Att montera regulator hos 200-serien..

   Altaros regulator

Nere i Tjeckien har en kille vid namn Ondrej tillverkat och salufört en regulator till CZ200T. Jag har länge varit sugen på att beställa en sådan, om inte annat bara för att testa. Prislappen €80 är kanske inte mycket att orda om och prestandan verkar vara mycket lockande.

    Lockande prestanda..

Till regulatorn hör också en pedagogisk monteringsanvisning som positivt nog ligger ute på deras hemsida och där man redan innan köpet kan studera hur monteringen går till. Anvisningen ser ut på följande sätt:

http://www.altaros.cz/en/ALTAROS%20REGULATOR%20FOR%20AA%20S200.pdf

Nu återstår det bara att titta i plånboken och fundera på om det är dags att göra ett inköp eller inte...

Tvåltest

   Redo för skott...

Nu är det dags att testa penetrationsförmågan hos 10 resp 16 joule. Som vanligt så var det dags att offra ett par favorittvålar, nämligen Palmolive. Skottavståndet var 10 meter och egentligen så tänkte jag filma det hela med video men tyvärr så startade inte inspelningen när jag trodde....grrr...

Först tänkte jag testa med 2 x 2 tvålar men då jag var lite osäker på hur mycket material som diabolerna drar igenom så satte jag istället upp fyra stycken på en rad där ett skott riktades högt och det andra lågt.

Första skottet kom ifrån min Diana 24, som får representera 10J, den sköt en 8.44 gn JSB Exact med en hastighet av 627 fps (191 mps) vilket betyder 9.99 joule (!) vid mynningen och 8.87 joule vid 10 meters träffavstånd.

  Tvål nummer två stoppade diabolen ifrån 10J

Nästa vapen var min CZ200T som för stunden var uppjusterad till 16J. Den sköt en likadan diabol med en hastighet av 782 fps (238 mps) vilket betyder 15.54 joule (11.46 fpe). På tio meters avstånd så blev anslagsenergin 13.80 joule.

  Tvål nummer tre stoppade diabolen ifrån 16J

Vad blir då slutsatsen av detta? Vår licensfria bössa drog igenom 34 mm solid tvål utav de 84 mm som tre tvålar utgör. Vapnet på 16 joule passerade klockrent de två första tvålarna och fastnade 5 mm in i den tredje tvålen, den passerade alltså totalt 61 mm tvål.

Konsensus är alltså att även ett vapen på 10J drar igenom ansenliga mängder material. Utan att känna till det sakliga förhållandena så tror jag att en hårdtvål är betydligt hårdare och segare än exempelvis mänsklig vävnad.

En rejäl försiktighet är alltså ett måste med alla skjutvapen och även sådana som okunnig lätt ser som "ofarliga".  Vidare så gav ca 60% mer anslagsenergi ungefär 80% bättre materialpenetration, tänkvärt i dessa tider med inflation i anslagsenergin för dagens potenta PCP. Relativt måttlig effektökning ger sålunda en direkt accelererande ökning av penetrationsförmågan.

Idag så är det tyvärr så att många betraktar även ett luftvapen på 16J som effektlöst och klent, detta i skenet av dagens PCP på 40-80 joule i de grövre kalibrarna. Kanske i sak inget fel på detta men riskerna även med luftvapen som har måttlig effekt får absolut inte underskattas.

Dagens Upload

Denna gång så ska vi kolla på en ganska ovanlig bössa, systermodellen till en riktig storsäljare. Den här versionen är lite tyngre, en hel del dyrare men snyggare och fullt justerbar på ett sätt som originalmodellen inte kommer i närheten av.

Man kan lite lätt säga att man har tagit en bra storsäljande bössa och gjort den klart mycket bättre, tyvärr är den ändå lite ovanlig vilket förmodligen beror på prisläget. I relation till sin vikt så är den också en smula effektsvag.

Ett riktigt bra vapen som förtjänar att sälja bättre egentligen, troligtvis är det en modell som kommer att hyllas och kultförklaras i samma ögonblick som den försvinner ur produktion...

http://i1220.photobucket.com/albums/dd445/Airpang/IMG_2145.jpg

http://i1220.photobucket.com/albums/dd445/Airpang/IMG_2142.jpg

http://i1220.photobucket.com/albums/dd445/Airpang/IMG_2146.jpg

Att få saker rätt..

  Nu på rätt plats...men en rätt dålig bild..

