För fulla skaft..

Idag så passade jag på att pröva Rapid och Royale med duktigt tunga diaboler, nämligen Logun Penetrators om 20.50 gn. Tunga diaboler är ju alltid gynnsamma för PCP och i synnerhet sådana som har lång pipa, som Rapiden.

Det skulle bli mycket intressant att se om Rapiden denna gång klarade uppgivna 40 fpe anslagsenergi och i så fall för under hur många skott, knappast angivna 40 st i alla fall. Det hade förvånat mig.

Royale borde komma ganska mycket efter när det gäller effekten då en lång pipa är mycket betydelsefull för effekten. Däremot så tror jag att den däremot kommer att klara betydligt fler skott inom 20 fps eftersom tunga diaboler tenderar till att få alla PCP att gå jämnare och det lägre effektuttaget hos Royale borde borga för betydligt fler skott.

Låt oss då köra, med Theoben Rapid först:

930, 33, 34, 33, 33, 35, 36, 38, 41, 38

939, 39, 38, 41, 42, 41, 42, 44, 43, 42

944, 40, 44, 42, 42, 42, 38, 35, 32, 28

926, 23, 21, 16, 12, 07, 05. 05, 01, 895

Som ni ser så öppnar Rapiden sanslöst starkt med fina 930 fps, detta innebär 39.40 fpe eller 53.40 joule. Sedan bygger den succesivt upp effekten med en riktigt tight och fin kurva som laddar ur vid en peak om 944 fps, alltså 40.60 fpe och jämna 55.00 joule - 10 joule över HFT-gränsen. De första tre magasinen är en underbar syn med jämn och mumsigt hög effekt. Baksmällan kommer sedan ifrån skott 31 då kurvan bokstavligt talat störtdyker när luften börjar ta slut..

Sammanfattningsvis så gillar den här Rapiden tunga diaboler, effekten når upp till utlovade värden men antalet skott blir bara 75 % av vad som annonseras, förutsatt att man räknar inom 20 fps. De första 30 skotten ligger inom riktigt fina 16 fps. Mycket bra värden både för effekt, effektkurva och antal skott.

Royale har som sagt en kortare pipa vilket är en direkt nackdel när man vill ta ut hög effekt. Jag kan dock notera upp följande värden ifrån min Chrony Beta:

827, 31, 32, 37, 37, 45, 41, 44, 41, 42

838, 41, 47, 42, 46, 37, 35, 36, 45, 42

838, 42, 39, 36, 43, 40, 38, 40, 40, 30

848, 30, 31, 34, 30, 31, 35, 32, 42, 45

843, 46, 44, 46, 42, 47, 42, 45, 40, 39

836, 35, 36, 31, 38, 30, 33, 26, 35, 26

Ett mycket jämnt register men på grund av den kortare pipan också på en lägre nivå. Vapnet toppar vid 847 fps vilket betyder 32.70 fpe eller 44.30 joule, precis under HFT-gränsen på 45.00 joule. Skillnaden i effekt mot Rapid blir nästan exakt 10 joule, vilket stämmer ganska bra med tumregeln om 1 joule per tum längre piplängd hos kaliber 22.

Vad gäller spridningen så hamnar vi på finfina 58 st skott inom 20 fps spridning, endast två skott faller ur fönstret men även med dessa medräknade så hamnar den totala spridningen på blott 21 fps. Nästan 97 % av skotten ligger alltså inom 20 fps spridning, en mycket fin jämnhet.

Tillverkaren uppger emellertid 36 fpe som toppeffekt på sin hemsida och till skillnad ifrån Theoben så når man inte ända dit, som max med dessa tunga diaboler så hamnar man alltså på knappa 33 fpe, lite drygt 3 fpe under annonsvärdet.

Totalt sett så tjänar alltså båda vapnen på att leverera tunga diaboler. Theoben når upp till sin angivna effekt och därtill 75 % av antalet skott. FX Airguns missar 3 fpe som toppeffekt men klarar 97 % av antalet skott.

