Airpang

Alla inlägg under februari 2011

Av Johnny Ottosson - 21 februari 2011 10:30


 

Det kan hända alla...


Som många av er säkert har läst på olika forum och i media så blev en stackars vapenentusiast ordentligt bötfälld eftersom en domstol fann att hans kompensator var att anse som en ljuddämpare i lagens mening.


Länk: http://www.smp.se/nyheter/vaxjo/vaxjoskytt-doms-for-illegal-ljuddampare(2283371).gm#


Problemet med den här händelsen är att det tydligt visar att alla och envar av oss kan drabbas av detta, även om vi i övrigt är lagligt skötsamma. Till att börja med så har de flesta åklagare ingen som helst aning om vad som är vad när det gäller vapen och vapenhörande föremål utan man litar blint på SKLs utlåtande i frågan. Det är alltså SKL och inte domstolsväsendet som de facto ringar in individen som skyldig eller inte. Bara detta är motbjudande i sig självt.

Nästa problem med den händelsen är att väldigt många saker kan räknas som olagliga saker, om bara man får någons (i detta fall SKLs) tolkning emot sig, och då rättsväsendet i övrigt inte förmår att styra upp SKLs bedömning. Nu har jag i sak inget emot SKL eftersom de oftast faktiskt har ganska bra koll på vapen, men i bland så vänder man sig även till mer tveksamma instanser, som exempelvis Naturvårdsverket, jägarförbunden och andra organisationer. Där har jag betydligt mindre eller åtminstonde varierande förtroende.

Det som man själv (o skyttefantaster överlag) betraktar som ett högst lagligt föremål kan plötsligt någon från exempelvis NVV få för sig är något olagligt och vips så sitter man väldigt illa till då påföljden för vapenbrott inte står i rimlig nivå med de "brott" som en vanlig entusiast kan råka bli fälld för av misstag.

Straffskalan för vapenbrott är ju, med viss rätta, avpassad efter kriminella som systematiskt hanterar skjutvapen i syfte att begå våldsbrott. Den distinktionen gör tyvärr inte lagstiftningen, den ser alla vapenbrott som mer eller mindre likvärdiga - helt oavsett om det är Abdullah Omar med en stulen 9 mm som kanske ska använda vapnet till rån eller Pelle Karlsson som har sitt luftvapen med för hög effekt för att skjuta skator.

Även om domstolen kan justera ner påföljden som ett sätt att reglera just sammanhanget som det unika brottet har genomförts så blir ändå påföljden hög då miniminåvån är väldigt hög i sig självt. Ser vi på exemplet ovan så fick den stackars Växsjöbon 17.000 kr i totalkostnad, trots att han faktiskt drabbades av minimistraffet - "enbart" 50 st dagsböter (årsinkomst alltså ca 240.000 kr). Bortsett ifrån detta så sitter naturligtvis licenserna löst och detta drabbar självklart pistol/revolverskyttar extra illa eftersom de kan bli av med en "evighetslicens" och sedan, eventuellt, återfå sin licens - som 5 års.

Hur gör man då för att unvika det här problemet? Två av de vanligaste invändningarna är följande;

-"Jag har inga olagliga saker hemma så de kan gärna titta om de vill.."

-"De måste varsla två veckor innan de inspekterar, då hinner jag städa undan.."

Till att börja med så har säkert 80% av alla vapen och skyttefantaster någonting olagligt i gömmorna, konstigt vore annat. Ofta kan det vara små saker som man själv inte ens tänker på, exempelvis överbliven ammunition. Lagen ger visserligen lite slack såtillvida att man får inneha "enstaka ammunition" från ett tidigare innehav eller kanske för samlingsändamål (sk "patrontavlor") men om man har enstaka patroner i ett flertal kalibrar liggandes, då är man direkt ute på juridiskt tunn is.

Vad händer exempelvis för den som har en 10J Hatsan PCP med en lös FP tub brevid? Här krävs inte ens verktyg för att förändra vapnet från 10 till kanske 60J, vad säger lagen om detta? Själv vet jag inte men jag vet så mycket som att jag skulle inte vilja bli den förste att undersöka den saken.

