Direktlänk till inlägg 26 oktober 2011
Diana 22 & 23
Min egen privata Diana 23 som är tillverkad i december 1969
Idag ska vi fortsätta att titta lite närmare på Dianas efterkrigshistoria och de något större modellerna, de snarlika Diana 22 och Diana 23. Efter ett par tuffa år direkt efter kriget så kom Diana slutligen igång med vapenproduktion under septermber 1950 men fortfarande var det bara tillåtet för tyska vapentillverkar att använda slätborrade pipor. Första modellen av plattformen 22/23 blev modell 22, vilken skiljer mot 23 igenom att den har en enklare plåtpipa där den mer påkostade 23 har en riktig solid, borrad, pipa.
I augusti 1951 började man så tillverka modell 23, nästan ett år efter presentationen av modell 22. Detta blev det minsta "riktiga" luftgeväret ifrån Diana, byggt på det sätt som klassiska fjäderluftgevär med brytpipa ännu i denna dag konstrueras. Ett mycket smidigt format med bara 1800 gram vikt till 91 cm längd gjorde modell 22/23 som lämpade för de lite äldre ungdomarna, från 10-årsåldern och uppåt. Utgångshastigheten hamnade runt 150 mps, vilket räckte gott för allroundbruk ut till ca 20-25 meter.
Diana 23 blev direkt en storsäljare över hela världen och såldes under mängder av olika varumärken, produktionen löpte faktiskt ända till december 1983 och ett flertal fabriksnya exemplar såldes ända in till 1986/87. Varför var den då så populär? Förmodligen så var det en bra kombination av pris, varumärkesvärde och det faktum att man fick bra teknisk precision (för prisklassen). Det är gediget tillverkade och förbluffande påkostade vapen som erbjuder ett högt och tidlöst bruksvärde.
Trots att de är talrikt förekommande så börjar också prisbilden stiga lite, precis som för de större Diana 25 samt Diana 27, och idag så får man vara beredd att betala 500-1000 kr för ett fint exemplar i bruksskick. Själv betalade jag 800 kr för min extremt fina, men inte perfekta, 60-talare. Riktigt fina exemplar, oskjutna i kartong med alla tillbehör betingar minst 1500 kr och jag har sett ett fåtal av dessa pärlor förvaltas hos samlare för priser upp till 2500 kr! Skjutbara finishslitna vapen brukar man kunna hitta för 300-500 kr och riktiga ras för någon enstaka hundralapp, vilket ändå kan vara en idé som reservdelsdonator.
Rent tekniskt sett så påminner vapnet ganska mycket om en Weihrauch HW25, en i Sverige lite udda modell eftersom den har prissatts av de flesta handlare i nivå med den betydligt mer kompetenta HW30S. Diana 23 är ett enkelt basalt vapen med enstegs avtryckarsystem, enkla riktmedel med korn och skåra, där höjdjusteringen sker igenom att baksiktet höjs och sänks när sidledsjusteringen sker igenom att kornsiktet försiktigt knackas i sidled, samt en på alla andra sätt konventionell uppbyggnad.
Till skillnad ifrån modellerna 1 samt 15 och 16 så är både modell 22 och 23 fullt brukbara luftgevär med modernare känsla än de tre mindre modellerna. Här har naturligtvis modell 23 en stor fördel då den igenom sin solida pipa känns mera upp-to-date. Med en modernare formgiven stock, plastsikten av sorten Tru-Glo och avtryckarblad av "komposit" så är jag helt övertygad om att en Diana 23 fortfarande skulle kunna sälja bra i 2010-talets konkurrens.
Nästa gång så ska vi se på Dianas motsvarighet till Weihrauchs ytterst kompetenta HW30S, nämligen mellanmodellen och familjebössan Diana modell 25.