kommer ut på längre avstånd så tappar kaliber 22 nämligen sin fördel i en succesivt snabbare takt. En högre hastighet innebär alltid en högre hastighetsförlust, den snabbare projektilen tappar alltså hastighet fortare än den långsammare. I vårt exempel så tappar alltså kaliber 22 hastighet fortare än kaliber 25 medan BC fortsätter att vara relativt intakt, något som naturligtvis gynnar kaliber 25.

Emellertid så är detta resonemang dock en förenkling eftersom BC inte är statiskt i verkligheten utan också förändras, även detta. Förändras hastigheten så förändras även BC men den förändringen drabbar båda kalibrarna och ju lägre BC man har, desto mer negativ blir förändringen, relativt sett.

Här kan man alltså se lite av de mekaniker som gör kaliber 25 till en klart bättre kaliber för precisionsskytte på längre avstånd.

Skillnaden i utgångshastighet kan verka stor (-"Det skiljer ju hela 100 fps, det är ju 30 mps !!") men man tänker inte på att skillnaden i BC procentuellt sett är dubbelt så stor (i exemplet 0.030 vs 0.038, hela 27 % mot 11 % skillnad i hastighet). Till detta kommer problemet att värdet av en högre hastighet minskar fortare ju högre hastigheten är från början. Detta samtidigt som fördelen av hög hastighet minskar på längre avstånd i takt med att BC förändras och då drabbas som regel en klenare diabol värre än en grövre.

Visst kan en kort bantid, alltså en hög utgångshastighet, vara vara värdefull men bara när man jämför inom sin egen kaliber. Jämför man över kalibrarna så måste man beakta BC-effekten som mycket lätt kan radera ut fördelen av den högre utgångshastigheten i praktiken och då har vi ännu bara talat om vindstilla förhållande och förändringar i höjdled med anledning av gravitationen.

Tyvärr är det ju ofta så att det blåser ute när man skjuter och desto längre avstånd man skjuter på desto större är sannolikheten att diabolen möter på sidvind någonstans längs projektilbanas hela längd. Inte sällan så sker detta dessutom så långt bort så att skytten vid skjutplatsen inte förnimmer detta. Det är just i en sådan situation som det är viktigt att ha en projektil med bra BC och bra BC där det verkligen gäller, alltså downrange.

Det är här som vi har en annan tydlig fördel med kaliber 25, som ju besitter och dessutom bibehåller en högre BC bättre än den klenare kaliber 22.

Sammanfattningsvis, var inte med automatik rädd för att förlora utgångshastighet. Räkna på samtliga variabler, inte bara på hastigheten och tänk efter. Det är inte sällan man läser på forum att någon vill skjuta långhåll och då anser att det är ett absolut måste att ha en utgångshastighet på minst 1000 fps liksom ett kikarsikte med minst x32 förstoring. Praktisk erfarenhet visar att så inte alls är fallet.

Kan man kompensera en längre bantid (brist på hög utgångshastighet) med något viktigare (ex BC) så finns det mycket att tjäna in, man får fler skott på fyllningen, ofta jämnare utgångshastighet samt en angenämnt lägre ljudnivå. Vapnet blir dessutom i praktiken mera lättskjuten då man har mindre massakrafter i rörelse med en mjukare förspänd hammarfjäder. Märk också väl att dagens beräkning är gjord med förhållandevis lätta diaboler för kaliber 25, hade jag istället använt diaboler på 5-6 grains mera vikt så hade naturligtvis BC bibehållits ännu bättre downrange.

Nästa gång så ska vi se hur den snålställda Elite skjuter i praktiken..

Av Johnny Ottosson - 18 januari 2012 19:30


Daystate Wolverine .30


 Första tillverkaren ute med nya kaliber 30


På SHOT-Show i Las Vegas så presenterade Daystate sin nya Wolverine med kaliber 30. Förutom en futuristisk design av stocken och den nu så trendiga matta finishen på metalldelarna så är den riktigt stora nyheten - kaliber 30.

