Slutligen...

Ännu en till samlingen, skönt att det går smidigt (dock långsamt) i mitt län.

Trots att jag fick mail ifrån Polisen redan i måndags om att min licens var utskriven och klar så kom den i postlådan först nu på fredag?!? Visserligen körde man B-post men ändå, för den avgift jag betalade (200 kr), så borde ju A-post kunna ingå..

Nåväl, nu är licensen hemma och jag vill därför rikta ett varmt TACK till en god vän som önskar vara anonym men som på ett vitalt och avgörande sätt hjälpte mig att slippa fyra månaders progonserad väntetid på min licens.

Nu tog det hela "bara" fem veckor. Hatten av för denne person!

   Serienr 6 - den enda Elite som existerar på licens, i hela världen just nu...

På Airgun så har man äntligen uppmärksammat att Gladiator Mk I även finns med ett Tactical-utförande, något som jag berättade om förra hösten.

Länk:
http://airpang.bloggplatsen.se/2010/11/30/4051912-gammal-skapmat/

Givetvis så är man direkt gnällig över detta, trots att versionen erbjuder stora fördelar både för kunderna och även för FX Airguns. Kunden kan numera köpa en klassisk Gladiator med legal och effektiv shroud, samtidigt som FX Airguns kan rensa lagret på gamla komponenter när efterträdaren står och väntar i skuggan.

För de som redan har en äldre Gladiator så finns också möjligheten att uppdatera den till Tactical-versionen och få en laglig shroud, till glädje för både skytten och omgivningen. Varför inte även passa på att ta del av den senaste ST-tekniken och uppdatera pipan till en ST-pipa samtidigt? Skickar man in vapnet och lämnar den gamla pipan som inbyte krävs inget tillstånd utan man kan förvärva en modernare pipa helt utan juridiska teknikaliteter.

Åter igen så måste jag dessutom påminna om att dessa shrouder är just shrouder, alltså helt tomma rör med en Airstripper monterad inuti. Det finns fortfarande både nybörjare och allmänt okunniga entusiaster som förväxlar dem med tillståndskrävande ljuddämpare, vilket naturligtvis är beklagligt.

Sannolikt så bär en hel del klumpiga handlare del av ansvaret eftersom man har annonserat ut vapen med shrouder såsom dämpade pipor, vilket det naturligtvis inte är frågan om. Däremot så är det helt sant att man uppever en märkbar ljudreducering när Airstrippern arbetar med att förbättra turbulensförhållandena bakom diabolen i samband med att vapnet avfyras.

Man måste alltså skilja på äpplen och päron.

Förutom effektiviteteten så har shrouderna från FX Airguns även en unik varumärkesbyggande design med en fasning vid övergången mellan pipan och shrouden. Precis som att Levis kör med sin Red Tab på bakfickan så kan man direkt känna igen ett shroudat vapen ifrån FX Airguns bara på shroudens kontur.

Så, låt oss nu inte gnälla som godislösa barn över att vi har en inhemsk tillverkare som producerar vapen utrustade med fullt legala tillbehör som glädjer både skytt och omgivning.

Låt oss istället glädjas över att vi lever i den här fantastiska tidsålder när dessa otroliga vapen kan köpas rakt över disk till glädje för oss alla sanna entusiaster.

Nästa inlägg kommer däremot att handla om en riktigt rutten bössa...

Dagens Upload

Vapnet för dagen är en tidlös klassiker som fortfarande anses som ett av de bästa fjäderluftvapen som någonsin har tillverkats, vilket kanske iofs säger mer om den obefintliga utvecklingen av fjädervapen.

http://i1220.photobucket.com/albums/dd445/Airpang/IMG_1774.jpg

http://i1220.photobucket.com/albums/dd445/Airpang/IMG_1775.jpg

Mindre effekt

Så, med Elite på rena papper så börjar möjligheten att ta med bössan som tävlingsredskap till våra olika tävlingar. Ett krux för kaliber 25 är dock att våra moderna PCP utvecklar anslagsenergier som vida överstiger vad tävlingsbanorna tillåter. Begränsningen är ju blott 45 joule och detta betyder att jag måste strypa ner Elite åtminstonde 20 joule och köra den på bara 66% av dess normala fabrikseffekt.