Sedan har vi alla dämpare som cirkulerar, alla HP luftvapen som ligger oreggade, alltså scenarion där det faktiskt finns en verklig olaglighet, åtminstonde i strikt juridisk mening. Det gäller alltså att vara 100% säker på att det man förvarar i skåpet verkligen absolut är helt grönt.

Man blandar aldrig tveksamma saker med godkända saker.

Har man något tveksamt så ska det absolut aldrig ligga i vapenskåpet.

Precis som att polisen vid vägkanten lär be dej blåsa så lär polisen som besöker ditt hem (helt oavsett ärende i övrigt) vilja titta i ditt vapenskåp om du är registrerad vapenägare. Då gäller det att de inte ser en svart dämpare precis framför näsan när dörren svänger upp....

Vad gäller risken att få besök så kan det, precis som beskrivet ovan, bero på helt andra anledningar än att polisen formellt har beslutat sig för en skåpinspektion. Någon illvillig person kan ju ha rapporterat dej för någon form av brott (även anonymt). Om detta tips är tillräckligt hett och om det påstådda brottet medför risk till mer än två års fängelse (exempelvis grovt jaktbrott) så kan åklagaren besluta om husrannsakan och då får vederbörande naturligtvis inget varsel.

Egentligen så kan polisen dyka upp av vilket skäl som helst, det kan ju räcka med att de ska höra exempelvis din sambo/fru som vittne eller whatever. Ser de sedan skåpet och ber att få titta i det så kan man rent juridiskt sett vägra detta men gissa så om de aktuella polismännen då lär bli misstänksamma och begära en skåpinspektion där i efterskott, eller kanske till och med ringer åklagaren för att få ut en rannsakan i efterskott varpå de har rätt att beredas tillträde per omgående.

Konsensus är alltså att vi ska sköta våra grejor. Vår hobby mår definitivt inte bra av att exponeras i media på samma sätt som pistolskytten ovan...

ANNONS
Av Johnny Ottosson - 20 februari 2011 10:00


 

Mer jobb än vad man tror...


  

Diagram av det slag jag tänker köra i VT framöver...


Fast det är naturligtvis samtidigt fruktansvärt roligt. Idag har jag skjutit precision med både Rapid och Royale inför artikeln till Vapentidningen. Till skillnad ifrån vanliga skjutningar, till bloggen, så har jag klistrat upp måltavlorna på skivor av masonite för att få riktigt runda och fina hål. Sedan har jag belyst måltavlorna med en halogenlampa, riggat systemkameran på stativ och använt en extern (lös) blixt - allt för att få så bra bilder som möjligt. Slutligen så lägger jag på resultattexten via datorn istället för handskrivet som på bloggen.


  

Exempel på träffbilder till VT, här medelgoda utfall från Rapid...

 

Förutom måltavlorna så mäts effekt, utgångshastighet och liknande vilket ska redovisas i en ny typ av grafer för att bli så överskådliga som möjligt för de av VTs läsare som inte är vana vid att jämföra PCP mot varann. Med lite tur så får jag också möjlighet att ta med kaliber 25 i form av Royale Elite, vilket betyder ännu mer grafiskt arbete. Det skulle dock vara jättekul att med dessa hjälpmedel kunna peka på skillnaderna mellan kaliber 22 och kaliber 25 på ett pedagogiskt sätt.


Jämfört med tidningsartiklarna så är det både snabbt och enkelt att blogga, den saken är säker. Nu ligger ett nytt nummer av VT ute, utan luftvapen, men till april månads nummer så ska en luftvapenpresentation vara med, snarlik de som jag har haft med i den tidningen tidigare. Därefter så kommer testet med Rapid vs Royale och nummret därpå kommer sannolikt att avhandla big bore, i form av en modellpresentation och lite allmänt om vapentypen.


Sedan så sitter jag och funderar på ytterligare en test, antingen så kör jag basmodellerna av Hatsan AT44LW vs Typhoon ST (sub 5000 kr basPCP FP 25) eller så kör jag Benjamin Marauder vs FX Airguns T12 Typhoon Whisper (22 FP). Vilket som blir bäst och roligast att läsa är jag i nuläget lite osäker på, vad tycker ni själva?

