Lika eller olika?

Tänk dig att du har köpt ett helt fabriksnytt PCP. Glad över detta så börjar du din bekantskap med vapnet igenom att skjuta genom en kronograf. Till din stora glädje så levererar vapnet 30 stycken skott inom 18 fps spridning vid din önskade anslagsenergi - en riktigt jämn och fin kurva.

Sedan så börjar du skjuta på X antal meter. Du konstaterar nöjd att de första 10 skotten ger en riktigt fin träffbild. Sedan skojskjuter du 10 skott för att åter igen lägga en seriös träffbild på de sista 10 skotten.

Då konstaterar du förvånat att den sista gruppen blev sämre än den första. Trots ett flertal försök så framgår mönstret tydligt, den första eller andra gruppen blir alltid bäst och den sämsta gruppen är nästan alltid sist.

Känner du igen fenomenet?

Uppgivet så talar du med din gode vän som också har ett nytt PCP med motsvarande specifikationer, han har emellertid inte alls samma problem - trots att han har precis exakt samma effektkurva. Den enda skillnaden är att hans vapen är av ett annat fabrikat och modell.

Vad är det då som händer?

När ett PCP avlossar sina första skott så är trycket alltid högre, för att hastigheten inte ska skena upp och luftförbrukningen öka, så öppnar ventilen en ett mycket kort ögonblick. Resultatet blir en "fjädervapeneffekt"; diabolen accelereras hårt, ljudnivån på skottet är relativt lågt och diabolens kjol blir ordentligt utblåst varvid man får rejäla märken i kjolen av pipans räffling.

När de sista skotten i kurvan (inom den tighta spridningsgränsen) avlossas så levererar vapnet fortfarande ungefär samma hastighet och energi men nu arbetar ventilen på ett helt annat sätt. Nu är trycket lågt och för att inte effekten ska vara för låg så öppnar ventilen en längre tidsrymd (relativt sett). Resultatet är att diabolen accelereras mera långsamt, skottljudet ökar och diabolens kjol blir inte alls lika utblåst varvid dess märken efter räfflingen blir grundare/inte lika markanta.

Alltså; trots att diabol nummer 1-5 ger precis samma hastighet som skott nummer 25-30 så blir träffbilderna helt olika (även om båda grupperna kan vara lika små). Träffarna tar alltså på lite olika ställen, trots att hastigheten/spridningen är identisk. Bara det faktum att luften levereras på olika sätt, med olika tryck/"kraft", så börjar träffbilderna förändras.

Vad kan man då dra för slutsats om detta?

Det är oerhört svårt att uttala sig om hur bra praktisk precision ett vapen kan leverera på grundval av dess specifikationer på pappret. En effektkurva kan se hur fin ut som helst, medan vapnet ändå inte skjuter på ett förutsägbart sätt. Samtidigt så kan ett vapen med samma kurva skjuta märkbart bättre, alltså mera förutsägbart, trots samma effektkurva som det första vapnet.

Visst kan det ibland vara frågan om nyansiella skillnader men när det handlar om high end PCP så är marginalerna oerhört små. De flesta dyrare/bättre PCP skjuter idag sanslöst bra, ofta bra mycket bättre än vad skytten själv förmår, åtminstonde när skytten inte har tillgång till ett fullständigt stöd.

Samtidigt så har luftvapen igenom sin natur så många utomstående variabler mot sig som kan påverka resultatet downrange att skytten faktiskt behöver alla tänkbara förutsättningar för att få hjälp att locka fram bästa möjliga resultat ifrån sitt vapen.

Ett bra vapen ger alltså inte bara en teoretiskt teknisk kompetens (låg spridning etc) utan det hjälper också skytten att motarbeta de faktorer som utgör hinder för honom ifrån att leverera optimalt resultat där det verkligen gäller, alltså där målet träffas.

Hur kan tillverkaren göra detta?

Om vi tittar på orsak/verkan tidigare i inlägget så ser vi att en ventil som ger ett så smalt tryckintervall som möjligt ökar chansen för att diabolen kommer att accelereras på samma sätt (med samma hastighet) ifrån skott till skott.