Vilket är då mest värt, antal skott eller toppeffekt? Om detta finns det säkert lika många åsikter som entusiaster. Sant är dock att båda vapnen utnyttjar sina 400 cc luft på lite olika sätt - trots i princip identiska start och stopptryck (220-160 Bar). Theoben ger mera effekt och FX Airguns ger fler antal skott.

Det man kan notera är att effekt kostar oproportionellt mycket luft. Att öka effekten med 24 % betyder att man förlorar nästan exakt 50 % av skotten trots att man får effektökningen på bästa tänkbara sätt  - igenom en längre pipa.

Hade man däremot haft lika piplängd och tryckt upp Rapiden till samma effekt så hade sannolikt antalet skott inom 20 fps bara varit en liten bråkdel.

Magasinen

Rapid till vänster och Royale till höger

Både Royale och Rapid använder automatindexerade magasin som drivs av en inbyggd fjäder, vilken skytten måste spänna upp manuellt före varje magasinladdning.

Som man kan se på bilden ovan så finns det en lång rad olikheter trots att koncepten som sådana är väldigt snarlika. En av de tydligaste skillnaderna när man håller ett magasin av varje sort i handen är skillnaden i storlek - Rapidens magasin är betydligt större rent fysiskt sett.

Sida vid sida så framgår storleksskillnaden tydligt

En av anledningarna till skillnaden i storlek är att Rapidens magasin är monterat offset med större delen av magasinet hängandes utanför blocket, på vänster sida. Royales magasin bygger däremot inte alls lika mycket åt sidan och saknar därför den "hals" som man ser tydligt på bilden ovan.

En annan tydlig skillnad är sättet på vilket magasinen laddas. Royale vrider man runt och sedan så får man själv hålla ihop fjäderkraften medan den första diabolen laddas upp-o-ner. När detta är klart så kan man släppa magasinet varpå mekanismen i magasinet låser så att man kan börja ladda återstående 11 diaboler en efter en. Rapiden däremot vrids runt och sedan måste man bända upp den transparanta plastskivan lite för att komma över en mässingsnit. När man har kommit över densamma så agerar den som broms så att magasinet kan släppas utan att fjädern skjuter runt magasinet.

Man bänder skivan över mässingsniten

Alla diaboler i Rapidens magasin laddas ifrån samma håll men när man laddar den första så måste man själv hålla emot på andra sidan magasinet så att den första diabolen inte faller rakt igenom. En spärrtapp som finns hos Royale saknas hos Rapid. Med första diabolen är laddad så får man vrida tillbaka den genomskinliga skivan över niten en gång till och därpå kan magasinet laddas på sedvanligt sätt.

En nackdel med laddningen är att plastskivan repas av niten...

Rent visuellt så är skillnaderna också tydliga. Rapidens magasin är tydligt uppmärkt med kaliber och rotationsriktning, något som helt saknas hos Royale. Oavsett vad man tycker om skottnummermarkeringarna så borde man åtminstonde ha märkning för kaliber och rotationsriktning. Ett extra plus för Rapid är skottnummermarkeringen. Man kan lätt se vid sidan om kikarsiktet och direkt se hur många skott man har kvar att skjuta innan magasinet är tomt. Theobens system för detta är enkelt och genialt så det fungerar helt perfekt även i praktiken.

På baksidan är serienummer och kaliber uppmärkt

Även på baksidan av magasinet så har Theoben märkt upp kalibern samt dessutom serienummrerat magasinen. Sannolikt så använder man serienummren för att exempelvis spåra en dålig batch magasin eller liknande. En god tanke.

Bakifrån så syns också skillnaden i storlek..

Kollar man på hålen så har tillverkarna valt två olika sätt att lösa insläppen. Theoben har en oval, nästan rektangulär öppning där FX Airguns kör med en runt konformad öppning. Ännu har jag inte märkt någon större praktisk skillnad mellan de båda lösningarna i praktiken.