ANNONS
Av Johnny Ottosson - 19 februari 2011 17:00


 

Dagens Upload

 

På förekommen anledning så har det nyligen varit ganska mycket i bloggen om det här fabrikatet. Man har dock inte alltid tillverkat potenta PCP utan deras början var byggd runt betydligt enklare vapen.


http://i1220.photobucket.com/albums/dd445/Airpang/Theobenad.jpg

Av Johnny Ottosson - 19 februari 2011 10:00


 

Far och son

 

  

En Diana - det är grejer det, även om den är från England...



Ett mycket populärt tema i luftvapenannonser oavsett tidsepok är tanken på att fadern lär sonen att skjuta med ett luftgevär. Detta tema förekommer för en lång rad olika vapen, oavsett prisklasser. Tanken var att ynglingen skulle fostras till ansvar och samhällsnytta igenom umgänget med relativt ofarliga vapen samtidigt som man visade upp en rekreativ far-o-son aktivitet.


Ibland så kunde dock samhällsperspektivet skena av till rent flaggviftande nationalism, som exempelvis hos Daisy:


"Det är naturligt för varje amerikansk pojke att vilja ha ett vapen"....jojo

 

En del av charmen med alla dessa gamla annonser är just kontrasten mellan det som var så fullständigt naturligt att annonsera förr i tiden och precis samma saker som skulle vara helt omöjliga att annonsera i vårt land eller vår egen tid.


  

Teleskopsikte var hightech 1959...

 

Om inte fadern sponsrade luftgevärsinköpet så kunde ju ynglingen själv spara ihop till vapnet, vilket dock krävde både självdiciplin och planering, iofs dygder som gick hand i hand med luftvapenbranschens vanliga argument om ansvar..


  

Spara själv..?

Av Johnny Ottosson - 18 februari 2011 21:30


 

Varför inte 10 joule...?


Den gode Erik från Airgun ringde mej till jobbet tidigare under dagen och berättade att han hade postat en kommentar på Airpang och varför jag egentligen kör min CZ200T på bara 7.50 joule när lagen tillåter ända upp till 10.00 joule anslagsenergi för licensfria luftvapen.


Den primära anledningen är främst att jag får ca 30-40 procent fler skott på en fyllning, från runt 65 st till 100 st (inom 20 fps spridning), samt att vapnet blir tystare att skjuta med.


Frågan är då hur mycket jag förlorar och främst då i projektilbana?


För att illustrera detta på ett enkelt sätt så har jag gjort två grafer, den ena är från vapnet vid 10J och den andra vid 7.50J, båda exemplen är skjutna med JSB Exact 8.44 gn. Utfallet blev som följer;








Med 7.50 joule




  

Med 10 joule

 

Som man kan se i den rosa zonen så tappar jag lite projektilbana med 7.50 joule. Den nedre grafen visar med rosa zon det område igenom vilket projektilen flyger inom 25.40 mm, zero är alltså lagt efter 10J. Den övre grafen visar samma zero men med en lägre utgångshastighet på grund av den lägre anslagsenergin från vapnet. På topp, alltså vid 10J zero så är skillnaden i höjdled 8.68 mm.


Där har vi alltså det pris i projektilbana som jag får betala för ca 35 fler skott.

Av Johnny Ottosson - 18 februari 2011 18:00


 

Dagens Upload

 

Ett av de absolut bästa vapnen av sin typ som någonsin har tillverkats. En modern klassiker vars samlarvärde bara kommer att fortsätta o öka i framtiden.


http://i1220.photobucket.com/albums/dd445/Airpang/FWB1.jpg

Av Johnny Ottosson - 18 februari 2011 10:00


 

Lite effekt och mycket vind..


  

Genomsnitt 16.80 mm

 

Med lite luft i dykarflaskan så var det dags att ta fram CZ200T. Det vapnet har ju den goda egenskapen att den arbetar med ett lägre systemtryck (165-90 Bar) samt att den ger över 100 skott (inom 20 fps) på en fyllning. Nackdelen är att den effektsvaga (7.50 joule) och klenkalibriga (.177) bössan har en mycket vindkänslig projektil, något som blev ganska uppenbart vid dagens skytte i omväxlande byig vind.