Inget är så svårt som att mäta rätt med ögonmått sägs det och detta är jag benägen att hålla med om efter dagens fadäs. Efter att ha borrat och betsat hålet för hammarfjäderjusteringen så var det idag dags att testa den. Dock så lyckades jag inte få skruvmejseln att greppa bakstycket så därför lyste jag in i hålet med en LED-lampa bara för att få se - skruven som fäster kolven..?!?

Efter att ha kontrollmätt så visade det sig att jag naturligtvis hade borrat justerhålet för lågt, lägre än bakstycket till hammarhuset. Till råga på allt så kunde jag också konstatera att man på insidan av kolven har en markering för centrum av hammarhuset, troligtvis någon fabriksmonteringsteknisk detalj.

Sålunda blev det till att borra en gång till, men den här gången så lodade jag upp ordentligt med vattenpass och liknande varpå hålet inte bara hamnade på rätt plats utan även blev helt absolut rakt. Återstod var bara att fixa det felaktiga, lägre, hålet. Lösningen blev Plastic Padding Kemisk Metall. Efter att ha gjort en liten pyts så var det en smal sak att fylla upp hålet med den trögflytande sörjan och sedan vänta på att det härdade - o hårt blev det.

Väl härdat så putsade jag av ytan och fick sedan använda min Demel för att skapa strippling på lagningen. När detta var klart svartbetsade jag det hela och lagningen blev därefter bokstavligt talat osynlig.

Nästa fundering är vad jag ska göra med det nya, korrekta, hålet? Antingen så behåller jag det som det är, då kan jag med hjälp av en skruvmejsel ställa om hammarfjäderns förspänning utan problem.

En annan lösning är att limma in en gängad möbelhylsa och sedan sätta dit en justerskruv med fingervänligt huvud. Igenom att putsa till spetsen på en sådan justerskruv med min Dremel så kan jag ju spetsa den som klingan på en spårskruvmejsel så att den passar direkt in i bakstyckets skruvmejselspår.

Då får jag en riktig extern ställskruv, precis som på Crosman Discovery har som tillval ifrån eftermarknaden. Vi får se hur det blir och hur det kommer att fungera i verkligheten.

Nya rekord..

  Plats 14 av 361 dagsaktiva bloggar igår hos Bloggplatsen...

Bloggen går som tåget och antalet besökare växer stadigt, utav Bloggplatsens totalt 166.488 st bloggar, varav (igår) 361 st som uppdaterades det dygnet så landade vår blogg på plats nr 14. Förutom trav, vampyrer och Sims så är detta den största hobbybloggen på Bloggplatsen. Eftersom Airpang ligger som toppnoterad på 20-till topp på startsidan för Bloggplatsen så får man även en hel del självgenererande trafik ifrån övriga besökare/bloggare hos Bloggplatsen, ett utmärkt tillfälle att presentera vår luftvapenhobby till utomstående.

Jämför vi med forum så ligger Airpang på ungefär hälften av Airgun och en fjärdedel av LuftvapenInfo under en bra dag. Detta är jag onekligen nöjd med om man betänker att jag bara erbjuder besökaren en eller högst ett par inlägg medan en blogg med tiotal olika besökare borde kunna ge hundratalet nya inlägg varje dygn om man har lite drag..

Med 12 fpe

Idag så var det dags att pröva CZ200T med effekten justerad till 12 fpe. Själva mätningen gick till som tidigare, se Soundcheck del 1-3. Utfallet var dock ganska så intressant och visar hur komplext vi uppfattar ljud och ljudeffekter.

Resultatet utan dämpare blev 91 dBa.

Detta betyder alltså jämt med FX Airguns Elite vilket klart understryker hur tyst Elite är med tanke på effekten. Tack vare en medarbetare så kunde jag dock konstatera hur stora skillnaderna är i hur ljudet uppfattas. Själva avfyrningsljudet låter värre på CZ200T, alltså hårdare och snärtigare jämfört med Elites dova och kvävda läte. Ljudet downrange var dock tvärtom, där kunde man knappast höra projektilfärden ifrån lilla kaliber 177 samtidigt som kaliber 25 sänder ett ljudligt Whooosh längs sin projektilbana. Anslagsljudet var också på ett helt annan nivå när diabolen exempelvis träffar en trädstam, fattas bara annat med 50 joule mera effekt...

Därefter så var det dags att pröva med en dämpare, i detta fall en inlånad HW-dämpare, precis som vanligt. En av marknadens absolut bästa enheter.

Resultatet blev 81 dBa.