Ser man på prisläget så betingar ett löst magasin för Rapid ca 750 kr där FX Airguns motsvarighet kostar ca 500 Kr. För den som vill köpa 3-4 lösa magasin, förutom det enda som följer med vapnen, så blir skillnaden i pris helt klart märkbar. Fyra magasin hamnar då på 3000 kr respektive 2000 kr.

Sammanfattningsvis så har FX Airguns det smartare magasinet, som jag ser saken. Det är fysiskt mindre, det är billigare och det laddar smidigare utan att man behöver stressa materialet igenom att böja och repa den transparanta skivan. Theoben har dock en fördel igenom att deras magasin har tydliga markeringar, både för kaliber och rotationsriktning. Detta är naturligtvis främst en stor fördel för nybörjaren och de som är ovana vid magasintypen. Något som däremot alltid är en fördel för Theoben är skottnummermarkeringen, det är en bekväm fördel som jag hoppas att FX Airguns också kommer att införa framöver.

Överlag så verkar båda magasintyperna vara lätta att leva med i långa loppet, de känns robusta och rejäla samtidigt som de hittils har fungerat helt klockrent utan att krångla med matningsfel eller liknande bekymmer. Det största problemet som jag ser det med just Theobens system är att magasinet matas i vapnet ifrån fel sida men detta kan man ju knappast beskylla magasinet som sådant för...

Att ge någon ett handtag...

Som ni säkert har noterat så har jag beklagat mig en hel del över det groteskt stora och klunsiga repeterhandtaget på Theoben Rapid Mk II. Eftersom jag läste Theobens hemsida där man skriver "large stylish bolt handle" så reflekterade jag inte över att det päronformade jättehandtaget på detta exemplar skulle vara annat än original - men det var det!

Tobbe (Hurricane) har generöst lånat ut vapnet till mig men jag missade då i hastigheten att bössan var extrautrustad med mer än bara (icke fungerande) quickfill och manometer utan den hade dessutom gängad pipa samt - ett enormt repeterhandtag.

Med andra ord så ska Rapid Mk II egentligen inte ha den här joystickliknande utväxten på sidan utan ett mer normalt handtag av typen rund kula med en oring över mitten, precis som Rapiderna alltid har haft.

Tydligen så är tanken att man ska kunna manövrera vapnet även med handskar på fötterna (läs, händerna) då frusna britter förefaller tendera till att packa på sig ordentligt så fort de ser rimfrost på fönsterrutan. Det vettiga i detta kan man ju alltid diskutera men som sagt, megahandtaget är ett tillval som man alltså slipper om man inte känner för att pröjsa extra för ett basebollträ i blånerat stål vid sidan om lådan.

Precision

Trots växlande blåst så kunde jag inte motstå frestelsen att skjuta lite precision över 50 meter med Rapid och Royale. Först ut blev Rapiden och modellen har en förmåga att växa på en succesivt ju mera man använder den. En sak som däremot blir allt mera störande är att magasinet sätts in från fel håll, vänster. Den lite tyngre repeterrörelsen som kräver större slag och mera kraft vänjer man sig mer och mer vid. Man får ta i lite mer bara och göra en yvigare rörelse helt enkelt. Känslan i mekaniken är suverän, det känns som att man aldrig skulle kunna slita ut något i den mekanismen.

Avtryckarsystemet är väldigt enkelt att komma bra överrens med, det första goda intrycket av detta står sig utan tvekan även efter lite användning. Säkringen fortsätter att irritera med sitt oversize reglage och dess placering inuti varbygeln. Frågan är varför Theoben envisas med att ha så stora och klunsiga reglage? Den mer välvda (rundade) undersidan av förstocken gör att det är lite svårare att lägga bössan till rätta på ett relativt plant och mjukt underlag, man måste använda ett skjutstöd med ett ganska välmarkerat V för att vapnet ska ligga pålitligt stilla om man inte skjuter ifrån ett skjutstöd.