Den här tavlan började bra med två fina träffbilder, typiska för CZ200T på detta avstånd, uppmätta 30 meter, under idealiska omständigheter. Första blev 8.00 mm och den andra marginellt mindre med 7.00 mm. Sedan friskade vinden till, knappt märkbart men väldigt uppenbart för utfallet, den tredje träffbilden växte direkt till 28 mm.


Träffbilden nummer 4 blev betydligt bättre 12 mm, bara 2 mm större än vad jag förväntar mej på detta avstånd med detta vapen. Sista träffbilden blev åter igen bortblåst, denna gång till hialösa 29 mm - tre gånger gränsvärdet för avståndet.


Kaliber 177 hos vapen med låg effekt är jättekul men man blir tyvärr mycket beroende av vindförhållanderna, något som man inte i lika hög utsträckning tänker på när man brukar skjuta PCP på kanske 40-60 joule i betydligt grövre kalibrar.

Av Johnny Ottosson - 17 februari 2011 10:00


 

 

Vad är en träffbild värd?


Hur ska man egentligen redovisa ett vapens precision? Jag har funderat mycket på den saken och resonerar ungefär på följande sätt; den praktiska precisionen man uppnår är alltid en kombination av skytt, riktmedel, ammunition, vapen och yttre omständigheter. Alla dessa variabler kan vara bra eller dåliga, vissa av dem kan vara bra samtidigt som andra är dåliga. Tyvärr så kan man aldrig testa ett vapen utan att samtidigt indirekt också "testa" de övriga variablerna, frivilligt eller ofrivilligt. Vad är då dessa värda i relation till varann?


Skytten


Skytten är den som har den absolut största inverkan på resultatet av en träffbild, åtminstonde teoretiskt sett. Dock är det så att de flesta människor som kan skjuta relativt hyfsat skjuter också ganska bra med ett PCP rakt upp och ner. Vapen av denna typ är ju oerhört förlåtande och "lättskjutna" jämfört med andra vapentyper. Vi har normalt inte ljudnivå, rekyl eller andra omständigheter som kan bidra till skotträdsla, vilket är den vanligaste anledningen till att folk presterar sämre med ett vapen än vad de borde göra. Det krävs, till skillnad från fjäderluftgevär, ingen direkt träning för att skjuta bra med PCP och ett PCP kan lätt sättas i skjutstöd etc för att vara absolut stilla under nästan hela skottcykeln.


Riktmedel

Idag använder de absolut flesta skyttar av PCP kikarsikte som riktmedel. Kikarsikten av idag håller en hög teknisk kvalité, även om det är ett "billigt" sikte och falerar sällan eller aldrig. Detta gäller då om man brukar det på just ett PCP som har mycket liten eller ingen rekyl. På ett fjädervapen eller ett krutvapen så är saken naturligtvis en helt annan.

Ammunition

Ammunitionen har tillsammans med skytten en mycket stor inverkan på utfallet. Även här så har dock den tekniska utvecklingen drivit fram så bra diaboler så med bara fem stycken olika sorter så menar jag på att man kan täcka in 90 % av alla PCP, räknat på kaliber 22 och full power. Testar man vapnet X så kan man kallt räkna med att man har hittat en av det vapnets topp 3 ammunitionsval om man går igenom JSB Exact Jumbo 5.51, HN Baracuda, JSB Heavy, Exterminator (Penetrator) och FX-P 5.52

Vapnet

Tittar man på PCP bortom lingonserien, alltså vapen ovan 6000 kr, så håller även vapnen en mycket hög standard. Det är sällan ett vapen skjuter direkt dåligt rakt ur kartongen. Oavsett fabrikat så levererar dagens aktörer helt enkelt bra produkter.