Vi ser också att en kort öppentid för ventilen ger lägre skottljud, vilket betyder att en eventuell shroud kan arbeta effektivare och skytten/omgivningen kan då störas så lite som möjligt av skottlossningen.

Slutligen så kan en pipa med exempelvis Smoothtwist eller en väl utformad kröning innebära att deformeringen av diabolen när den lämnar pipan blir så uniform som möjligt.

Visst handlar mycket om detaljer som kan synas sakna betydelse var och en för sig självt men "många bäckar små" och den tillverkare som är uppmärksam på detaljerna och styr så många små variabler som möjligt i sin favör kommer slutligen att på den sista raden leverera bäst förutsättningar för optimal praktisk precision - o det är ju just detta som det hela faktiskt handlar om. Ska man välta burk på ett stenkasts avstånd så duger ju precis vad som helst. Ska man däremot på ett pålitligt sätt leverera skott efter skott inom ytan av ett frimärke på 50 meters avstånd eller bortom detta, ja då behöver skytten all hjälp han kan erhålla.

Vissa tillverkare kommer att nöja sig med att leverera fina prestanda på pappret men andra tillverkare som har en djupare förståelse för vilka mekanismer som ligger bakom föresatsen om optimal precision kommer naturligtvis också att under verkliga förhållanden leverera bättre praktiska resultat, trots att de teoretiska förutsättningarna "på pappret" inte är speciellt märkvärdiga.

Alla vapen är alltså inte alltid likvärdiga trots att deras resultat kan vara synbarligen identiska och lite av detta kommer att vara temat på Luftvapenträffen. Där finns möjligheten att ta del av experter (typ Ben Taylor) som har arbetat i decennier med att utveckla luftvapen och som kan berätta ännu mer om de små, små detaljerna som skiljer agnarna från vetet...

 

Max54

19 januari 2011 15:12

Tur man har ett FWB300s så man sova gott utan träffbildsproblem :)

 

andre stenros

19 januari 2011 15:36

välkänt fenomen med pcp.Har haft det på alla mina bössor jag äggt ,cutlas ,gladiator ,typhooner och huntig master även ev 2 så tar förta skottet lustigt efter man fyllt bössan till 200 bar.
Man får helt enkelt laborera med stypning vs hammarfjäder och fylltryck.
fx nya pipa tror jag inte på för då hade man sett dom typerna på pipan på krutvapen för länge sedan.

 

MR

20 januari 2011 13:32

Krutvapen använder mantlade kulor vilket luftgevär inte gör, det ställs därför olika krav på piporna.

Det närmaste att jämföra med torde vara svartkruts vapen, när det gäller pipor och utgångshastighet.

Johnny Ottosson

20 januari 2011 18:50

Det finns ju även en del kalibrar för röksvagt krut som kör med omantlade projektiler, exempelvis 38 Spec.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  En ammunitionstest!   Klassiska Baracuda med tre olika vikter och betydligt bättre burk.     När jag köpte min gamla BSA Ultra på sommaren 2006 så betalade jag £249 vilket kompletterades med £89 för kikarsiktet och ytterligare 2 x £4...

  Brno nummer 5 Ett vackert vapen, bara stål och trä dessutom.   Även denna gång så kommer temat att vara rimfire/”salongsgevär”/småviltstudsare/kantantänt/22LR eller vad man nu egentligen vill kalla den här vapengruppen. Jag har...

  På dryga distanser...   Att skjuta över 40 meter med 177/8J är en utmaning utomhus. Idag blev det en sväng till huset och eftersom det var någorlunda vindstilla så tog jag min lilla Crosman 1701 Bullpup - i allt väsentligt drivlinan av e...

Skön söndag!   Idag blev det en sväng runt de nya domänerna. Även den här helgen så kunde jag inte motstå frestelsen att åter igen ta med min gamla BSA ut till huset för lite skytte över 40 meter. Man kan alltså säga att förra helgen g...

    Plastic fantastic!     Syntetstockar har blivit allt mer populära! Syntetstockar är numera nästan mer talrika än stockar av trä eller laminat och i takt med behoven av bättre lönsamhet, liksom rådande designtrender för skjutvapen, ...