En annan udda detalj, som iofs inte har med vapnets precision att göra, utgör det faktum att man måste skjuta ett eller två tomskott varje gång man önskar skruva loss tuben. Det är inte alltid omgivningen uppskattar detta. När skotten är skjutna så ska tuben skruvas loss och en liten adapter skruvas fast på tuben med hjälp av en fast nyckel (så att det blir tätt). På adaptern så fäster man sedan Fosterkopplingen för fyllningen. Efter fyllningen så ska adaptern skruvas loss igen, med den fasta nyckeln, därefter så ska tuben skruvas på vapnet. Då måste man vara alert och komma ihåg att repeterhandtaget måste vara låst nere i det bakre läget. Missar man detta så blåser man bort luft för tiotalet skott när tubens backventil automatöppnar mot vapenventilen som står i öppet läge. Har man bara repeterhandtaget låst i det bakre läget så hörs enbart en kort pys och vapnet blir klart för att skjuta. Är repeterhandtaget i det främre läget så pyser vapnet sanslöst tills tuben är avskruvad igen och backventilen automatlåst. Då får man göra om och göra rätt...

Rapid 24.44 mm

Som synes ovan så levererade Rapiden ett genomnsitt av lite drygt 24 mm på uppmätta 50 meter med 16.00 gn JSB Jumbo Exakt 5.52 Detta kändes spontant som ett riktigt bra resultat, givet förutsättningarna. Det finns dock 3 viktiga saker att hålla i bakhuvudet när man läser tavlan ovan:

1. Detta är ett vapen som jag är ovan vid ännu

2. Jag vet inte vilken ammunition vapnet egentligen föredrar

3. Det blåste växlande vind och stundtals rätt mycket

För att i möjligaste mån motverka vindmässiga skillnader mellan vapnen så sköt jag 5 skott med det ena vapnet för att sedan direkt skjuta 5 skott med det andra. Notera även träffbilderna 5 & 6 som blev "konstiga". Detta kan sammanfalla med att vapnet enligt gårdagens kronografmätning hade en tydlig tröskel vid 27-28 skott så effekten minskade. För de återstående 3 träffbilderna så klickade jag upp kikarsiktet lite och då samlade den bättre.

Sammanfattningsvis så tror jag att detta vapen hade tjänat ordentligt på att ha en kortare pipa (typ 16 tum), en lägre effekt (typ 30 fpe istället för 40 fpe) som hade givit mera luft bortom 28 skott samt ett 7 skottsmagasin som man kan sätta in från rätt sida om vapnet. En flatare undersida på förstocken och en smidig quickfill hade också gjort gott för välbefinnandet i långa loppet.

Höjdpunktena är vettig precision som verkar lovande (fler sorter ska givetvis testas fram) samt ett mycket fint avtryckarsystem. Tack vare vapnets tyngd så var det ganska lite rörelse i bössan när den avfyras. Överlag så känner man sig förbluffande snabbt bekväm med Rapid trots att den har en del obekväma lösningar, det är faktiskt inte svårt o förstå att den här serien har sålt bra under så lång tid. Det är helt enkelt en skön känsla att skjuta Rapid och detta gäller i synnerhet om man inte har testat Royale eller någon annan mera modern konkurrent.

Royale 19.11 mm

Trots det faktum att jag har skjutit tusentals skott med Royale och därmed ser mig som rätt så förtrogen med modellen så vågar jag påstå att den är betydligt mera lättskjuten. Jag tror att Ben Taylor sammanfattade hela dagens jämförelse i en enda mening redan förra veckan när jag berättade för honom att jag avsåg att testa Rapiden head on mot Royale; "The Royale is that kind of rifle the Rapid should have been.."