De yttre omständigheterna

Detta för oss då till den sista punkten och det egentliga temat för dagens inlägg - de yttre omständigheterna. Som vi kan se ovan så har de yttre omständigheterna i praktiken den absolut största påverkan för utfallet. Jag påstår alltså att de flesta vapen av idag är rimligt välskjutande direkt ur kartong, likaså tror jag att de flesta entusiaster som köper ett PCP för 6000+ kr har tillräckligt god skjutförmåga för att kunna skjuta rimligt bra. Sammalunda så är det relativt enkelt att hitta och matcha fram rätt ammunition för den unika vapenindividen.

Mina tankar

Med detta som bakgrund så måste man alltså ta ställning till om man ska testskjuta ett vapen inomhus eller utomhus. Detta är alltså viktigt eftersom de yttre omständigheterna, enligt resonemanget ovan, är av yttersta betydelse för utfallet av de träffbilder som man sedan visar upp.  

Detta dilemma är inget som är unikt för luftvapenbranschen utan förekommer naturligtvis i många andra sammanhang. Ser vi inom bilindustrin så har man där en laboriatorienorm som ska fastställa hur mycket bränsle en bil förbrukar. Som alla vet så kommer man vanligtvis aldrig i närheten av dessa fina siffor i verkilgheten, under vanlig körning. Det jag frågar mig då är vad dessa värden har för värde i verkliga livet? Nästa fråga, som bilspekulant, är naturligtvis hur man kan räkna om eller "översätta" tillverkarens teoretiska siffor till värden som jag själv kan förvänta mig att prestera på egen hand, i verkligheten?

Samma sak med luftvapen, vad är en måltavla som visar ett enda hål på 10 meter värd när den skickas med ett nytt PCP? Ingenting! Allt annat en ett enda hål på 10 meter med ett fabriksnytt PCP som skjuts under perfekta omständigheter på så kort avstånd hade naturligtvis varit fullständigt oacceptabelt så vad tillför egentligen tillverkarens medsända träffbild?

Av denna anledning så skjuter jag alltid mina vapen utomhus, det är alltid resultat som uppnås utomhus som redovisas så fort jag skriver någonting.

Det jag vill få fram är sådana resultat som en vanlig entusiast också kan få fram själv när han skjuter ett motsvarande vapen på motsvarande sätt. Jag vill på något sätt spegla det utfall som man kan ha rätt att förvänta sig när man själv gör exakt det som jag själv just gjorde. Mina resultat ska helst vara på samma nivå som de flesta andra kan prestera, de ska inte vara dåliga men inte heller exceptionellt bra.

Sunt förnuft råder alltså. Jag kollar hur vinden känns, är den rimlig så skjuter jag och känns det som att det rent subjektivt sett blåser för mycket så skjuter jag inte. Ungefär så tror jag att de allra flesta andra entusiaster också gör. Vinden är ju alltid det som ställer till mest bekymmer för oss luftvapenskyttar så fort vi skjuter utomhus och det är ju utomhus som vi till 90 % skjuter, åtminstonde när det handlar om PCP på full effekt.

Tillverkarna däremot, de skjuter oftast inomhus. Skälet för detta är att man vill lista ur exakt hur bra precision man kan pressa fram ur sin konstruktion om man optimerar allting. Då kan man lätt utvaska ett eventuellt defekt vapnen ifrån alla felfria och inhämta feedback som tillåter dem att dra erfarenheter för framtiden.

Hur ska man då översätta? En generell norm är att ett värde inomhus är värt ungefär hälften av ett värde utomhus. Detta har jag erfarenhetsmässigt sett funnit stämma väldigt bra med verkligheten rent statistiskt sett. Man ska dock veta att det alltid handlar om en schablonkalkyl och ingen sanning i absoluta termer.

Om man skjuter en 10-skottsgrupp så kommer den normalt sett att vara 60 % sämre än en 5-skottsgrupp, givet att allt annat är likvärdigt. Detta kan man statistiskt sett bevisa ganska enkelt och det stämmer även förbluffande bra. Detta är alltså vad som menas med en schablonkalkyl. Det stämmer i de flesta fall, men notera att det betyder därmed inte i alla enskilda fall - det finns alltid en slumpmässigt variation som man aldrig kan förutse.

