Direktlänk till inlägg 23 oktober 2011
Stor vs liten
Idag hade vi en typiskt blåsig dag här ute vid havsbandet på västkusten. Som regel så är de flesta dagar här ungefär på detta sätt, förutom på våren då det är ännu mera blåsigt. Lugnaste tiden är faktiskt senvintern, innan vintern har gått över till vår. Fenomenet har med närheten till havet och skillnaderna mellan varm och kall luft att göra.
Nåväl..
I många länder, inte minst England, så brukar man tala sig varm för kaliber 177 som jaktvapen. Då man där oftast skjuter rena huvudskott så räcker den klena kalibern gott för ändamålet rent energimässigt och kalibern blir förhållandevis flackskjutande även vid måttliga 15-16 joule, som är deras maximala effektgräns utan vapenlicens.
Även om de flesta luftvapenjägare i England, klokt nog, försöker hålla sig på avstånd inom 15-25 meter för huvudparten av sin jakt så brukar man generellt mena att ut till 40 meter är en lämplig skottlängd under jakt med ett vapen på 12 fpe, förutsatt goda förhållanden.
Idag var det inte så goda förhållande, utan snarast normala och därför tänkte jag testa för att se vad man kan hitta för skillnad mellan ett 12 fpe 177 vapen samt ett, för tuffa yttre omständigheter, optimalt vapen på just uppmätta 40 meter.
Jag sköt därför båda vapnen sida vid sida, först fem skott med vapen 1 och därefter fem skott med vapen 2 osv. Detta för att fånga så lika vindförhållanden som möjligt. Först ut referenstavlan med 8.44 gn JSB Exact med 770 fps Vo som genomsnitt:
Som synes så ligger vinden på åt höger..
Totalt så blev det 13 träffar och 7 missar av 20 skott, alltså 65% träffar. Man kan tydligt se hur utspridda missarna är i förhållande till riktpunkterna.
Jämförelsevapnet blev min FX Airguns Elite som spottar ut 25.40 gn JSB med en genomsnittlig Vo runt 930 fps:
Minsann, några missar här också...
På kaliber 25 så kan man se betydligt mer sammanhållna träffbilder, vinden till trots. Det blev 15 träffar och 5 missar vilket betyder 75% träffsannolikhet. Notera dock att tätheten av träffarna gör att missarna känns en smula förtretliga.
Riktpunkterna är i båda fallen 1 tum, alltså 25.40 mm och borde motsvara skallen på en duva eller en kanin. Något som också är väldigt påtagligt, förutom förutsägbarheten hos kaliber 25, är skillnaderna i flykt och anslagsljud, detta trots att projektilfånget bara utgjordes av en vanlig gräsmatta. Lilla kaliber 177 är otroligt tyst att skjuta med och efteråt syns det knappt var diabolerna har slagit ner.
När man däremot har dundrat loss med kaliber 25 så ser träffarna i gräsmattan ut som utslagsplatsen för en misslyckad golfare. Hade jag jagat med min Elite så tror jag ärligt talat att jag hade skippat det där med huvudskott överlag, blotta diametern och kraften hos kvarttummaren hade lätt skickat in vilket för luftvapenjakt lämpligt villebråd som helst i evigheten..