Naturligtvis så sätter 20 år sina spår och många av de tillkortakommanden i det dagliga livet som irriterar hos Rapid har man elegant byggt bort på Royale. Här laddas magasinen från rätt håll, här finns en läsbar manometer samt en lättmanövrerad quickfill. Royale känns direkt som det betydligt smidigare och mindre vapen som det också är i verkligheten. Är man invand på Rapid så känns Royale nästan som ett hälften så stort vapen. Undersidan av förstocken är plattare och det är lättare att få vapnet att ligga stilla på ett improviserat underlag som exempelvis en ihoprullad filt etc. Royale är betydligt bättre balanserad och inte alls lika topptung. Detta i kombination med den flatare förstocken hjälper till att få fram den spontana känslan av lättskjutenhet. Att skjuta Royale känns lite som att dra på sig ett par väl ingångna Eccoskor, allt känns liksom rätt direkt.

Att repetera den kortslagiga sidelevern är en fröjd, den kräver mycket mindre kraft även om den egentligen inte är mer distinkt än det solida repeterhandtaget hos Rapid. Rörelsen är dock mindre och inte lika yvig. Royale går snabbare att repetera men ingen av vapnen slamrar ens vid snabba omladdningar. Ingen av vapnen är ju direkt en lågprisprodukt och detta märks utan tvekan, allt känns oerhört solitt och möjligtvis med en liten extra marginal där för Rapiden som förbluffar med sin formidabla kassaskåpskänsla.

I skottet så ligger Royale absolut stilla trots lägre vapenvikt och kortare totallängd. Just Royale är också mycket mjukare och enklare att anspänna igenom en mindre förspänning på hammarfjädern, något som märks mycket tydligt när man går ifrån Rapid till Royale. Min spontana känsla är att stillheten i Rapidens avfyrning till stor del kan hänga på just den långa pipan och den något högre vapenvikten. Det är inte frågan om några enorma inre krafter som har kommit i rörelse (á la Lonestar) men visst märker man tydligt att Rapiden är mera stressad än Royale.

Nu återstår fler tester med främst Rapiden, olika sorters diaboler ska testas fram och sedan ska jag testa kronografen i morgon med tyngre diaboler än sist för att se vad de båda vapnen presterar med dryga 20 grains istället för knappa 16.

Grov och billig

Som ni har läst tidigare här på bloggen så kommer även Typhoon/T12/Whisper också med kaliber 25 och detta till samma pris som de mer klenkalibriga versionerna. Detta betyder att man kan köpa en äkta FX Airguns i form av Typhoon i kaliber 6.35 mm för endast 4250 kr.

I den här prisklassen så finns det inte så mycket konkurrens, närmast ligger Hatsan AT44LW med 4695 kr. Visserligen så har Hatsan även en inropare med egenproducerad turkisk pipa för 3550 kr men där tappar man både lite precision (jämfört med märkespiporna) samt en del effekt (500 mm pipa mot 600 mm pipa).

Vidare så erbjuder Hatsan en manometer i priset för sin AT44LW, vilket kostar 650 kr som lös del till Typhoon men med en sådan monterad så blir vapnen i princip identiska för summa 4900 kr respektive 4695 kr. För skillnaden mellan dessa vapen (205 kr) så får man en aluminiumtub hos FX Airguns samt värdet av ett bättre andrahandsvärde.

Mycket talar alltså för att Hatsan kommer att få ordentligt motstånd i lingonserien inför säsongen 2011.

Shoebox Compressor

Den lilla kompressorn med det stora flåset

Många entusiaster har redan hört talas om skokartongskompressorn och är naturligtvis nyfikna på vilka för och nackdelar som man kan hitta hos denna. The Shoebox uppfanns av Tom Kaye, en känd paintbollfantast i USA. Tanken var att få fram en billig kompressor som kunde ägas och drivas av vem som helst, främst då i områden där man inte kan återfylla dykarflaskor på ett smidigt sätt. Till detta så måste man också betänka att det generella regelverket runt tryckluft är mycket mera restriktivt i USA än i Sverige, exempelvis vad gäller besiktningsintervaller, möjlighet att färdas i fordon med tyckluftstuber osv.

