Direktlänk till inlägg 24 juni 2011
Mera Hatsan 65
Med anledning av gårdagens inlägg så har det kommit en hel del synpunkter på de två olika BT 65 som nu har recensioner cirkulerande på våra två nationella forum. Vår vän Yrkesbävern visar prestanda på ett ostrypt vapen, vid diverse olika inställningar, medan Snajper visar ett strypt vapen.
Överlag så har dock Snajper visat upp bättre resultat, alltså en jämnare utgångshastighet och bättre träffbilder och detta förundrar många som ställer sig frågan om huruvida BT 65 kanske är ett vapen som fungerar bättre som strypt än som ostrypt, vilket naturligtvis är en logisk frågeställning av resultaten.
Nu har jag inte använt en BT 65 så jag gör absolut inga anspråk på att ha förstahandserfarenheter eller personlig insikt hur vapnet fungerar men jag kan göra en del rent fysiologiska slutsatser dragna av de resultat som man har publicerat på våra forum.
Till att börja med så är BT 65 byggd för hög effekt, precis allting är dimensionerat för just hög effekt och vapnet, som Yrkesbävern tydligt har presenterat, ger också rejält med effekt, nästan lite för mycket med dryga 60 joule ifrån kaliber 22.
Vad händer då när man stryper ner vapnet till 1/6 av dess konstruktiva effekt?
Till att börja med så är vapnet strypt igenom en annan ventilpinne, man begränsar alltså den volym luft som kan flytta sig ifrån tuben till själva vapnet men bortsett ifrån detta så är vapnet konstruerat för full effekt. Ingenting har gjorts för att begränsa vapnets effekt i övrigt eller anpassa den för att fungera bra på vid lägre effektuttag, såsom våra 10 joule.
Med strypningen på plats så finns det rejält med utrymme för luften att kunna röra sig, transferporten är exempelvis hela 4.90 mm och hammaren väger bortåt ett hekto. När vapnet matas med luft ifrån den strypta tuben så sker det alltså en ordentlig tryckutjämning och man får en riktigt jämn och fin utgångshastighet. Den tunga hammaren gör också att luften töms fullständigt, vilket ökar sannolikheten för att precis alla luft dumpas ur vid varje avfyrning varje gång.
Vad finns det då för nackdelar med detta?
Jo, igenom att man har stora massakrafter i rörelse vid avfyrningen, hammaren väger sannolikt bortåt 10 gånger mera än hammaren hos exempelvis ett vapen från FX Airguns, den huvudsakliga konkurrenten, så uppstår en fjädervapeneffekt. Detta betyder att vapnet rör sig i avfyrningsögonblicket, precis som ett fjädervapen och detta är naturligtvis inte bra för den praktiska precisionen.
Vill man optimera vapnet för lägre effekt så bör man istället minska vikten på hammaren och förspänningen på hammarfjädern men detta kommer i gengäld att öka spridningen ifrån skott till skott rejält, något som också sker om man halverar projektilvikten - alltså går ifrån kaliber 22 till 177, vilket många vill göra när vapnet ska gå beståeende på 10 joule. Egentligen så måste man alltså ha en helt annan ventil, som är avstämd korrekt för den lägre effekten som de lättare slagkomponenterna skapar. Först då kan man minimera massakrafterna samtidigt som man får en bra jämnhet ifrån skott till skott.
Piporna bör också matchas upp mot den lägre effekten på korrekt sätt. De allra flesta pipor idag (oavsett fabrikat) har 1:16 i stigning vilket inte är optimalt för låg effekt, där bör man istället ha 1:18, som är fallet för många rena tävlingsvapen. Som en parantes kan nämnas att BSA kör 1:17 och hos rimfire så har vi vanligtvis 1:16 på 22 LR och 1:20 på 22 Short. Här är också min CZ200 ett undantag på 1:18 och den trivs inte alls med högre hastigheter. Mina BSA har därtill alltid haft preferenser för långa diaboler (som Baracudan), vilket kan bero på just dess mittemellan twistrate.
Det är alltså en hel del variabler som egentligen måste förändras om ett vapen ska prestera optimalt på låg effekt och den typen av anpassningar finns egentligen bara hos rena matchvapen för Int 10M och liknande. Allt annat blir i övrigt kompromisser mellan de olika effektnivåer som en konstruktion kan möta på olika marknader. Vissa saker är svåra att ändra, exempelvis unika pipor för varje effekt, medan andra saker är lätta att designa för olika effekter redan vid ritbordet, exempelvis små smäckra slagenheter. Ventilerna kan sedan finnas i olika utföranden, en för lägre effekt och en för högre effekt, alternativt en högeffekt som kan konverteras till lågeffekt etc.
Ur detta perspektiv så har BT 65 inga direkta anpassningar för att fungera på låg effekt, vilket är fallet med konkurrenter som vapen från FX Airguns vilka har både olika ventiler (på en del modeller) och små slagenheter som fungerar bra både för låg och hög effekt. I det skenet så är alltså BT 65 lika specialiserad som exempelvis min egen lilla CZ200T som dock har sina bästa egenskaper i den helt andra ändan av spektrat och som inte fungerar lika bra på hög effekt som på låg.
Sålunda så tror jag alltså inte att BT 65 kan tillföra något på lägre effekter utan den är definitivt ett vapen som sannolikt kommer mest till sin rätt på full effekt där man får räkna med rejäl spridning (ca 40 fps vid 25-30 skott) och halvdan precision.
Ska man nödvändigtvis skjuta en BT 65 på låg effekt så tror jag att man, precis som Snajper, får bäst resultat med kaliber 22 och då hjälpt av den låga spridningen. Sedan blir vapnet väldigt krävande av skytten, på grund av massakrafterna och den långa tiden som diabolen är i pipan när skottet har gått, samt den rejäla holdover som man för göra på längre avstånd med den långsamma projektilen.
Är det sedan rejält vindstilla så kan man kanske sedan lyckas få fram någon enstaka träffbild såpass bra som Snajper har visat upp.