Trots upprepade mätningar så var den faktiskt såpass tyst, detta innebär att den faktiskt är tystare på 12 fpe än vad den är på 7.00 joule?! Efter att ha konsulterat lite vänner och bekanta om deras erfarenheter så är den ledande teorin att dämparen sannolikt sväljer hela luftvolymen på helt korrekt sätt nu där vapnet i sitt svagare effektutförande har en luftpuls som inte "fyller ut" hela dämparen utan bara smiter rakt ut. Med högre effekt så uppstår troligtvis en luftkudde som bromsar upp luften lite så att den kan bromsas upp ytterligare av bafflarna.

Skillnaden i upplevelse mellan att skjuta vapnet med eller utan dämpare är minst sagt dramatisk, trots att det "bara" skiljer 10 dBa på pappret. Skjuter man dem sida vid sida så är det inte så svårt o förstå varför britter mfl är måna om att alltid skjuta med dämpare monterad.

Mera 12 footpound..

   Nu är hålet betsat och färdigt...

Idag så betsade jag hålet som jag borrade igenom pistolgreppet på min CZ200T i syfte att kunna justera hammarfjäderns förspänning utan att behöva demontera själva kolven. Vidare så fortsatte jag att pröva modellen som 12 fpe igenom att skjuta på lite olika avstånd. Det hela mynnade ut i en rad olika måltavlor:

 Genomsnitt: 14.40 mm

Genomsnitt: 15.60 mm

 Genomsnitt: 15.40 mm

Genomsnitt: 25.60 mm

Som synes så håller den träffbilderna bra ända ut till och med 40 meter, bortom detta avstånd så öppnar grupperna upp rejält. Tavlan för 50 meter var av praktiska skäl frihängande på en spik, därav de avlånga hålen om någon nu skulle fundera på detta.

Jämfört med tidigare lägre effekuttag så är diabolerna nu betydligt mindre vindkänsliga och detta märks mest mellan 30-40 meter, där jag hittar den största förbättringen i resultaten jämfört med 10 joule. Ett gammalt talesätt säger ju att man räknar 30 meter som effektiv räckvidd för ett vapen i kaliber 177 på 10J och till detta skulle jag nog vilja påstå att ökningen till 16J i samma kaliber adderar 10 ytterligare meter.

Lite raljant så kan man säga att en ökning av 60% effekt ger en vinst av 33% längre räckvidd.

Alternativt så kan man påstå att fördelen av en effekthöjning normalt ger en ganska ringa utdelning i praktiska termer så länge man bedömmer detta efter räckvidden.

Vad krävs då för att få samma stabila resultat på 50 meter som på 40 meter?

Ökar vi räckvidden med ytterligare 25% så får vi, enligt tumregeln att dubbla procentuella effekten krävs för räckviddsökningen, ett effektbehov av +50% och det höjer effektkravet från 16J upp till 24J. Mätt i utgångshastighet med 8.44 gn JSB Exakt så betyder detta från 800 fps (244 mps) till 973 fps (296 mps).

Ska man sedan bortom 50 meter så märker man snabbt att projektilen börjar slå i hastighetstaket runt ca 1000 fps (lite beroende på temp, projektil osv). Lösningen där är att öka projektilvikten för att hålla ner hastigheten till samma effeknivå och nästa steg där inte heller detta räcker är att öka kalibern.

Detta visar tydligt på hur svåra de där sista fem eller tio metrarna är fram till målavståndet jämfört med om målet hade varit dessa antal meter närmare. Några meter hit eller dit på långa avstånd, som exempelvis bortom 80 meter, innebär en dramatisk skillnad i svårighetsgrad att träffa.

Vänder vi på resonemanget så inser man också hur lite effekt som krävs för de första metrarna. Med 30 meter som längsta komfortavstånd för 10J 177 så kommer vi runt 20 meter redan med låga 7.50 joule. I skenet av detta så är ju ytterligare 10 meter bra betalning för ytterligare 2.50 joule upp till 10J.

Detta visar också varför de tävlande i klasserna 10J så gärna vill ligga så nära 10J som möjligt och inte nöja sig med 7.50J Skillnaden i effekt kan låta försumbar men skillnaden i räckvidd är desto större och mot de längsta målen på 35-50 meter så blir skillnaden i projektilbana och svårigheten att bedömma densamma avsevärt svårare om man har 20 meter i grundräckvidd jämfört med 30 meter.

Räkneskapens dag

Så, nu har jag använt Clearidge flitigt under veckan och speciellt passat på att jämföra detta sikte mot Leupold EFR, vilket de flesta ser som en naturlig konkurrent då deras layout är snarlik.