Under de gångna dagarna så har jag testat lite hur ett mål mår som utsätts för kaliber 25 med runt 70 joule och detta mål, trots att det är ett erkänt robust GAMO-mål....mår inte så bra.....varpå Arrangörsgruppens beslut om 45J-begränsningen är mycket sund. Dels blir målen skrot och dels så tenderar även detta, i övrigt absolut pålitliga mål, att falla oavsett var på ytan man träffar det. Kallt konstaterande så är 70 joule helt enkelt fasansfullt mycket effekt för ett luftgevär och mer än hälften så mycket som de flesta skjuter med sina 22 LR.

Så, därför ska effekten ner till precis 33 fpe, vilket motsvarar våra 45J.

Vilka är då fördelarna och nackdelarna med detta? Jag tänkte att vi skulle börja med att kolla lite hur projektilbanan ser ut - både som fullpower och som strypt ända ner till 45 joule:

   Här har vi 45 joule jämfört med 70 joule..

Förutsättningarna för grafen ovan är följande: Trots att det står "kaliber 22" uppe i hörnet på grafen så är alla värden omställda för att matcha varann. Hastigheten är ställd till 868 (263 mps) respektive 704 (214 mps) med Exterminator på 30 grains och BC 0.0380 Inskjutningsavståndet är satt till 40 yards (37 meter), ett vanligt HFT-avstånd här i Sverige, som genomsnitt. Effekten blir 33 resp 50 fpe.

Som synes så är skillnaden, på ett så förhållandevis kort avstånd, betydligt mindre än vad man tror. Den rosa tunneln ovan representerar 1.00" (25.40 mm) och håller man rakt på så kommer projektilen maximalt att avvika 12.50 mm ifrån riktpunkten inom denna tunnel. Skillnaden hos det strypta vapnet, där skillnaden är som störst, vid ca 23 meter, ungefär 11 mm.

Man måste med andra ord hålla lite under på de kortare avstånden så den riktigt stora skillnaden blir ju på avstånd bortom ca 40 meter där fördelen av 70 joule jämfört med 45 joule blir betydligt mera uppenbar och användbar.

Kollar man sedan på fördelarna, en lägre luftförbrukning, så bör denna luften räcka avsevärt längre. Räknar man lite på det så bör 90 skott vid 50 fpe bli ungefär 135 skott när man kör på 33 fpe. För rent HFT-bruk så blir alltså en 500 cc tub praktiskt sett på tok för stor, eftersom vapnet är så enormt luftsnålt.

Ett optimalt vapen för tävlingsformen borde istället kanske ha en syntetstock samt en av de små tuberna, för att minska vikten. Redan den långa smaltuben hade givit runt 75 skott och den korta borde ge någonstans runt 55-60 skott när man bara tar ut 45 joule.

Dagens Upload

Om vi idag ska jaga med ett luftgevär så är det sannolikt mycket få människor som skulle ta ut en jaktlicens för ett fjäderluftgevär, inte i skenet av dagens alla moderna och totalt tekniskt överlägsna PCP. Så har det emellertid inte alltid varit, det fanns en tid, för länge sedan, då fjäderluftvapen var normen och då man öppet frågade sig om PCP verkligen hade vad som krävdes för att duga till jakt.

Dagens artikel kommer ifrån slutet av 1980-talet och under detta decennium så fanns det ytterst få PCP på marknaden som var tillräckligt allround för att fungera i skog och mark. De absolut flesta PCP vid denna tid var dyra, och ömtåliga, tävlingsvapen. Ett antal år innan lanseringen av Theobens banbrytande Rapid så kunde man välja mellan Daystate, Air Arms och Titan - så mycket mera fanns inte på marknaden, förutom uddafabrikat typ Colchester med Gamekeeper och Galways Fieldmaster. Stora fabrikat som HW, Webley eller BSA hade inga PCP i sina lineups. Theoben gjorde bara gasfjädervapen och de svenska PCP som Fredrik Axelsson tillverkade vid denna tid var inte serieproducerade.

Prislapparna var avskräckande, man fick räkna med runt £250, vilket var en avsevärd summa pengar i England för ett par decennier sedan. En Webley Omega betingade samtidigt £125, en billig Webley som Vulkan kostade £89. BSA Supersport kostade £75 och för £139 kunde man förvärva en HW77.

http://i1220.photobucket.com/albums/dd445/Airpang/IMG_1776.jpg

http://i1220.photobucket.com/albums/dd445/Airpang/IMG_1777.jpg

http://i1220.photobucket.com/albums/dd445/Airpang/IMG_1778.jpg

http://i1220.photobucket.com/albums/dd445/Airpang/IMG_1779.jpg

En ny värsting

   En imponerande pjäs

 Även utvecklingen av ljuddämpare går stadigt framåt, om än lite stötvis. För ett decennium sedan så var Parker-Hale den populäraste och bästa dämparen men när Logun 2001 kom ut med sin nu legendariska motsvarighet så var saken klar, det fanns en ny herre på täppan.