Kompressorer för fyllning av PCP är naturligtvis inget nytt, sådana har funnits under åtminstonde tiotalet år men nackdelarna med dessa har varit en hög prisbild, runt 10.000 kr, samt ett skrymmande format. Just pris och format var precis de egenskaper som prioriterades runt Shoebox.

Den åttonde november 2010 startade så försäljningen och hittils har runt 600 enheter sålts i skrivande stund, samtliga i USA på grund av 110V-motorn. Nu är emellertid även en 220V-motor på väg och lansering i Europa är planerad till våren 2011.

Insidan

Hur fungerar den då? Vilka nackdelar finns det när man har pressat formatet och priset såpass mycket. Till att börja med så är inte kompressorn helt självförsörjande på samma sätt som andra högtryckskompressorer, en Shoebox kräver en primärkompressor för att fungera. Det första steget i kompressorn är alltså ersatt av färdiglevererad luft ifrån en konventionell liten 8-Bars kompressor. Den komprimerade luften komprimeras sedan ytterligare för att nå de nivåer som är aktuella för PCP.

Man måste alltså redan äga eller köpa in en liten oljefri kompressor (ca 1000 kr) för att med den mata första steget i Shoeboxkompressorn. Förutom detta så är det ganska tidskrävande att fylla med den ganska långsamma Shoeboxen. Rejält med tålamod krävs alltså. Anledningen till detta är att värmeutvecklingen måste hållas under kontroll då Shoebox inte är vätskekyld.

En liten 4 liter dykarflaska som ska fyllas till 300 Bar kräver ca 4 timmar, en större flaska på 8 liter kräver strax över ett dygn. Bara ett vanligt PCP (200 Bar, 200 cc) kräver runt 20 minuter. Tidsmässigt sett så ligger man alltså på ungefär 10 gånger längre tid än en konventionell FX-kompressor.

Slutligen den kanske största nackdelen; Shoebox saknar helt partikel och vattenfilter. Man får alltså kallt räkna med att man kan dra in en del fukt och kanske även partiklar i vapnen/flaskorna.

Oops, här var det felkopplat minsann..

Det man kan göra för att minska problemen är att sätta till ett löst fuktfilter mellan primärkompressorn och Shoeboxen för att i möjligaste mån minska problemen. Killen som äger den setup som syns ovan har dock satt fuktfiltret fel, det ska självfallet sitta i den andra ändan av den gula slangen, så långt som möjligt ifrån kompressorn. En ännu bättre lösning är naturligtvis att sätta ett filter mellan högtrycksluften (300 Bar) och dykarflaskan/vapnet. En nackdel är dock att filter alltid innebär att det tar ännu längre tid att fylla.

Den grundläggande principen för Shoebox

Rent konstruktivt så är Shoebox, liksom alla bra saker, inget nytt under solen. Principen har tidigare kallats airbooster och är tydligen välkänd i samband med andra applikationer. Shoebox har två cylindrar som steg-efter-steg ökar trycket. Den första cylindern tar emot 6 Bar in och lämnar 55 Bar ut. Nästa steg tar dessa 55 Bar och drar upp dem till 310 Bar ut.

En enkel mekanisk konstruktion

Hela konstruktionen drivs av en elmotor på 400W vilken via en kort kedja driver de båda cylindrarna. Cylindrarna är ovanligt små (1/4" resp 1/8") för att kunna ge så högt tryck, nackdelen är då att de små volymerna också innebär att mycket små mängder luft bearbetas samtidigt, därav den långsamma fylltiden. Hela konstruktionen ligger i en plåtlåda med formatet 41 x 30 x 15 cm. Man erbjuder två modeller (200 eller 310 Bar) och dessa kan inte konverteras till varann. Därför så måste köparen välja rätt kompressor för sina egna behov redan vid köpet.