Som vi kan läsa av tidigare inlägg så är de fysiska dimensionerna snarlika, de mest påtagliga skillnaderna är utformningen av rattarna samt hårkorset. Frågan är då hur stora skillnader som eventuellt finns i själva optiken?

Jag har försökt att jämföra på olika sätt och även fotografera men det är svårt att översätta de intryck man har av respektive sikte i form av fotografier. Sedan så spelar alltid väderleken en påtaglig roll vid fotograferingen, vilket jag naturligtvis helt rättvist har fått mig påpekat.

Lösningen blev därför att jämföra dessa sikten sida vid sida under varierande ljusförhållanden och göra en subjektiv bedömning utifrån detta.

Min slutsats är att åtminstonde jag har väldigt svårt att se någon praktisk skillnad rent optiskt sett. Det är möjligt att Leupolden är bättre i optiska egenskaper under riktigt svåra förhållanden men då har vi troligtvis lämnat all form av normal tillämpning för luftvapen. Likaledes så tror jag att Leupold har en edge när det handlar om riktigt rejäl rekyl men även här handlar det om extrema förhållanden.

Dessa "fördelar" för Leupold har jag emellertid inte kunnat notera eller återskapa själv utan är slutsatser noterade av andra användare under riktigt tuffa förhållanden som exempelvis jakt efter skogsbuffel nattetid i regnskogen och säljakt i norra Alaskas iskalla och blåsiga vidder där Leupold har visat sig tillverka robusta och vädertåliga kikarsikten även i relativt låga prisklasser. I detta hänseende så har alltså Leupold ett gott accumulerat förtroendekapital.

För luftvapen så tycker jag nog att vi helt kan räkna bort både dessa båda egenskaper för normalt luftvapenbruk. Min uppfattning är därför att jag skulle bedömma det som likvärdigt mellan dessa modeller i fråga om optik. Clearidge är inte sämre som jag kan notera men jag kan inte heller påstå att det är bättre. Detta innebär dock sammantaget ett mycket gott betyg för Clearidge som ju är avsevärt billigare än Leupold EFR.

Rattarna är helt klart bättre än Leupolds. Här finns fingerjusterbarhet med skön men inte optimalt gedigen känsla, Leupolds inre mekanik (drev etc) känns rent subjektivt som bättre mekaniskt sett. Fingerjusterbarheten och rattarnas låga och smidiga format (obetydligt högre än Leupolds) anser jag överväger den subjektiva skönare känslan av Leupolds mekanik.

I fråga om riktmedel så är Clearidge enda valet om man vill ha Mildots, visst går det att få den typen av riktmedel även för Leupold men då blir det DYRT. Clearidges duplex har jag inte testat men Leupolds är mycket tunn och fin. Jag skulle säga att detta är oavgjort, såvida man inte är ute efter Mildots, då är Clearidge ett bättre val och Mildots ÄR faktiskt en bra idé till luftvapen.

Slutligen så har vi då prisläget, en EFR kostar mellan 5000-5500 kr här i Sverige men kan privatimporteras för runt $360 om man kan hitta någon bra källa i USA. Ett Clearidge kostar motsvarande $250 så med $110 så talar priset helt klart till Clearidges fördel.

Slutsatsen som jag drar är därför att Clearidge, i skenet av sitt bättre pris, är ett bättre val för de flesta luftvapenskyttar.

Detta såvida inte kikarsiktet nödvändigtvis bara måste heta Leupold eller om det förmodas användas under riktigt extremt tuffa förhållanden då det troligtvis är ett bättre val.

I fråga om rattar, riktmedel och pris så är Clearidge en vinnare, vilket den även blir overall om man väger in just prestanda i relation till priset. Det är helt enkelt väldigt mycket kikarsikte för väldigt måttliga pengar.

I dagsläget så skulle jag ranka den före min Leupold (mest pga rattarna) men efter min Night Stream (pga dess medförstorande riktmedel). Optiskt sett så har jag faktiskt svårt att även se Night Stream (för 7000 kr) som märkbart bättre! Att den visuellt sett faktiskt är det under vissa förhållanden beror troligtvis på dess större linser.

Om jag hade stått helt utan kikarsikte idag så hade jag definitivt gått på Clearidge. Night Stream må vara bättre men det är också tre gånger pengarna. Med tanke på de små skillnader jag kan hitta till Leupold så hade den definitivt inte motiverat sin prisskillnad till Clearidge RM.