Direktlänk till inlägg 30 oktober 2011
En gammal Diana..
I veckan så införskaffade jag en gammal Diana som renoveringsobjekt inför en kort serie här på bloggen. Då jag själv varken är speciellt händig eller erfaren i vapenrenovering så har jag konsulterat duktigare entusiaster för goda råd.
Objektet i fråga var en Diana modell 23 som är tillverkad så sent som det bara går under 1960-talet.
Liten, men inte förkrympt...
Vad kan man då säga om Diana 23 anno 1969? Till att börja med så är dess layout en smula udda eftersom den utgör ett mellanting mellan ett juniorvapen och ett familjegevär i traditionell mening. Till skillnad ifrån klassiska familjegevär som Diana 25 och Weihrauch HW30S mfl så är Diana 23 ungefär 15% mindre men det mest vitala dimensionerna för att vapnet ska passa till större skyttar är inte samma som hos nutida juniorvapen som HW25 etc.
Diana 23 jämfört med CZ200T samt Diana 24
Som man kan se av bilden ovan så är avståndet mellan bakkappan och avtryckarbladet detsamma som Diana 24 och större än både CZ200T (utan förlängd bakkappa som på fotot) och Ruger 1022 (ej med på fotot). Däremot så är förstocken betydligt kortare, ungefär 60% av längden hos Diana 24. Grovleken, tvärs över cylindern, är också rejält större på Diana 24 än på Diana 23.
Tekniskt sett så är det annars ett helt traditionellt fjäderbrytvapen med relativt måttlig prestanda. Jag testade att skjuta 10 diaboler av typen JSB RS 7.33 gn igenom kronografen och fick då ut följande resultat:
495, 495, 493, 491, 492, 492, 495, 497, 494, 495 fps med ett genomsnitt av: 494 fps = 150.50 mps.
Räknat i anslagsenergi så handlar det om 3.97 fpe eller 5.39 joule Vo med 4.83 joule V4 (licensgränsen).
Man kan med andra ord gott påstå att vapnet är licensfritt med god marginal. Effekten räcker för en rimlig projektilbana (inom enkronan) mellan 5 till 25 meter:
Fullt duglig för kortare avstånd på kanske 15-25 meter inomhus och 10-20 meter utomhus..
Som synes så räcker effekten för lite kortare distanser och jag kommer att återkomma med tvåltester och liknande mer praktiska prov på vad man kan förmå att uträtta med lite drygt 5 joule ME. Redan nu så kan jag dock avslöja att detta är mer anslagsenergi än vad man tror och man vill definitivt inte bli vådaskjuten ens med så låg effekt..
Hurdan är då den praktiska precisionen, går det överhuvudtaget att träffa något med ett så gammalt och primitivt vapen som dessutom bara har öppna riktmedel?
Nu har jag inte prövat mer än en enda tavla faktiskt, så min precisionsmässiga erfarenhet av Diana 23 begränsar sig till 10 skott skjuta helt fristående på (lite drygt) tio uppmätta meter tvärs över en del av min trädgård, se bilden högst upp i dagens inlägg. Utfallet blev som följer:
Tja, givet förutsättningarna så...
Tyvärr så tog träffarna högt upp till vänster eftersom siktena var helt orörda ifrån tidigare ägare. Därtill så var jag klart ovan vid att skjuta med öppna riktmedel. Tavlan redovisar 9 träffar eftersom det första skottet missade tavlan helt o hållet då jag blev överraskad både av den aptunga avtryckaren och den klart märkbara rekylen. Här fanns inga som helst likheter med det vapen som jag är mest inskjuten på för närvarande (CZ200T).
Dock så är jag relativt nöjd, den förefaller att samla tätt nog för att vara värd mödan och kostnaden för en uppfräschning. Kronografen visade jämna och fina värden som stämmer hyfsat överrens med de värden som fabriken anger (150 mps) samtidigt som den tekniska egenprecisionen verkar rimlig. Får jag bara skjuta in mig på den och justerat in siktena ordentligt så ska det bli spännande att pröva den här tingelsten hela vägen ut till 25 meter.