Kompressorn puttrar alltså på tills dess att modellens avslutningstryck har uppnåtts, alltså endera 200 eller 310 Bar. En smidig lösning hade därför varit att exempelvis ha en liten 2 eller 3 liters flaska till 300 Bar som man kör med 300 Barsversionen. Vill man däremot direktfylla vapnen så får man satsa på 200 Barsversionen.

Då det finns små kompressorer som kan drivas direkt ifrån en personbils 12V uttag så kan man igenom Shoeboxen uppnå fullständig frihet. Den lilla kompressorn driver den stora och sedan producerar man enkelt sin egen tryckluft i fält. Den som har ett vapen med större demonterbar tub (Rapid, Royale etc) kan då införskaffa en eller ett par lösa 400/500 cc flaskor för att direktladda dem på 200 Bar.

Mekanismen i närbild

Det bästa av allt med Shoeboxen är naturligtvis prisläget, en Shoebox kostar i USA £430, alltså 2900 kr. Räknar man med frakt och en importör här i Europa så kommer sannolikt priset med moms att hamna runt 6000 kr. En ekonomisk kalkyl på detta kan då se ut på följande sätt:

1. Har ingen dykarflaska, direktfyller vapnet med 200 Bar: Här är alternativet som regel en handpump för ca 2000 kr. Kompressorn kostar då ca 4000 kr och man slipper ju pumpa. Tillkommer gör ca 1000 kr för en primärkompressor om man inte tidigare äger en sådan.

2. Har en dykarflaska, fyller den med 300 Bar: Här är alternativet som regel att man fyller på en dykshop eller Räddningstjänsten. Om varje fyllning kostar 75 kr så betyder 6000 kr att man bryter jämnt efter 80 fyllningar, oräknat bensinkostnaden till och från fyllplatsen. Fyller man 6 gånger om året i genomsnitt så tar det drygt 13 år att bryta jämnt. Även här tillkommer kostnaden för en primärkompressor.

Som jag ser saken så är nog en Shoebox ett vettigt alternativ för den som har ett par-tre vapen med fylltryck runt 200-205 Bar och som kommer in i hobbyn utan att ha varken handpump eller dykarflaska sedan tidigare. För ungefär dubbla priset av en dykarflaska med fyllkit så är Shoebox ett realistiskt alternativ. De ca 3000 kr som skiljer mellan dykarflaska och fyllkit samt Shoebox betyder att man bryter jämnt efter ca 7 år. Ännu bättre är det då om man redan sedan tidigare råkar äga en lämplig primärkompressor.

Överlag så ska det bli mycket spännande att följa utvecklingen på marknaden för Shoebox och inte minst när den nu kommer till Europa och förhoppningsvis även Sverige.

Dagens Upload

Idag kommer ett legendariskt vapen som faktiskt skapade en helt ny typ av diabol, som också fick bära vapnets namn. Lite ovanligt faktiskt.

http://i1220.photobucket.com/albums/dd445/Airpang/Baracuda.jpg

The Imperial Double Express

Numera en myt och ett samlarobjekt

Lloyd på BAR har nu lyckats komma över en av de absolut hetaste samlarobjekten som finns för fans till udda luftvapen, en äkta Imperial Double Express. Modellen tillverkades i totalt 25 exempelar under slutet av 1980-talet och den har en helt klart udda konstruktion.

Side by side..

Lite kort så kan man säga att vapnet påminner om en hagelkombi i designen, sett ifrån sidan. Det nedre röret innehåller själva pumpmekanismen och det övre röret döljer två separata pipor. Ser man däremot på vapnet mot mynningen så liknar den mest ett side by side hagelvapen.

Konstruktionen är ett multipumpgevär med två kammare och två avtryckare, samt naturligtvis, två pipor. Man pumpar då upp en kammare i taget och sedan kan man skjuta två skott i nära följd, ett med vardera pipan. Vapnet kunde på sin tid beställas med en valfri kombination av kalibrar, exempelvis 2 x 22 eller 1 x 177 och 1 x 177 etc.

Den stolte ägaren..