Logun sålde rättmätligen fint, det var en mycket effektiv enhet i förhållande till sitt format och den ansågs länge som den ultimata ljuddämparen. Visst fanns det mindre dämpare, som Manders, vilken såldes av RWS men Logun rankades ändå högst ända tills den dagen då Weihrauch släppte sin första egna enhet.

Ända sedan den dagen och fram tills nu så har en HW-dämpare varit helt oöverträffad, marknadens bästa lösa ljuddämpare för PCP med god marginal. Logun baserade sitt språng på användandet av dämpull, snarare än bara bafflar och HW tog tekniken ytterligare ett steg med sin tunna fördelningsbricka och de modulförpackade enheterna av dämpull ("hårrullarna").

Nu har Andrew Hugget, i visst samarbete med Ben Taylor, lanserat "The Hugget Silencer" och här har vi nu nästa nivå i form av ljuddämpning.  Avancerad formgivning, utsökt kvalité, passning och finish samt den absolut senaste tekniken har enligt källor i England skapat ett tronskifte på stegen som till himmelen bär för de som vill köpa den ultimata ljuddämparen.

För svenskt vidkommande så finns även färdiga moduler till Royale/Elite (halvshrouderna) samt Indpependence/Gladiator Mk II (fullshrouderna) som ska kunna trimma ner den redan innan diskreta ljudnivån ännu lägre.

Själv är jag mer än nyfiken över alla lovord om Hugget så jag kan knappt bärga mig innan jag får möjligheten att lyssna och mäta själv.

Mera info:

Milbro: http://www.milbro.co.uk/the-milbro-huggett

Hugget: http://huggettprecisionproducts.co.uk/default.aspx

AirgunBBS: http://www.airgunbbs.com/showthread.php?544095-Huggett-silencer-and-shroud

Äntligen

Semester, FX Airguns Elite och en färsk licens - klart man är nöjd..

Idag så fick jag mail ifrån min handläggare att hon har skrivit ut min licens för FX Airguns Elite och att densamma borde ramla ner i min brevlåda under morgondagen.

Ett mycket bra besked med tanke på att de första prognoserna talade om 3-4 månaders väntetid. Nu kan Elite följa med på årets olika träffar utan problem, först ska jag dock hitta på ett sätt att justera om effekten till 33 fpe inför säsongens återstående tävlingar.

En god idé kanske?

Många ägare av BSA Ultra i England har klagat över bristen på manometer. Hos oss här i Sverige så är detta naturligtvis inget problem, eftersom vi får ut såpass få skott på vapnen i ostrypt utförande, men i England med kanske 40-50 skott ifrån den lilla tuben så kan en manometer vara en riktigt bra idé.

För de som skjuter BSA Ultra som strypt till 10J så är ju givetvis en manometer också en bra tillgång.

   En bild på hur den nya QF med manometer ser ut.

   I fastskruvat tillstånd, redo att användas

En av prototyperna, utan täckhuven monterad.. 

Lite udda från JB

   En av de första utkasten till BSA S-10

När JB lämnade Titan, sedemera Falcon, i början av 1990-talet så tillverkade han ovanstående vapen av delar ifrån en Titan Manitau. Tuben på 280 cc och den lite udda cigarrformade regulatorn kom sedan direkt i produktion för BSAs S10 medan man där valde ett monoblock istället för prototypens dualblock med en speciell raiser monterad mellan delarna för att ge tillräcklig frigång för tuben.

   Prototyp till BSA Techstar, sedemera Lonestar

Här är en prototyp till BSA Techstar men avsedd för en vanlig 12 g Co2-patron. Den främsta marknaden var naturligtvis USA och man känner lätt igen både stocken och de öppna riktmedlen som återanvändes till Techstar som PCP. Detta vapen gav 18-20 skott runt 18 fpe men hade fördelen av Co2-drift vilket alltid är populärt i USA. Prisbilden hade dock blivit runt $300, vilket gjorde den oförskämt dyr jämfört med de inhemska och billigare Co2-vapnen som dominerade USA-marknaden. Lösningen var att tillverka Techstar som PCP istället och då fick man 35-38 fpe. Modellen blev en succé och när fler handlare än Compasseco skulle saluföra den så utvecklades modellen till efterföljaren Lonestar.