Säger då en tillverkare, för att ta ett känt exempel, "att vårt vapen klarar av att samla 8 skott inom ytan av en 50-öring på 50 meter" så räknar jag på följande sätt; ett sådant mynt (när det fanns) var 13.50 mm i diameter. Eftersom "inom ytan" inte är detsamma som center-to-center, som vi vanligtvis mäter, så får vi räkna om lite i flera steg. Om kalibern är 22 så betyder det att vi får räkna ner värdet med en kaliberdiameter, alltså 5.50 mm. Då återstår 8.00 mm. Om man skjuter 8.00 mm c-t-c så hamnar man alltså inom ("under") ytan av nyss nämnda 50-öring.

Använder vi då en schablonkalkyl så anser jag att 8.00 mm inomhus under perfekta (läs, vindstilla) förhållanden bör motsvara ca 16.00 mm under normala vindlugna förhållanden utomhus. Ska vi sedan översätta 8 skott till 5 skott så är min gissning att skillnaden bör vara ytterligare ca 4.00 mm. Den som skjuter 5 skott utomhus och träffar c-t-c på 12.00 mm anser jag gör en prestation av ungefär samma svårighetsgrad som den vilken skjuter 8 skott inom ytan av en 50-öring vid skytte inomhus.

Nu glider den här skalan naturligtvis en del beroende på kaliber, bantid ("utgångshastighet") osv men exemplet ovan var räknat på kaliber 22 fullpower. Kör man 10J och kaliber 177 eller kaliber 25 fullpower så får man tänka om till andra schablonkalkyler.

Sant är dock att många är de skyttar som har förvånats (som jag ser det i onödan) över att deras vapen inte kan skjuta 8 skott inom ytan av 50-öringen när de själva försöker i verkligheten, utomhus. Man har då helt förbisett hur mycket de yttre omständigheterna påverkar utfallen i verkliga livet.

Ibland får jag kommentarer om de träffbilder som jag lägger ut på bloggen. Den förhärskande uppfattningen då är att dessa träffbilder är "dåliga" och ibland får jag frågan om det är fel på mej eller mitt vapen. Om detta kan man naturligtvis i sak tvista om men de mål jag sätter upp för de vapen jag skjuter ser jag själv som högst rimliga - det enda som krävs är att man som läsare också kan "läsa" utfallen.

Om jag kan skjuta 9 träffbilder (45 skott) och få ett snitt under 20 mm, då är jag nöjd med det vapnets prestanda (åter igen, kaliber 22 FP). Detta menar jag motsvarar (se ovan) tillverkarens egna test där en tavla ska ge ett enda hål, säg att detta motsvarar c-t-c mellan 6-10 mm (beroende på hur träffbilden är formad). Det är efter den huvudräkningen som man ska stanna upp och fråga sig själv om 45 skott i följd, med ett genomsnitt under 20 mm egentligen är så dåligt? Får jag sedan 45 skott med ett genomsnitt under 15.00 mm, ja då skjuter vapnet i verkligheten bättre än den enkelskottsträffbilden som tillverkaren frammanar i sin vindstilla skotttunnel eller liknande.

Så, om du konstaterar att ditt vapen "bara" skjuter 20-25 mm när tillverkaren mässar om "ett enda hål", då är det inte alls säkert att det är fel på varken dej som skytt eller ditt vapen utan det hela handlar bara om att man inte räknar på samma sätt och översätter korrekt med hänsyn till den förkrossande inverkan som de yttre omständigheterna alltid har på en träffbild.


Presentation


Välkommen till bloggen om Luftgevär. Detta är portalen till luftvapenvärlden i Sverige. Här finns alla nyheter om luftvapen samt länkar så att man kan gå vidare till alla sidor i Sverige som intresserar luftvapenentusiaster.

Fråga mig

861 besvarade frågor

Omröstning

Är Airpang en meningsfull del av din luftvapenhobby som tillför dig nytta?
 Ja, oundgänglig
 Ja, bra och nyttig
 Tja, kul men inte mer
 Nej, slöläser bara ibland
 Nej, kommer aldrig mer att besöka

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

Besöksstatistik

AirPang Gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se