Denna intermedium calibre hamnar mitt emellan traditionella bigbores (.355+) och våra vanliga smallbore med de mer bekanta kalibrarna 177, 20, 22 & 25. Ammunitionen är helt konventionella diaboler (förutom storleken) och tillverkas av välkända JSB med vikter runt 47 grains. Med en (angivnen) utgångshastighet på 1000 fps så betyder detta ca 105 fpe eller dryga 140 joule!

Tuben är angiven till 400 cc (den är grövre än vanliga smaltuber, studera bilden ovan noga) så man räknat med 20 skott inom en skälig spridning, tack vare Daystates elektroniskt styrda ventilsystem.

Sammantaget så har vi här ett vapen med klass IV inom räckhåll men trots detta med skjutkänslan hos konventionella smallbores och med "riktig" ammunition snarare än hemmagjutna projektiler eller miniekulor för svartkrutsvapen.

Detta är en mycket spännande nyhet som säkert kommer att få många efterföljare succesivt...


Av Johnny Ottosson - 18 januari 2012 10:00


Maximal piplängd om 45 cm för luftvapen på jaktlicens eller inte?


Med en slående regelbundenhet så brukar frågan om huruvida man får ta ut licens för jakt på ett luftgevär med en pipa som är kortare än 45 cm komma upp. Kort och gott så är svaret - JA.

Minimibegränsningen för pipor till 45 cm berör enbart kulvapen och detta kan vi läsa hos §9 NFS  2002:18:

§9

Med kulgevär avses i dessa föreskrifter räfflade tvåhandsvapen som är

avsedda att läggas an mot axeln, är konstruerade för kulpatroner och vars piplängd

är minst 45 cm.


Så enkelt var det med detta, det är enbart här som en minimilängd för pipan omnämns och man kan i klartext läsa att regeln enbart gäller för "kulgevär". Detta reser nästa fråga, vad är egentligen ett "kulgevär", kan inte ett luftgevär vara ett kulgevär? Nej, lagen definierar mycket noga vad som är ett kulgevär - enligt texten ovan så är ett "kulgevär" ett vapen vars projektil drivs av "kulpatroner". Vad är då en kulpatron? Detta kan vi läsa hos samma paragraf, andra stycket:

Med kulpatron avses här en patron laddad med röksvagt krut och där kula tillsammans med patronhylsa samt driv- och tändsats bildar en enhet. Här avses dock inte s.k slug- eller brennekepatron och liknande patroner avsedda för hagelgevär.


Så, såvida du inte laddar ditt luftgevär med en patron som är laddad med röksvagt krut så är inte ditt luftgevär ett kulgevär utan helt enkelt ett luftgevär och därmed berörs inte luftgevär av minimibegränsningen på 45 cm.

En vanlig följdfråga på detta är då naturligtvis - vad är egentligen ett luftgevär då, om det inte är ett kulgevär?

Svaret på detta hittar vi hos §20 NFS 2002:18 där man kan läsa följande:

Räfflade tvåhandsvapen....där projektilen drivs av komprimerad luft, kolsyra eller annat liknande utskjutningsmedel

Alltså, ska man ha jaktlicens på ett luftvapen så behöver man inte tänka på minst 45 cm pipa men pipan måste i någon mening vara räfflad, hur långt parti av pipan som måste vara räfflat är dock inte fastslaget. En rimlig tolkning är "så mycket som krävs för att projektilen ska rotera och självstabiliseras i luften på grund av räfflingen". Vidare så måste drivmedlet vara komprimerad luft eller kolsyra alternativt ett annat liknande utskjutningsmedel, typ Eter etc.





Av Johnny Ottosson - 17 januari 2012 10:00


 

Maxat med skott på fyllningen..


Knappt så att diagramet räcker till....


Idag testade jag flexibiliteten hos regulatorn på FX Airguns Elite igenom att ta ner effekten en liten smula. Det jag främst var nyfiken på var antalet skott samt påverkan på ljudnivån. För några dagar sedan gjorde jag en liknande test och då var utfallet som följande:

http://airpang.bloggplatsen.se/2012/01/03/6985927-prestandatest-elite-carbine/

Nu har jag backat effekten lite och direkt vunnit 30 skott! Detta då till en förlust av 5 joule genomsnittseffekt.

Lägsta värde: 804 fps (245 mps) och 38.70 fpe (52.50 joule)

Högsta värde: 832 fps (253 mps) och 41.50 fpe (56.20 joule)

Medelvärde: 820 fps (250 mps) och 40.30 fpe (54.60 joule)

Spridning över 90 skott: 28 fps eller 3.41 %


Visserligen så hamnar jag över den önskade spridningen på 3.00 % men om man studerar diagramet så beror detta på skott nr 61 som är en tillfällig spik samt på de sista 2-3 skotten. Bortser man från skott 61, en ren tillfällighet, samt begränsar sig till 85 skott, alternativt fyller till 235 Bar (min dykflaska tillät bara 230 Bar just nu) så hade man ramlat under spridningsgränsen.

Effektmässigt sett så siktade jag på 40 fpe (ca 55 joule) som grundinställning, detta är fortfarande avsevärt mer effekt än de flesta vapen med kaliber 22, vilket så att säga rättfärdigar valet av kaliber 25, men jag har ändå utgångshastighet tillräckligt för en vettig projektilbana och i synnerhet då med de (förhållandevis) lätta JSB KIng.

Om man sedan utrustar sig med två tuber, så att man kan byta ute i fält, så kommer dessa, laddade till 235 Bar, att kunna ge 180 skott utan att man behöver handpump/dykflaska med fyllkit. Detta skulle ju exempelvis i de flesta fall räcka till en weekend av skytte för den som har sin skjutplats långt från bostaden och som inte vill släpa med fyllutrustning.

Vad hade då hänt om jag hade kört med 500 cc tub istället? Först så har jag då 25 % större volym men jag brukar räkna upp med +22 % eftersom mindre tuber tenderar till att vara mera utrymmeseffektiva än större. Med inställningen som ovan så betyder detta 90 x 1.22 = 110 st skott. Förutom dessa så kan jag fylla en 500 cc flaska till fulla 250 Bar (vilket den är godkänd för) och detta kan även HP-regulatorn i FXs vapen hantera utan problem.

Eftersom varje Bar över 220 Bar är värt 1 skott så blir det då +15 skott eller totalt 125 st skott, med 30+ gn diaboler så kommer samtliga att ligga över 40 fpe (55 joule). En tekniskt sett mycket imponerande bedrift som inga andra PCP, såvitt jag vet, kan matcha upp mot. Kör man två 500 cc tuber så handlar det alltså om 250 skott utan behov av fyllning från dykflaska eller handpump.

En annan effekt av det lägre effektuttaget är naturligtvis också att ljudnivån sjunker och detta dessutom ganska märkbart, en välkommen fördel när man kör kaliber 25 med det korta shroudröret som egentligen är tänkt för kaliber 22. Exakt hur stor den skillnaden är ska jag ta reda på framöver och då ska vi även se hur stor skillnaden av den lägre effektn blev i praktiken, både när det gäller diagram mot varann och diagram mot en "vanlig" HP 22 resp en typiskt licensfri bössa på 10J och kaliber 177.

Slutligen så ska jag även skjuta en hel del träffbilder för att kunna se o jämföra.






Presentation


Välkommen till bloggen om Luftgevär. Detta är portalen till luftvapenvärlden i Sverige. Här finns alla nyheter om luftvapen samt länkar så att man kan gå vidare till alla sidor i Sverige som intresserar luftvapenentusiaster.

Fråga mig

868 besvarade frågor

Omröstning

Är Airpang en meningsfull del av din luftvapenhobby som tillför dig nytta?
 Ja, oundgänglig
 Ja, bra och nyttig
 Tja, kul men inte mer
 Nej, slöläser bara ibland
 Nej, kommer aldrig mer att besöka

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

Besöksstatistik

AirPang Gästbok


Skapa flashcards